Efter 0-5 mot BK Häcken har det växt fram en slags allmän enighet bland i stort sett alla som analyserar Malmö FF:s insatser i allsvenskan: Daniel Andersson måste spela i försvaret och det var naivt av tränarna – inklusive han själv – att tro att det skulle gå att klara sig utan honom.
Därför tror kanske någon att jag är tokig när jag tycker att det är dags att ändra.
Ta ut Daniel Andersson.
Sätt in Jasmin Sudic.
Och gör det redan den här veckan. Antingen på torsdagskvällen borta mot Mjällby eller hemma mot Åtvidabergs FF på söndag.
Det återstår sex matcher innan EM-uppehållet. Jag är säker på att Jasmin Sudic kommer att spela från start i någon av dem.
Ingen särskilt vågad spekulation. När jag efter onsdagens träning frågade Rikard Norling om chanserna att det skulle bli så sa han att med tanke på belastningen på spelarna är de höga!
När jag frågade honom om matchen mot Mjällby, och Åtvidaberg, lade han ut dimridåer.
Det är hans jobb. Men jag är övertygad om att det är nära och att det dessutom är bra.
Att sätta in Filip Helander mot Häcken var en chansning som gick fel. Men det var inte fel att göra den.
Daniel Andersson har haft en fantastisk karriär i Malmö FF, i landslaget och som utlandsproffs. Han är fortfarande en högklassig spelare, men det går neråt och det är både rimligt och rättvist mot honom att han ska få avsluta karriären innan det märks för mycket och när han själv vill.
Just nu spelar Daniel för att han behövs, inte för att han vill och längtar efter att göra det.
Eftersom MFF-kaptenen är den han är, en viljemänniska som alltid ger 100 procent och aldrig känner efter, gör det ingen skillnad i spelet.
På kort sikt är det därför tryggare och i praktiken kanske mer klokt att inte ändra.
Varför ska man då göra det?
Jo, för att det inte är så dumt att så fort som möjligt genomföra en förändring man förr eller senare ändå måste göra.
Dessutom hade man ju bestämt sig. Daniel Andersson är inne på ”Fergie-timen” på karriären.
Alla chansningar är heller inte lika riskfyllda.
Om Filip Helander gjort en kanoninsats, och framförallt om laget Malmö FF inte presterat en kalkoninsats, mot Häcken hade i princip samtliga hyllat klubben för modet att så tidigt släppa fram den unge mittbacken.
Jasmin Sudic har redan bevisat att han duger på allsvensk nivå. Många glömmer fort, men de som minns vet att hans genombrott före den långa skadeperioden var av Pontus Jansson-klass.
Jag är sjukt sugen på att se unga, hungriga och genuint MFF-stämplade mittbacksparet Jansson-Sudic. Så fort, så länge och så ofta som möjligt. Om det blir succé – och varför skulle det inte bli det? – kan Daniel Andersson luta sig tillbaka i tränarstolen och ta åt sig en del av äran. Väl unt…
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Chefredaktör och ansvarig utgivare: