Törners MFF-blogg - Bloggar

Arkiv för ‘Åke Stolt’

Ranégie var bäst i Malmö FF

6 maj, 2012 av Ole Törner

Två saker:

1) den på förhand viktiga trepoängaren blev ännu viktigare för framtiden med tanke på hur matchen utvecklades.

2) det är okej att gnälla på Mathias Ranégies chansmissar, men det är inte okej att låta bli att fatta att han är bra!

För att ta det första först. Malmö FF har haft stora problem med att stänga matcher. Om det hänt en gång till att man tappat poäng efter en stabil ledning som borde varit större, och med ett så sent kvitteringsmål som det Åtvidabergs FF fick, hade det varit förödande.

Inte minst när det väntar en trippel med ytterst viktiga matcher som Helsingborgs IF, IFK Göteborg och Elfsborg. Nu kan de bli precis så avgörande som alla har trott. Och MFF tar med sig lyckan och boosten som segermålet till 2-1 i den absolut sista spelaminuten gav.

När det gäller Mathias Ranégie känns det verkligen som jag följt en konsekvent linje när jag hyllar honom

Långt innan MFF värvade honom tjatade jag om att han var exakt den spelartypen som saknades och behövdes i Malmö FF.

När han till slut kom hävdade jag att det var självklart att han kommer att göra nytta för laget.

Sedan har jag stenhårt hållit fast vid att det märks negativt när han inte är med och att det snart kommer att lossna även i målskyttet.

Nu gjorde han två klassmål. Ranégie har det mesta som krävs av en riktigt duktig anfallare och avslutare. Han har dessutom exklusiva egenskaper som bollmottagare, huvudspelare, uppbackare och avlastare som ingen annan anfallare i MFF-truppen besitter.

Visst var det dåligt att bränna det öppna nickläget i första halvlek, en ensam granplanta på ett kalhygge kunde inte varit mer isolerad än MFF-anfallaren var i sitt friläge. Han missade ett par öppna chanser till. Totalt hade han fem.

Men det blev mål på två av dem. Båda gångerna var det dessutom förmodligen svårare att sätta dit bollen än de övriga tre gångerna och han gjorde det.

Det går att snacka mycket om att han var skyldig att näta efter missarna och att det är både flyt och tur att få till ett så sent segermål. Men när matchen nu ska summeras var det lik förbannat han som räddade de tre poängen

I mitt tycke var det Mathias Ranégie som borde utsetts till matchens MFF-lirare.

Sedan kan man ju göra sig lustig över att han skyllde den grova målnicksmissen före pausen på att han fick strålkastarljuset i ögonen. Jag slängde väl själv iväg nåt halvroligt på twitter när jag hörde det.

Om att det inte finns något elljus på Rambergsvallen, eller att det var därför han nickade med ryggen mot målet vid 1-1 och så vidare. Ni förstår.

Men jag tycker faktiskt att det är både skönt och uppfriskande med spelare som svarar ärligt på frågorna. Det vinner man på i längden.

Ranégie var alltså bäst. Näst bäst tycker jag var en målfotoaffär mellan Erik Friberg (bland annat ett lysande pass till 1-o och ytterligare ett till ett öppet läge), Jimmy Durmaz och Daniel Larsson. När Daniel L kom in istället för en ovanligt blek Jiloan Hamad och Simon Thern bytte position kom öppningarna. Men då blev det också ännu mer viktigt att Mathias Ranégie kunde ta emot, hålla i och skarva vidare.

Pontus Jansson var för resten tillbaka i det säkra spelet.

På tal om pass. Miiko Albornoz precisionsinlägg till 2-1 var ett bra argument för att det blir svårt för Ulrich Vinzents att ta tillbaka högerbacksplatsen.

Till slut kan man säga att MFF och HIF genrepade inför derbyt på exakt samma vis, med att ta en uddamålsseger mot ett motståndarlag man egentligen borde ha manövrerat ut mycket enklare…

…………….

Att varna för Åtvidabergs effektivitet var i hög grad motiverat. Laget hade ett enda avslut på mål. Det gick in.

…………….

Kul att se att en av de bästa i Åtvidaberg var den gamle MFF-ungdomsspelaren och Onslunda-fostrade Tobias Nilsson. I Falkenbergs FF ifjor och i allsvenskan nu. För att stanna ett tag om man ska döma efter dagens insats.

Erik Friberg, Jimmy Durmaz, Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Simon Thern, Ulrich Vinzents | 8 kommentarer »

Barbershopvarning på matchstället

1 maj, 2012 av Ole Törner

Det fanns en hel del som drunknade i eftersnacket om domaren Lerjéus insats i MFF:s match mot IFK Norrköping.

Tånkte passa på att ta upp ett par av de sakerna här och nu

Först och främst det nya match-stället, den nydesignade rödvit-randiga tredjedressen.

Jag twittrade alldeles före och under matchen att jag tyckte att den såg för jäklig ut och att den påminde om något en innebandydomare kunde haft på sig. Den uppfattningen står jag fast vid.

Kan därför inte låta bli att citera ett SMS jag fick under matchen från en mångårig supporterprofil:

”Men snälla rara.´Ge dom varsin halmhatt så har vi världens största barbershopkvartett! När till och med jag tycker kläder är fula, då är det illa!!”

Man kan lugnt säga att dressen delat åsikterna. Antingen verkar man hata eller älska den.

Bland dem jag följer på twitter och de reaktioner jag fått där och på andra ställen känns det som en klar majoritet är mot. Det snackas om pyjamasvarning, priser till dem som lyckas hitta klubbmärket bland alla de små ränderna och så vidare.

Samtidigt finns det många som hyllar dräkten. Oftast är det folk som inte är MFF:are. Och det kanske är där knuten ligger. Tröjan är snygg, men inte på MFF och den passar inte alls in i klubbens historia.

Många såg matchen och dräkterna. Ni som inte gjorde det eller behöver en uppfräshning av minnet kan titta här.

Vad tycks? Är det barbershop? Efter att ha läst SMS:et kan i alla fall inte jag frigöra mig från den hemska kopplingen, Frånsett Ebbe Jularbo-dragspel och joddling är det dessutom förmodligen den värsta sortens musik jag kan tänka sig. Och halmhatt passar inte ens på Björn Ranelid.

En annan sak som försvann är att jag tror att det är väldigt nära spel från start för Jasmin Sudic nu. Han kunde mycket väl ha varit med i elvan redan mot IFK Norrköping. Han känner sig redo och mannen han ska ”peta”, det vill säga försvarstränaren Daniel Andersson var inne på att göra just det draget. Till slut kom den samlade tränarstaben fram till att vänta lite till.

Men jag blir bara mer och mer övertygad om att Sudic gör comebackmatchen från start redan före EM-uppehållet.

Han är redo, Daniel Andersson ska så snart som möjligt koncentrera sig fullt ut på tränarrollen och det känns som om bästa möjligheten kommer i veckan mot antingen Mjällby AIF borta på torsdag eller Åtvidabergs FF hemma på söndag.

Mitt tips: söndag, men jag garderar med torsdag.

Glöm heller inte att Daniel Andersson har varit och är en fantastisk tillgång för Malmö FF. Men det är Pontus Jansson och Sudic som är framtidens backpar med Filip Helander som backup.

Det finns dessutom en speldetalj som blir bättre om man plockar in Sudic (eller Helander). Ni som läser här ganska ofta vet att jag tjatat länge om att MFF är uselt på offensiva hörnor, inkast långt upp på motståndarens planhalva och inläggsfrisparkar. Där blir man direkt mycket vassare med Sudic och Jansson!

MFF-klackens insats i Norrköping kom också bort i hanteringen. Där ska jag bara citera Norrköpings tidningar. Där skrev man: ”När 2-1 kom andades alla i Parken ut, frånsett den mäktiga bortaklacken!” Fint beröm.

Med detta sagt ska jag återgå till Michael Lerjéus och förklara lite varför Malmö FF helst inte vill se honom som domare.

Det finns nämligen en historik med usla insatser av Lerjéus just i MFF-matcher.

Förra året lyckades han i två bortamatcher missa tre grova påhopp. Mot Syrianska fick först Daniel Andersson ett slag i ansiktet av Peter Ijeh och sedan blev Agon Mehmeti sparkad i huvudet av en Syrianskaspelare. Inget hände. Mot Gais var det Daniel Larsson som i full fart sprang fram mot ett friläge när han fick en spark i huvudet och gick i däck. Lerjéus reagerade inte den gången heller. Nu var det alltså dags igen.

På lite lägre nivå har man ofta fingertoppskänsla nog att se till att vissa lag och vissa domare kan undvika varandra. Det borde gå i allsvenskan också.

Ibland går det helt enkelt snett i ett förhållande. Det behöver inte vara den ena partens fel. Båda kan vara skyldiga. Malmö FF och Michael Lerjéus passar helt enkelt inte ihop…

Agon Mehmeti, Daniel Andersson, Daniel Larsson, Filip Helander, Jasmin Sudic, Pontus Jansson, Uncategorized | 2 kommentarer »

En pina som kan bli en nyttig läxa

7 april, 2012 av Ole Törner

Det var inte Häcken som producerade skit på Rambergsvallen.

Det var Malmö FF. I elefantstorlek. Utan uppehåll.

En lite mer mogen analys? Visst, men jag kunde faktiskt inte låta bli. Inte efter svidande 0-5, ett resultat som det alltid bör gå många, många år mellan i MFF-historiken.

Låt det för det första vara sagt: BK Häcken var bra. Hisingslaget vann matchen av egen kraft och fortsätter man det här spelet är man inte bara bäst i sin egen lilla region utan i hela Göteborg. Och kanske i hela allsvenskan.

Men Malmö FF, och alla som följer laget på nära håll, fick också en nyttig läxa. Malmölaget är inte färdigbyggt, och definitivt inte utan Daniel Andersson.

Mindre än en timme efter slutsignalen känns det som det finns två alternativ:

1) Såga MFF generellt och då även lagets ambitioner att vara med i tätstriden och ta SM-guld.

2) Såga insatsen i just den här matchen och aldrig, aldrig glömma bort de lärdomar som fanns att dra från den.

Jag tänker inte agera populist och välja alternativ 1. Det finns potential till något riktigt bra i MFF-truppen.

När man reser sig ur det här kan man troligen till och med göra det starkare. Men det kommer att ta längre tid och bli svårare att bygga guldfundamentet än jag först trodde.

Häcken gjorde framförallt två saker. Man satsade centralt med tre mot två och när man fick höra att Daniel Andersson inte skulle vara med kom Peter Gerhardsson med nya direktiv.

Efter matchen erkände Häckentränaren att när beskedet att MFF satsade på Pontus Jansson och Filip Helander istället för Pontus Jansson och Daniel Andersson gav han order om att man skulle pressa mycket hårdare mot Malmö FF:s mittförsvar.

Och misstagen kom. 1-0 i den femte och 2-0 i den 23:e minuten var ett resultat av två rejäla tavlor av Pontus Jansson. De värsta sedan han fick förtroendet i MFF-backlinjen tyckte han själv.

Det satte agendan. Mitt mellan målen brände Daniel Larsson en straff. Alla straffar som inte går i mål är dåliga, straffskott som går över är usla. När sedan försvaret stod och tittade när Häcken fick göra 3-0 strax före paus och 4-0 kom alldeles efter pausvilan, när MFF snackat sig samman och skulle gå ut med ny kraft, blev resten av matchen bara en enda lång himmelsblå pina.

Jag skrev innan matchen att jag tyckte att Daniel Andersson borde spela. Det tycker jag egentligen fortfarande. Om man vill ha resultat på kort sikt. I ett lite längre perspektiv måste dock MFF nog lära sig att klara sig utan honom.

Då får man stå ut med att det svider lite – eller som mot Häcken mycket – i processen. Pontus Jansson är bra, men ännu inte mogen att ta hela ansvaret. Samma sak hände egentligen mot Elfsborg i Borås i våras då han också spelade med Filip Helander, men då blev missarna inte lika grova eller ödesdigra.

Glöm heller inte att det är hela laget som försvarar – och i MFF:s fall inte gör några mål!

Det finns dessutom en sak som Daniel Andersson OCH Jasmin Sudic är bättre på än Daniel Andersson. På fasta situationer framåt är de vassare vapen. På sikt – och efter idag känns det som om det kan bli på en skrämmande lång sådan – är det nog nödvändigt. Ja, jag vet, det var ett långsökt försök att hitta något positivt, men jag försökte i alla fall.

Att Rikard Norling, och laget gick bort till klacken efter matchen, för att visa att man led MED dem var också en bra sak.

Till alla Häckensupportrar, och alla som nu gärna vill låtsas att ni är det, som vill håna oss som tippat Malmö FF som SM-guldvinnare vill jag också gärna påpeka en sak:

Kom ihåg att ni har en tränare som också gjort det!!!

Jag tror fortfarande att han kan få rätt och det gäller även när han la till att BK Häcken faktiskt också är ett lag som kan göra det.

Daniel Andersson, Daniel Larsson, Filip Helander, Pontus Jansson, Rikard Norling | 7 kommentarer »

Inga tröstnappar för Malmö FF

2 april, 2012 av Ole Törner

Efter tio besök har Gefle IF ännu aldrig vunnit en allsvensk match mot MFF i Malmö.

Laget har heller aldrig vunnit en allsvensk premiär.

Men det var en klen tröst för de över 16 000 på läktarna den kyliga allsvenska premiärkvällen.

Mållöst 0-0 är inte godkänt.

Det går att hitta fler tröstnappar.

Att IFK Göteborg och Helsingborgs IF förlorade innebar ju att Malmö FF i själva verket ”tjänade” en poäng mot två tilltänkta guldkonkurrenter. Dessutom blev det 0-0 på Swedbank stadion mot Gefle även förra året.

Det hjälper inte.

0-0 är lik förbannat inte godkänt.

Särskilt inte av ett lag som gjorde sju mål på de två sista försäsongsmatcherna och verkade ha hittat en ny och sylvass skärpa. En måleffektivitet framfödd av nye anfallstränaren Jörgen Pettersson.

Jag såg en storbildsskärmsbild av Jörgen. Då gestikulerade han vilt. Troligen för att avsluten inte alls höll den kvalitet som kommer att behövas längre fram

Visst går det att hävda att det är supersvårt att spela mot ett lag som Gefle IF som hela tiden har åtta man på rätt sida och är ruggigt effektivt på det man gör.

Visst går det att tro att om Ricardinhos svepande superskott gått i mål istället för i stolpen så hade det blivit 1-0 och allting hade lossnat. Eller att någon av alla nästan-situationerna kunde gått hela vägen. Små marginaler kallas det på klassisk fotbollsrotvälska.

Men Malmö FF är i år så bra, så tempostarkt och så kvickt i passningsspelet att man borde ha kunnat lösa den tillknäppta och låsta Gefleboxen utan att lita till marginaler.

Det brådskar dessutom att vässa spelet på de fasta situationerna. Hörnor och inläggsfrisparkar duggar tätt när man möter lag som Gefle. Om MFF blir effektivare på den biten kan man dra bättre nytta av alla fasta som automatiskt uppstår när man ligger på så hårt som laget gjorde mot Gefle.

Det finns hopp. Erik Fribergs hörnor kan ge något och så få starka huvudspelare har inte MFF att det inte borde gå att utnyttja dem. Jag vet att Malmö FF är medvetet om problemet och jobbar hårt på att bli effektivare på fasta situationer. Mål på sådana är exakt lika mycket värda som andra.

I premiären fick Malmö FF nio hörnor och minst tre inläggsfrisparkar – om jag räknade rätt i hastigheten – utan att komma närmare än att pricka spelaren som stod vid stolpen. Det var lika illa att inte göra mål på alla de chanserna som att inte göra mål i det öppna spelet.

Men allt var inte pest och kolera.

Pontus Jansson och Daniel Andersson spelade hur stabilt, elegant och säkert som helst i mittförsvaret. Pontus bygger vidare på en fantastisk fjorårssäsong och Daniel är för bra för att sitta på bänken och se andra försöka ersätta honom. Och Gefle kom faktiskt ingenstans i sina omställningar.

Att hålla ordning bakåt är också en styrka – och det klarade MFF riktigt bra…

Daniel Andersson, Erik Friberg, Pontus Jansson | 4 kommentarer »

Lite gott och blandat på Borås Arena

16 mars, 2012 av Ole Törner

MFF:s insats mot Elfsborg var lite grann av modellen gott och blandat.

Först och främst fanns det givetvis en hel del godbitar med framförallt segern i sig, det var den första på Borås Arena, men även de tre målen, det raka, fina, snabba och beslutsamma anfallspelet samt de ibland köksknivsvassa omställningarna.

Men det fanns också ett par bitar som inte skulle varit med i påsen. Då tänker jag närmast på att det organiserade försvarsspelet ibland inte blev så organiserat. Särskilt under de sista tio minuterna.

Innan dess kändes Malmö FF:s seger stabil, men Elfsborgs avslutning av matchen gjorde att slutsatsen ändå blev att MFF slapp undan lite med hjärtat i halsgropen. Trötthet? Kanske, det tar på krafterna att jobba så hårt och ligga så rätt i pressen som det spel MFF vill prestera kräver. Något som Rikard Norling också påpekade efter matchen.

För första gången i år blev Malmö FF:s försvar rejält utmanat.

Det syntes på de två insläppta målen och det syntes på de två straffarna Pontus Jansson drog på sig.

Den första straffen, som kom redan i den tredje minuten, brände Elfsborg. Lasse Nilsson sköt den illa högt över. Den andra gjorde Stefan Ishizaki mål på till 2-1. Från läktaren såg den straffen något konstig ut. Känslan var mer att Ishizaki sprang rakt in i Pontus och att det var en 50/50-situation än att det var rätt av domaren Kristoffer Karlsson att blåsa. Den första såg däremot klar ut. Men det kan egentligen kvitta. Pontus gick onödigt ivrigt in i båda situationerna.

Ifjor fick Pontus Jansson ett monumentalt genombrott. Men han är trots allt bara 21 år (nyss fyllda!) och nu ska han plötsligt leva upp till rollen som härförare i Malmö FF:s mittförsvar.

Pontus är fortfarande lika lovande och minst lika bra, men måste också anpassa sig till en situation där allt inte automatiskt flyter på i samma stim som det han var inne i förra säsongen.

En mittback ska inte vara överambitiös. I alla fall inte för ofta. Det är i år Pontus Jansson ska ta klivet från ett stort löfte och en mittback av hög allsvensk klass till en etablerad spelare och en back av hög internationell standard. Jag är fortfarande fullt och fast överygad om att han kommer att klara av det. Och i den processen är det nyttigt att ibland få spela matcher då allt inte funkar till 100 procent, eller ens 75.

Mot Elfsborg var 18-årige Filip Helander både lugnare och bättre i defensiven, däremot har han fortfarande massor att utveckla offensivt.

I U21-matchen som spelades före A-matchen blev det 1-1 (mål av Simon Kroon för MFF och på straff av Elfsborg). Där gjorde Jasmin Sudic en härlig insats. Han blev utbytt av säkerhetsskäl med ett tiotal minuter kvar, och jag hann tyvärr bara se den sista halvtimmen av matchen. Men på de minuterna gjorde Jasmin inte ett misstag och dominerade i närkampsspelet. Så visst håller MFF:s försvarsbesättning.

Glöm heller inte att Ricardinho saknades. Det märktes.

Bäst i MFF:

Mathias Ranegie agerade som en klassanfallare och Daniel Larsson var pigg, inte minst före paus.

Filip Helander, Janne Möller, Pontus Jansson, Rikard Norling | 1 kommentar »

Ett nytt varv med mittbackstjafset

9 mars, 2012 av Ole Törner

Match imorron mot Viking Stavanger och vi kör väl ett varv till med innerbacksfrågan.

Problemet kunde jag skrivit, men som ni vet så ser inte jag det som ett problem, till skillnad från vissa andra.

I Lomma (klockan 15.30) blir det Pontus Jansson och Filip Helander.

Det hade det blivit även om Daniel Andersson inte skadat sig mot slutet av fredagens träningspass på Lomma IP:s naturgräsplan. Lårkakan, för en sådan var det, håller dock honom inte från planen särskilt länge. Redan nästa vecka ska han på nytt vara tillgänglig som back-up.

Markus Halsti stod över träningen efter att haft lite känning i ljumskarna. Han kunde varit med.

- Han ville, men Wille ville inte, förklarade Rikard Norling och såg jättenöjd ut efter att ha hittat just de orden.

I klartext: Halsti känner sig redo, men naprapaten Wilner Registre, och därmed även tränarstaben, vill vara mer försiktig.

Givetvis inte fel. Men det viktiga är att både Daniel och Markus snabbt är med i bilden igen. Därmed har inget ändrats i bedömningen att MFF har ett mittbacksförråd som håller för allsvensk toppstrid

Jag tycker helt enkelt fortfarande att de som inte inser potentialen och dynamiten i kvartetten Pontus Jansson, Jasmin Sudic, Filip Helander och Alexander Blomqvist har fel.

Helander spelade 90 minuter i 0-0-matchen mot Celtic. Han har samma potential till ett genombrott som Pontus Jansson. Det kommer inte att dröja länge innan man snackar om honom också som en storback.

Sudic tror jag är med i bilden fortare än de flesta tror. Jo, jag vet att Rikard Norling sagt att han inte räknar med honom fullt ut före EM-uppehållet och att hösten är bonus. Men det är sånt en tränare ska säga för att dämpa förväntningarna och inte lova för mycket varken för lagets eller spelarens del. Jag tycker snarare att det man hittills sett i år är en utveckling som visserligen går i små etapper, men som hela tiden bär uppåt. Titta på exemplet Miljan Mutavdzic säger kanske någon. Titta INTE på Miljan Mutavdzic säger jag. Skillnaderna är nämligen för många. Miljan blev en sämre spelare efter återkomsten. Att närmast förutsätta att samma sak ska hända med Jasmin är något pessimister kan syssla med. Dessutom var Jasmin en bättre spelare än Miljan redan före någon av dem blev skadade. Men framförallt kom Miljan tillbaka som en rädd spelare. Det tog tid att skaka av sig den rädslan. Inget i det lilla man hittills hunnit se av Jasmin efter återkomsten tyder på att han skulle spela på ett annorlunda sätt än för ett par år sedan.

Jag står fast vid att MFF har en unikt lovande mittbackskvartett (Blomqvist är inte redo nu, men kommer att bli det). Då ska talangerna ha chansen.

Om alla hela tiden bara skriker efter etablerade och dyra nyförvärv och inte vågar lita till talangerna de allsvenska klubbarna faktiskt producerar hur ska vi då få se genombrott som det Pontus Janssons stod för i MFF 2011, eller Alexander Milosevic i AIK?

Filip Helander har samma potential.

Med lite tålamod och utan otur har Jasmin Sudic det också.

Och Alexander Blomqvist har det 2013 eller 2014.

Rikard Norling stod för övrigt fast vid att den startelva han använder i träningsmatcherna är den samma han skulle använt om det handlat om en allsvensk premiär – nu.

Därför är givetvis laget hyperintressant:

Johan Dahlin – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Jiloan Hamad, Erik Friberg, Simon Thern, Jimmy Durmaz – Daniel Larsson, Mathias Ranegie.

Mitt i mittbackstjatet finns där ett par intressanta detaljer.

Dahlin går före Viktor Noring i målet.

Albornoz går före Ulrich Vinzents som högerback.

Och Thern och Friberg går båda före Wilton Figueiredo på mitten. (Ivo Pekalski och Amin Nazari står över eftersom de ännu är inne i slutfaserna av sin rehabbehandling).

För tillfället känns det som om Wilton har kortare väg in i laget som anfallare än mittfältare.

Det var för övrigt rejält kallt i Lomma på träningen. Har inte orkat titta på väderprognosen för imorron, men långkalsongerna är framlagda.

Alexander Blomqvist, Daniel Andersson, Filip Helander, Jasmin Sudic, Pontus Jansson, Rikard Norling | 1 kommentar »

Sätt stopp för mittbackstjatet

6 mars, 2012 av Ole Törner

Har fått en hel del mothugg på min bestämda åsikt att det inte behövs köpas in en etablerad mittback i Malmö FF.

Därför kändes 0-0 borta mot Celtic med Pontus Jansson kvar hemma i Malmö och Markus Halsti på bänken riktigt bra.

För det första står jag fast vid min åsikt att mittbacksförrådet i MFF duger redan 2012.

För det andra är det en principsak. Malmö FF har allsvenskans i särklass mest lovande mittbackar, ja närmast ett överflöd på talanger och en situation som kanske dyker upp vart 30:e eller 40:e år.

Då hade det varit tjänstefel att gå ut och värva etablerat och dyrt.

Överord? Nej, absolut inte.

I kvartetten Pontus Jansson, Jasmin Sudic, Filip Helander och Alexander Blomqvist har Malmö FF en helt unik samling unga spelare från de egna leden. De har redan stöd av Markus Halsti och backup av Daniel Andersson, som mot Celtic visade att han fortfarande kan gå in och prestera både som mittback och mittfältare.

Mittback är den enklaste positionen att plocka fram egna talanger på. Nu har MFF lyckats. Då ska det utnyttjas!

Till skillnad mot de flesta – för att inte säga alla – av mina journalistkollegor tittar jag ofta på Malmö FF:s U21-, U19- och U17-lag och har gjort det en lång tid.

Jag tvekar inte en sekund att utnämna Filip Helander och Alexander Blomqvist till betydligt större talanger än Rasmus Bengtsson, och det gick ju ganska bra för honom när han lämnade MFF.

Hur bra Pontus Jansson kan vara vet alla som såg honom ifjor. Då var han lagets stora stjärnskott.

Hur vass Jasmin Sudic var innan hans långa skadeuppehåll minns säkert också många. Nu, en hel månad innan allsvenskan sätter igång, är han redan redo för 45 minuter. Utan backlash. Givetvis är det fortfarande osäkert om han kan komma tillbaka i full form, men det börjar kännas troligare att han lyckas än att han inte gör det.

Därför blir jag närmast upprörd över att det fortfarande tjatas om att MFF ska ut och köpa. I det här läget SKA de egna få chansen! I det här läget behövs dessutom pengarna till eventuella ytterligare nyförvärv betydligt bättre på andra ställen.

Alexander Blomqvist, Daniel Andersson, Filip Helander, Jasmin Sudic, Pontus Jansson | 6 kommentarer »

Jag vill se Sudic bredvid Jansson

24 februari, 2012 av Ole Törner

Det är lätt att hitta saker att skylla MFF-förlusten mot Odense på.

Danska ligan startar om en vecka. OB ska vara, och är, i en annan och intensivare fas på försäsongen. Malmö FF hade inte släppt ett dugg på träningen och var inte i närheten av full form på det hårda – alltför hårda – konstgräset.

MFF saknade rejält med folk.

OB:s 1-0 och 2-0 kom inom loppet av tio minuter efter det att Pontus Jansson tvingats avbryta matchen och en helt ouppvärmd Daniel Andersson, som trappat ner ordentligt på träningen, kommit in bredvid Markus Halsti.

Men det fanns ändå ett par problem som framstod ganska tydligt i Malmö FF.

Ett är att jag börjar vackla i tron på att mittbacksförrådet i MFF håller klassen.

När Pontus Jansson gick ut märktes det direkt. Markus Halsti känns allt mer bofast i rollen som truppspelare, en som kan gå in och fylla ut på olika platser i backlinjen när det kommer skador och avstängningar. Start-spelare har han inte varit tidigare, och att döma av matchen mot OB blir han det inte heller. Om man ska förenkla Halstis problem kan man säga att han är en strålande spelare när det egna laget har bollen, men har för små marginaler och går bort sig för ofta när motståndaren har det. Ingen bra beskrivning av en mittback direkt!

Det mest retfulla är dock att han egentligen har egenskaperna som krävs för att han ska klara både det ena och det andra.

Då uppstår frågan: ska man hålla sig till förhoppningar och vad han teoretiskt borde klara av, eller döma honom efter hur det fungerar i praktiken?

Mitt svar just nu är att hålla tummarna för att Jasmin Sudic fortsätter att ta snabba kliv framåt efter sin långa rehab. Så fort som möjligt vill jag ha Jansson och Sudic som mittbackspar i Malmö FF.

Nästa problem OB-matchen pekade på är att Mathias Ranegie helt enkelt håller en så hög klass som avslutare att han kommer att saknas varje gång han inte är med. I tio minuter var MFF för slappt bakåt, i 90 minuter var man för tamt framåt.

Fast det är farligt att dra slutsatser av träningsmatcher. I december möttes lagen i Danmark. Då vann MFF med 3-0 och var fullständigt överlägset.

Gillade för övrigt stort att se Simon Thern i MFF-tröjan.

Han har den där förmågan jag älskar, att liksom flyta fram med boll och förbi motståndare. Svårt att förklara riktigt vad jag menar, men när det funkar som bäst kan man inte rikigt se de enskilda stegen i en offensiv räd. Allt flyter liksom samman till en enda rörelse och plötsligt är spelaren förbi en eller ett par motståndare och/eller i avslutsläge. Låter det flummigt så här på fredagskvällen, eller begriper ni vad jag menar?

En som kunde den konsten perfekt är MFF:s anfallstränare Jörgen Pettersson!

Daniel Andersson, Jasmin Sudic, Mathias Ranegie, Pontus Jansson, Simon Thern | 4 kommentarer »

Ligga lågt? Sorry, men: nä

17 februari, 2012 av Ole Törner

Efter Mjällbymatchen smög en sedvanligt positiv Rikard Norling omkring utanför omklädningsrummet med glimten i ögat.

- Vänta nu lite grann innan ni hissar oss som topplag, sa han

Sorry Rikard, men: nä!

Malmö FF är, om inte allt plötsligt slår fel, ett givet topplag 2012. Initiativet med en omstrukturerad och moderniserad tränararganisation börjar redan ge resultat och nyförvärven är på väg att falla på plats exakt där de ska vara – som tongivande och viktiga kuggar i lagbygget.

De som såg Erik Friberg och Simon Thern på Floridalägret öste beröm över de två nya mittfältarna. Efter att själv ha sett Friberg på Asarums IP är det bara att instämma. Han var hur bra som helst.

På fredag mot Odense på Malmö IP lär Simon Thern vara med i leken igen efter sin förkylning. Förhoppningsvis visar han också direkt att Floridaresenärerna hade rätt. Men lika avgörande tror jag blir att nyförvärven som kom redan ifjor tar ett kliv till. En spelare som Miiko Albornoz, som många 2011 ifrågasatte värvningen av, har i match och träning inlett 2012 på ett vis som antyder att det kan bli en succé med fördröjd utlösning…

Egentligen finns det knappt en enda lagdel där det återstår några frågetecken. Det kan vara tunt med två målvakter, varav den ene (Dahlin) tvekar om att förlänga ett kontrakt som snart går ut och den andre (Olsen) är ung och orutinerad. Men den knuten löser MFF snart när Viktor Noring plockas in i truppen.

Många tycker att det behövs en mittback till. Det anser inte jag. Pontus Jansson är given om han klarar att hålla fokus och upprepa eller överträffa fjoråret. Att sedan inte någon av Markus Halsti, Jasmin Sudic och Filip Helander skulle klara att fylla ut den andra positionen tycker jag verkar väldigt osannolikt. En kan misslyckas, möjligen två, men definitivt inte alla tre. Och då finns altmeister Daniel Andersson som backup.

Det centrala mittfältet är MFF:s vassaste lagdel. Ivo Pekalski och Wilton Figueiredo har visat vad de kan, Amin Nazari utvecklas snabbt och hade redan varit startspelare i hälften av de övriga allsvenska lagen. Lägg till Erik Friberg och Simon Thern och det faktum att det troligen just nu är den duon som står först i kön och det ser väldigt starkt ut.

Mathias Ranegie och Daniel Larsson är två starka forwards, som med ytterligare vässning av nye anfallstränaren Jörgen Pettersson och ett bättre samspel med lagets övriga spelare kan lyfta sig ett snäpp till. Backup finns dessutom i Alex Nilsson, Dardan Rexhepi och Dino Islamovic. Om Dino säger ja till lärlingsplatsen. Jag begriper faktiskt inte att en 18-åring från de egna leden överhuvudtaget tvekar.

Återstår kanterna, där problemen finns. Jiloan Hamad och Jimmy Durmaz håller hög allsvensk klass. Durmaz ser i år att mogna som spelare och ta klivet Hamad gjorde ifjor. Men bakom är det tunt. Samma sak gäller backupen för Ulrich Vinzents. Att Cian Hughtons chans att få kontrakt smälte bort i takt med snön vid sidlinjerna var ett dåligt besked. Att Miiko Albornoz kan byta kant var ett bra.

Dejan Garaca blev idag klar för Syrianska. MFF och Södertäljeklubben är färdigförhandlade om utbildningsbidraget och han har skrivit på för tre år. Kul att det löste sig för honom. Men det var rätt av MFF att släppa honom.

Alex Nilsson, Amin Nazari, Daniel Andersson, Daniel Larsson, Dardan Rexhepi, Erik Friberg, Ivo Pekalski, Jasmin Sudic, Jiloan Hamad, Jimmy Durmaz, Johan Dahlin, Jörgen Pettersson, Mathias Ranegie, Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Rikard Norling, Robin Olsén, Ulrich Vinzents, Wilton | Inga kommentarer »

Årskorten går åt – i skymundan

13 februari, 2012 av Ole Törner

Det har skrivits en massa om att IFK Göteborgs tunga satsning har fått årskortsförsäljningen till nya gamla nya Ullevi att gå varm. Som aldrig förr.

I skymundan har MFF sålt betydligt fler kort än IFK Göteborg.

IFK G hade sålt nära 5 000 och hoppades snart nå en bit över 6 000.

I torsdags hade Malmö FF sålt 6 575. Förra årets slutsiffra blev 7 800. Kan man nå lika högt i år, utan Europaspel att locka med, är det ett mått på att det är ganska hett här nere också.

Söndagens årsmöte i MFF Support, som ni kan läsa Skånskan-artikel om här, var intressant. Inte minst med tanke på att Anna Storåkers och Dennis Svensson kom in i styrelsen. Det finns ju sämre ställen att rekrytera på än MT96 och Debaser Malmö, om man säger så…

Pontus Jansson fortsätter för övrigt att inte vara särskilt ledig när MFF har lediga dagar. I söndags coachade han först sitt unga Arlövs BI-lag i Romelecupen (med start tidigt på morgonen). Sedan var han med om att skotta rent planen så att Arlövs BI:s seniorlag skulle kunna möta IFK Malmös U-lag. Arlöv vann med 4-3.

Pontus Jansson | Inga kommentarer »