Positiva nyheter för miljön!

Av Bella Estrela 24 mars 22.59

Grön kväll!

10. Sweden_Stockholm_Ericsson Globe_before_lights_off_copyright_Daniel_Ahlberg

”Ericsson Globe, Stockholm. Foto: Daniel Ahlberg”

Ingen vill höra att världen går under, att havsnivån stiger eller att man ska börja betala för Facebook. Jag är själv en miljöjournalist och mitt jobb är att skriva om alla de statistiska uppgifterna som tyder på att den globala uppvärmningen inte kyls ner. Men jag tycker att det skrivs för mycket tråkigt på miljösidorna. Jag känner till och med många som hoppar över miljödelen i tidningen för att det känns som en terroriserad attack som startat nedräkningen till världens nedgång. Typ Mayakalendern fast med Times New Roman istället för hieroglyfer.

Visst har vi stora problem som måste lösas men varje dag hände små förbättringar som oftast stannar i skuggan av klimatfrågan. Igår fick jag ett mail av en god vän som jobbar med ren energi på Shell. Han berättade att det projekt han jobbat med de senaste två åren äntligen blivit antaget av den Brittiska regeringen. Capture Carbon and Storage Plan heter den nya glassiga planen som England tagit sig an och detta är något som bevisar att det finns regeringar som faktiskt lägger pengarna på något som inte ger mer vinst i ren luft än i bling-bling.

484332_10151568290920309_683558235_n

Vem trodde att det skulle vara så mysigt att släcka?

Målet med Capture Carbon and Storage Plan är att skapa utsläppsfria fossila bränslen som kan generera elkraft.

Ett av projekten kommer att fånga in CO2 runt omkring kolkraftverket ”Drax”. Den andra CCS-anläggningen kommer att vara i Skottland och förväntas att fånga in 10 miljoner ton av CO2 under 10 år från gaskraftverket ”Peterhead”.

Visst är detta ett litet steg för klimatfrågan men det är ett stort steg för energipolitiken. Precis som månen var ett litet steg för människan men ett stort för mänskligheten.

Hur gick det med släckandet igår förresten? Kolla in WWFs Earth Hour video 2013 här.

/Bella

Ska du släcka lampan klockan 20.30?

Av Bella Estrela 23 mars 10.51
earth

”Här kan du se en lista på 100 olika saker du själv kan göra för att spara vatten”

Vilken duo! Igår var det Världensvatten dag och idag ska vi släcka ljuset i samarbete med WWF.

Men vad går egentligen vattendagen ut på?

Alla FN medlemmarna har dedikerat den 22 mars till att göra olika kampanjer angående vatten och hållbarhet. Och visst är detta ett bra initiativ som infördes på början av 90-talet. Men i dagens läge med den ständigt ökande vattenbristen, borde vattendagen inte endast vara en enstaka dag på året utan – likt kvinnodagen – något som är en självklarhet i vårt vardagliga liv.

Idag har vattenproblemet blivit värre.

På grund av bland annat klimat förändringarna och det ökande lantbrukandet, så har idag 1/3 av världen dåligt eller inget vatten alls. I sin video för vattendagen sa FNs generalsekreterare Ban Ki-Moon att vi alla måste jobba tillsammans för att brottas med detta problemet. Här kan du se en lista på 100 olika saker du själv kan göra för att spara vatten.

När jag var på Antarktis träffade jag en kvinna från Kina som har startat ett tufft projekt. Hon kallar det för Motherndream och uppmanar mammor att använda mindre vatten i deras dagliga hus sysslor. Genom att till exempel sätta en hink bredvid dig när du duschar kan du sedan använda detta vatten när du ska tvätta golvet eller vattna blommorna. Anledningen till att hon valt att vända sig till just mammor är en annan femma. Ni vet hur alla säger att vi måste utbilda barnen för att de är vår framtida generation? Min vän Su som hon heter, tycker att man ska utbilda mammorna så att de i sin tur kan visa bra exempel till sina barn. Bra va?

Men idag går vi över från vatten till ström.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

”På grund av bland annat klimat förändringarna och det ökande lantbrukandet, så har idag 1/3 av världen dåligt eller inget vatten alls”

WWF har lyckats införa ”Earth hour” som nu blivit en etablerad tradition. Lite som Kalle Ankas på julafton. Klockan 20.30 ska vi alltså alla släcka våra ljus i en timme för att ge vår planet ett andetag från all energikonsumtion. Det talas mycket om +4 grader och att planeten har feber. Detta är för att jordens temperatur riskerar att öka 4 grader inom de närmaste 100 åren på grund av den globala uppvärmningen.

Vad skulle det innebära?

Fyra grader varmare i Sverige? Det hade jag inte alls sagt nej till! Men sanningen är att detta skulle föra med sig näst intill katastrofala förändringar. Havsytan skulle höjas markant och många länder riskerar att gå miste om sin kust. Men det är inte bara vi människor som kommer att lida utan många djurarter skulle riskera att utrotas.

Men nog med domedagsprofetior!

Alla kan hjälpa till att stoppa detta. Ett positivt exempel som alltid gör mig hoppfull är ozonhålet. På 80-talet användes ett speciellt ämne i både kylskåpen och hårsprayen som skadade ozonhålet. Men efter att vi slutat att använda detta ämne har ozonhålet minskat och forskare förutspår att det kommer att ha gått tillbaka till sin ursprungliga form år 2070.

Så kolla upp tipsen om vattenbesparning och var med och släck lampan ikväll. Det kommer att bli kul!

/Bella

Räkna ut ditt koldioxidavtryck!

Av Bella Estrela 20 mars 15.50

Oj oj nu är jag i full fart!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

”Till och med om du cyklar och återvinner förstör du ändå atmosfären genom att fisa”

Min nya bok om Antarktis finslipas, möten med sponsorer och potentiella nya partners är i full gång, Ikea hit och skruvar dit. Men idag började jag fundera på mitt egna utsläpp och hur ”taskig” jag är mot miljön personligen. Vi lever i en värld där det är omöjligt att inte hjälpa till med utpumpande av CO2 i atmosfären. Till och med om du cyklar och återvinner förstör du ändå atmosfären genom att fisa.

Men en dag kommer vi att nå en limit.

Vår atmosfär klarar inte av hur mycket CO2 som helst, och precis som allt och alla, har även den sin gräns. En trillion ton CO2 för att vara exakt.  Idag har vi redan använt upp hälften av den och forskare har redan satt ett datum då trillionen kommer att nås. Måndagen den 26e Augusti år 2041.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

”Man kan lätt räkna ut hur mycket CO2 man bidrar med att släppa ut”

Men det finns sätt som vi kan hjälpa att skjuta upp detta datumet!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

”Vår atmosfär klarar inte av hur mycket CO2 som helst, och precis som allt och alla, har även den sin gräns”

Man kan lätt räkna ut hur mycket CO2 man bidrar med att släppa ut och sedan se vad man kan göra för att ”åtgärda” utsläppet. Ett exempel är att man efter en flygresa planterar 4 träd. Här hittar du både en kalkylator och exempel på vad du kan göra.

Men nu måste jag springa till tåget för jag ska till Köpenhams flygplats och hämta min fästman som flugit in från Brasilien!

Kika på den nya Videodagboken. I detta avsnittet kampar vi på isen! Brr!

Det enda stället som är kallare än Antarktis är Sverige!

Av Bella Estrela 18 mars 00.03

Grön kväll vänner!

photo-1

Det finns inget varmare än mammas kram

Idag skriver jag till er från en plats på jorden som är ännu kallare än själva Antarktis: Sverige!

Det var en lång väg hem men det var väl värt besväret när mamma stod och väntade på flygplatsen med en stor kram och en ännu större jacka! Jag flyttade ifrån Sverige nästan 8 år sedan och det är inte för än nu som the Grand Return till Svensk mark ska ta plats. Så det är en helt ny start för mig. Igen.

Men nu när jag har lämnat Antarktis för gott, då börjar den riktiga utmaningen. Utmaningen att tala upp för Antarktis och inspirera både människor och företag att minska sina utsläpp.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag trodde aldrig jag skulle frysa mer i Malmö än på Antarktis!

Jag tror inte att det kommer att vara svårt att få folk att bry sig. Det gör dom redan. Det svåra kommer att vara att få fram mitt meddelande utan att folks ska tro att jag är en galen träd-kramare som inte duschat sedan 90-talet!

Men först måste jag ta hand om ett viktigt ärende: att fixa en lya.

Idag spenderade jag hela dagen på ett ställe som – efter Antarktis så klart – är min favorit plats i världen.

Ikea.

photo-2

”Det är i sådana tillfällen i livet som vi kvinnor måste bevisa vår intelligens”

Gardiner och elsnåla glödlampor fick ta över utrymmet i tankarna från pingvinerna för idag. I morgon väntar ännu en stor utmaning: skruva ihop alla möblerna!

Det är i sådana tillfällen i livet som vi kvinnor måste bevisa vår intelligens. Därför går jag snabbt och lägger mig för att vakna upp förberedd för inför två tuffa utmaningar: rädda Antarktis och skruva ihop nattduksbordet!

;

Ni glömmer förresten inte väl att se gårdagens och dagens Antarktis videodagbok?

Gilla Helpmeprotectantarctica på Facebook

/Bella

Videodagbok av resan till Antarktis!

Av Bella Estrela 15 mars 14.38

Hej vänner!

IMG_4243

”600km and 2 days away from Antarctica”

Nu sitter jag i receptionen på mitt hotell och ska snart åka till flygplatsen. Jag är glad att kunna säga att jag lyckades klara mig i Buenos Aires utan några problem. Jag är hel och plånboken med! Däremot var det en stund av tvekan då jag och min vän Morgan råkade vandra in i ett ytterst misstänksamt område. Men med ”pingvingo” som kodord för ”fara” klarade vi oss.

Jag är fortfarande på Antarktisk mode och känner mig inte särskilt exalterad för huller och buller. Speciellt inte för Rave festen som hotellet häll igår kväll. Därför är jag glad att åka till en lugnare tillvaro i Sverige. Jag har inte bott i Sverige de senaste 8 åren och därför är det spännande att göra det igen. Många förändringar väntar på mig och ännu fler förändringar är krävda av mitt att göra.

Men just nu, när jag sitter här och väntar på att min taxi ska komma vilken sekund som helst, är det endast en sak som jag kan tänka på. Något som gör mig så glad att jag vill både gråta och skratta. Om 22 timmar kommer jag att få krama om min älskade mamma!

Sverige, nu kommer jag!

På grund av dålig wifi på Antarktis (kan förlåtas dock) kunde jag inte ladda upp dom fortsatta dagboks inläggen. Här kommer dag 4 och mina första stunder på båten. Hur känns det att vara på båten och att räkna ner till det farligaste havet Drake? Få reda på allt i dagbok dag 4 här.

/Bella

Post-Antarktis Syndromet

Av Bella Estrela 14 mars 12.41

(Not so) Green morning!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

”För det är så mitt liv kommer att mätas från och med nu: pre- och post-Antarktis”

Jag går upp ur sängen kl 06.00. Det har varit en lång och sömnlös natt på grund av allt oljud från gatan. Bilar, syrener, skrik, glas som går sönder och annat buller som pre-Antarktis varit normala ljud, gjorde mig galen och sömnlös hela natten.

För det är så mitt liv kommer att mätas från och med nu: pre- och post-Antarktis.

När jag åkte taxi från Buenos Aires flygplats till centrum igår, kunde jag inte sluta titta på alla bilar som var fast de massiva trafikköerna. Byggnaderna såg smutsiga och obehagliga ut och mitt öga sökte desperat efter att se åtminstone ett träd mellan husen. Jag fylldes av en otroligt ledsen känsla och i mitt minne såg jag glimtar från den rena snön som jag vilat min blick på den senaste veckan.

Bredvid mig satt två andra ambassadörer som också skulle övernatta i stan innan de flög hem. Jag vände mig om och märkte att de satt och stirrade ut genom fönstret på samma sätt. Jag frågade vad de kände och likt mig tyckte båda att detta var det fulaste de sett i deras liv. Det intressanta är att de redan spenderat 3 dagar i Buenos Aires innan Ushuaia och tyckte då att det var den vackraste staden i världen.

Perspektiv har förändrats. Post-Antarktis syndromet har kickat in.

DSC_0207

”Perspektiv har förändrats. Post-Antarktis syndromet har kickat in”

Och det är sant. Livssyner kan förändras väldigt snabbt ifall något verkligen gjort intryck på dig. Jag minns när jag kom hem från Vietnam och min tid med de fattiga barnen, och att jag då kände jag lika dant. Du förändras. Ibland permanent.

Jag kan redan se min personliga förändring.

Det första som jag fick höra när jag gått av planet var att den nyvalda påven var Argentinsk. Och var hade jag precis landat? Argentina. Och vad var jag? Journalist. Om det är få tillfällen i en journalists liv som de är på rätt plats vid rätt tillfälle så var detta ett bra exempel. För allt handlar om timing. Ett kort exempel är då jag höll på att skriva en högt investigerande story om den grekiska statens skattebluffar. Den skulle publiceras i tidningen The Australian på säg söndagen (minns inte säkert vilken dag det var), men då var Bin Laden tvungen att dö på lördagen och min story gick ner i (förhoppningsvis) pappersåtervinningen.

DSC09361

”Det första som jag fick höra när jag gått av planet var att den nyvalda påven var Argentinsk. Och var hade jag precis landat? Argentina”

Och det är här jag ser min första personliga förändring.

Ifall detta hänt för en månad sedan då lovar jag er att jag skulle springa runt Buenos Aires som en galning för att få bra foton och intervjuer om den nya påven. Som frilansare hade de tidningarna jag redan jobbar med men även andra betala guld för min artikel. Men vad var det ända jag ville göra istället? Åka till hotellet och skriva ett nytt kapitel i min (uppkommande) bok om hur mycket jag älskar Antarktiska valar.

Undra vad som kommer här näst?

/Bella

Visste du att Antarktis jobbar för dig fulltid?

Av Bella Estrela 14 mars 01.05

Green morning!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

”Det är inte många som vet alla saker som kontinenten gör för resten av världen på ett dagligt plan. ”

Nu är jag tillbaka på civiliserad mark. Tillbaka till take-away kaffe, wifi och trottoarer. Men det jag mest längtar efter är att vara tillbaka där det endast finns snabb-kaffe, dåligt sattelit internet och hal is.

Vår båt la ankor i hamnen tidigt på morgonen innan någon ens hunnit vakna. Vi var framme i Ushuaia och molnen vilade lågt över den sydligaste staden i världen. När vi alla vaknat, började staden vakna med. Det kunde höras mil iväg där bilar tutade och folk stressade till jobbet.

Vi kom alla ner till restaurangen för en sista måltid tillsammans. Det var en konstig stämning runt omkring frukostbordet dels för att vi skulle lämna båten och varandra. Framför oss alla väntade två väldigt jobbiga saker. 1: att se en bil-och-avgasfull värld igen och 2: Argentinsk passkontroll.

Och sen blev det dags att säga hej då.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

”Jo, för då han sa till sina kompisar i Skottland att han skulle till Antarktis, då frågade alla ”where the fox that?”. Men det är en annan femma. ”

Efter att ha upplevt det magiska Antarktis tillsammans och efter att ha hållit upp varandras hår under Drake (ni förstår vad jag menar), hade vi alla gått ifrån att vara främlingar från 28 olika länder och till grannar med nationaliteten ”Antarktis” i våra hjärtan.

Vi kramades och lovade varandra, djupt och hederligt, att aldrig ge upp våra drömmar. Att aldrig tappa hoppet om att vi en gång kommer att träffas igen. Att varje dag vara tacksamma för det som Antarktis gett oss. Men viktigast av allt så lovade vi varandra att göra allt i vår makt att skydda kontinenten och alla dess invånare. För det är vi skyldiga i gengäld av det vi fått och får.

För vi får mycket av Antarktis varje dag.

Det är inte många som vet alla saker som kontinenten gör för resten av världen på ett dagligt plan. Många tror (inklusive mig själv för ett par år sedan) att Antarktis är en klump av is som har ett par pingviner som – tack vare gravitationen – står på isen . Upp och ner förstås. En av kaptenerna på båten hade alltid på sig en stor pälshatt gjord av räv, som heter ”fox” på engelska. Han sa att det fanns en anledning till att han hade en räv på huvudet mesta tiden av dygnet. Vilken var anledningen? Jo, för då han sa till sina kompisar i Skottland att han skulle till Antarktis, då frågade alla ”where the fox that?”. Men det är en annan femma.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

”Så kort sagt är Antarktis, nummer 1: Jordens termostat. Nummer 2: Buffé för havsdjuren. Nummer 3: Jordens solskyddsfaktor. ”

Vad Antarktis gör för oss är att det kyler ner våra hav och därmed vår temperatur. Jag vet att alla ni i Sverige inte skulle bli särskilt arga ifall det var +25 istället för -9, men till och med 1 grad av uppvärmning kan ha katastrofala konsekvenser på vårt ekosystem. En annan sak är att det kalla och salta vattnet påverkar strömmarna som i sin tur pumpar ut massa räkor till havsliv runt om i världen. Sist men inte minst, reflekterar den vita ytan tillbaka radioaktiva strålar som kommer från solen. Detta kallas för Albido effekten.

Så kort sagt är Antarktis, nummer 1: Jordens termostat. Nummer 2: Buffé för havsdjuren. Nummer 3: Jordens solskyddsfaktor.

Inte illa, ha?

Allt detta och mer, satt jag och funderade på i luften. Ett ställe mellan dåtid och framtid. Ännu en gång. Från planet såg jag ut över Ushuaias bergskedjor och kullar. Jag började le då jag insåg att det som för 3 veckor sedan varit ett konstiga och främmande ställe med massa berg runtomkring, var nu något som kändes som ett andra hem. Särskilt då jag såg den där galna uppförsbacken som jag kämpat mig upp för att komma till glaciären.

En flygvärdinna kom och avbröt mina tankar.

Hon frågade mig ifall jag ville ha is i mitt vatten. Jag svarade att jag ville ha en dubbel dos! Innan jag drack upp, stirrade jag ner på isen som sakta smälte i mitt glas. Hoppas inte samma sak händer med Antarktis.

/Bella

Vem hindrar dig?

Av Bella Estrela 13 mars 10.47

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERADu känner säkert igen dig i att vackra landskap inspirerar. I mitt fall förvandlas jag till en galen skribent som skriver så snabbt på tangentbordet att knapparna nästan faller av. Antarktis har verkligen
kickat igång mitt flow på den punkten för vart du än tittar är det ena vackrare än det andra.

Men något som verkligen inspirerar mig är människor. Berg och blommor är hur coolt som helst men det finns inget som kan väcka starkare känslor än en person som är extraordinär. Och jag har haft turen att vara på samma expedition som en.

Han heter Sai och är från Indien. Hans projekt är att starta upp ett Antarktiskt universitet och att få alla ungdomarna i Indien att börja bry sig mer om vår miljö (och kom ihåg att det bor 1,1 biljoner människor i Indien). Sen vill han införa eko-tänkandet i våra dagliga vanor. Istället för att säga ”Good morning” kan vi istället säga ”Green morning” så att detta beteende blir ett mer etablerat koncept i vår vardag. Sai är alltid den första att gå ut på isen och den sista som kommer tillbaka till båten. Många gånger har jag gått tillbaka tidigt för att det är så kallt medan Sai alltid är kvar och verkligen tar in Antarktis. När vi kampade låg han och chillade under stjärnorna och njöt medan jag klagade att jag var hungrig. När havet var som kallast och jag satt i min varma kabin och tittade ut på folk som hoppade i vattnet, var Sai först i kö att dyka ner i havet. Det jag vill säga är att jag sällan ser en person som lever till 100%, som inte missar en enda sekund av sitt liv som aktivt kämpar varje dag.

Förresten glömde jag att berätta att Sai är rullstolsbunden.OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Om det är något som gör mig otroligt ledsen så är det när jag ser folk som är fysiskt levande men inte lever på riktigt. Folk som inte tar chanser, som inte gör saker utanför deras comfortzone, som inte förändrar sin värld. Vad är meningen med att vara levande ifall du endast går till ICA och tillbaka varje dag?

När jag bodde i Brasilien träffade jag på en man i 40års åldern som reste runt i landet. Han berättade att han jobbat som läkare och levt den riktiga American Dream (eller Australian Dream eftersom att han var från Melbourne). Men han lämnade allt. Inte för att det var lätt men just för att det var svårt. Gissa var han är idag? Han öppnade upp en liten business på Costa Rica och skojar alltid med att lägga upp foton på Facebook där han endast har badbyxor på sig och säger att det är ”Casual Friday” på hans kontor.

Att stänga ett fönster är svårt. Psykologer säger att man går genom samma process då man gör en förändring i sitt liv (byter jobb, flyttar eller helt enkelt klipper håret kort) som när man sörjer en person som gått bort. Däremot är det även ett faktum att förändring ger liv. Eller hur?

Men nog om mina livsteorier.OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Idag när jag satt där på isen insåg jag något. Efter min tid här på Antarktis ska jag åka tillbaka till Sverige och där väntar min älskade Brasilienaske fästman som jag ska gifta mig med bara några dagar efter att jag kommit tillbaka. Så tekniskt sett, är detta min möhippa! Eller hur? Kanske var det därför alla passagerare på båten hoppade i havet i sina bikinis här om dagen?

Over and out from Antarctica.

/Bella

Camping på isen! (Antarktis Dag 4)

Av Bella Estrela 11 mars 12.54

20130313-065017.jpg
Att campa på Antarktis är något som inte kan jämföras med något annat. Förutom ifall du skulle ta på dig min pyjamas och gå och lägga dig in din frys.

Många undrar säkert hur det ens går till, praktiskt sett alltså. Men så här är det min vän, du tar på dig ditt skidställ, ett yttre lager av flis, ännu
ett lager av fleece, din vatten- och vindtäta jacka och byxa. Ok så långt? Sen gräver du en stor grop i snön så att du har en liten vägg runt omkring dig. Detta är både för att stoppa vinden men främst för att skydda ifrån att bli uppäten av en säl eller bajsad på av en pingving. Sen lägger du en vattentät matta på snön, på det lägger du en vattentät sovsäck, i det en flis sovsäck och i den ännu en sovsäck som är lite tunnare. Och i allt detta lägger du dig själv (som redan har 4 lager av kläder). Med andra ord är det som att vara mitt i en av dom där Ryska dockorna som du öppnar upp och aldrig tar slut.

Men efter den här extremt komplicerade processen (komplicerat i hur du ska ta dig in i sovsäckarna) och du väl ligger där i en halvt klaustorfobisk position är det en absolut underbar känsla. Alla dina sinnen bara exploderar av coola intryck! Genom det lilla hålet du kan se ut och upp genom kan du se en million av stjärnor. Kanske till och med fler. När min bror Marek var liten, brukade han konstant fråga min pappa om hur många stjärnor det fanns i universum. Trots att pappa försökte svara med sofistikerad data och kosmiska teorier slutade Marek inte att fråga. Tills en dag då pappa svarade ”det finns 53,436 stjärnor” och då var det slutdiskuterat. Så jag håller mig till en million idag. Mellan alla stjärnor flög satteliter runt i organiserade banor och den absoluta tystnaden var nästan skrämmande.

Tills den inte var där mer.

En val passerade och andades ut ett fontänliknande ljud följt av ett rår samtidigt som ett isberg bröt loss och gjorde ett massivt ljud i bakgrunden.
Så helt plötsligt gick det från total tystnad till något som lät som starten på Madonnas koncert.

Helt magiskt!

Men efter ett par timmar av stirrande rakt upp i himlen började jag känna efter hur hungrig jag var. Nu är det så att reglerna av Antarktis camping är lite annorlunda ifrån korv och marshmallows grillande. Hit får man inte ha någon sorts av mat med sig. Zero. Det är en organisation som heter IAATO (International Association of Tourist Operators) och dom jobbar för att Antarktis inte ska skadas av alla som kommer hit. Den här organisationen förhindrar med andra ord att den Antarktiska peninsulan ska bli ännu en smutsig charter destination. De senaste månaderna har jag haft kontakt med IAATO och skrivit mycket artiklar om dom men inte förrän den här kvällen insåg jag verkligen hur viktig deras roll är. Detta inträffade när jag låg där på isen, i mitten av alla min lager och helt plötsligt började tänka på den där bananen som låg i min kabin. Åh vad jag skulle ge för att få äta den nu! Men det är IAATO som såg till att min – och alla andras – banan stannade där den skulle.

Nu kanske ni undrar varför man inte får ta med sig mellanmål till isen? Det är helt enkelt för att kontinenten är så isolerad från resten av världen och har därför ett helt unikt ekosystem som inte får rubbas. En annan kontinent som har liknande restriktioner är Australien. Men där är systemet så känsligt att man inte ens får ta med sig mat mellan Sydney och Melbourne. Det har jag lärt mig i första hand då jag fick böta 70 dollar på Melbournes flygplats för att ha glömt ett äpple i mitt handbagage.

Men tillbaka till Antarktis.

Hur som helst så fortsatte kampandet – utan bananen – och jag somnade sakta in efter att ha blivit yr av att titta på stjärnorna så länge. Men sedan så hände något mindre trevligt. Runt omkring klockan 02.00 vaknade jag plötsligt upp och kände det som alla som någonsin kampat i kylan fasar för. Jag var kissnödig. Ta en stund och tänk vad detta innebar. Två ord: halvnaken och -10 grader.

Men nu är jag tillbaka in min varma kabin och äter min efterlängtade banan. Jag kommer aldrig någonsin att glömma den där bilden av alla
stjärnorna som gjort mig evigt tacksam till vår planet som alltid bjuder på vackra saker att titta på. Tack!

/Bella

Think. Change. Do (Antarktis Dag 3)

Av Bella Estrela 10 mars 21.16

Idag går dagens applåd (eller till och med dagens trofé ifall jag hade packat med en) till ett par som är riktiga kämpar och hjältar: mina strumpor.

Folk mailar mig dagligen och frågar mig hur kallt det egentligen är här. Svaret är väldigt! Att ta på sig alla kläder innan man kan gå ut tar ungefär 20 minuter. Sen tar det 1 minut att överhetta på vägen mellan din kabin och utomhus.

Med få ord är det ett jäkla jobb och jag röstar hundra gånger på jeansshorts och t-shirt  ala Brazilian style. Men allt är en utmaning, ett förhinder på en längre väg och en del av varje världskämpes vardag. För vad är det som fattas i dagens kämpar? Oavsett vad det är dom kämpar för? Vad saknas hos folk i dagens läge?

Comittment.

Vi ger upp för lätt. Vi orkar inte riktigt hålla fast vid våra mål och vi tröttnar snabbt på att kämpa. Tänk själv när var senast du
verkligen gick in för något hundra procent, vare sig det var att rädda miljön eller att koppla upp till wifi? Jag har slitit i många år och något jag får höra dagligen är att jag är – som John Lennon sa i sin sång – en drömmare. Och det kanske jag är. Men en dröm räcker inte för att göra en skillnad. För att göra din dröm till verklighet måste du gå genom många olika steg (oftast med alla fyra genom gyttja) för att till sist komma till ditt mål. Men gissa vad? När man nått målet är det som att komma till Narnia.

Personligen har jag haft massa olika drömmar över åren, allt från att rädda Amazonas till att hjälpa barn i Vietnam. Min Antarktisdröm har däremot varit den tuffaste. Vägen hit har varit en hård och själslös en. Det startade med att få folk intresserade av Antarktis, och när man tävlar med nyheter som iPhone 5 och den nya Twighlight filmen, är det inte alltid lätt. Nummer två var att hitta företag som tyckte att Antarktis var coolt nog att dom ville sponsra min resa hit som inte alls är billig! Och visst fann jag fantastiska företag som stöttade mig när jag sa att jag ska rädda pingvinerna men det var en lååång väg dit. Jag måste ha kontaktat över 300 företag och organisationer om hjälp och efter allt nekande började jag till och med att undra ifall mitt namn var Bella eller ”Nej, Tack”?

Vad jag menar är att inget har varit lätt. Men var någonstans är jag nu?

Förändring är något som finns i vår vardag och folk uppfyller sina drömmar dagligen. Idag hoppar folk från atmosfären och skapar iPads och Gud vet vad.  Ribban är satt högt. Detta får ofta mig personligen att känna mig som en nobody men så är det inte. Vi kan göra små saker som resulterar i en större förändring. Vad är viktigt för dig? Vad tycker du är viktigt för vår miljö?

När jag studerade i Sydney gick jag förbi en skylt varje dag där det stod:

”Think. Change. Do”

Detta lyckades aldrig att raderas från mitt minne och jag håller kvar vid dessa tre orden i allt jag gör. Glöm inte heller mitt motto: Ifall du kan inbilla dig det, kan du även göra det.

Amen.

/Bella

Läs våra bilagor