Av Artur Bliding 6 januari 10.26
Så var det nya sportåret igång på allvar och vad passar bättre då än att gå på gala?
Jägersros Årets Häst-gala är redan en klassiker och med restaurangläktaren dressad som festlokal med scen och totohallen omgjord till mingellokal på ett alldeles utsökt sätt är det en gjuten succé varje gång.
Det finns emellertid ett problem: Galan har blivit allt längre år efter år och är nu alldeles för lång. När klockan tickar fram mot 22.45 och efterrätten just serveras utan att den sista prisutdelningsceremonin ännu börjat, ja då börjar man bli lätt frustrerad. Hans G Lindskog är en omistlig institution som ”programledare” men kanske är det dags att låta honom göra något gästspel på scenen bara och hyra in ett proffs, om det nu inte finns inom de egna leden. För Hans G:s långa utläggningar som dessutom börjar bli lite smått ofokuserade börjar kännas väldigt sega. Alternativet är förstås att han får order om att hålla sig till klockan. Och visst kan man dela ut priser även under tiden gästerna äter. Det måste speedas upp!
Konstigt kändes det också när Hans G propsade på att Göran Falk skulle instifta ett stipendium till årets komet på travet bara för att galoppens komet fick ett sådant. När Falk nappade fick även lärlingen Ulrika Johansson 20 000 kronor. Men Jägersro har faktiskt redan sedan många år tillbaka, i samarbete med Skånska Dagbladet, ett lärligsstipendium om 20 000 spänn och ett skötarstipendium på 10 000 kronor. Inte för att jag missunnar de aktiva ännu ett stipendium, men man kan undra om alla inblandade glömt bort Skånskan-samarbetet mitt i alltihop?

Ludde och Lennart Jr blev årets tränare. Foto: Jägersro.
Annars då? Jo, i år fick vi se en del av pristagarna bjuda extra mycket på sig själva. Många roliga kommentarer, faktiskt. Fast inte alltid så politiskt korrekta. Som när Tomas Malmqvists sambo Camilla (efter att ha fått priset till årets tvååring Rusty Dust) riktade sig till Ludde Kolgjini och sa ”Det kändes riktigt bra att slå albanen”… En del skratt i publiken, men personligen tyckte jag att det kändes lite respektlöst.
Pristagarna då? De flesta väntade, visserligen, men ”Årets Kusk” var (liksom det kommer att bli på riksgalan) kontroversiellt. Johnny Takter vann för sin seger i Elitloppet och segern i Svensk Uppfödningslöpning hemma på Jägersro… Men han vann inte de största loppen hemma på Jägers (Kolgjini vann Åbergs och Erik Adielsson vann Derbyt) och på riksplanet måste ju bara Erik Adielsson ha varit bäst av Jägersrokuskarna med sina många storloppssegrar. Blev Erik ”dissad” för att han lämnat Jägersro för Solvalla? Grattis till Johnny förstås, men här har juryn haft stora problem och jag tycker inte att den fattade rätt beslut.
Fler pristagare:
Trav:
Årets amatör: Helena Burman. Kändes solklart.
Årets skötare: Karolina Dimming Ekdahl (Lavec Kronos, Kolgjini). Kan jag inte kommentera, svårt att ha koll på alla skötare. Det var säkert ett bra beslut.
Årets komet: Ulrika Johansson. Helt OK beslut.
Årets lärling Christoffer Eriksson. Måste ha varit jättefavorit. Helt rätt.
Årets montéhäst: Carlsson. Givet val.
Årets tvååring: Rusty Dust (Malmqvist). Den ende som vann en klassiker (dansk uppfödningslöpning). Rätt!
Årets treåring: Raja Mirchi. (Kolgjini) Givetvis! Förste Jägersrohästen att vinna Kriteriet på… evigheter.
Årets fyraåring: Joke Face (Kolgjini). Vann Derbyt. Det räcker gott!
Årets kusk: Johnny Takter. Unnar verkligen Johnny priset, men Erik Adielsson var min vinnare.
Årets tränare: Lutfi Kolgjini. Utan konkurrens!
Årets häst: Joke Face. För Derbysegern. Helt OK, men lite trist att ingen äldre häst hade tillräckliga internationella meriter under året.
Galoppen då?
Årets amatör. Peter Jardby. Börjar kännas lite tjatigt, men han är grymt bra! Frågan är dock om han – egentligen – platsar när han tackar personalen för priset. Kan en amatör verkligen ha ”personal”?
Årets skötare: Malin Larsson-Janninge. Omöjligt att kommentera, har för dålig koll på skötarna.
Årets komet: Valmir de Azeredo. Kändes givet. Snacka om kometstart på karriären!
Årets tvååring: Uppercut Action. (Reuterskiöld Jr) Given vinnare.
Årets treåring Moe Green (Francisco Castro). Årets mest givne vinnare, vann Derbyt och hela Derbyserien.
Årets äldre: Alcohuaz (Reuterskiöld Jr). Självklar tack vare internationella meriter.
Årets prestation: Tina Henriksson för VM-segern i Fegentriserien. Men borde hon inte ha blivit årets amatör också i konsekvensens namn?
Årets jockey: Valmir de Azeredo. Andra titeln… säger en del om killens säsong.
Årets tränare: Lennart Reuterskiöld Jr. Tja, vinner man priserna till årets tvååring, årest äldre häst och årets häst så är man en given vinnare även som tränare känns det som…
Årets häst: Alcohuaz. Internationela segrar slår Derbysegern. Det kan man inte protestera mot.

Johnny Takter vann titeln Årets kusk. Foto: Jägersro.