Millennium, Stieg & jag är Eva Gabrielssons bok om sitt och Stieg Larsson liv, om hans död, om hennes stora sorg och naturligtvis om arvstvisten. Precis efter att jag läst ut boken såg jag Stieg Larssons bror Joakim Larsson i Skavlan där han fick ge sin version av arvstvisten.  Det är bara att konstatera att det här är en sorglig och bitter historia som är omöjlig för någon utomstående att överblicka eller ta ställning i.

Det är inte heller därför man ska läsa Eva Gabrielssons bok. Man ska däremot läsa den för att den ger en intressant bild av Stieg Larsson, för att det är en fin berättelse om stark kärlek och gemenskap och samtidigt också  en mörk historia om att hantera sorg. Och så, kanske intressantast av allt, för att det är en fascinerande inblick i den Millennium-värld som Stieg Larsson skapade och som uppskattas av hur många läsare som helst runt om i världen.

Enligt Eva Gabrielsson är mycket i Millennium-världen inspirerat av Stieg Larssons och hennes gemensamma verklighet och i korta stycken insprängda i boken ger hon fascinerande förklaringar och ingångar. Det kan handla om små detaljer som hur isblommorna på insidan av fönstret i det hus i Hedestad som Mikael Blomqvist bor i i Män som hatar kvinnor kan vara inspirerade av isblommorna på fönstren i den lilla stuga i Norsjö kommun i Västerbotten där Stieg växte upp med sina morföräldrar. Eller hur muggarna på Millenniums redaktion är en ”kärleksfull vink till Expo, vars muggar var lika brokiga som journalisternas politiska uppfattningar.”  Det kan också handla om större sammanhang som hur mordet på fackföreningskämpen Björn Söder och bombattentatet mot journalisten Peter Larsson och hans lille son naturligtvis fanns i Stieg Larsson tankar när han i Flickan som lekte med elden skriver om mordet på Dag Svensson och Mia Bergman. Eller hur Stieg Larssons feminism format de kvinnliga huvudpersonerna i Millennium-böckerna ” (…) fria, modiga , och starka nog att förändra sin värld genom att vägra bli offer”. Eva Gabrielsson berättar också om verkliga människor som inspirerat till persongalleriet i böckerna, hur hennes egen bok om arkitekten Per-Olof Hallman hjälpte till i valet av adresser och varför Grenada spelar så stor roll i Flickan som lekte med elden.

Att Eva Gabrielsson väljer att dela med sig av denna fascinerande blandning av kuriosa och av viktiga länkar mellan Millennium-trilogin och Stieg Larssons verklighet är ovärderligt och lockar definitivt till ytterligare en omläsning av Millennium-böckerna. Så får det vara hur det vill med arvstvist och den mystiska fjärde boken. Det som faktiskt finns är gott nog.