Törners MFF-blogg - Bloggar

Arkiv för ‘Eric Persson’

Det är viktigt nu

24 september, 2011 av Ole Törner

Tiderna förändras.

En gång sa Eric Persson att guld vinner man, silver får man.

För inte så länge sedan vimlade det dessutom av folk som sa att om inte MFF vinner allsvenskan kvittar det om laget kommer tvåa, trea, fyra eller åtta.

Om det någonsin var rätt – det kan i högsta grad betvivlas – är det numera helt passé.

Förklaringen är givetvis kampen om platserna i Europaspelet nästa säsong. MFF har fortfarande chansen att bli fyra och ha möjligheten att ta en plats om rätt lag (Elfsborg) vinner cupen eller trea och säkra en plats i Europa league.

Twittrade något efter seriefinalen mellan Elfsborg och HIF om hur synd det var att inte HIF klarade att vinna eftersom Elfsborg då skulle sjunka som en sten i vatten genom tabellen – och MFF gå om.

Anade då att jag hade rätt. Men jag visst inte HUR rätt jag hade. Efter en ny förlust för Elfsborg idag mot Mjällby har Boråslaget förlorat fyra av de fem senaste matcherna. Om man torskat mot HIF också hade det varit fem av fem och det hade man aldrig hämtat sig från. Och det hade fött en revanschlust i cupen.

Jag tror fortfarande att MFF tar Elfsborg på upploppet. Om det blivit förlust mot HIF hade man garanterat gjort det.

Men strunt i det nu. Söndag eftermiddag hemma mot AIK avgörs det om Malmö FF ska ha chansen att nå ifatt och förbi AIK. Då behövs det tre poäng.

Jag är övertygad om att många grovt underskattar just hur viktig bortasegern mot Halmstads BK i den förra omgången faktiskt var, inte minst för att det var den numera helt avsågade jumbon MFF slog.

Men 5-1 satte stopp för ett par sviter det var nödvändigt att få in en pinne i hjulet på.

För det första var det tre bortapoäng efter en sekvens på tio raka MFF-matcher på bortaplan i allsvenskan utan MFF-seger. Det var dessutom Rikard Norlings första bortaseger med MFF i allsvenskan. Gissa om både han och laget behövde den.

För det andra har Malmö FF hela året haft förvånansvärt svårt att göra mål. Egentligen är skörden pinsamt skral. Då satt det perfekt med fem i samma match. Att Mathias Ranegie fick göra två stycken av dem, spräcka sin nolla i MFF och ta ett stort steg mot den allsvenska skytteligetiteln var heller inte fel. Som en extra bonus kom dessutom yttermittfältarna med i målgörandet.

HBK-matchen födde något som ska fullföljas mot AIK och i sin tur ge en plats i Europa.

Därför blir det också bästa möjliga lag. Troligen det samma som mot Halmstads BK med Wilton Figueiredo från start istället för Jeffrey Aubynn.

I samband med lördagens MFF-träning vimlade det för övrigt av Kanariefåglar på Stadion-området.

Som uppladdning inför IFK Malmö-Bunkeflo FF i division 4 hade nämligen IFK Malmö i samarbete med Burfågelföreningen arrangerat fågelutställning i lokalerna i och utanför IFK Malmö-rummen i gammel-Stadion.

IFK Malmö fick pippi…

Hur det gick i matchen? Det vete fåglarna. Är det frestande att skriva. Men egentligen vet jag ju att det blev 3-3. Och Kenneth Folkessons IFK Malmö har ännu inte fullt ut säkrat kontraktet i fyran.

Eric Persson, Mathias Ranegie, Rikard Norling | Inga kommentarer »

Gamla hjältar ska hyllas

24 februari, 2011 av Ole Törner

Jag gillar när Malmö FF knyter an till sin framgångsrika historia.

Det gäller givetvis att leva i nuet och jaga nya guld, nya pengar och följa det som händer. Det är basen.

Men en stor förening ska även kunna hylla gamla hjältar - och framgångar.

Gärna i kombination. För oss som håller på Arsenal är det givetvis stort att besöka Emirates Stadium och guidas av Charlie George, spelaren som för mig är den störste i Arsenals histora och en av de avgörande anledningarna till att jag började supporta laget.

I Malmö FF var man på gång att inrätta ett museum i Swedbank stadion. Hittills har det fallit på ekonomin, men så behöver det ju inte vara i eviga tider och det finns andra lämpliga lokaler på Stadionområdet.

Men visst händer det saker även i MFF.

Att uppmärksamma årsdagen av bildandet, som man gjorde på torsdagen, är ett sätt. Ett bra sätt.

Blomsterhyllningen av grundarna på platsen där det skedde 1910 lockade inte så många. Gör man en tradition av evenemanget och fortsätter varje år kommer det garanterat att bli fler. 24 februari 2011 var redan en liten förbättring i jämförelse med 24 februari 2011.

Och graveringen av årtalen för SM-gulden i trappan upp till ståplats är en gjuten och jättebra idé. Idag kom 2010 på plats. Jag hade dessutom tidigare missat att de tre säsongerna som det idiotiska påfundet SM-slutspel stoppade MFF:s seriesegrare från att även få kalla sig mästare också finns ingraverade. Fast i kursiv stil.

Därmed är nu 19 trappsteg fyllda. Jag stegade ner och räknade hur många som är kvar. 16 guldår till finns det plats för. När de också är upptagna är det bara att börja i nästa trappa.

MFF:s hemmaarena blir bättre ju fler utsmyckningar och hyllningar man kan fylla den med. Mycket är redan gjort. Det är bara att fortsätta.

Att flytta Eric Persson-bysten från vinterträdgården utanför gammel-Stadion till nya Stadion lär dock bli svårt.

Dels är det Malmö stad som äger bysten. De är kanske inte så pigga på att flytta den från en kommunal arena till en privat? Men det som verkligen gör det hela svårt är att man sedan någon tyckte att det var en bra idé att stjäla huvet sett till att förankra det ordentligt, minst sagt. Ska man plocka upp byst, stolpe, fundament och förankring handlar det om flera ton. Det kostar mycket pengar och arbete.

Men varför inte en ny Eric Persson-staty, tavla eller storfoto i MFF-regi? Plus en staty av Bosse Larsson.

Malmö FF behöver ju inte ta hänsyn till Malmö stads konstiga policy att personerna först måste avlida innan de kan hedras. Jag gillar idén att hylla kung Bo medan han fortfarande är i livet. Det gör säkert ni också.

Fredag kväll är det årsmöte.

Många tror att det kommer att bli långt. Det tror jag också.

Många tror också att det blir stormigt. Det är jag inte alls så säker på.

Valet av Lars Ljungälv tror jag kommer att glida fram lika smidigt som en säl i en rutschkana. Inte ens dem som kritiserar honom för att sitta på två stolar har ju sagt att de tänker rösta nej (bara markera genom att lägga ner rösterna).

Själv tycker jag att det är en bra idé att välja in honom. Hans meriter är det inget fel på och när det gäller två stolar-resonemanget har jag svårt att se att det talar till MFF:s nackdel. Om klubben behöver förhandla om bankavtalen – och lita på mig, det behöver man – är det bara bra att ha folk i styrelsen som har både kunskap om dem och förmågan att påverka dem.

Stadgeförändringarna är framtagna av MFF:s styrelse och Framtidsgruppen, som initierade frågan genom en motion på förra årsmötet. Därmed lär de vara rejält förankrade. Dessutom går det inte att ha kvar de gamla stadgarna.

Bosse Larsson, Eric Persson | Inga kommentarer »

Nördextra har kommit

26 december, 2010 av Ole Törner

Senaste numret av medlemstidningen för Sveriges fotbollshistoriker och statistiker (SFS) har anlänt.

Nördextra med andra ord. Jo, jag är medlem, det är därför jag vet att den kommit.

En hel del med MFF-anknytning finns det på sidorna.

Bland annat maratontabellen noggrannt uppdaterad av folk som hellre skulle sälja sin mormor på auktion än ertappas med ett faktafel.

IFK Göteborg leder fortfarande. Men nu bara 20 poäng före Malmö FF. 3055 mot 3035. AIK är trea på 2889. Nästa års nykomling IFK Norrköping fyra på 2508. I min bok räcker det mer än väl för att motivera att Norrköping ska spela i allsvenskan.

I år tog MFF in 27 poäng på IFK Göteborg.

Inte dumt.

Dumt – ja riktigt korkat – är det dock att ingen av de fyra nya spelarna och ledarna i föreningens Hall of Fame hämtats från MFF.

SFS har nämligen med stöd av Svensk fotbollförbundet uppdraget att hantera en svensk fotbolls Hall of Fame. En bra idé, om den sköts på rätt vis.

Det kan man tyvärr inte med bästa vilja i världen säga att SFS gör.

I kommittén som utser de utvalda sitter Bo Hansson, Lars Sandlin och Owe Fröberg. Den trion tycker tydligen att det är en jättebra fördelning att MFF med 16 SM-guld, 14 cuptitlar och en andraplats i maratontabellen ska ha färre spelare i Hall of Fame än till exempel Örgryte och Degerfors.

Totalt är 37 spelare och ledare med i Hall of Fame.

MFF har fått med Erik Nilsson, Bo Larsson och ledaren Eric Persson.

IFK Göteborg har nio bland de 37.

IFK Norrköping har sex.

Ögryte har fem.

AIK har fem

Degerfors har tre (alla spelare).

Idiotfördelning!

Vilka kom med i år?

Wilhelm Friberg, avliden 1932, som var med och bildade Örgryte och Fotbollförbundet.

Birger ”Bian” Rosengren, allsvensk i Örgryte och OS-guld 1948, avliden 1977.

Bertil Nordahl, allsvensk i Degerfors och OS-guld 1948, avliden 1998.

Tomas Brolin.

De var givetvis i Bo Hansson och companys tankevärld mycket viktigare att få med än till exempel Patrik ”Bjärred” Andersson och Kjell Rosén.

Zlatan är inte med för att karriären ska vara över innan man kan bli invald. Men när det är dags för honom har man förhoppningsvis fått en ny och bättre jury.

Bosse Larsson, Eric Persson, Zlatan | 1 kommentar »

Tifot var bäst

26 april, 2010 av Ole Törner

Minuterna före avspark i matchen mellan Malmö FF och Djurgården gjorde MT96 och MFF-klacken ett fantastiskt tifo för att hylla hövdingen Eric Persson. Sedan kom Djurgården in i sin sensationellt fula helgula bortadräkt.
Då gick det ju bara inte att förlora.

Då hade hövdingen, som såg rött av gult, blivit lika skrynklig i sin himmel som bilden av honom när den 17,5 meter höga läktarflaggan till slut fälldes ihop.

Nu blev det seger, men den satt faktiskt ganska hårt åt. MFF vann nämligen trots massor med missar och flera normalt tongivande spelare levde inte upp till sin vanliga standard.

Chansmässigt var Malmö FF överlägset. Daniel Larsson brände ett friläge, Agon Mehmeti prickade stolpen och Daniel Andersson lyckades få bollen utanför från ett läge vid bortre stolpen där han borde ha avslutat bättre – och värst av allt: Daniel Andersson sköt en straff utanför när han med bara ett par minuter kvar att spela definitivt hade chansen att döda matchen. Nu blev det istället riktigt nervöst mot slutet eftersom Djurgården fått ett reduceringsmål till skänks.

1-2 borde nämligen aldrig ha kommit till. Målvakten Johan Dahlin har hyllats ordentligt sedan han kom till Malmö. Nu visade Johan att han också kan ta felbeslut.

Egentligen var det ett underbetyg åt Djurgården att Malmö FF långt ifrån behövde spela bra för att vinna. Och dessutom göra det förtjänt.

Ricardinho verkade inte alls okej efter sitt skadeuppehåll. Han tvekade ofta, utnyttjade inte sin snabbhet och gjorde sin i särklass sämsta insats sedan han kom till Malmö FF. Med facit i hand skulle han inte ha spelat.

Att Wilton Figueiredo tillför mer kreativitet till mittfältsspelet än många har lust att ge honom credit för stod också helt klart. Han saknades.

Ändå gjorde Ivo Pekalski en helt okej insats i sin debut. Det hände inte så mycket framåt, men det var heller inte hans uppgift. Han skulle ta djup och falla ner, och han skötte jobbet han blivit tilldelad.

Men det är trots allt roligare att plocka fram det positiva, och visst fanns det sådant också. Daniel Larsson fick äntligen det att lossna i målskyttet och inte bara i spelet, där han hela säsongen varit MFF:s bäste anfallsspelare. Mot Djurgården fick han även betalt i målprotokollet.

Ulric Vinzents slog ett perfekt inlägg (!) till 1-0 och var bäst i backlinjen.

Guillermo Molins var, i viss konkurrens med Djurgårdens Kebba Sesay, matchens store lirare.

Dessutom blev två av bytena klockrena. Jiloan Hamad och Alex Nilsson gav båda ett lyft åt laget när de kom in. Bytet av Ricardinho mot Joseph Elanga kom dock alldeles för sent (i den 90 minuten). Brassen hade som sagt en helt misslyckad dag.

Bäst av allt var ändå tifot. Det var vackrare och stilfullare än premiärmatchens och nästan lika vasst som hyllningen av bröderna Hjertsson. Eller för resten: varför vara snål. Det var lika bra som det legandariska Hjertsson-minnet och matchens stora prestation. Att hylla Eric Persson är givetvis dessutom så rätt det kan bli året när MFF fyller 100. Hans insats för föreningen kan aldrig överskattas. Han var en fin och stor man och i ett historiskt perspektiv säkert den störste ledaren som någonsin jobbat i Malmö FF. Och om ni tror att alla historierna om hans hat mot den gula färgen är vandringssägner så glöm det. Han vägrade verkligen sätta sig i gula taxibilar, skruvade bort färgen när Leeds var på tv och skickade utan att tveka hem medarbetare på kansliet som råkat ta på sig en gul skjorta.

Dessutom utan att ord till förklaring. Stefan Rask har berättat för mig att han som relativt nyanställd på ungdomssidan en morgon råkade komma upp på kansliet på Södra Förstadsgatan med gul tröja och möttes av Eric, som helt enkelt vägrade att prata med honom. Stefan blev förtvivlad, undrade vad han gjort för fel och frågade en annan ledarlegendar, Bertil Persson, vad han skulle göra. Lugn, sa Bertil, gå hem och byt kläder och kom tillbaka.

När han återvände tog Eric emot honom med öppna armar, och nämnde inte med ett ord att något varit fel.

Glyttigt, tycker kanske någon. Alla stora män har rätt att ha vissa egenheter säger jag, och tycker att det var extra skönt att MFF inte tappade poäng mot ett gulskrudat lag i matchen där Eric Persson hyllades…

Daniel Andersson, Eric Persson, match, Ricardinho, tifo | Inga kommentarer »