Arkiv för ‘Dardan Rexhepi’

Ligga lågt? Sorry, men: nä

17 februari, 2012 av Ole Törner

Efter Mjällbymatchen smög en sedvanligt positiv Rikard Norling omkring utanför omklädningsrummet med glimten i ögat.

- Vänta nu lite grann innan ni hissar oss som topplag, sa han

Sorry Rikard, men: nä!

Malmö FF är, om inte allt plötsligt slår fel, ett givet topplag 2012. Initiativet med en omstrukturerad och moderniserad tränararganisation börjar redan ge resultat och nyförvärven är på väg att falla på plats exakt där de ska vara – som tongivande och viktiga kuggar i lagbygget.

De som såg Erik Friberg och Simon Thern på Floridalägret öste beröm över de två nya mittfältarna. Efter att själv ha sett Friberg på Asarums IP är det bara att instämma. Han var hur bra som helst.

På fredag mot Odense på Malmö IP lär Simon Thern vara med i leken igen efter sin förkylning. Förhoppningsvis visar han också direkt att Floridaresenärerna hade rätt. Men lika avgörande tror jag blir att nyförvärven som kom redan ifjor tar ett kliv till. En spelare som Miiko Albornoz, som många 2011 ifrågasatte värvningen av, har i match och träning inlett 2012 på ett vis som antyder att det kan bli en succé med fördröjd utlösning…

Egentligen finns det knappt en enda lagdel där det återstår några frågetecken. Det kan vara tunt med två målvakter, varav den ene (Dahlin) tvekar om att förlänga ett kontrakt som snart går ut och den andre (Olsen) är ung och orutinerad. Men den knuten löser MFF snart när Viktor Noring plockas in i truppen.

Många tycker att det behövs en mittback till. Det anser inte jag. Pontus Jansson är given om han klarar att hålla fokus och upprepa eller överträffa fjoråret. Att sedan inte någon av Markus Halsti, Jasmin Sudic och Filip Helander skulle klara att fylla ut den andra positionen tycker jag verkar väldigt osannolikt. En kan misslyckas, möjligen två, men definitivt inte alla tre. Och då finns altmeister Daniel Andersson som backup.

Det centrala mittfältet är MFF:s vassaste lagdel. Ivo Pekalski och Wilton Figueiredo har visat vad de kan, Amin Nazari utvecklas snabbt och hade redan varit startspelare i hälften av de övriga allsvenska lagen. Lägg till Erik Friberg och Simon Thern och det faktum att det troligen just nu är den duon som står först i kön och det ser väldigt starkt ut.

Mathias Ranegie och Daniel Larsson är två starka forwards, som med ytterligare vässning av nye anfallstränaren Jörgen Pettersson och ett bättre samspel med lagets övriga spelare kan lyfta sig ett snäpp till. Backup finns dessutom i Alex Nilsson, Dardan Rexhepi och Dino Islamovic. Om Dino säger ja till lärlingsplatsen. Jag begriper faktiskt inte att en 18-åring från de egna leden överhuvudtaget tvekar.

Återstår kanterna, där problemen finns. Jiloan Hamad och Jimmy Durmaz håller hög allsvensk klass. Durmaz ser i år att mogna som spelare och ta klivet Hamad gjorde ifjor. Men bakom är det tunt. Samma sak gäller backupen för Ulrich Vinzents. Att Cian Hughtons chans att få kontrakt smälte bort i takt med snön vid sidlinjerna var ett dåligt besked. Att Miiko Albornoz kan byta kant var ett bra.

Dejan Garaca blev idag klar för Syrianska. MFF och Södertäljeklubben är färdigförhandlade om utbildningsbidraget och han har skrivit på för tre år. Kul att det löste sig för honom. Men det var rätt av MFF att släppa honom.

Pontus kan bli en man för EM

13 oktober, 2011 av Ole Törner

Första matchen i det supertäta programmet avklarad. Seger över BK Häcken, avancemang förbi IFK Göteborg i tabellen, upp lika med Gais med en match mindre spelad och häng på Häcken. Synd bara att det var tredjeplatsen MFF skulle ha!
Men tre poäng är alltid bra, Agon Mehmeti – som behövde det så innerligt – fick göra ett vackert mål och MFF kunde vinna trots många nya spelare i startelvan. För det kommer att vara nödvändigt den närmaste tiden.
Först är det 38 timmar till nästa match mot Djurgården. Rekordkort! Efter det drygt två dagar till nästa och sedan hela tre dagar till matchen som i det här läget känns som den i särklass viktigaste; hemmamatchen mot Metalist Charkiv. Det är den absolut sista chansen att hänga med i striden om de två tätplatserna i gruppen som bäddar för vidare spel i Europa league.

En längre tid har MFF, och många andra, inte minst jag, hävdat att förbundets beslut att laget ska spela så många matcher på kort tid är idiotiskt. Så är det givetvis. I modern tid har det aldrig hänt förr att ett lag fått spela tre matcher på fem dagar i allsvenskan. Historiskt har det bara inträffat fyra gånger, samtliga tillfällen 1951, för 60 år sedan.
Låt det aldrig hända igen, eller låt det åtminstone ta lika lång tid. Nu har MFF i alla fall vunnit match ett i kedjan, Skulle man lyckas vinna även de resterande kommer väl förbundet att ta det som ett bevis på att klubben gnällt i onödan. I så fall fortsätter de att resonera korkat. För kritiken har varit berättigad. Om Malmö FF tar tolv poäng på de här fyra matcherna är det snarare en av årets stora prestationer i svensk fotboll.

Frågade för resten Daniel Andersson efter matchen om han vill spela redan på lördag. Han sa ja direkt. Samma besked gav Agon Mehmeti. Frågade sedan Rikard Norling om de verkligen får lova att göra det.
Han log sitt mest illmariga leende och sa att det är just det beskedet han vill att hans spelare ska ge en journalist som frågar. När de sagt precis det han vill höra är det han som tar ut dem, eller inte tar ut dem.
I det här fallet snarare inte.
Yagos skada, som tvingade Pontus Jansson att hoppa in redan i den 16 minuten, var dock ett rejält streck i räkningen. Pontus skulle ha spelat mot Djurgården. Nu är det tveksamt om han verkligen kommer att göra det. Att han pallar trycket tvivlar jag däremot inte ett ögonblick på. För tillfället är han den i MFF-laget som lyser på ett närmast självklart vis. Under de 75 minuter han spelade mot Häcken var han planens kung!
Jag gillar inte för tidiga haussningar. Men om, jag betonar OM, han utvecklas i samma takt som han gjort hittills är Pontus en man för EM-truppen.
Kul också att en av de två som mest behövde göra mål fick näta. Agon Mehmeti har letat efter sitt självförtroende. Nu har han nog hittat det. Spelare två som behöver näta är givetvis Dardan Rexhepi. Nu blev det frustration och rött kort istället.

Det behövs ingen MFF-tur i returen

27 juli, 2011 av Ole Törner

Taxichauffören som körde oss till flygplatsen i Glasgow gjorde ingen hemlighet av att han var Celticsupporter.
- Lycka till i returen, sa han när vi steg av.
Och lade omedelbart till, ungefär för att visa hur mycket, eller snarare lite, han värderade Rangers FC,
- Inte för att Malmö behöver det.
Mitt i sitt hånfulla konstaterande slog han därmed faktiskt huvudet på spiken.
Spelar MFF som laget gjorde den sena, sköna och smått historiska sommarkvällen på Ibrox behövs det ingen tur. Det räcker att prestera nästan lika bra i returen på onsdag i nästa vecka.

Malmö FF vann nämligen inte bara med 1-0. Man spelade stundtals ut Rangers FC. Hemmafansen skrek ut sin frustration och dagen efter var det inte en enda lokal tidning (jag vet, för jag köpte samtliga) som missade att påpeka att det skotska mästarlaget borde vara tacksamt över att MFF inte vann större!
Att tålamodet inte är det bästa visade dessutom åskådarna med eftertryck. Bakom pressläktaren skreks det hej vilt på hemmaspelarna, och managern Ally McCoist.
Tio minuter före slut reste sig en man och vrålade rakt ut:
Gör något McCoist, gör något. AVGÅ!
Då ska man veta att McCoist gjorde sin andra tävlingsmatch som ny manager och att han är en av klubbens stora legendarer som spelare med över 500 matcher och 300 mål.
Så mycket var det värt när MFF trummade på med fantasi, finess och energi och tvingade Rangersmålvakten Allan McGregor att storspela för att inte släppa in fler mål.

I Malmö FF klev Daniel Andersson och blev den storspelande general som hela laget behöver i en match av den här digniteten.
I hans fall var en femma i betyg gjuten.
En femma var även Wilton Figueiredo värd. Insatsen mot Rangers FC var hans bästa i år och i nivå med de allra bästa förra året.
Det snackas mycket om att han längtar hem och tänker stanna i Brasilien om han åker dit och hälsar på familjen. Om han kan hålla den här nivån – och särskilt om Rikard Norling får rätt och det visar sig att Wilton faktiskt är bäst som anfallare och kan visa det även i MFF – vore det en gigantisk förlust. Fast tusan vet. Det där snacket om att han har hemlängtan, kommer det inte alltid när han vill ha lite längre semester? Han vill hem till sin frus förlossning i september och då ha någon extra vecka ledigt. Ge honom det då.
Övriga spelare då?
Fyror till allihop, med visst tvekan för Markus Halsti och Agon Mehmeti och viss mersmak för framförallt Jiloan Hamad, Daniel Larsson och Miljan Mutavdzic. Det tog långt över en halvlek innan Hamad blev passerad på sin ovana position, Larsson slapp äntligen allsvenska lag som backar hem och stänger för honom och utnyttjade det till att flera gånger springa ifrån allt och alla och Mutavdzic gjorde sin i särklass bästa insats i MFF-tröjan. Precis när det bäst behövdes.

Men det var en kväll när Malmö FF imponerade mer än på mycket länge.

Rikard Norling var också värd en femma, med alla rätt i laguttagningen.

De som kom in gjorde det också bra. Dardan Rexhepi, Amin Nazari och Yago Fernandez hittade snabbt rätt och bidrog också till att Malmö FF mot slutet bara kunde rulla runt och närmast leka bort Rangers förvivlade försök att åtminstone skapa något som liknade tryck mot slutet.

Omid och Amin Nazari var för övrigt omdöpta till något som liknade Wasabi i presspapperen. Sushibröderna?

 

Alex och Wilton på topp

9 juli, 2011 av Ole Törner

Det blir ett helt nytt anfallspar när Malmö FF snart möter IFK Norrköping.

Daniel Larssons flickvän Louise fick värkar – ännu har inget hänt, men han följde inte med till Norrköping.

Agon Mehmeti är sjuk. Han fick smärtor lågt nere i magen och var enligt Per Ågren till och med på akuten. Men han har frisknat till och sitter på bänken.

Dardan Rexhepi är som bekant avstängd.

Därmed blir det entré från start för Alex Nilsson. Han kanske hade varit med ändå. Alex har varit het på veckans träningar.

Anfallskompisen blir Wilton Figueiredo, som flyttas upp från mittfältet.

Alex och Wilton med andra ord.

Jag tror att det blir succé. Det känns i magen.

Per Ågren bedyrade för resten att Agons bänkplats inte har med försäljningen till Palermo att göra.

- Nej, han skulle ha startat.

 

Lika uselt som planen

20 maj, 2011 av Ole Törner

MFF ska inte vara nöjt med oavgjort. Det ingår i klubbens struktur, själ och allsvenska affärsidé.

Dessutom var det mycket som inte alls såg bra ut i matchen mot Häcken.

Men det känns ändå som om jag skulle vilja inleda med ett par saker som faktiskt var helt okej:

Att det trots alls blev en poäng.

Ett sanslöst vackert mål.

Fem avslutande minuter då det var MFF som visade vilja och tryckte på för att få in ett segermål.

Dusan Melichareks räddningar. Han var matchens MFF-spelare.

Jimmy Durmaz första halvlek. Då kunde han, med lite flyt, ha avgjort matchen.

Där någonstans tar det slut. Nä för resten. Jag lägger till Guillermo Molins insats och Miljan Mutavdzics och Dardan Rexhepis inhopp också. Vann MFF en enda offensiv nickduell innan de två kom in på planen?

I övrigt var det lika uselt som Rambergsvallens plan.

Det kunde dessutom spillt över på debyt mot HIF. Daniel Andersson, och MFF, ska tacka domaren för att han inte blev utvisad – och avstängd i derbyt. Begriper faktiskt inte vad som for i MFF-kaptenen. Han brukar annars alltid ligga på rätt sida av det tillåtna.

Mot Jönköping Södra och Örebro SK hittade Malmö FF tillbaka till den aggressivitet och bollvinnariver som man måste ha för att vara riktigt bra. Nu verkade aggressiviteten mer slå över i dåligt humör och frustration. Då funkar det av naturliga skäl inte alls lika bra.

Glöm heller inte att det kunde slutat med förlust.

Häcken är bra och Häcken har Mathias Ranegie. Att man har honom innebär att man kan vara bra när man spelar sitt vanliga spel. Men man kan även anpassa spelet, spela mindre med bollinnehav och uppbyggnad genom mittfältet och mer som man gjorde mot Malmö FF.

Och som MFF ibland kan behöva göra mot några av de blivande motståndarlagen i Champions League-kvalet. Därför känns det extra jäkligt att Malmö FF för närvarande inte har en spelare av Ranegies kvaliteter i truppen. Dardan Rexhepi kan vara ett alternativ, men då krävs det att han spelar betydligt mer än han får göra nu.

Ivo Pekalskis skada var naturligtvis inte alls bra för laget. En bristning kan hålla honom borta från spel ett par veckor – vid precis fel tidpunkt. Han gjorde ett suveränt mål, ett tekniskt briljant nummer väl värt att hylla.

Men låt inte målet skymma det faktum att hans insats i övrigt var ytterligare ett bevis på att han efter det långa skadeuppehållet inte är uppe på fjorårets höga nivå. Ivo behöver matcher, och regelbundna sådana under en relativt lång period, för att nå sin rätta kapacitet. Ett nytt skadeuppehåll kommer bara att fördröja den processen och det känns inte alls bra.

Den 1 juli är Rick Kruys på nytt Malmö FF:s spelare. Den intressanta frågan just nu är hur regelbundet matchspel i Holland har påverkat honom? Har han fått ett lyft som kan göra honom till en joker i MFF? Jag tror det inte, men om Pekalskis problem med skador fortsätter är jag inte längre så säker som jag var för bara ett par veckor sedan.

Energitappet måste åtgärdas

7 maj, 2011 av Ole Törner

Daniel Larsson är skadad och ersätts av Dardan Rexhepi.

Det finns ett par frågetecken i laget:

Ska Yago, som var avstängd mot IFK Göteborg, ta tillbaka sin plats och peta Markus Halsti?

Guillermo Molins är tillbaka efter sin skada och då blir frågan på nytt vilka av de tre yttermittfältarna som ska matchas?

Ivo Pekalski petade Jeffrey Aubynn direkt. Ska han få fortsatt förtroende?

Det är på en gång både intressanta och ointressanta frågor. För egentligen är inte Malmö FF:s prestationer, eller den senare tiden brist på sådana, en laguttagningsfråga. Det är en energifråga.

Malmö FF har en mycket bra trupp, det visade man förra året. Då kom avstängningar, skador och tillfälliga rockader på löpande band under guldspurten. MFF bara fortsatte att köra på och vinna.

Vad jag vill ha sagt är att det inte ska ha någon betydelse om Dardan eller Daniel spelar, eller om Yago eller Halsti (eller Pontus Jansson) gör det. Malmö FF ska vinna mot Syrianska ändå.

Den säkerheten fanns 2010.

Den fanns på plats när 2011 inleddes.

Den finns där inte nu.

Egentligen räcker det med att titta på en träning för att se att den 100-procentiga energin inte är där.

Enda sättet att bli ett guldlag igen är att få in 100 procent fokus, motivation och energi.

Man kan tvista om energitappet beror mest på mättnad eller på att Roland Nilsson är halvvägs över sundet, och varit det ett bra tag nu. Själv tror jag mest på det senare. Grejen är i alla fall att oavsett vad dippet beror på är jag övertygad om att det inte går att åtgärda så länge Rolle är kvar och tränarfrågan inte är löst. Malmö FF måste helt enkelt få ändan ur vagnen.

Jag tror – och hoppas – att det kan komma en tillfällig förbättring mot Syrianska. Men i längden går det inte.

Per Ågren upprepar envist att det är viktigare att det blir rätt än att det går snabbt. Jag tror att man för länge sedan passerat den gränsen. Nu är det snarare viktigast att det blir bra nog.

Men man kanske helt kallt tycker att allsvenskan är värd att offras för att det ska bli ett lyckat Champions League-kval? Det är därför det tar tid och det är därför Stuart Baxter är högaktuell som ny tränare. Själv håller jag envist fast vid att det alltid, ALLTID, är allsvenskt guld som är prioritet ett!

Svaren på frågorna då?

Min svar är:

Yago.

Ivo.

Molins.

Yago för det som hände mot IFK Göteborg. Markus Halsti var okej, men Daniel Andersson var det inte. 99 gånger av 100 hyllar jag gärna Daniel, men de som tyckte att han var bra mot IFK Göteborg har fel. Han var sämre än på mycket länge. Om chansen att han ska hitta sitt vanliga jag ökar om det är Yago han spelar bredvid så ska det givetvis bli så.

Ivo för att han är Ivo. En av MFF:s viktigaste spelare, och en av de bättre mot IFK Göteborg trots att han var matchotränad och ibland stoppade upp spelet.

Och Molins för att i ett lag som har problem med energin ska givetvis en spelare som alltid tillför just det prioriteras.

Sen kvittering av MFF

7 april, 2011 av Ole Törner

Kom precis tillbaka från en märklig match.

Oavgjort 3-3 mot Landskrona Bois i U21-serien på konstgräset på plan 10.

Malmö FF låg under med 0-2, kvitterade till 2-2 i början av andra halvlek, släppte in 2-3 på ett grovt försvarsmisstag och kvitterade till 3-3 i den absolut sista sekunden genom Simon Kroon.

Simon gjorde även 2-2-målet och var mycket pigg på vänsterkanten. Lite tunn i vissa lägen, men hela tiden med ambitionen att ta sig framåt och ofta lyckades han.

Men det som framförallt präglade matchen var blåsten. Fem-sex gånger fick publiken rycka in och fösa tillbaka en av målställningarna som kantade ena långsidan. Annars hade målet blåst in på planen. Spelet blev ryckigt, hafsigt, lite grann slumpbetonat – men ändå ganska hyfsat.

Unga MFF stod upp bra mot Landskrona Bois, som också hade ett mycket ungt lag, men ändå några A-lagssspelare fler. Alla tre Bois-målen gjordes till exempel av spelare som tillhör A-truppen. Och målvakten Mirza Selimovic var riktigt vass.

Målvakterna var den stora skillnaden mellan lagen. Selimovic var mycket bra. Tobias Uddenäs var det inte.

Amin Nazari fick bryta matchen i ett tidigt skede efter en riktigt ful tackling, där Boisspelarens sula tog uppe vid axeln.

Nazari hade rejält ont, men MFF-tränaren Leif Engqvist trodde och hoppades att det inte var någon större fara. Man kan i alla fall redan nu konstatera att en del domare sov under genomgången där man fick instruktioner om att i år ska man direkt plocka upp det röda kortet vid fula satsningar med rakt ben och sulan före.

1-2-målet för MFF gjorde Dardan Rexhepi på straff och på sätt och vis var det matchens prestation. I blåsten vägrade nämligen bollen att ligga stilla på straffpunkten. Två-tre gånger rullade den iväg så att Dardan fick börja om. Sedan tog han superkort sats och slog hur kallt som helst in den bakom Bois-målvakten. Så länge D-Rex var på planen var han det stora hotet mot Bois-försvaret.

MFF vill till England

11 februari, 2011 av Ole Törner

Som sista pusselbit i försäsongsschemat vill Malmö FF ha en bortamatch mot ett bra engelskt lag.

- Helst från Premier League och vi jobbar på det, berättade Roland Nilsson efter fredagens träning.

Det har man gjort ett tag nu. Men skulle det inte gå i lås får man hitta något annat starkt internationellt motstånd för det behövs ytterligare en match i mars.

En ”åka iväg ett par dagar och spela mot ett riktigt bra lag”-match.

Premier League har uppehåll två veckor i början av mars. Det är då Malmö FF hoppas kunna peta in den extra bortamatchen.

Fredagsträningen blev för övrigt försenad – och kall.

Saknades gjorde Dardan Rexhepi, Tobias Malm, Filip Stenström och Pontus Jansson. Dardan är på landslagsuppdrag, de övriga var krassliga (Malm) eller i lätt rehab. Pontus kan eventuellt vara med  mot TFF i Höör i lördagens match.

Guillermo Molins går omkring och hostar och tränade rejält påpälsad kring halsen. Enligt Roland Nilsson talar en del för att man därför nöjer sig med att ha Gische på bänken mot TFF.

För er som ska till Höör och Höörs IS hemmaplan Färs & Frosta Arena i morgon finns det för övrigt en sak som är bra att veta: kom i tid.

Det blir mycket folk. Den lilla sittplatsläktaren är slutsåld, tre extra tillfälliga ståplatsläktare håller på att monteras och parkerar gör man en bra bit ifrån arenan eftersom det inte finns några platser framme vid idrottsplatsen.

Nu är det läge att vara kaxig

1 november, 2010 av Ole Törner

Hör ni sången, hör ni sången? Hör ni sången Helsingborg?
Ja nu är det ur MFF-synpunkt faktiskt läge att vara kaxig. I alla fall fram till söndag.
För med tio mål upp och avgörandet helt i egna händer är det ett gyllene läge inför den avslutande omgången.
Men den till synes övertygande segern över BP var också en nyttig påminnelse om hur små marginalerna faktiskt är. Fram till Jeffrey Aubynns 1-0 var det trögt, stelt och stundtals alldeles för långsamt.

Men sedan lossnade det helt och hållet. MFF fick ytorna som normalt sett gör att laget blir närmast ostoppbart och mot slutet var det bara Agon Mehmeti som hade kramp.
Bokstavligen alltså. Agon kunde knappt röra sig, men det gick att lösa med ett snabbt byte.

Och på tal om det, vilka byten MFF gjorde!
In kom Aubynn, löste många knutar på vänsterkanten och på presskonferensen berättade Rolle Nilsson att han hittade precis den yta vid den bortre stolpen där man sett en lucka. Sedan kom Dardan Rexhepi in och var ännu vassare. Han kan dra på med fart, slita sig loss och ha tekniken att antingen hitta en lagkamrat i avslutsläge med ett perfekt pass eller själv trycka in bollen.

Med bredden MFF bevisligen har i truppen ska det inte vara någon ko på isen att Ivo Pekalski är avstängd mot Mjällby.

Unge Ivo är allsvenskans store komet och på väg att spela till sig en status som nästan omöjlig att ersätta. Därför gick det ett sus av besvikelse bland de säkert över 2 000 MFF-supportrarna som fanns på plats på Grimsta IP. Inte minst för att det var en ytterst tveksam varning domaren Martin Ingvarsson bestämde sig för att dela ut.
Hur petigt som helst om ni frågar mig.

Men det är ett guld som står på spel och matchen mot Mjällby spelas hemma på Swedbank stadion med 24 000 åskådares stöd i ryggen. Då ska det inte spela någon roll att en av de fem som riskerade att dra på sig en avstängningsvarning gjorde det.

Det kunde slutat mycket värre. Att Tobias Grahn och ”Bagarn” Rosengren är avstängda i Mjällby borde dessutom vara ett minst lika allvarligt avbräck för Blekingelaget. Glöm inte att det finns två sidor av myntet.

Kommer ni för resten ihåg hur Babis Stefanidis kom allt längre från en ordinarie plats i MFF och till slut var så långt bakom den frysta torsken i isboxen att han fick agera vänsterback på träningarna? Bara för att det var den enda platsen som var ledig. På måndagskvällen gjorde han en alldeles utmärkt insats som ytterback, i alla fall fram till dess att Rexhepi skickade upp honom på läktaren för att köpa chorizo.

För övrigt en alldeles utmärkt chorizo. God och närande och perfekt i en tom mage.

Överhuvudtaget var Grimsta IP mil bättre än både Kopparvallen och Rambergsvallen. På det viset är det nästan synd att det numera är en exallsvensk arena.

Till vem som ska ersätta Ivo Pekalski finns det all anledning att återkomma. Rolle Nilsson var i alla fall tydligheten själv när det gällde ett av alternativen. Det blir INTE Rick Kruys. Lårskadan sätter stopp, och det känns som om han är chanslös ändå.

En smocka mitt i HIF-magen

27 oktober, 2010 av Ole Törner

Vilken smocka mitt i magen till guldrivalen.
HIF vinner med 3-0 och tror sig ha satt press på Malmö FF. Som går ut och vinner med 4-0 borta mot Häcken. Tack för kaffet.

Nu är det åtta plusmål upp, och fler gjorda mål, med två omgångar kvar att spela. Därför gäller det som jag skrivit och sagt hela tiden de senaste veckorna med ännu mer eftertryck. Så länge MFF vinner sina matcher kvittar det fullständigt vad HIF hittar på. Det måste vara en hel billast balsam för självförtroendet för alla i och kring MFF.

Klyschor blir klyschor just för att de rymmer många korn sanning. Att ha ödet i egna händer är en sådan och den kan Malmö FF skriva upp med stora bokstäver på hela whiteboarden inne i sammanträdesrummet. Eller var man nu har den.

Ändå såg jag många MFF-ledare, och anställda, på hedersläktaren som såg ut att lida alla helvetes kval så länge laget inte utnyttjade sina chanser och avgjorde matchen. De här veckorna är koncentrerad ångest, men just nu en ganska skön sådan, konstaterade en av dem efter slutsignalen.

Spelarna, och ledarna närmast laget, verkar dock inte i närheten av att drabbas av någon sådan. Stämningen är skön, självförtroendet på topp och kvalitén hög. På presskonferensen öste Häckentränaren Peter Gerhardsson beröm över MFF. Bästa laget vi mött. Vi har kunnat utmana både HIF och Örebro här på Rambergsvallen. MFF var vi inte i närheten av att röra.

Fortfarande gäller dessutom att MFF är bäst i Sverige på att komma igen efter ett poängtapp. Inte en enda gång under årets allsvenska har man förlorat poäng i två matcher i rad. Och segern över Häcken var den fjortonde raka vinsten när MFF startat med Ivo Pekalski och Wilton Figueiredo som mittmittfältare.

Det fanns mer att glädja sig åt:

Just när många, ja jag också, skulle börja gnälla över att MFF blivit ofarligt på hörnor gör man mål på en sådan.
Efter att ha haft svårt att utnyttja anfallsparet Daniel Larsson och Agon Mehmeti mot Kalmar FF stämde det närmast perfekt mot Häcken. Daniel nätade och Agon borde ha gjort det. Men så länge han skapar chanserna så.

Den här gången gjorde Rolle Nilsson dessutom ett tidigare byte och in kom Dardan Rexhepi och var minst lika bra som de övriga.

Bäst av allt: ingen av de som stod på två, eller åtta, varningar drog på sig ett gult kort. Därmed är alla spelarna fortfarande tillgängliga.

Det svänger snabbt. Men vi som höll fast vid att HIF:s seger över Åtvidaberg i grunden inte förändrade så mycket kan just nu gå omkring med ett brett vad var det jag sa-leende i hela ansiktet.

Sämst? Vädret. Kallt, regnigt, blåsigt. Alla som inte vill ha höst-vår-spel är pappskallar…

Frågade för resten Roland Nilsson efter matchen om Muamet Asanovski, Alex Nilsson och Filip Stenström fortfarande är fullt ut disponibla för U19 i helgens SM-final. Om inget oförutsett inträffar är det så.

Hammarby är i cupfinal. Därmed kan Kalmarspekulationerna om insatsen i sista omgången läggas upp på någon hylla och glömmas bort.

Läs våra bilagor