Funderade just över vad jag skulle vilja ha i Mors-dagspresent. Lite välskriven, våldsam bladvändarspänning kanske? Med feministiskt perspektiv så klart. En ny Val McDermid till exempel. Kommen så här långt i tankarna passade jag på att kolla Fantastic Fictions hemsida. Och visst fanns den där - presenten! Fast jag får vänta till september…
Leif GW Persson som Piraten-pristagare?
Jag gillar det måste jag säga. Leif GW Persson är definitivt en kulturutövare i Piratens anda – livsnjutare med mörka sidor, kan konsten att berätta förtrollande/förfärande historier, är (möjligen motvilligt) folklig och behärskar det där med humor och satir.
Något som för övrigt är få deckarförfattare förunnat. Sjöwall & Wahlöö kunde också men annars är det ganska tomt.
Stort grattis alltså!
Söndag. Sol. Varmt. Och flera timmar att bara ägna åt läsning. Resolut tog jag en hel hög olästa deckare med mig ut i solstolen för att bli av med lite dåliga samveten. Och drabbades snabbt och rejält av en stigande läsolust. 20 sidor i en bok och en enorm trötthet över platt språk. 30 sidor i en annan och en känsla av att det här har jag läst sååå många gånger förut. 20 sidor i ytterligaren en bok och helt omöjligt att bli engagerad.
Den stora nackdelen med att läsa mycket i en genre är att man ibland blir både trött och kräsen. Trött på författare som upprepar sig eller möjligen andra. Trött på att det ges ut så mycket som inte är speciellt intressant att ägna sin lästid åt. Och kräsen därför att man samtidigt vet att det här är en genre där det också skrivs en många bra böcker och några riktiga guldkorn. Och det är ju dem man vill åt.
Hur slutade stunden i solstolen då? Jo, jag räddades av en dansk. Jussi Adler-Olsens Journal 64 kändes fortfarande intressant och läsvärd efter både 30 och 40 sidor. Så jag fortsätter där och ger de andra en ny chans en annan solig dag.
Journalisten och författaren Inger Frimansson debuterade i deckargenren med den psykologiska thrillern Fruktar jag intet ont och var då tämligen ensam kvinnlig deckarförfattare i Sverige. Sitt stora genombrott fick hon med God natt min älskade 1998 – samma år som Helen Tursten och Liza Marklund debuterade och startskottet gick för den formliga explosion av kvinnliga deckarförfattare och kvinnliga deckarhjältar som vi sett sedan dess.
Statsvetaren och säkerhetsexperten Kristina Ohlsson debuterade mer än tio år efter Inger (med Askungar, 2009) i ett helt annat deckarklimat där de snarare handlade om att lyckas synas överhuvudtaget i mängden svenska deckarförfattare än att förändra en genre helt dominerad av ett manligt perspektiv.
Om hur dessa olika situationer har påverkat deras författarska, hur det har påverkat genren och mycket, mycket annat pratade vi om i går på Lunds Litteratursällskaps föreläsningskväll med tema ”Svenska kvinnliga deckarförfattare”.
Det blev ett spännande, varierande och mycket intressant samtal där all min nervositet inför att vara samtalsledare försvann i sällskapet av dessa två suveräna och välformulerade författare. Som sagt det finns så oerhört mycket spännande att diskutera kring deckare och den förändring som genren genomgått mellan Inger Frimansson och Kristina Ohlssons debut är väl värd att diskutera i många sammanhang.
Vi hade också med oss vars en favoritbok av kvinnliga deckarförfattare och för den nyfikne kan jag avslöja att Inger Frimansson hade valt Kerstin Ekmans Pukehornet, Kristina Ohlsson Karin Slaughters Genesis och själv höll jag fast vi min oslagbara favorit Dorothy Sayers Kamratfesten.
Och för den som mot förmodan inte läst Kristina Ohlssons nyutkomna Paradisoffer eller Inger Frimanssons senaste Det kalla landet (där Justine Dalvik faktiskt dyker upp i utkanten av historian…) säger jag bara – läs!
Det finns så mycket att säga om deckare. Så kändes det verkligen när vi i Svenska Deckarakademin genomförde vårt program på Lunds stadsbibliotek i lördags. Allt från författare som pratade om sina böcker till litteratur- och filmvetare som presenterade överblickar, analyser och spännande teorier.
Och ännu mer blir det. I kväll ska jag prata om kvinnliga svenska deckarförfattare med suveräna författarna Inger Frimansson och Kristina Ohlsson – en hel timme har vi på oss så det blir möjlighet till fördjupning i hur de upplevt sin situation som kvinnliga författare i en genre som så länge dominerades av manliga författare och ett manligt perspektiv. Och som på många sätt fortfarande gör det.
Låter det spännande? Kom till Språk- och litteraturcentrum i Lund i kväll och lyssna!
http://www.sol.lu.se/current/calendarEvents.html?eventType=anyEvent&expand_menu=1
Ännu en svensk debutthriller är succé världen över redan innan den kommit ut. Och ska ges ut i ett trettiotal länder. Filmrättigheterna är så klart redan sålda. Och visst är det första boken av minst tre i samma serie. Den andalusiska vännen heter boken den här gången och Alexander Söderberg heter den förhoppningsfulla författaren. Jag tänker på Jan Vallentin och Strindbergs stjärna och håller förväntningarna nere. Kanske blir jag positivt överraskad.
Vad är väl sol och vår ute mot två fullspäckade deckartimmar inomhus?
Ingenting så klart tänker jag och håller tummarna för att deckarintresserade åhörare ska hitta in på Lunds Stadsbibliotek på lördag 14-16.
I helgen håller nämligen Svenska Deckarakademin vårmöte i Lund och i samband med det har vi också ordnat ett rejält deckarprogram för allmänheten. Vad sägs om två timmar med författare som Arne Dahl, Kristina Ohlsson, Inger Frimansson, Mårten Sandén och Veronica von Schenck och föredrag av deckarkunniga filmvetare, litteraturvetare och kritiker.
Ungefär så här ser programmet ut:
* Gyllene kofoten för bästa svenska deckare 2011 till Arne Dahl och bästa faktabok 2011 till Michael Tapper delas ut.
* Korsförhör i kortformat del 1 – KG Fredriksson och Lilian Fredriksson frågar ut Kristina Ohlsson och Inger Frimansson om deras senaste deckare.
* Deckarkännaren John-Henri Holmberg om Stieg Larsson och sin bok The Tattooed Girl: The Enigma of Stieg Larsson and the Secrets Behind the Most Compelling Thrillers of our Time, som nominerades till det amerikanska deckarpriset Edgar Award.
* Torsten Pettersson – deckarförfattare och litteraturvetare om ”Kriminalromanen idag: Fixargenren i ett splittrat samhälle”.
* Korsförhör i kortformat del 2 – KG Fredriksson och Lilian Fredriksson frågar ut Veronika von Schenck och Mårten Sandén om deras senaste barndeckare.
* Filmvetaren och filmkritikern Michael Tapper om sin doktorsavhandling Snuten i skymningslandet.
* Litteraturvetaren Kerstin Bergman om sin och Sara Kärrholms bok Kriminallitteratur: utveckling, genrer, perspektiv.
* Deckarförfattaren Arne Dahl om sin nya serie om A-gruppen.
Välkomna alla deckarsugna!
Det blev tyvärr ingen amerikansk Edgar Award till Skåne. Deckarkritikern John Henri Holmbergs The Tattooed Girl: The Enigma of Stieg Larsson and the Secrets Behind the Most Compelling Thrillers of our Time (skriven tillsammans med Dan Burstein och Arne de Kaijzers) var nominerade i kategorin Best Critical Biographical men när alla Edgarvinnare presenterades på torsdagen så gick priset till Michale Dirdas On Conan Doyle: Or, the Whole Art of Storytelling.
I kategorin Best Novel vann brittiska Mo Hayder med Gone - den femte boken i hennes Jack Caffery-serie.
Se alla vinnare här.
Juli blir en bra månad. Kanske årets bästa. Inte nog med att det är semester och vackert väder som gäller. En stunds deckarsurfande (när jag egentligen borde skriva deckarspalt…) avslöjade två glädjande boknyheter i juli också. För det första är det äntligen dags för Karin Slaughters nya bok Criminal. En bok som hon pratade om redan när jag intervjuade henne förra våren och som jag har varit nyfiken på sedan dess. Här ska Will Trents chef Amanda Wagner få lite mer utrymme och det blir också en skildring av hur det var att jobba som kvinnlig polis i USA på 1960-talet. Spännande.
För det andra så kommer suveräna Tana French att göra Slaughter sällskap i hyllan för engelskspråkiga nyheter i juli. Broken Harbour heter French nya bok och med tanke på kvalitén som hon hållit sedan debuten med In the Woods 2007 så kan det här bli hur bra som helst.
Och efter juli kommer för övrigt augusti. Mer sommarvärme förhoppningsvis och en ny en ny Banks-bok av Peter Robinson – Watching the Dark.
Har läst och läst så mycket på sista tiden att det inte blivit tid över för bloggande. Arne Dahls Hela havet stormar, Belinda Bauers Skuggsida på svenska, Där ingen har gått av Melanie McGrath och just nu är jag en bra bit in i Roslund & Hellströms Två soldater. Och en bra bit in det betyder sidan 287 av totalt 682 sidor. En tegelsten som heter duga med andra ord. Men precis som med Roslund & Hellströms förra bok Tre sekunder (som var gedigna 587 sidor) så känns inte tjockleken när man läser. Det är spänning, driv och engagemang som hela tiden lockar läsaren vidare. Denna gång rör vi oss i de kriminella gängens och ungdomsbrottslingarnas värld och det är tuff läsning i betydelsen att det tar på ens känslor – sorg, ilska, rädsla, stunder av uppgivenhet, allt finns där i en verklighet mycket nära oss.
Recensioner av allt detta kommer med tiden. Faktiskt redan på lördag vad gäller några av böckerna.
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturredaktör och deckarrecensent på Skånska Dagbladet. 
Chefredaktör och ansvarig utgivare: Jan A Johansson, 040-6605539 |
Redaktionschef: Mimmi Karlsson-Bernfalk, 0708-771048 |
Webbchef: Eva Emmelin, 040-6605588 |
Tjänstgörande webbredaktör: , webbred@skd.se, 040-6605666 |
Kontakta Skånska Dagbladet, växeln, 040-6605500 |
Postadress: Box 165, 201 21 MALMÖ |
Besöksadress: Östergatan 11 |
Kontakta Skånskans journalister. |
Tipsa Skånska Dagbladet |
Skicka insändare |
Prenumerationsärenden |
Annonsera i Skånska Dagbladet och på Skånskan.se |
Om cookies
Prenumerera på den här bloggen
2
