MFF spelar ännu alldeles för naivt Naivt, naivt, naivt. Jag trodde på fullt allvar att MFF lärt sig massvis av matcherna man redan spelat i Europa. Men det hade man inte. Det behövs fler hemläxor.

Även om lärarna är hårda, uppgifterna tunga och man helst skulle velat slippa.

De första 20 minuterna spelade Malmö FF helt okej. Det såg lugnt, närmast tryggt ut. Men det fanns redan då en liten tendens till övermod. Jiloan Hamad tappade bollen när han utmanade istället för att slå ett inlägg, utan att kolla hur det såg ut bakom. När han förlorade bollen till backen blev det farligt direkt. I det läget hade ett dåligt inlägg varit att föredra.

Sedan gick det snett, just genom Hamad, Hans lama rensning gav Alkmaar läget att sätta dit 1-0. Nästa mål var en rejäl domarmiss. På plats såg det tveksamt ut om Ricardinhos fällning var innanför straffområdet. Tv-bilderna gav beviset. Absolut inte straff. Men Ricardinhos fällning var i vilket fall som helst onödig, riskabel och dum. Såg faktiskt sedan ut som om den lille brasseeleganten även var skyldig till 3-0.

Allt var inte MFF:s fel. Fem domare, plus en ”observer”, skulle givetvis ha sett att det inte var straff vid 2-0. Lite galghumoristiskt kan man säga att det inte var så konstigt att straffområdesdomaren inte hjälpte huvuddomaren att se att fällningen inte var innanför straffområdet. Hans uppgift är ju att koncentrera sig på det som sker innanför! Nu blir det ännu viktigare att koncentrera sig på allsvenskan.

Enda sättet att råda bot på naiviteten och få bort de enkla och ödesdigra misstagen är nämligen att se till att alltid hamna bland topplagen som får delta i det internationella cupspelet. Det tar TID att lära sig. Längre tid än jag hade begripit, trots att jag tjatat om det där med allsvenskan. Det finns det massvis med exempel på. Ett färskt är att Dinamo Zagreb försökt ta sig in i Champions leage fem år i rad innan den gick vägen mot MFF.

Matcherna som ger den tiden kan MFF inte skaffa sig någon annanstans än hemma i allsvenskan.

Allt är dock inte bättre ute på de europeiska vidderna. Fin Stadion, mycket folk. Ändå blev det något av ett pajasarrangemeng. Hela upptakten och ändå in på avspark pumpades det musik från högtaleriet. Kass musik ska tilläggas. Det dränkte totalt både AZ Alkmaars egen klack och Malmö FF:s. Rena ishockeyfasonerna. Är det så man skapar stämning på fotboll i Holland har Malmö FF, och övriga svenska lag, inget, absolut inget att lära. Trams.

Men det är en bisak. Fotbollsmässigt var AZ Alkmaar bättre i allt. Till skillnad från vad som gällde efter krossen i Zagreb har MFF dock nu fem istället för en match på sig att reparera misstagen. Då höll det som bekant att gå vägen.

Alkmaar tog emot med fint fotbollsväder.

Lätta moln, cirka 16 grader och knappt någon vind. Det senare är man ju inte precis van vid hemma i Malmö.

Ute på stan syns det inte att AZ Alkmaar har hemmamatch. Men det syns att Malmö FF spelar. Överallt vimlar det av supportrar i himmelsbå matchtröjor.

Alla är förväntansfulla. Det är jag också. Har en bra känsla i maggropen. 0-0 mot IFK Göteborg var ingen perfekt match, det kan en icke-seger inte vara, men det fanns väldigt mycket positivt att ta med sig till Hollandsresan. Det hade varit mycket värre om MFF rest ner direkt efter Geflematchen

Mot IFK Göteborg visade dessutom Mathias Ranegie det han antytt redan mot Gefle, då han utan att få någon vettig hjälp och utan att samarbetet med de övriga spelarna klickade full ut, ändå skapade två halvhyfsade lägen ur ingenting. På nya gamla nygamla Ullevi var det bara oflyt som stoppade honom från att göra minst ett mål. Ni minns säkert: tre frilägen och en nick som Erik Dahlin gjorde en idioträddning på.

Det stärkte bara känslan, Mathias Ranegie kan inte spela många matcher till i Malmö FF utan att näta. Jag tror att han gör det redan ikväll.

Laguppställningen kommer timmen innan matchstart. Innan dess är allt bara gissningar. Men för en gångs skull har Malmö FF inte en enda skada (frånsett långtidsskadade Jasmin Sudic) och inte en enda avstängning (alla korten nollades inför starten av gruppspelet i Europa league – därför är det bara kuriosa att MFF var gruppens mest varningsbelastade lag). Med full trupp vore det en rejäl skräll om Rikard Norling ställer upp med något annat än följande lag:

Johan Dahlin – Ulrich Vinzents, Pontus Jansson, Daniel Andersson, Ricardinho – Jiloan Hamad, Ivo Pekalski, Wilton Figueiredo, Jimmy Durmaz – Mathias Ranegie, Daniel Larsson.

Det är också det lag som jag bedömer som det i särklass starkaste MFF kan ställa på benen.

Ett alternativ skulle vara att köra med ett defensivare tänk på mitten, ta ut Daniel Larsson, köra med Wilton som släpande bakom Ranegie och sätta in Miljan Mutavdzic eller Amin Nazari på mitten.

Men Daniel Larsson har varit betydligt bättre i Europaspelet än i allsvenskan. Både Rangers FC och Dinamo Zagreb hade redan på förhand en grym respekt för honom och hans löpningar. Jag är dessutom övertygad om att Malmö FF lärde sig massor av bortamatchen i Zagreb. I lite mer än en halvlek, fram till 2-1, funkade det bra. Efter 2-1 och speciellt 3-1 vek laget och spelarna ner sig totalt och började spela mer än lovligt naivt. Det problemet löser man inte med ett defensivare tänk från start utan genom att agera annorlunda när det bränner till och förlustsiffrorna riskerar att rinna iväg. Skaffa först ett bra läge, se sedan till att försvara det. och då kan man göra de defensiva positionsförändringarna.

Glöm heller inte att läget är annorlunda i ett gruppspel med fyra lag.

MFF har väldigt mycket att vinna när man inleder med den på förhand svåraste bortamatchen. Går det bra – yes! Går det åt h – då har man fem, inte en som efter Zagrebkrossen, matcher på sig att reparera.