Skräckfilmer hör Halloween (och överhuvudtaget mörknande höst) till. För den som gillar att utmana mörkret och mystiskt skrapande grenar utanför fönstret med en dos skräck finns det gott om bokalternativ också.

Den bok som skrämt mig allra mest är en riktig skräckklassiker – Bram Stokers Dracula. När jag kom till den suggestiva kyrkogårdsscenen där den döda Lucy vaknar till liv blev jag så rädd att jag var tvungen att gömma boken under en massa andra böcker för att inte ens behöva titta på den. Fast jag vara bara 12 eller 13 år då förstås.

Deckare och kriminalromaner kan vara minst lika otäcka och skrämmande som skräckromaner. Patricia Cornwells debut Den osynlige vågade jag knappt läsa kvällstid och definitivt inte om jag var ensam hemma. Det samma gällde naturligtvis för Thomas Harris När lammen tystnar eller Röda draken.

En klar trend de senaste åren är deckare som balanserar på gränsen till skräck eller till det övernaturliga och som lyckas kombinera genrernas skrämmande sidor på ett spännande sätt.
Här finns självklart Johan Theorins Ölands-böcker och framförallt hans Nattfåk där det spökar i en gammal fyrmästargård. Åsa Larsson räds heller aldrig det övernaturliga och hennes senaste bok Till dess din vrede upphör inleds med en klaustrofobisk, vansinnigt otäck scen där två ungdomar som dyker i en fjällsjö dränks genom att vaken de tagit sig ner igen täcks över. Den fruktansvärda händelsen beskrivs i efterhand av en av de drunknade ungdomarna.

En alldeles nyutkommen bok som helt klart går i denna blandgenres spår är Johannes Källströms Offerit (1/11 på Massolit förlag). I en till synes ganska klassisk polisroman vrids verkligheten mer och mer mot en helt annan verklighet med förbannelser, djävlar och demoner. Det är både vansinnigt underhållande och riktigt otäckt! Läs mer här.

Betydligt närmre splatter än klassisk skräck ligger populära pseudonymen Lars Keplers debut Hypnotisören. Jakten på en vansinnig mördare inleds med med blodiga beskrivningar av hur nästan en hel familj huggits ihjäl. Även uppföljaren Paganinikontraktet följer i samma blodiga spår.

Sedan har vi naturligtvis den svenske skräckmästaren John Ajvide Lindqvist själv vars Lilla stjärna tillhör årets riktiga bokhöjdpunkter. Obehagligt, blodigt och framförallt tänkvärt om vår tids tonårsvärld.

Trevlig läsning…