Arkiv för ‘Stieg Larsson’

Tuffa tag i lucka 1

1 december, 2011 av Gunilla Wedding

Utmanad av kollegan Peter Olsson (som har bokbloggen Bibliopepe) satsar jag på en deckarkalender även i år.
Så, välkomna att i luckorna 1 till 24 möta favorithjältar ur min deckarbokhylla.

1/12
Lisbeth Salander:
Det är lika bra att gå ut hårt. Stieg Larssons Lisbeth Salander har gett deckargenren en helt ny hjältinna. Salander är underdog, actionhjältinna och geni i en enda salig röra och hon (för det är hon som gör det – inte Mikael Blomkvist) har lyft intresset för svenska deckare till svindlande höjder. I de svenska filmatiseringarna av Stieg Larssons tre böcker har har Noomi Rapace gjort en fin rolltolkning av Salander och nu ska det bli spännande att se hur amerikanska Rooney Mara lyckas med samma utmaning. 21/12 är det premiär för amerikanska The Girl with the Dragon Tattoo. Men, film i alla ära – Salander kommer definitivt bäst till sin magnifika rätt i bokform.
Så här beskrivs hon i början av Män som hatar kvinnor: ”Lisbeth Salander var för dagen klädd i svart t-tröja med en bild på ET med huggtänder och texten I am also an alien. Hon hade en svart kjol som var trasig i fållen, en sliten svart midjekort skinnjacka, nitbälte, kraftiga Doc Marten-kängor och tvärrandiga grön-röda knästrumpor. Hon hade lagt på makeupen i en färgskala som antydde att hon möjligen var färgblind. Hon var med andra ord ovanligt prydlig.”

 

 Rooney Mara spelar Lisbeth Salander i den amerikanska filmversionen av Mäns som hatar kvinnor. Foto: Scanpix

Salander en häxa?

18 februari, 2011 av Gunilla Wedding

I en artikel  i Expressen framför Andrew Brown (journalist på The Guardian) teorin att den bild som Julian Assange och hans försvarare ger av Sverige (som ett land där missionärsställningen är förbjuden, där obekväma fångar efter rättegång kan utlämas till USA för tortyr och dödsstraff och där polisen är inkompetent) den bilden har de fått genom svensk kriminallitteratur. Efter det vecklar Brown in sig i ett minst sagt underligt resonemang om att Lisbeth Salander är en modern häxa – ”modellerad efter alla ungdomars maktfantasier”.

Nog för att bilden av idylliska Bullerby-Sverige får sig en rejäl törn om man läser moderna svenska deckare eller för all del om man tittar på verkligheten. Det här skriver Lina Kalmteg betydligt intressantare och mer verklighetsförankrat om i artikeln \”Sverigebilden har hamnat på kant\” i Svenska Dagbladet. Vad Andrew Brown egentligen är ute efter i sin artikel är mer dunkelt men helt klart är det underligt att han ser huvudpersonen i en boktrilogi som till stor del handlar om mäns utnyttjande och förtryck av kvinnor som en häxa. Kanske är han helt enkelt lite rädd för starka, smarta kvinnor?

Gabrielssons bok fin väg in i Millennium-världen

24 januari, 2011 av Gunilla Wedding

Millennium, Stieg & jag är Eva Gabrielssons bok om sitt och Stieg Larsson liv, om hans död, om hennes stora sorg och naturligtvis om arvstvisten. Precis efter att jag läst ut boken såg jag Stieg Larssons bror Joakim Larsson i Skavlan där han fick ge sin version av arvstvisten.  Det är bara att konstatera att det här är en sorglig och bitter historia som är omöjlig för någon utomstående att överblicka eller ta ställning i.

Det är inte heller därför man ska läsa Eva Gabrielssons bok. Man ska däremot läsa den för att den ger en intressant bild av Stieg Larsson, för att det är en fin berättelse om stark kärlek och gemenskap och samtidigt också  en mörk historia om att hantera sorg. Och så, kanske intressantast av allt, för att det är en fascinerande inblick i den Millennium-värld som Stieg Larsson skapade och som uppskattas av hur många läsare som helst runt om i världen.

Enligt Eva Gabrielsson är mycket i Millennium-världen inspirerat av Stieg Larssons och hennes gemensamma verklighet och i korta stycken insprängda i boken ger hon fascinerande förklaringar och ingångar. Det kan handla om små detaljer som hur isblommorna på insidan av fönstret i det hus i Hedestad som Mikael Blomqvist bor i i Män som hatar kvinnor kan vara inspirerade av isblommorna på fönstren i den lilla stuga i Norsjö kommun i Västerbotten där Stieg växte upp med sina morföräldrar. Eller hur muggarna på Millenniums redaktion är en ”kärleksfull vink till Expo, vars muggar var lika brokiga som journalisternas politiska uppfattningar.”  Det kan också handla om större sammanhang som hur mordet på fackföreningskämpen Björn Söder och bombattentatet mot journalisten Peter Larsson och hans lille son naturligtvis fanns i Stieg Larsson tankar när han i Flickan som lekte med elden skriver om mordet på Dag Svensson och Mia Bergman. Eller hur Stieg Larssons feminism format de kvinnliga huvudpersonerna i Millennium-böckerna ” (…) fria, modiga , och starka nog att förändra sin värld genom att vägra bli offer”. Eva Gabrielsson berättar också om verkliga människor som inspirerat till persongalleriet i böckerna, hur hennes egen bok om arkitekten Per-Olof Hallman hjälpte till i valet av adresser och varför Grenada spelar så stor roll i Flickan som lekte med elden.

Att Eva Gabrielsson väljer att dela med sig av denna fascinerande blandning av kuriosa och av viktiga länkar mellan Millennium-trilogin och Stieg Larssons verklighet är ovärderligt och lockar definitivt till ytterligare en omläsning av Millennium-böckerna. Så får det vara hur det vill med arvstvist och den mystiska fjärde boken. Det som faktiskt finns är gott nog.

Dags för Salander i lucka 20

20 december, 2010 av Gunilla Wedding

20/12: Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson
Hela Millennium-trilogin är deckarläsning när det är som bäst men måste jag välja en favorit bland de tre blir det utan tvekan Flickan som lekte med elden. Här framträder Lisbet Salander ännu tydligare än i Män som hatar kvinnor som den suveräna kombination av Pippi Långstrump och modern actionhjälte hon är. Och avsnittet där hon blir nedgrävd och sedan a la Quentin Tarantinos The Bride gräver sig upp ur jorden och tar en gruvlig hämnd på alla de män som förnedrat, utnyttjat och misshandlat henne är bara så fantastiskt bra.

Så här här börjar det:
”Hon låg fastspänd med läderremmar på en smal brits med en ram i härdat stål. Hon låg på rygg. Händerna var fastlåsta vid sängkanten på vardera sidan av höften.”

Läs våra bilagor