Foto: Ralph Bretzer

När klockan dragit sig en bit över elva på fredagskvällen stämplar jag ut och börjar en mödosam vandring som innebär att armbåga sig genom ett sprängfyllt stortorg i väntan på Arkens sista ankomst till Malmö. Men jag stannar inte där. Jag fortsätter med vassa armbågar ta mig igenom även Lilla Torg. Målet: Hedmanska Gården och en – tycker jag själv – väldigt välförtjänt kall öl i plastmugg och lite redig hästjazz, som kollegan Mats G föga respektfullt kallar det.

Mitt förhållande till country går tillbaka till barndomen när min pappa spelade Johnny Cash och Hank Williams för mig. Sedan dess har det funnits med, antingen i bakgrunden eller i förgrunden, för mitt musiklyssnande.

Det finns en vanligt förekommande fördom här i Sverige om att country är amerikansk dansbandsmusik. Dessvärre har den kommersiella amerikanska countryn gjort väldigt lite för att vederlägga den fördomen. Faktum är dock att country i sin ursprungliga form är en moderniserad amerikansk hybrid av de folkmusikstilar som kom till den amerikanska kontinenten med fattiga europeiska arbetare som sökte lyckan på andra sidan Atlanten och som sådan en vit motsvarighet till den svarta bluesen.

”The Blues had a baby and they called it Rock n Roll” sjöng Muddy Waters en gång i tiden och det är naturligtvis sant. Men rocken hade två föräldrar. Countryn är den andra.

Därför var det med stor glädje jag såg The Gravedigger  and the Teacher spela på Hedmanska Gårdens Cowgirl-afton. Umeåbandet visar en full förståelse för countryns rötter när de blandar Hank Williams- och Johnny Cash-låtar med, för att citera deras egen presentation, ”jävligt arga fackföreningssånger”. Vad mig anbelangar hade de gärna fått spela hela natten. Men det gjorde de nu inte och jag fick lomma hem efter att ha sjungit stämbanden ur kroppen till ”Cocaine blues”, ”Jambalaya” och ”Fire in the hole”. Och det lagom i tid för att fånga The Arks sista låt i Malmö någonsin, ”Calleth you, commeth I”

Kan man för övrigt annat än älska ett band som kör ett mellansnack som följande:

”Vi har åkt från Ume… Kristian här har åkt från Karesuando. Han är gruvarbetare där så han är liksom rejäl. I och med att vi är från Ume skulle vi bli glada om vi fick se lite styrdans till den här” (läses med tung norrländsk dialekt).

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=55jqz2VGN0c]

Okategoriserade