Arkiv för ‘Åtvidaberg’

Malmö FF tar guld ändå

11 september, 2010 av Ole Törner

Går det verkligen att  tro att ett lag som släpper in tre mål och får nöja sig med oavgjort mot Åtvidaberg ska ta SM-guld?

Mitt svar på den frågan är tveklöst ja.

Egentligen är det bra att ta poäng i en match där nästan allt går snett. 3-3-målet räddade serieledningen och att det inte skulle vara bättre att toppa tabellen än ligga tvåa är bara trams.

Jag säger som jag sagt vid ett par andra tillfällen i år. De senaste fyra säsongerna hade Malmö FF förlorat en match som den på Kopparvallen på lördagen. Nu blev det ändå en poäng tack vare ett sent mål och flyt i slutminuterna. Precis ett sådant flyt en serievinnare brukar ha.

Åtvidaberg spelade definitivt inte som ett typiskt bottenlag. Stundtals imponerade jumbon med ett härligt självförtroende. Samtidigt kom inte MFF upp i något som ens närmade sig normal kvalitet i passningsspelet och dominerade inte alls bollinnehavet som man brukar. Ändå skaffade sig MFF en ledning på 2-0 och om man klarat att hålla i den lite längre, eller utöka den, hade Åtvidaberg tappat gnistan.

Den chansen förstörde man genom två missar, en onödig straff och en tappad boll, som gav Åtvid närkontakt. Och när MFF pratat genom situationen i pausen och inlett återkomsten i matchen kom ett ny grov miss.

All heder åt Åtvidaberg, som förtjänade sin poäng. Med detta sagt går det dock inte att undvika att slå fast att planens i mitt tycke i särklass sämste aktör var domaren Tobias Mattsson.

Det allra mest anmärkningsvärda var att han varnade Daniel Larsson. MFF-anfallaren var väl medveten om att han riskerade att bli avstängd mot HIF och gjorde allt för att undvika att kollidera med målvakten Henrik Gustavsson. I god tid bromsade han in farten, men halkade på konstgräset och föll rakt in i Gustavsson.

Det märkliga är att alla parter inklusive domaren bekriver situationen likadant. Det vet jag eftersom jag efter matchen tillsammans med ett par journalistkollegor tog chansen att fråga Tobias Mattsson hur han såg på domsluten.

Straffen tyckte han var solklar. Tacklingen som Agon Mehmeti fick sitt andra gula kort på var alldeles för tuff. Och för Daniel Larssons del hade det ingen som helst betydelse om han gjorde förseelsen med avsikt eller inte, eller ens om det var ren otur som stoppade hans iver att förhindra kollisionen. Mattsson tyckte nämligen att i hans regelvärld var effekten det enda avgörande och Daniel borde ha tänkt på att han skulle kunna halka.

Ja, det är ju precis så spelare resonerar i täta situationer. Nu måste jag tänka efter vad som händer om jag skulle halka. Jag gillar inte domare som ställer fullständigt orimliga krav på spelarna och bestraffar dem om de inte klarar av dessa.

När Mehemeti sedan blev utvisad på tilläggstid bevisade bara Mattsson sin totala brist på fingertoppskänsla. I det fallet var det mycket bättre förr…

Sällan har jag heller träffat en mer tvärsäker människa än Mattsson. Felet med domarkåren, eller åtminstone vissa i den, är kanske inte att de inte är ofelbara utan att de tror att de är ofelbara.

Två anfallare avstängda mot HIF och tillråga på allt Ulrich Vinzents en ytterst osäker startande.

Gammeldansken berättade att han sträckt fram foten och fått en känning i baksidan av låret. Han gick då av planen direkt, men efter matchen hade han fortfarande besvär. Han ska läkarundersökas på måndagen och erkände att han kände sig osäker på start.

Markus Halsti kom in mot Åtvidaberg. lämnade en del blottor, men spelade i alla fall upp sig. Filip Stenström var inte med i truppen och brukar ju inte vara det heller. Det känns som Halsti. Fast helst en dansk med gott läkkött.

Till de två anfallsplatserna finns det tre, eller fyra, kandidater.

Alex Nilsson och Dardan Rexhepi klarar av det var för sig. Frågan är bara om de gör det tillsammans? Guillermo Molins vill väldigt gärna spela anfallare och Wilton Figueiredo är som bekant en ganska meriterad forward. Tveklöst är det dock så att Wilton och Ivo Pekalski är det i särklass bästa mittfältsparet – och varför spräcka det?

Ska erkänna att jag långt ifrån är säker (det hade aldrig Tobias Mattsson gjort). Spontant känns det dock lockande med babykedjan Agon och Dardan, plus Gische på kanten. Tyckte nämligen att det blev ett lyft när han kom in mot Åtvid.

En sak i taget

10 september, 2010 av Ole Törner

På onsdag är det glödhett derby i Malmö.

Mer om det sen, för det är ju just det som är poängen. Inga tankar alls på den matchen förrän lördagens bortamatch mot jumbon Åtvidabergs FF är avklarad.

Jag tror – faktiskt – att allt tjat om att det ska vara så svårt att koncentrera sig på en sak bara för att en annan, och större, väntar är överdrivet.

Jämförelsen haltar rejält, men ändå. Inte satt jag och skrev fel eller okoncentrerat om Lilla Torg-Halmia i lördags bara för att jag visste att jag skulle skriva om Sverige-San Marino på tisdagen.

Hur stora problem har ni själva med att göra en sak i taget på era jobb eller i era studier?

Den stora skillnaden är att varje prestation i allsvenskan, och alla andra serier, används för att räkna ut en sammanlagd tabell. Därmed kan allt slarv bli ödesdigert. Men det gäller ju alltid, i varje match, oavsett vad som väntar i nästa.

Egentligen tror jag att det är ett mycket större problem att Malmö FF möter jumbolaget Åtvidaberg. En titt i tabellen ökar risken för okoncentration betydligt mer än en titt i nästa omgång.

Oavsett vilket tycker jag att Malmö FF i år visat att man är bra på att hålla fokus. Och Helsingborgs IF:s hemmamatch mot nästjumbon Gefle är samma typ av match som MFF:s.

Jag tror på följande startelva på Kopparvallen: Johan Dahlin – Ulrich Vinzents, Yago, Daniel Andersson, Ricardinho – Jiloan Hamad, Ivo Pekalski, Miljan Mutavdzic, Jimmy Durmaz – Agon Mehmeti, Daniel Larsson.

Miljan är det naturliga valet för att ersätta avstängde Wilton Figueiredo. Tyvärr har Rick Kruys inte visat tillräckligt för att motivera en startplats och Jeffrey Aubynn är bra att ha som backup på bänken som alternativ på flera platser.

Vet inte riktigt vilka kriterier Malmö FF har när man ska ange moderklubb för spelarna på hemsidan, och det är ju inte alldeles självklart vid vilken ålder man ska dra gränsen. Såg i alla fall att när Dardan Rexhepi fick A-lagskontrakt i veckan förde man in honom i truppen med moderklubb Lunds BK. Ska man vara petig så började han i Eslövs BK som sexåring och spelade där fram till han var tolv och familjen flyttade till Lund.

En söt smak av serieledning

29 augusti, 2010 av Ole Törner

Känner ni den?

Den alltför sällsynta, men skönt söta smaken av serieledning. Som i sin tur leder till ett annat trevligt S-ord, nämligen SM-guld.

MFF har uppenbarligen nu blivit så bra att man förtjänar det flyt som ger vinster även när man möter ett bra lag och själv inte riktigt når upp till den standard laget håller när det spelar på topp.

Elfsborg, med Napolimatchen i benen, gjorde nämligen en riktigt bra insats.

Samtidigt gick det ibland lite för långsamt i MFF:s passningsspel och det blev lite för många långa bollar utan adress. Något Rolle Nilsson också var mycket noga med att betona efter matchen. Han ställer höga krav och vet vad som behövs och vad spelarna numera kan.

Ändå blev det 1-0, och i den första halvleken var Malmö FF lite bättre än Elfsborg. Framförallt skapade man något vassare chanser. Efter paus tog Elfsborg initiativet till dess att Malmö FF på nytt tuggade sig upp jämsides och till och med förbi, villet också gav målet. Efter det tappade man lite igen, men Elfsborg fick ändå inte till det där riktiga kvitteringstrycket.

Två man avgjorde matchen:

Daniel Andersson som härligt nog fick göra målet, det var lagkaptenen verkligen värd.

Johan Dahlin som fick göra en grym räddning på Elfsborgs bästa chans och nu har hållit nollan i 590 minuter. 57 till och han slår Janne Möllers MFF-rekord på 646. Det bör fixa sig i andra halvlek mot Åtvidabergs FF och jag är övertygad om att ”Jätte-Möller”, som som vanligt satt och tittade på matchen uppe på läktaren unnar honom att ta det där rekordet.

I mitt tycke fanns det också tre kandidater till titeln bäste MFF:are:

Ricardinho som for fram som en elegant och offensiv Duracell-kanin på kanten.

Ivo Pekalski som går från klarhet till klarhet. Typiskt var väl att det krävdes att han halkade för att slå en felpassning. Hans lugn och förmåga att hålla i bollen utan att man ska sitta med hjärtat i halsgropen av rädsla för att han ska tappa den fortsätter också att imponera. Att Lennartsson missade honom i senaste U21-landslagstruppen måste nästan bero på att man tillämpar någon slags turordning. ”Visserligen är Ivo bäst, men han är 19 år och vi har minsann 20 och 21-åringar som ska ha chansen först”.

Daniel Andersson som spädde på sin svit av närmast felfria insatser. Det känns också som att kemin stämmer mellan honom och Yago. Om jag får leka lite amatörpsykolog verkar det som om Daniel med Yago som partner mer kan koncentrera sig på sitt eget spel. Han vet att han inte behöver ta ett ansvar för honom också. Yago kan själv. Med Pontus Jansson bredvid sig fick MFF-kaptenen mer av ett dubbelt ansvar – för hela mittförsvaret. Inte för att det alltid behövdes. Pontus kan också, men han är ung, något ojämn och har ännu inte samma naturliga pondus.

Yago har för övrigt ännu inte varit med och släppt in något mål i MFF, vänskapsmatchen mot Fulham inräknad. Måste vara en härlig upplevelse. Får också känslan av att han nästan är den som njuter allra mest av att hoppa och jubla med klacken efter hemmamatchssegrarna.

Wilton Figueiredo fick sin varning och blir avstängd mot Åtvidaberg för att vara redo mot Helsingborgs IF. För visst var det ett taktiskt gult kort. Först försökte han skälla lite på Elfsborgsspelare sedan James Keene fällt Agon Mehmeti, men det gav inget resultat så minuten senare kapade han istället närmsta gultröja.

Nu är det bara Daniel Larsson som riskerar avstängning vid nästa gula kort (han står på två). Å andra sidan är det evigheter sedan han blev varnad senast.

Nu blir det uppehåll i nästan två veckor innan Malmö FF spelar igen, borta mot Åtvidaberg lördagen den 11 september. Med nyvunnen serieledning kan det kännas som en lång väntan. Men även om det ändå framgick att det var seriens två mest spelande och passningsskickliga lag som möttes tyckte jag ändå att det smugit sig in så pass med grus i maskineriet att det nog bara är bra för MFF med ett litet uppehåll.

Och glöm det där med att det skulle vara bättre att jaga än jagas.

Där tar jag med glädje rygg på Daniel Andersson som med ett stort leende slog fast att här i MFF tycker vi bara det är bra att ligga två poäng före. Mycket hellre det än att ligga två poäng efter.

I morgon är för övrigt semestern definitivt slut. På med selen igen. Lika bra att suga ut det sista ur ledigheten. Kräftskiva i gott sällskap igår och en liten Glenfarclas så fort jag satt punkt för det här. Känns som att det går att summera en riktigt givande helg.

Håkan Jeppsson om besparingarna

9 juni, 2010 av Ole Törner

Har precis haft ett långt snack med MFF-ordföranden Håkan Jeppsson om ”besparingspaketet” i klubben.

Kommer en artikel i papperstidningen i morron. Men här är lite mer och extra för er mina kära bloggläsare:

Först och främst ska det slås fast att Håkan Jeppsson anser att besparingarna är helt nödvändiga. Ett viktigt mål är nämligen att MFF ska gå plus minus noll på rörelsen, det vill säga undantaget försäljningar och köp av spelare. Eftersom MFF för närvarande, enligt Jeppsson ligger 4-6 miljoner kronor back i budgeten som ska sluta i det nollresultatet måste man agera snabbt. Inte minst för att det är en pågående process. De faktorer som gett minuset – minskade publik- och sponsorsintäkter och det skrala utfallet av event och arrangemangsverksamheten i Swedbank Stadion – fortsätter ju att verka under hösten. Om man inte gör något.

Med detta sagt var dock Håkan noga med att framhålla två saker:

1) MFF är inte en klubb i kris.

2) I jämförelse med den totala omsättningen handlar det ändå om ganska små summor. Vi får vänja oss vid att det kommer att gå upp och ner, och att man när det går ner måste göra något åt det. När något händer i en stor fotbollsklubb blir dramatiken automatiskt större, och det både förstår och accepterar jag . Men om samma sak hänt i mitt företag (Indiwo, dörr och fönstertillverkare modell större där Håkan J är vd och koncernchef) hade ingen brytt sig.

Varför blöder då MFF, klubben med mest eget kapital i Sverige?

Minskade publik- och sponsorsintäkter är en del av förklaringen.

Men den viktigaste faktorn är ändå Swedbank Stadion, Sveriges ENDA privatägda idrottsarena. Den är både en stor framtida affärs- och inkomstmöjlighet och en stor riskfaktor. I MFF är man övertygade om att man kan hantera risken och jag tror att de får rätt.

Men fram till dess har MFF låst in väldigt mycket kapital, i Stadion och som säkerhet hos bankerna, och likviditeten är ansträngd.

Vi byggde arenan mitt i krisen poängterade Håkan Jeppsson. Som många andra klubbar spelar vi fotboll och säljer saker. Det är ett ben. Men vi har också en arena, där vi dels som ett  fastighetsbolag hyr ut lokaler, dels agerar som ett arrangemangs- och eventbolag. På fastighets/uthyrningssidan går det väldigt bra, på arrangemangs/event-sidan hittills mycket sämre och där har vi också investerat hårt.

Allt det här kan MFF göra något åt. Man kan spara och man kan jobba på att bli bättre på att sälja in evenemangen.

När det gäller publik- och sponsringsintäkterna hoppas MFF på två saker. En som man kan påverka, spela bra och nå framgång, och en som man tyvärr verkar få svårare att påverka, få så många hemmamatcher på vardagar som möjligt.

Den bästa besparingsåtgärden är att vara med i guldstriden hela vägen, betonade Håkan Jeppsson.

Därför är i princip ingen av de etablerade spelarna till salu. Då ska man veta att Jeppssons definition av etablerade spelare är dem som under våren fått mycket speltid och varit tongivande i prestationerna som gett häng i tätstriden. Topp 14 i urvalet drog han till med i ett försök att precisera. På en direkt fråga erkände han också att Edward Ofere med sitt utgående kontrakt är ett undantag. Rätt bud, så tvekar MFF inte.

Annars gäller prioriteringen. MFF ska inte sälja sig bort från någon guldstrid. Ett beslut som dessutom underlättas av att det enligt Håkan Jeppsson för tillfället är stendött på spelarmarknaden.

I kampen om att undvika helgmatcher har Malmö FF dock en riktigt svår uppgift. De allsvenska klubbarnas gemensamma möte nyligen fick följande korta och kalla betyg av MFF-ordföranden:

- Avslaget!

MFF, och de andra storstadsklubbarna, kan tyvärr inte räkna med särskilt stort stöd av klubbarna från de mindre orterna. Medan Malmö FF förlorar stora belopp på varje helgmatch på Swedbank Stadion funkar den nuvarande situationen och tv-avtalet alldeles utmärkt för till exempel Åtvidaberg och Kopparvallen.

MFF lekte med Åtvid

8 maj, 2010 av Ole Törner

Ett guldjagande Malmö FF ska slå Åtvidaberg.

Ett guldjagande Malmö FF ska spela ut Åtvidaberg.

Malmö FF spelade ut och slog Åtvidaberg.

Egentligen kunde jag slutat där. Men hur kul hade det varit?

10-1 i avslut bara i den första halvleken. Ibland kändes det som om MFF-spelarna tyckte att det var alldeles för roligt att vända in och ut på Åtvidabergs försvar för att döda matchen för tidigt. Istället agerade man katt och lekte lite med bytet.

Efter slutsignalen hade ÅFF hyfsat till siffrorna till 18-6 (10-3 på mål och 2-0 i stolpträffar), men fortsatt att vara chanslöst. Sällan eller aldrig har jag heller hört en tränare så oreservationslöst hylla motståndarlaget och såga den egna insatsen som Åtvidabergs Andreas Thomsson.

Hur mycket segern var värd kan man alltid diskutera. Men glöm inte att de senaste åren har MFF tappat poäng i matcher laget varit lika överlägset i. I år gör man det inte. Påpekas bör också att Åtvidaberg visserligen är ett bottenlag – ett tippat sådant – men att man tagit dubbelt så många poäng som AIK och kom till Malmö med en svit på tio poäng på de fyra senaste matcherna.

Härligt att höra var också att Andreas Thomsson utan någon som helst tvekan förklarade bäste spelaren Kristian Bergströms frånvaro med att han varit halvskadad och sliten ett tag och när man skulle välja mellan att match honom mot BP eller MFF var valet givet. Man ”offrade” honom mot BP för i den matchen var poängchansen mycket större. Och i nästa omgång väntar AIK, och där är också poängchansen mycket större. Respekten för att möta MFF i Malmö börjar återvända. Det var ett tag sedan och det är en styrka!

Annars var mina toppar från matchen:

1) Tifot. Snyggt, smakfullt och perfekt utfört. In på topp fem genom tiderna. Enda felet var bara att jag inte hann köpa tröjan efter matchen. Det gör man inte när det är presskonferens, prat med spelare och allt möjligt som ska hinnas med först. Någon från MT96 som vet om det finns något ex kvar och om jag i så fall kan köpa ett (ja jag vet att jag lika bra kunde ringt och frågat istället för att tjata om det här – men vad fan, har man en blogg så har man).

2) Daniel Larssons klack vid 1-0-målet. Ja egentligen hela anfallet med växelspelet Agon och Daniel fram till Agons kliniska avslut.

3) Wilton Figueiredos 3-1-kanon och hans långrusch för att hylla sin familj borta på familjeläktaren. Givetvis skulle han göra det, när den stått på hans sida genom den svåra tiden. På köpet fick också alla ungarna som satt där en egen härlig upplevelse. Titta Wilton kommer rusande mot oss – gissa om de kommer att snacka om det med sina föräldrar och kompisar ett bra tag.

4) Ivo Pekalski. När hade senast en ung MFF-spelare som precis etablerat sig i A-laget så mycket boll i en match som han hade mot Åtvidaberg? Mitt svar: Robert Prytz – och det var ett bra tag sedan. Pekalski påminner för övrigt ganska mycket om just Prytz. Frågade Rolle Nilsson efter matchen vad han tyckte att Pekalskis kliv in i startelvan de senaste matcherna betytt, och då inte minst för Wilton. Rolle konstaterade att man med Wilton och Ivo fått två spelare som hela tiden vill ha bollen, är bekväma med att ha den, har god teknik och hela tiden söker passningsvägar samtidigt som de gör sitt defensiva jobb.

5) Att Joseph Elanga nu fått visa att det var rätt beslut att skriva kontrakt med honom. Att Ricardinho inte spelade motiverade man med att han fått en liten reaktion efter comebacken efter skadan, som resulterat i att han pendlat i prestationerna. Eftersom MFF är i ett läge där det finns en bra backup var det rätt läge att låta honom vila.

Publiksiffran var givetvis en besvikelse. Även om man ska sätta den i perspektiv. Senaste gången MFF hemmamötte Åtvidaberg i allsvenskan kom det strax över 3 000. Efter ett par goda år är det lätt att glömma att det för inte så där väldigt länge sedan var publikkris på allvar. Då var 9 346, som lördagens publiksiffra stannade på, något man bara nådde i derbyn och seriefinaler, om ens då.

Men 2010, och sett mot snittet MFF budgeterat med, är under 10 000 uselt.

Vd Pelle Svensson erkände direkt att man alltid tittar på vad som händer i övrigt i idrottsväg på matchdagarna när man fastställer programmet – men att man den här gången totalt missat att det var SM-final i handboll i Malmö med en fylld Malmö Arena samma dag.

Det spelade in. Att tv4 sände gjorde det också, och att det pratats om ösregn. Lördagar är dessutom i stora fotbollsstäder den i särklass sämsta matchdagen för allsvensk fotboll. Då konkurrerar nämligen fotbollen med sig själv. Nästan alla småklubbarna spelar på lördagseftermiddagen. I normala fall finns massvis med aktiva spelare och småklubbsåskådare på Swedbank stadions läktare, både på sittplats och i klacken (det gapade tomt även på ståplats mot Åtvidaberg). Nu hade de sina egna matcher att koncentrera sig på.

Jag har tjatat om det här förr och varje gång poppar det alltid upp någon och säger att det måste väl i alla fall bara vara en marginell effekt. Så mycket folk är det ju ändå inte på smålagens matcher. Men om det spelas ett 100-tal matcher på senior- och ungdomsnivå samtidigt – och så är det – som MFF har sin match räcker det med att det i snitt finns 30 på plan eller läktaren i varje som annars hade gått och sett MFF för att publiktappet ska bli 3 000.

På lördagseftermiddagen spelade bland annat följande lag: Höllvikens GIF, IFK Klagshamn, Lilla Torg FF, IFK Malmö, IFK Trelleborg, FC Trelleborg, Svedala IF, FBK Balkan, MF Pelister, Malmö City FC, Oxie IF, Genarps IF, Staffanstorps GIF, Eriksfälts FF, Hyllie IK, Åkarps IF, BK Näset, Vellinge IF, Husie IF, Skanör/Falsterbo IF, Bunkeflo FF, AIF Barrikaden, Hallands Nations FF, Harrie-Kävlinge FF, Lunds FF, BK Flagg, Uppåkra IF, Håkanstorps BK, SK Hakoah, Nydala IF, BK Vången, Heleneholms SK, Palestinska föreningen, FF Vuk, Näsets FF, Klågerups GIF, Gylle AIF, Holmeja IS, Gislövs IF, FC Möllan, Husie IF dam och LB07 dam. Dessutom var Lunds BK, FC Rosengård, IF Lödde och Malmö FF:s egna juniorer igång i pojk- och juniorallsvenskan.

På lördagen genomfördes det cirka 300 (!) matcher i Skånes fotbollförbunds serier. Alla gick inte samtidigt som MFF:s match, och i en del nordvästlag (till exempel) älskar man inte precis MFF. Men man måste vara bra dum för att hävda att det inte har någon som helst betydelse för en allsvensk fotbollsmatch som man lägger samma dag.

Om MFF vill ha fler bevis behöver man inte gå utanför sitt eget kansli. Där jobbar massvis med folk som spelar i eller har anknytning till något av lagen i de lägre divisionerna.

Nu vet jag att man i MFF är väl medvetna om situationen. Lördagarna är en dålig publikdag och en dålig dag för sponsorsaktiviteter och MFF vill inte spela på lördagar. Samtidigt vill tv4 naturligtvis ha med ett lag som MFF som både ligger i toppen och spelar bra fotboll i sina lördagssändningar. Och hemmalaget får 300 000 kronor i kompensation av tv-pengarna för publiktapp. Det finns givetvis även ett visst goodwillvärde för MFF att bjuda tv-åskådarna på så pass stor underhållning som man gjorde mot Åtvidaberg.

Men med en publiksiffra som den idag förlorar man mer än man får i kompensation i pengar och goodwill. Det är ett problem. Och det är inte tv4:s fel.

Läs våra bilagor