1998 presenterades Liza Marklunds journalist Annika Bengtzon och Helene Turstens polis Irene Huss för de svenska deckarläsarna för första gången. Och, med början med Sprängaren och Den krossade tanghästen blev den stabila mansdominansen inom genren äntligen omskakad på samma sätt som den blivit i andra deckarländer långt tidigare.
I boken 13 svenska deckardamer (där jag för övrigt skrivit ett kapitel om just Helene Tursten) kan man läsa i inledningen: ”Under de tio åren 1998 – 2007 debuterade fler än 80 kvinnliga svenska författare. Motsvarande antal för de tio närmast föregående åren (alltså 1988 – 1997) är 16; och för de tio åren innan dess 15.”
Något att tänka på en dag som i dag.

Och så ett gäng andra kvinnliga författare som jag tycker har betytt mycket för jämlikheten inom deckargenren: Dorothy Sayers, P D James, Agatha Christie, Carolyne Keene, Maria Lang, Marcia Muller, Sue Grafton, Sara Paretsky, Val McDermid, Patricia Cornwell, Laurie King, Ingrid Noll, Anne Holt, Leena Leetholainen och Denise Mina.

jämlikhet, svenskt