Det finns ingen ursäkt som duger för att förlora med 1-4 på hemmaplan – för det var det i praktiken – mot Mjällby och åka ur Svenska cupen.
MFF förvandlade dessutom Moestafa El Kabir till den världsstjärna han inte är.
Och gick på Tobias Grahns provokationer. Börja tjafsa med honom och han blir snarast bättre.
Kom heller inte och säg att det BARA var cupen. Då blir jag förbannad.
Malmö FF är Sveriges överlägset bästa cuplag med 14 titlar. Ingen annan klubb är i närheten. Men det senaste cupguldet kom 1989, för 21 år sedan. Nu var laget fyra matcher från en ny titel - och spel i Europa.
Att gå till final, och helst vinna, cupen var dessutom en klart och tydligt uttalad målsättning för Malmö FF 2010. Nu finns den enda chansen att rädda säsongen i allsvenskan och därmed har Rolle och spelarna satt en alldeles onödigt hård press på sig själva resten av året.
Jag kan tänka mig att en del Mjällbysupportrar snart börjar gaffla om att laget vann för att man var revanschhungrigt efter den taskiga behandlingen man fått av förbundet och MFF.
Det är att förringa det egna laget.
Dels har man inte blivit taskigt behandlat. MFF hävdade sin rätt att slippa spela på en dum och opassande matchdag, förbundet följde reglerna och att det till slut blev spel i Malmö berodde på att det var Mjällbys chans att inte förlora en massa pengar. Det gjorde man heller inte. Tvärtom tjänade man en slant. Tack vare Malmöpubliken.
Men framförallt vann man för att man spelade bra, och att El Kabir var så stark.
Malmö FF var däremot inte bra. Inte i närheten.
Alla de tre första målen kom till efter taskigt försvarsspel. Ja, jag vet att 2-0 var en drömträff. Men det fanns ju inte en MFF-spelare i närheten som kunde stoppa honom från att lalla omkring och ladda i lugn och ro. Om 4-1 också var en försvarsmiss vete fan, för det målet har jag redan glömt.
Det fanns mycket mer att gnälla på.
Här är ett axplock:
Edward Oferes och Agon Mehmetis anfallsinsats. Särskilt som Rolle Nilsson valt att inte ha någon anfallare på bänken. Nu fick Guillermo Molins hoppa in, och vara bäste MFF:are, och Pontus Jansson spela forward mot slutet.
Gische borde spelat från start, eller blivit inbytt tidigare.
Oferes utvisning var fullkomligt onödig. Först tjatade han till sig ett gult kort och sedan fick han chansen att lugna sig, men skulle ändå tvunget knuffa till Patrik Rosengren. Domaren Magnus Ahlsén – en orutinerad superettandomare, det märktes – var nästan lika dålig som ett par av MFF-spelarna, men när han visade ut Ofere var det ett fullkomligt korrekt beslut.
Men utvisningen var bara kulmen på en dålig insats. Eddie skapade inget framåt, gav inte Agon någon hjälp och spelade ungefär som om han redan var såld till någon annan klubb och hade tankarna någon helt annan stans. Och om han inte är såld försämrade han sina chanser att bli det.
MFF hade behövt Daniel Larsson!
Sedan måste man undra vad som hänt med Ricardinho efter skadeproblemen? Han är ju inte i närheten av sin gamla kapacitet.
Och hur kunde MFF undvika att utnyttja de gigantiska ytorna som uppstod på vänsterkanten i Mjällbys försvar hela den sista halvtimmen av den första halvleken. Mjällbybacken Robin Cederberg var inne i centrum och köpte korv och Jiloan Hamad och Ulrich Vinzents hade kunna köra in varsin lastbil på de tomma ytorna. Men inte tusan utnyttjade MFF det mer än sporadiskt. Ibland skiftade MFF kant, men alldeles, alldeles, alldeles för sällan. 1-1 – och 2-1 – där och det kunde blivit en annan match.
Små detaljer kan också jäklas.
Det var inte i närheten av att avgöra matchen. Men när Mjällby var hemmalag på Swedbank stadion sa man nej till att vattna planen. Smart, för plötsligt blev det mycket svårare för MFF att få igång ett kvickt passningsspel. Ännu en bonus var att se till att MFF inte kände igen sig helt och hållet och inte fick uppleva att man hade total koll på omständigheterna när man var i sin egen hemmaborg.
Till sist:
Något förbundet – och domarkontrollanterna – borde fråga Magnus Ahlsén om är vem han egentligen varnade i den 22:a minuten.
Tobias Grahn fick varningen registrerad på sig. Men han var vansinnig eftersom han hävdade att det inte var han som fällt MFF-spelaren, och en av fotograferna på plats hävdar stenhårt att det var mot Moestafa El Kabir domaren riktade kortet. Jag har sett hans bild och det är svårt att tolka den på något annat sätt än att det faktiskt är El Kabir han varnar. Och i så fall. Hade Kabir, Grahn, domaren eller någon annan koll på situationen när El Kabir efter att ha gjort 2-0 slet av sig tröjan, jublade mot Maif-klacken och fick ett gult kort?
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Chefredaktör och ansvarig utgivare: