Tio minuter på pågatåget och sedan var jag fast. Min nyinköpta Peter Robinson-deckare  Before the Poison visade sig (inte helt oväntat) vara en sådan där bok som suger tag i läsaren från första sidan.
Before the Poison är en fristående historia – det vill säga utan kriminalkommissarie Alan Banks – och den inleds med en skildring av en avrättning av en morddömd kvinna, Grace Elizabeth Fox, 1953. Efter det möter vi den framgångsrik filmkompositör och änklingen Chris som beslutat sig för att återvända från USA till sin barndoms Yorkshire. Han har köpt ett stort herrgårdsliknande hus långt borta från alla ära och redlighet och naturligtvis anar man som läsare att det finns en koppling mellan huset och avrättningen av Grace Fox.
Redan så här i början känns det som det här är deckaren som har allt jag vill ha just nu – en fängslande mordgåta i det förflutna, ödslig, engelsk landsbygd och ett vackert gammalt hus. Och så en huvudperson att sympatisera med.
Jag läser vidare och håller tummarna för att jag inte ska bli besviken lite längre in i boken.

Besviken blev jag för övrigt på Belinda Bauers Finders Keepers. Jag har tokhyllat debuten Mörk jord (Blacklands) och uppföljaren Darkside och hade naturligtvis hoppats att Finders Keepers skulle vara precis lika gripande och överraskande.
Men, här känns det som om det gått lite för fort, som om Bauer bara skrivit på smått automatiskt efter Darkside utan att riktigt ge den här historien chans att utvecklas lika egensinnigt som de två tidigare. Hoppas hon tar en liten paus nu och kommer igen med något riktigt fantastiskt. Därmed inte sagt att Finders Keepers är dålig. Det är den definitivt inte. Bara lite mindre bra än två fantastiskt bra kriminalromaner.