Arkiv för ‘Dåliga planer’

Mittbackar köper man inte

14 maj, 2010 av Ole Törner

Till skillnad mot många tränare och spelare – i alla fall vad de officiellt säger – tror jag att tradition spelar en roll i fotboll. Om ett lag alltid tappar poäng mot ett annat, ofta sämre, är det inte lätt att bryta den trenden. Och så vidare.

Men ibland är det inte så enkelt.

Malmö FF har aldrig vunnit på Strandvallen. Tre gånger 1-1 i allsvenskan, 1-2 i superettan och 0-1 i fjor i cupen. Det säger i alla fall något. Å andra sidan har Mjällby aldrig besegrat Malmö FF i allsvenskan, varken hemma eller borta.

Vad ska man dra för slutsats av det? Oavgjort? Eller va, fan. Jag tror på MFF-seger.

Malmö FF har radat upp starka poänggivande insatser efter HIF-matchen. Dessutom har man nu fått en vecka att hämta ny kraft efter det täta programmet.

Startelvan känns given, med ett undantag. Får Joseph Elanga fortsatt förtroende eller tar Ricardinho tillbaka platsen? Det känns nästan som man borde ha ett titthål in i Roland Nilssons huvud för att kunna svara på den frågan. Elanga var bra senast. Det talar inte för ett byte.

Att Daniel Anderssons skada (en hård boll på foten – det gör ont) skulle stoppa honom tror jag inte alls på. Han biter ihop och leder styrkorna.

Apropå mittbackar måste jag bara berätta om att de senaste åren har dels en rutinerad och kunnig journalistkollega, dels en minst lika rutinerad tränare jag brukar prata en del med sagt samma sak. Jag har även hört det från andra håll och själv funderat på om det inte ligger väldigt mycket i resonemanget. Vilket då, undrar ni? Jo de har envist hävdat att bland det dummaste man kan göra är att köpa in dyra mittbackar utifrån. Mittbackar hämtar man i de egna leden eller skolar om.

Tittar man på hur det ser ut nu är det svårt att säga att de har fel.

Daniel Andersson är omskolad och ingen ångrar det.

Jasmin Sudic hämtades från de egna leden och gjorde succé.

Pontus Jansson hämtades från de egna leden, skolades om och gjorde minst lika stor succe.

Och ni har väl inte redan glömt Anders Andersson?

I det perspektivet kan man ju verkligen undra om det var nödvändigt att för väldigt dyra pengar köpa in Jimmy Dixon och Gabriel? Särskilt som jag till skillnad från många andra tyckte att de var överskattade redan när de var i full gång. Dixon hade ett uselt offensivt passningsspel och hade definitivt inte passat in i dagens spelförande MFF. Det kändes heller inte som om han brann för att spela i just MFF. Gabriel hade varit en motiverad värvning om han varit en av de tre-fyra bästa mittbackarna i allsvenskan. Det var han inte.

Nä, nu ser vi fram emot ett besök på alltid lika idylliska och trevliga Strandvallen.

Mycket talar för MFF. Men det finns framförallt tre saker som gör mig något orolig:

1) Planen. Den är tydligen lika usel som Nya Gamla Ullevis. Förhoppningsvis håller regnet sig väck.

2) Tobias Grahn. För er som läst den här bloggen tidigare kommer det inte som en överraskning. Grahn är bra. Känns lite grann som antingen gör han en kanonmatch eller så är han övertänd och blir utvisad redan i den första halvleken.

3) Moestafa El Kabir. Springer som en lite tätting på allt och ger varken försvarare eller målvakt en lugn sekund. En riktig pain in the ass-spelare.

Fredag kväll. En liten Imperial Stout står redo i kylskåpet. Liten och liten för resten, de finns väl bara i en storlek när jag tänker efter.

Skönt när det vänder

11 april, 2010 av Ole Törner

Att vinna är alltid skönt.

Att vinna en tuff och svår bortamatch är ännu skönare.

Att vinna efter att ha legat under är ytterligare ett litet snäpp på skalan.

MFF är bra i år. Det har jag ju envist hävdat från dag 1 och det fortsätter jag att tjata om.

Man ska nämligen inte dra för stora växlar på att Kalmar FF fick göra två mål och skapa ett par riktigt vassa chanser till fler. Dels är Kalmar FF bra och sylvasst på omställningar. Dels var det förutsättningar som inte precis lämpade sig för ett spel utan misstag. Vädret, läs den hårda vinden, gjorde det jättesvårt att helt undvika slumpsituationer och i komb med den taskiga planen blev det helt omöjligt.

MFF gjorde försvarsmisstag. Men Kalmar FF gjorde lika många och det var MFF som gjorde flest mål – och vann. Dessutom fick man utdelning på en del taktiska förändringar. Ivo Pekalski kom in istället för RÅP och tillsammans med Wilton Figueiredo – dagens bäste MFF:are – bidrog han till en helt annan balans på mitten. Och man rättade till att Markus Halsti ibland lockades alldeles för högt upp i planen i den första halvleken. Efter paus var vänsterkanten med Halsti och Jeffrey Aubynn hur stark som helst. Då försvann Guillermo Molins ur matchbilden efter att ha haft lekstuga med Kalmars Stefan Larsson i den första halvleken. Då byttes han ut i precis rätt ögonblick. Och det fanns mer. Taktiskt gjorde MFF en riktigt bra insats – bättre än Nanne och Kalmar FF.

Att det börjar lossna för Wilton är givetvis guld värt i det långa loppet.

Att de fasta situationerna fortsätter att vara farliga, inte minst tack vare just Wilton, är inte lika lätt att uppmärksamma. Men minst lika viktigt.

Vädret störde som sagt en hel del. Inte minst för oss på läktaren. Det var svinkallt.

Frågan är var det vackra vädret försvann någonstans? På vägen upp visade hela tiden temperaturmätaren tvåsiffrigt plus och solen lyste. I Bergkvara stod till och med ett glatt MFF-gäng i bara överkroppar utanför sin bil och höll humöret uppe. Men så hände något. Precis vid Kalmargränsen gick solen i moln, det började blåsa som bara helvete och när reporter Cederlund och jag steg av Skånskanbilen utanför Fredrikskans kändes det ungefär som det gjorde när det var som allra värst i januari.

Skäms nästan för att erkänna det – men långkalsongerna åkte fram. För sista gången före sommaren.

Kalmar FF har fortfarande inte vunnit i årets allsvenska. Därför kan det kanske finnas de som tycker att det inte är så mycket värt med en seger på Fredrikskans, i år. Glöm det. Kalmar FF kommer snart att börja vinna och avancera rejält i tabellen. Laget är fortfarande mycket svårt att försvara sig mot.

Mäktigt tifo på g

9 april, 2010 av Ole Törner

Ju mer jag hör rykten om vad som är på gång i Tifo-väg till nästa hemmamatch mot Häcken desto mer nyfiken blir jag.

Hur kan man bli annat än när en man som borde ha koll säger saker som:

- Den här gången tror jag nog att du får se något som till och med är snyggare än hyllningen till bröderna Hjertsson.

Som ni kanske minns tyckte jag att 220 000-kronorstifot (var det väl? – borde kanske ringa Arne Hegerfors och fråga) i premiären var mäktigt, snyggt och fantastiskt, men att jag fortfarande rankade Hjertsson-hyllningen på gammel-Stadion som snyggare och som en ännu större upplevelse. I alla fall estetiskt sett.

Nu ska säsongen då MFF blev allsvenskt hyllas, och det finns resurser. Mot Halmstads BK gav MT96:s insamling till tifofonden 58 000 nya friska kronor. Enligt MFF:s hemsida är det nytt rekord.

Det är lätt att glömma bort att inramningen kring matcherna också är en del av det åskådarna erbjuds.

Säsongen har startat tidigt, planerna är urkassa, enbart kassa eller som på Swedbank stadion halvhyfsade. Och mot HBK blev det bara oavgjort. Men den som inte tyckte att tifot (både mot Örebro SK och Halmstads BK) och den massiva ljudvägg som klacken presterade gav ett mervärde kan inte ha alla hönsen hemma.

Alldeles för ofta glöms det bort i debatten om kvalitén på allsvenskan.

Det är också en sak man garanterat missar stora delar av framför tv:n.

Ibland borde kanske MFF också vara ödmjukt nog att inse att en del av som gör att åskådarna är villiga att betala biljettpriserna kommer från supportrarna.

Fick för övrigt veta att intrycket att gräset på Swedbank blivit något sämre i match 2 än i premiären faktiskt stämde. Planen var inte riktigt lika bra och det berodde inte – bara – på utebliven vattning inför matchen. Man hade öst på massor av sand/jord och jobbat med planen för att på någon veckas sikt få den bättre. Men det innebar också att den tillfälligt blev sämre.

Nu börjar det likna nåt

23 mars, 2010 av Ole Törner

Edward Ofere är frisk efter sin skada och står och stampar i spelargången. Men som Malmö FF.s anfallspar spelade mot Örebro SK blir det tufft att ta en plats.

Agon Mehmeti satte dit två mål och Daniel Larsson assisterade till alla tre och blev fälld vid straffen som Wilton Figueiredo missade.
Lika skönt att se var hur Agon gjorde målen.
Han påminner om gamla tiders killers i straffområdet. Sättet han dunkade dit 2-0-målet på var ensamt värt den stående ovationen publiken bjöd på i slutet. Bara att instämma med MFF-tränaren Rolle Nilsson, som efter matchen tyckte att det var synd att Agon inte fått göra sitt hattrick. Han fick ju en lysande chans sista kvarten.

Efter målen ekade givetvis “tunn som en rögad ål”-sången över läktarna. Men det är inte längre riktigt sant. Han har lagt på sig muskler, och det är en rejält vässad MFF-målskytt.
Ni kanske kommer ihåg att han gjorde två mål även i fjorårets premiär. Då gjorde han det som inhoppare. Nu är super-suben värd att få fortsatt förtroende i startelvan. Samma gäller Daniel Larsson.

Det måste vara ett litet helsicke att möta honom som försvarare. Han är inte bara kvick, men det är svårt att inte hela tiden komma tillbaka till den egenskapen. Daniel är så snabb att till och med Björn Ranelid måste erkänna att han kan vara snabbare än han själv var.

I förra årets hemmapremiär mot Örgryte blev det 3-0.
I årets hemmapremiär mot Örebro blev det samma siffror.
Då blev det en snudd på pinsam sjundeplats.
I år har jag tippat att det ska bli guld, och det står jag fast vid.

Vilken är skillnaden?
För det första att MFF spelade mycket bättre mot Ö-laget ÖSK än Ö-kollegan ÖIS.
För det andra att Örebro är ett mycket bättre lag än Örgryte.
Men först och främst att det är ett helt annat och vässat MFF i år. Stämningen i truppen är bättre, sjävförtroendet höjt och i år har tränaren Roland Nilsson fler alternativ och en helt annan entusiasm och glädje. Hans eget självförtroende har också fått ett lyft.
För första gången på evigheter har MFF också ett lag som är farligt på fasta situationer.

Efter segern hyllade MFF-spelarna fansen – den tolfte spelaren som ska hjälpa till att fixa guldglansen på jubileumsåret – och det var inte svårt att förstå.
Stöttningen var stundtals monumental. När klacken de sista minuterna sjöng hymnen var det så att håret reste sig. Klar vinstvarning i Kör-slaget.

Tifot var påkostat, värdigt, snyggt och uppskattat. Inte minst när läktarflaggan med restaurangen på Malmö IP där MFF bildades rullades ner över ståplatsläktaren.
Stort beröm! Fast i min bok är fortfarande bröderna Hjertsson-hyllningen nummer ett.

Anfallsparet fick – berättigat – den största uppmärksamheten, och Agon priset som matchens lirare.

Jag tyckte dock att det fanns minst lika stor anledning att hylla mittbacksparet Daniel Andersson och Jasmin Sudic.

Tillsammans gjorde de sin hittills bästa insats. Och Daniel presterade sin bästa match som mittback, oavsett om man räknar förra gången han flyttades ner tillfälligt eller i år då flytten blivit definitiv.  Danne gjorde knappt ett enda misstag på 90 minuter.

Jag börjar tro att Daniel Andersson ska kunna bli lika bra som mittback som han var som mittfältare.

Fel då? Eric Persson brukade tjata om att man inte skulle skriva någon jävla panegyrik (okritisk, insmickrande hyllning). Fast det menade han egentligen inte. Men jag följer gärna hans råd.

Wiltons straff var ju inte så bra. Om vi säger så…

Fast Wiltons  arbetsinsats går inte att klaga på och han blir allt bättre som innermittfältare. Lägger vi till att RÅP nästan aldrig gör bort sig och att Ivo Pekalski gjorde ett riktigt bra inhopp är det nog dags att släppa oron för den positionen. Ivo har hela sin karriär fram till nu ofta rankats som landets bäste 90:a. Är man det borde det snart vara dags för en fastare plats i allsvenskan.

Jag är dessutom rejält orolig för ytterbacksspelet.

Ulrich Vinzents håller defensivt och på andra kanten är Markus Halsti visserligen okej, men bara vikarie för Ricardinho som lär vara tillbaka om ett par veckor.

Därför är det kanske lite elakt att påpeka att offensivt pendlar för närvarande MFF:s ytterbacksspel mellan ingenting (Halsti) och hellre än bra (Vinzents). Mot Gais var Ulrichs offensiva passningsspel katastrofalt, mot Örebro var det uselt.

Annars var allt bra. Förutom publiksiffran. Och det dröjer länge innan MFF på nytt tvingas spela en match på en plan som den Nya gamla Ullevi hade att erbjuda.

Stacie Collins på St Gertrud på torsdag. Kan mycket väl bli en höjdare. Tack för tipset Lasse W…

Planerna måste få kosta

22 mars, 2010 av Ole Törner

Sluta gnäll och gör något istället.
Det är alltid en bra regel.

Den är i högsta grad dessutom tillämplig i debatten om de usla fotbollsplanerna lagen tvingas dras med nu i upptakten av allsvenskan.

Istället för att börja tjata om att allt är så svårt och ställa frågan varför man ska starta så tidigt borde man fundera över varför det går att få fram gröna, granna och spelbara planer i länder som England, Danmark och Norge. I den norska ligan har det ingen betydelse om matcherna går nere i Oslotrakten eller uppe vid Polcirkeln. Det går att spela och det går dessutom att göra det på alldeles utmärkta planer.

Givetvis handlar det om pengar.
Mycket pengar.
Men för att få fram en bra produkt måste man våga satsa lite grann och betala vad det kostar för att producera kvalitet.
I längden är det en dum idé att lura kunden.

Jag såg Trelleborgs FF:s hemmapremiär mot Kalmar FF och även om TFF-målskytten Fredrik Jensen skojade om att han har så dålig teknik att det inte rör honom i ryggen att spela på en åker var det ohyggligt svårt att bjuda på en sevärd fotboll. Nya Gamla Ullevi och den så kallade nationalarenan i Stockholm har inte bjudit på mycket bättre underlag, och allt handlar om resurser.
I Trelleborg anser inte kommunen att man har råd med ”modern lyx” som planvärme. Då blir det ojämnt och kasst underlag efter alla vintrar, och inte minst efter den vi nyss genomlidit.

Därför var det en skön känsla att på måndagen först se Malmö FF:s förmiddagsträning på gamla betongpalatset Malmö Stadion och sedan framåt kvällen knalla runt på nya Swedbank Stadions läktare och titta ut över gräsplanen.
Swedbank erbjuder en riktigt bra plan och gammelstadion en helt okej. Och egentligen har man inte gjort så väldigt mycket med gräset på den forna matcharenan. Man har bara haft värmen på i två veckor, men det har ändå kostat mellan 150 000 och 200 000 kronor. På planen där MFF premiärspelar mot Örebro SK har man lagt ner betydligt mer arbete, och då har de ansvariga ändå fått brottas med problem som att det tar upp mot tre år för gräset att bli vinterhärdigt. Därför är den en för årstiden mycket bra plan som på sina ställen har vissa frysskador.

Det går alltså att redan i mars producera ännu bättre planer. På vissa ställen är man villiga att satsa mer än på andra, i till exempel Malmö och Helsingborg, och då blir det också resultat. På många andra platser är man dumsnåla och då liknar det av naturliga skäl också mer VM i plöjning än allsvenskan i fotboll.
Förbundet har pengar. Om det är omöjligt att få kommunerna att satsa måste det fram bidrag.

För nästa säsong börjar man lika tidigt och på sikt är jag fullständigt övertygad om att processen mot spel höst-vår är inledd. Svensk fotboll måste anpassa sig till hur det ser ut ute i Europa.

Läs våra bilagor