Arkiv för ‘julkalender’

Den mest hängivna i lucka 24

24 december, 2011 av Gunilla Wedding

24/12
Kitty Drew:
Vem passar bättre än Kitty ( Nancy) Drew att avsluta en 24 luckor lång kavalkad över deckarhjältar. Hon är den verkligt hängivna detektiven som sätter gåtlösandet före allt annat. Hon är dessutom intelligent, modig, godhjärtad och kan allt från att från att köra bil, motorbåt och flygplan till att måla tavlor, prata franska, simma som ett proffs och rida som en cowboy.  Bättre förebild kan man knappast ha.
Kitty heter den här unga detektiven förstås  bara i Sverige. I USA och för många andra läsare runt om i världen är hon Nancy Drew (i Finland heter hon å andra sidan Paula Drew, i Frankrike Alice Roy och i Tyskland Susanne Langen). Den första boken om Nancy Drew kom i USA 1930 och hette The Secret of the Old Clock). Nancy är här 16 år (åldern ändras till 18 senare i serien) och vi får veta allt det grundläggande som att hennes mamma dog när hon var liten, att hennes pappa advokaten Carson Drew har uppfostrat henne tillsammans med hushållerskan Hanna Gruen. Kitty har två bästa vänner som hjälper henne i mysterielösandet – Bess Martin och George Fayne. Hon har också ett synnerligen kyskt förhållande med Ned Nickerson som får vara med på ett hörn ibland. Författarnamnet Carolyn Keene är en pseudonym för flera olika författare varav Mildred Wirt Benson var den första. Skapare av själva figuren Kitty var den amerikanska författaren och förläggaren Edward Stratemeyer.
Som så många andra tonåringar slukade jag Kitty-böcker under flera år och har fortfarande en rejäl hög rödryggade böcker kvar i min bokhylla. Här grundlades definitivt min kärlek till genren och inte minst till starka, självständiga kvinnliga hjältar. Och bättre än med slutorden i Kitty och i ekot i grottan kan inte Kittys hängivenhet beskrivas:
”- Mysterier. Får du aldrig nog av dem?
Kitty var säker på att det var något hon aldrig kunde få nog av. Hon längtade redan efter något nytt.
- I alla fall vet jag ett mysterium som aldrig blir löst, sa Ned.
- Vilket då Ned?
- Varför byter du alltid samtalsämne när jag försöker prata med dig om sånt som inte alls är mystiskt?
Kitty log mot honom och gick ut i solskenet.”

God Jul från mig och Kitty! Hoppas ni får många bra deckare i julklapp.


Efterlängtad återkomst i lucka 23

23 december, 2011 av Gunilla Wedding

23/12
Kerstin Holm:
Med Arne Dahls Viskleken gör stora delar av A-gruppen efterlängtad comeback. Allra mest efterlängtad för min del är nog Kerstin Holm. I Viskleken är hon kriminalkommissarie och chef för Europols hemliga Opcop-grupps lokalavdelning i Sverige. Dessutom är hon och Paul Hjelm äntligen ett par igen.  Kerstin Holm finns med redan i Dahls första bok om a-gruppen, Misterioso. Där kommer hon från göteborgspolisen och blir en av de sex handplockade poliser som bildar A-gruppen. I En midsommarnattsdröm blir hon gruppens chef. Kerstin är imponerande smart och kompetent men har en hel del tungt personligt bagage att hantera. Genom Dahls böcker har man fått följa henne på en lång och tuff inre resa och önskar henne definitivt lite lycka i den nya serien. I mellandagarna får vi dessutom se om Malin Arvidsson kan göra henne rättvisa i tv-filmatiseringen av Misterioso – svt1 27/12 21.00.

Ovanliga, vanliga Siv i lucka 19

19 december, 2011 av Gunilla Wedding

19/12
Siv Dahlin:
Siv Dahlin är en av de vanligaste men på samma gång också mest ovanliga svenska deckarhjältarna. När hon presenteras i Aino Trosells suveräna och mycket välskrivna Om hjärtat ännu slår (2000) är hon vårdbiträde, lyckligt gift med ombudsmannen Jan och mamma till utflugna dottern Åsa. Hon planerar att överraska Jan på fyrtioårsdagen med en riktig kärleksmåltid men får i stället veta att han varit otrogen mot henne. Förkrossad och rejält förbannad bryter Siv Dahlin helt med sitt gamla liv och flyttar till glesbygden i Dalarna. Där attraheras hon av fel man och blir inblandad i en otäck historia om rasism, nazism och naivitet. Efter det har Siv Dahlin fortsatt att bli inblandad i denna ena skumma historien efter den andra. I Se dem inte i ögonen (2002) är hon städerska på Sälens Högfjällshotell samtidigt som Folk och Försvar har rikskonferens där – en konferens som slutar med mord. I Tvångströjan (2004) städar hon fjällstugor och inser att en tragisk vådaskjutning är något helt annat. För tre år sedan kom den senaste boken, Järngreppet. Här har Siv fått tillfälligt jobb som kokerska på en konferensanläggning i Bergslagen där det tycks spöka och där en kvinna hittas drunknad i ett gammalt gruvhål.
Siv Dahlin är en alldeles vanlig medelålders kvinnan som hoppar mellan alldeles vanliga, och rejält slitiga, jobb. Hon gör inte så mycket väsen av sig men hon ser och hör desto mer – saker som inte alltid är avsedda för hennes öron. I Om hjärtat ännu slår beskriver hon sig själv så här: ”Jag är flugan på väggen, mönstret i tapeten, jag är någon man knappast noterar och fast jag själv tycker mig alltför omfångsrik kan jag stå mitt i skeenden utan att någon tar någon särskild notis om mig.”

Winter i brist på vinter i lucka 18

18 december, 2011 av Gunilla Wedding

18/12
Erik Winter:
I brist på riktig vinter bjuder lucka 18 på kommissarie Erik Winter. Åke Edwardson presenterade honom för första gången i Dans med en ängel 1997. Snygg, snobbig och Sveriges yngsta kriminalkommissarie presenteras han som i en kriminalroman med mycket känsla, eget språk och en riktigt obehaglig kriminalintrig. Trots att han fortsatt att vara snygg och snobbig förändras Erik Winter rejält under serien och går från nöjd singel till engagerad tvåbarnsfar och visar upp ett inre som tar allt mer stryk av det jobb han tvingas utföra. Erik Winter är nog den känsligaste av de svenska kriminalkommissarierna och också den som lämnar mest utrymme för sina kollegor. Efter hand har vi läsare blivit minst lika fästa vid Bertil Ringmar, Lars Bergenhem, Aneta Djanali och Fredrik Halders som vid Winter själv. För att inte tala om hans fru Angela. Serien avslutades med Den sista vintern 2008 men som Åke Edwradson antydde redan i en intervju jag gjorde förra hösten finns det hopp om mer Winter framöver.

Här lite Winter al la Magnus Krepper att titta på i väntan på både Winter och vinter:
[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=nQE6REe0q8g]

Pensionerad polis i lucka 14

14 december, 2011 av Gunilla Wedding

14/12
Kommissarie Van Veeteren:
2003 löste Håkan Nessers kommissarie Van Veeteren sitt sista fall i Fallet G. Efter det har Nesser gått vidare till andra hjältar och andra landskap men förhoppningsvis finns Van Veeteren fortfarande kvar där i sitt fiktiva Maardam i sitt trivsamma antikvariat och njuter av en spännande ålderdom.
Första boken om Van Veeteren kom tio år före Fallet G och hette Det grovmaskiga nätet. Van Veeteren presenteras som en riktigt klassisk kriminalkommissarie – gillar klassisk musik, schack och böcker, vin och öl, är ganska kraftig, lever ensam efter separation från frun, har problem med sina barn men är naturligtvis en lysande polis. Samtidigt fanns det något mänskligt tilltalande hos den buttre och något cyniske Van Veeteren som gjorde att man med stor engagemang följde honom genom komplicerade mordgåtorna och inte minst i utvecklingen från en ganska olycklig separerad polis via den svåra krisen som sonen Erichs död innebar och in i ett lyckligt liv som nyförälskad antikvariatsinnehavare och farfar. Och trots att den tio böcker långa serien elegant slöts som en evighetscirkel med Fallet G återvänder jag fortfarande gärna till Van Veeterens värld. Allra helst till Borkmans punkt, Återkomsten eller Carambole.

 

Skönsång och farlig lucia i lucka 13

13 december, 2011 av Gunilla Wedding

13/12
Camilla Martin (gift Wijk)
Skulle hon passa som Lucia? Ja, sjunga kan hon i alla fall operasångerskan Camilla Martin. Hon dyker upp för första gången upp i Maria Langs Ofärd i huset bor (1959) där Langs ständige huvudperson Christer Wijk blir förälskad i henne samtidigt som han letar efter en mördare i hyreshuset där hon bor. Efter detta inträde i handlingen är Camilla med i många av Langs följande böcker. Christer och hon blir ett par, de gifter sig och skiljer sig faktiskt också nästan. Camilla med sin karriär och sin självständighet är en välbehövlig utmaning för Maria Langs något självgoda, piprökande kommissarie och parets ständiga dilemma är hur de ska hinna träffas. I slutet på Att vara kvinna (1961) är de på väg från ett uppklarat mordfall och Christer ska vidare mot nästa mord och Camilla till San Francisco för att sjunga. Att Maria Lang har glimten i ögat och en del åsikter vad gäller äktenskap och karriär visar följande dialog:
”Hon vrider på huvudet för att få honom i synfältet, och det glittrar plötsligt i de bruna ögonen.
- Fastän… Christer?
- Ja?
- Tror du det är för sent att byta yrke och omskola sig?
- N… neej. Du är ju ung. Men det skulle jag förstås aldrig låta dig gö -
- Mig? Vem har talat om mig? Jag tänkte att kanske du…
Därmed gäspar hon som en kattunge, kryper ihop bredvid honom och somnar.
Kriminalkommissarien kör sammanbitet vidare.”

För övrigt är det kanske läge att se upp om Lucia bjuder på glögg i dag. I Maria Langs Vitklädd med ljus i hår från 1967 lussar Camilla rart för Christer men i deras grannlägenhet kommer en okänd lucia på visit hos läkarparet Palm och bjuder på glögg spetsad med stryknin…

En förebild i lucka 12

12 december, 2011 av Gunilla Wedding

12/12
Cordelia Grey:
Trots att hon bara finns med i två böcker och nämns i en tredje är hon smått historisk Cordelia Grey. När P D James presenterade henne i Ett opassande jobb för en kvinna 1972 var hon en av de första kvinnliga privatdeckarna i genren. Hon skulle snart följas av andra i allt snabbare takt men hon är definitivt en tidig förebild. Ett opassande jobb för en kvinna inleds med att Cordelia hittar sin chef Bernie Pryde död när hon kommer till jobbet på Prydes detektivbyrå en tidig junimorgon. Bernie har tagit livet av sig och nu testamenterat sin detektivbyrå, sin pistol och sin Morris Minor till Cordelia (som är byråns delägare). Ska hon klara att fortsätta att driva byrån ensam? Ja som den engelsman hon är tar sig Cordelia ner till stampuben den Gyllene Fasanen för att tänka på saken. När alla där fått veta vad som hänt utspinner sig följande samtal mellan Mavis (kvinnan bakom bardisken) och Cordelia:
”Då får ni väl söka er ett annat jobb? sade hon. För ni kan väl inte fortsätta med byrån ensam? Det är inget passande jobb för en kvinna.”
”Det är inte så olikt att stå bakom en bardisk – man träffar alla sorters människor.”
De båda kvinnorna såg på varanadra och ett outtalat samtal utspann sig som tydligt uppfattades och förstods av båda.
”Tro inte att folk får gå och lämna besked till byrån hos mig nu när han är död.”
”Jag hade inte tänkt be om det heller.!
Mavis började energisk gnida ett glas, fortfarande med blicken fäst på Cordelia.
”Jag tror inte din mor skulle gilla att du fortsatte ensam.”
”Jag har bara haft en mor första timmen i mitt liv, så den saken behöver jag inte bekymra mig om.”

Naturligtvis fortsätter Cordelia ensam och hennes första fall blir att ta reda på varför den unga Cambridgestudenten Mark Callender plötsligt lämnar studierna, börjar jobba som trädgårdsmästare och sedan tar sitt liv.
Efter Ett opassande jobb för en kvinna dröjer det tio år innan P D James plockar fram Cordelia igen. Då i Skallen under huden där hon är livvakt åt en skådespelerska som utsatts för dödshot. Här arbetar hon också tillsammans med (1982). Efter det blev det inget mer (förutom att hon nämns i Smak för döden). Orsaken till detta sägs vara att P D James tyckte så illa om tv-serien som gjordes om Cordelia att hon vägrade skriva mer om henne.

Bästa introduktionen i lucka 11

11 december, 2011 av Gunilla Wedding

11/12
Lasse och Maja:
Den lilla staden Valleby har nog till och med fler brottslingar än självaste Midsomer (fast inga mord tack och lov). Som tur är har Valleby också klasskompisarna Lasse och Maja och deras fantastiska detektivbyrå – LasseMajas detektivbyrå.
I Martin Widmark och Helena Willis första bok om de här två smarta och rejält modiga detektiverna klurar de ut vem som stulit Muhammed Karats diamanter. Diamantmysteriet heter boken förstås och efter det har böckerna och mysterierna kommit som på ett pärlband – Hotellmysteriet, Cirkusmysteriet, Cafémysteriet, Mumiemysteriet, Biografmysteriet, Tågmysteriet, Tidningsmysteriet… Den senaste boken har titeln Simborgarmysteriet och här händer det mystiska saker under Vallbys traditionella julsim. Lasse och Maja har naturligtvis blivit film också och var dessutom uppskattad julkalender 2006.
Bättre introduktion till deckargenren än av Lasse och Maja kan man nog inte få om man är sisådär mellan 6 och 9-10 år.

Tennison och Mirren i lucka 10

10 december, 2011 av Gunilla Wedding

10/12
Jane Tennison:
Helen Mirren är Jane Tennison – så är det bara. Bättre kriminalserie än I mördarens spår (Prime Suspect) finns inte och bättre gestaltning av en kriminalkommisarie än Mirrens finns definitivt inte. Mirrens Tennison är mänsklig, sårbar men också vansinnigt tuff när det behövs och beredd att gå över lik (nästan) för sin karriärs skull. Serien hade tv-premiär 1991 och den sjunde och sista omgången visades 2006. Manusförfattar till första och tredje säsongen av I mördarens spår var Lynda La Plante och hon har också använt sina manus som utgångspunkt för tre kriminalromanre om Jane Tennison. Inte alls illa men samtidigt inte alls i klass med tv-serien. Helen Mirren saknas.
Smakprov här:

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=R-ws050G6dk]

Oemotståndlig norrman i lucka 8

8 december, 2011 av Gunilla Wedding

8/12
Harry Hole:
25:e  januari är det äntligen dags. Då får jag träffa Harry Hole igen. Jo Nesbös nionde bok om den numera mycket slitna expolisen Harry Hole har den svenska titeln Gengångare och precis som den senaste boken Pansarhjärta återvänder Harry till Oslo från Hongkong för att reda ut något som Oslopolisen klantat till
Genom serien om Harry Hole (som inleddes med Fladdermusmannen 1997) har vi läsare den hårda vägen fått lära oss att vi inte ska hoppas för mycket på lyckliga slut för Harry Holes del. Han tycks dömd av sin författare att röra sig i ett allt mer tätnande mörker av personliga tragedier och motgångar. Förutom att Harry för en ständigt pågående kamp mot sin svåra alkoholism blir flera av hans arbetskollegor mördade eller dödade  i tjänsten och förhållandet med hans livs stora kärlek Rakel går naturligtvis åt skogen – för att bara nämna en del av eländet. Samtidigt är Harry en fullständigt lysande mordutredare som alltid går i land med de mest komplicerade fall.
Trots mörkret är Jo Nesbös skildring av Harry Hole ett deckargenrens mest nyanserade och i grunden sympatiska porträtt och jag medger gärna att jag har fallit fullständigt pladask för denna oetmotståndliga norrman. I recensionen av det suveräna tegelstenen Pansarhjärta (2009) skrev jag bland annat om Harry Hole att: ”Han kliver allt mer ur rollen som luggsliten kriminalare och framstår i stället som en egensinnig hämnare utanför lagen.”
Det ska bli mycket spännande att se hur han tar sig vidare i Gengångare.

Läs våra bilagor