Ett av mina talesätt är att man inte ska veta att man har kroppsdelar. Kroppen ska vara i balans, hel och bara finnas. Det är först när man får problem någonstans som man blir väldigt uppmärksam på den delen av kroppen. Inte går jag runt och tänker att jag har en lilltå. Tills skon har klämt och en stor blåsa är ett faktum. Då är jag plötsligt väldigt medveten om att min lilltå viftar där längst ut på foten.

Och i vanliga fall så bara finns knäet, gör sitt jobb och böjer vårt ben. Så drabbas man av ett löparknä eller slår av ett korsband, och allt man kan tänka på är det där j*kla knäet.

På samma sätt är det med alla olika kroppsdelar. Man vill inte veta eller känna av dem. En kropp i harmoni ska bara finnas.

Det som jag har mest problem med är min mage. Den finns alltid. Mer eller mindre – men jag är alltid medveten om att jag har en mage. Några få dagar, som jag kan räkna på en hand, om året kan jag bli väldigt fundersam. Det är något som inte stämmer, något som inte är som det  brukar. Och så kommer jag på det: Min mage känns inte alls! Den är helt bra!

Jag har blivit så van vid att alltid ha någon form av problem med min mage att det är det som är normaltillståndet, och de få besvärfria dagarna är en aha-upplevelse.

Mina problem går alltid upp och ner, som i skov. Det kan gå en tid när jag mår ok, för att sedan må skit ett par veckor.

När Lisa skrev om sina ryggbesvär, väcktes en tanke hos mig. Lisa menar att, även om hon blev besviken när hon fick ont när hon provade att springa, så är det bra på ett sätt. För på det viset blev hon medveten om att hon smärtfri för det mesta nuförtiden.

Jag har precis haft en dipp med mycket magbesvär, och jag har inte mått så bra. Men när jag nu tänker efter så var kramperna inte så kraftiga som de har varit tidigare, illamåendet efter måltiderna inte lika långvariga och uppblåstheten inte lika markant. Ändå upplevde jag det lika illa som mina andra skov.

Jag tror minsann att jag har höjt min lägstanivå. Jag har fortfarande en mage, men den är inte lika markant. Det gör att jag blir mer känslig när jag får mina skov. Fast jag är hellre känsligare för skoven, om jag mår bättre tiden emellan!

Livet i allmänhet