Arkiv för ‘Filip Helander’

Sätt in Sudic redan nu i veckan

2 maj, 2012 av Ole Törner

Efter 0-5 mot BK Häcken har det växt fram en slags allmän enighet bland i stort sett alla som analyserar Malmö FF:s insatser i allsvenskan: Daniel Andersson måste spela i försvaret och det var naivt av tränarna – inklusive han själv – att tro att det skulle gå att klara sig utan honom.

Därför tror kanske någon att jag är tokig när jag tycker att det är dags att ändra.

Ta ut Daniel Andersson.

Sätt in Jasmin Sudic.

Och gör det redan den här veckan. Antingen på torsdagskvällen borta mot Mjällby eller hemma mot Åtvidabergs FF på söndag.

Det återstår sex matcher innan EM-uppehållet. Jag är säker på att Jasmin Sudic kommer att spela från start i någon av dem.

Ingen särskilt vågad spekulation. När jag efter onsdagens träning frågade Rikard Norling om chanserna att det skulle bli så sa han att med tanke på belastningen på spelarna är de höga!

När jag frågade honom om matchen mot Mjällby, och Åtvidaberg, lade han ut dimridåer.

Det är hans jobb. Men jag är övertygad om att det är nära och att det dessutom är bra.

Att sätta in Filip Helander mot Häcken var en chansning som gick fel. Men det var inte fel att göra den.

Daniel Andersson har haft en fantastisk karriär i Malmö FF, i landslaget och som utlandsproffs. Han är fortfarande en högklassig spelare, men det går neråt och det är både rimligt och rättvist mot honom att han ska få avsluta karriären innan det märks för mycket och när han själv vill.

Just nu spelar Daniel för att han behövs, inte för att han vill och längtar efter att göra det.

Eftersom MFF-kaptenen är den han är, en viljemänniska som alltid ger 100 procent och aldrig känner efter, gör det ingen skillnad i spelet.

På kort sikt är det därför tryggare och i praktiken kanske mer klokt att inte ändra.

Varför ska man då göra det?

Jo, för att det inte är så dumt att så fort som möjligt genomföra en förändring man förr eller senare ändå måste göra.

Dessutom hade man ju bestämt sig. Daniel Andersson är inne på ”Fergie-timen” på karriären.

Alla chansningar är heller inte lika riskfyllda.

Om Filip Helander gjort en kanoninsats, och framförallt om laget Malmö FF inte presterat en kalkoninsats, mot Häcken hade i princip samtliga hyllat klubben för modet att så tidigt släppa fram den unge mittbacken.

Jasmin Sudic har redan bevisat att han duger på allsvensk nivå. Många glömmer fort, men de som minns vet att hans genombrott före den långa skadeperioden var av Pontus Jansson-klass.

Jag är sjukt sugen på att se unga, hungriga och genuint MFF-stämplade mittbacksparet Jansson-Sudic. Så fort, så länge och så ofta som möjligt. Om det blir succé – och varför skulle det inte bli det? – kan Daniel Andersson luta sig tillbaka i tränarstolen och ta åt sig en del av äran. Väl unt…

Barbershopvarning på matchstället

1 maj, 2012 av Ole Törner

Det fanns en hel del som drunknade i eftersnacket om domaren Lerjéus insats i MFF:s match mot IFK Norrköping.

Tånkte passa på att ta upp ett par av de sakerna här och nu

Först och främst det nya match-stället, den nydesignade rödvit-randiga tredjedressen.

Jag twittrade alldeles före och under matchen att jag tyckte att den såg för jäklig ut och att den påminde om något en innebandydomare kunde haft på sig. Den uppfattningen står jag fast vid.

Kan därför inte låta bli att citera ett SMS jag fick under matchen från en mångårig supporterprofil:

”Men snälla rara.´Ge dom varsin halmhatt så har vi världens största barbershopkvartett! När till och med jag tycker kläder är fula, då är det illa!!”

Man kan lugnt säga att dressen delat åsikterna. Antingen verkar man hata eller älska den.

Bland dem jag följer på twitter och de reaktioner jag fått där och på andra ställen känns det som en klar majoritet är mot. Det snackas om pyjamasvarning, priser till dem som lyckas hitta klubbmärket bland alla de små ränderna och så vidare.

Samtidigt finns det många som hyllar dräkten. Oftast är det folk som inte är MFF:are. Och det kanske är där knuten ligger. Tröjan är snygg, men inte på MFF och den passar inte alls in i klubbens historia.

Många såg matchen och dräkterna. Ni som inte gjorde det eller behöver en uppfräshning av minnet kan titta här.

Vad tycks? Är det barbershop? Efter att ha läst SMS:et kan i alla fall inte jag frigöra mig från den hemska kopplingen, Frånsett Ebbe Jularbo-dragspel och joddling är det dessutom förmodligen den värsta sortens musik jag kan tänka sig. Och halmhatt passar inte ens på Björn Ranelid.

En annan sak som försvann är att jag tror att det är väldigt nära spel från start för Jasmin Sudic nu. Han kunde mycket väl ha varit med i elvan redan mot IFK Norrköping. Han känner sig redo och mannen han ska ”peta”, det vill säga försvarstränaren Daniel Andersson var inne på att göra just det draget. Till slut kom den samlade tränarstaben fram till att vänta lite till.

Men jag blir bara mer och mer övertygad om att Sudic gör comebackmatchen från start redan före EM-uppehållet.

Han är redo, Daniel Andersson ska så snart som möjligt koncentrera sig fullt ut på tränarrollen och det känns som om bästa möjligheten kommer i veckan mot antingen Mjällby AIF borta på torsdag eller Åtvidabergs FF hemma på söndag.

Mitt tips: söndag, men jag garderar med torsdag.

Glöm heller inte att Daniel Andersson har varit och är en fantastisk tillgång för Malmö FF. Men det är Pontus Jansson och Sudic som är framtidens backpar med Filip Helander som backup.

Det finns dessutom en speldetalj som blir bättre om man plockar in Sudic (eller Helander). Ni som läser här ganska ofta vet att jag tjatat länge om att MFF är uselt på offensiva hörnor, inkast långt upp på motståndarens planhalva och inläggsfrisparkar. Där blir man direkt mycket vassare med Sudic och Jansson!

MFF-klackens insats i Norrköping kom också bort i hanteringen. Där ska jag bara citera Norrköpings tidningar. Där skrev man: ”När 2-1 kom andades alla i Parken ut, frånsett den mäktiga bortaklacken!”  Fint beröm.

Med detta sagt ska jag återgå till Michael Lerjéus och förklara lite varför Malmö FF helst inte vill se honom som domare.

Det finns nämligen en historik med usla insatser av Lerjéus just i MFF-matcher.

Förra året lyckades han i två bortamatcher missa tre grova påhopp. Mot Syrianska fick först Daniel Andersson ett slag i ansiktet av Peter Ijeh och sedan blev Agon Mehmeti sparkad i huvudet av en Syrianskaspelare. Inget hände. Mot Gais var det Daniel Larsson som i full fart sprang fram mot ett friläge när han fick en spark i huvudet och gick  i däck. Lerjéus reagerade inte den gången heller. Nu var det alltså dags igen.

På lite lägre nivå har man ofta fingertoppskänsla nog att se till att vissa lag och vissa domare kan undvika varandra. Det borde gå i allsvenskan också.

Ibland går det helt enkelt snett i ett förhållande. Det behöver inte vara den ena partens fel. Båda kan vara skyldiga. Malmö FF och Michael Lerjéus passar helt enkelt inte ihop…

 

Vad är egentligen att ändra?

11 april, 2012 av Ole Törner

Efter ett bakslag som det MFF fick mot Häcken uppstår alltid frågan:

Ska man ändra i laget eller köra vidare på det man trodde på?

Jag är ganska övertygad om att det bara blir en ändring på fredag mot Kalmar FF. Daniel Andersson går in i backlinjen istället för Filip Helander.

Och då kan man lyfta frågan om ändra eller inte ändra till en högre, närmast filosofisk, nivå. Hur definierar man egentligen ändra i laget?

Frågar ni mig tycker jag att en återinsättning av Daniel Andersson i backlinjen inte är att ändra alls. Hur jag motiverar det?

Att Daniel Andersson fortfarande platsar när han är frisk tvivlar väl ingen på.

Hela tiden har det sagts att Daniel visserligen från och med i år är assisterande tränare, men han är spelande assisterande tränare och går in på planen när det behövs.

Daniel spelade i premiären mot Gefle, han gjorde det dessutom i genrepet mot Häcken och han behövs.

Det som hände mot BK Häcken var att MFF ville ge unge Filip Helander möjligheten att efter en bra försäsong visa att han kunde klara uppgiften. På sikt är det nämligen Pontus Jansson, Filip Helander och Jasmin Sudic som är framtiden – och bäst. Målsättningen är att så fort som möjligt ge dem chansen att visa det. Det var givetvis tanken bakom att sätta in Filip. Om det lyckats hade alla hyllat Rikard Norling (och Daniel Andersson) för beslutet.

Nu blev det fel och Häcken utnyttjade det till max. Det var varken Filips eller Pontus fel utan hela lagets.

Sätter man in Daniel Andersson nu – och det gör man – håller man en konsekvent linje, både i att den bästa backlinjen ska spela och att så fort som möjligt ska Daniel inte ingå i den.

Pratade för övrigt lite med Daniel efter onsdagens träning. Han poängterade hur hemskt det var att stå utanför planen och se det som hände. Vill heller inte undanhålla er hans kommentar om vad som hade inträffat om han spelat och det burit iväg mot 0-5:

- Då hade jag inte varit med i 90 minuter!

Med andra ord, då hade han blivit så frustrerad att det slutat med ett rött kort.

Och just där ligger en del av skillnaden mellan en plus 30-kapten som honom och majoriteten av de unga spelarna.

Ibland är det viktigt att markera att man är för stolt för att acceptera vilken skit som helst. Därför var 0-5 i baken förmodligen en väldigt viktig erfarenhet att ta med sig för spelarna. Det sved förhoppningsvis så hårt att man ALDRIG vill vara med om det igen.

Daniel Andersson har aldrig förlorat på det viset, men bara tanken skrämmer honom och om han varit på planen hade det märkts. Nu försvann MFF istället efter 0-4 i början av den andra halvleken in i handlingsförlamning och en önskan att pinan skulle ta slut.

I fotboll, och på många andra ställen, ska man inte underskatta betydelsen av det man kan kalla kulturbärare.

Paul Scholes comeback i Man United handlar om det. En rutinerad spelare med ryggrad och hjärta i klubben som kan gå in och visa vad som gäller, både i omklädningsrummet och på planen.

Just nu har Malmö FF inte så många spelare som hunnit växa in i rollen som kulturbärare. Det kommer, men än så länge gör Daniel mest nytta på planen och då ska han vara där.

Från och med i lördags har MFF dessutom förhoppningsvis en hel hög spelare som är villiga att se till att det dröjer minst tio år till innan man torskar med fem mål i allsvenskan. Nu vet de nämligen hur jäkligt det känns efteråt.

Och bryr sig verkligen. Och om det eventuellt finns någon som inte gör det ska han inte spela i MFF…

 

En pina som kan bli en nyttig läxa

7 april, 2012 av Ole Törner

Det var inte Häcken som producerade skit på Rambergsvallen.

Det var Malmö FF. I elefantstorlek. Utan uppehåll.

En lite mer mogen analys? Visst, men jag kunde faktiskt inte låta bli. Inte efter svidande 0-5, ett resultat som det alltid bör gå många, många år mellan i MFF-historiken.

Låt det för det första vara sagt: BK Häcken var bra. Hisingslaget vann matchen av egen kraft och fortsätter man det här spelet är man inte bara bäst i sin egen lilla region utan i hela Göteborg. Och kanske i hela allsvenskan.

Men Malmö FF, och alla som följer laget på nära håll, fick också en nyttig läxa. Malmölaget är inte färdigbyggt, och definitivt inte utan Daniel Andersson.

Mindre än en timme efter slutsignalen känns det som det finns två alternativ:

1) Såga MFF generellt och då även lagets ambitioner att vara med i tätstriden och ta SM-guld.

2) Såga insatsen i just den här matchen och aldrig, aldrig glömma bort de lärdomar som fanns att dra från den.

Jag tänker inte agera populist och välja alternativ 1. Det finns potential till något riktigt bra i MFF-truppen.

När man reser sig ur det här kan man troligen till och med göra det starkare. Men det kommer att ta längre tid och bli svårare att bygga guldfundamentet än jag först trodde.

Häcken gjorde framförallt två saker. Man satsade centralt med tre mot två och när man fick höra att Daniel Andersson inte skulle vara med kom Peter Gerhardsson med nya direktiv.

Efter matchen erkände Häckentränaren att när beskedet att MFF satsade på Pontus Jansson och Filip Helander istället för Pontus Jansson och Daniel Andersson gav han order om att man skulle pressa mycket hårdare mot Malmö FF:s mittförsvar.

Och misstagen kom. 1-0 i den femte och 2-0 i den 23:e minuten var ett resultat av två rejäla tavlor av Pontus Jansson. De värsta sedan han fick förtroendet i MFF-backlinjen tyckte han själv.

Det satte agendan. Mitt mellan målen brände Daniel Larsson en straff. Alla straffar som inte går i mål är dåliga, straffskott som går över är usla. När sedan försvaret stod och tittade när Häcken fick göra 3-0 strax före paus och 4-0 kom alldeles efter pausvilan, när MFF snackat sig samman och skulle gå ut med ny kraft, blev resten av matchen bara en enda lång himmelsblå pina.

Jag skrev innan matchen att jag tyckte att Daniel Andersson borde spela. Det tycker jag egentligen fortfarande. Om man vill ha resultat på kort sikt. I ett lite längre perspektiv måste dock MFF nog lära sig att klara sig utan honom.

Då får man stå ut med att det svider lite – eller som mot Häcken mycket – i processen. Pontus Jansson är bra, men ännu inte mogen att ta hela ansvaret. Samma sak hände egentligen mot Elfsborg i Borås i våras då han också spelade med Filip Helander, men då blev missarna inte lika grova eller ödesdigra.

Glöm heller inte att det är hela laget som försvarar – och i MFF:s fall inte gör några mål!

Det finns dessutom en sak som Daniel Andersson OCH Jasmin Sudic är bättre på än Daniel Andersson. På fasta situationer framåt är de vassare vapen. På sikt – och efter idag känns det som om det kan bli på en skrämmande lång sådan – är det nog nödvändigt. Ja, jag vet, det var ett långsökt försök att hitta något positivt, men jag försökte i alla fall.

Att Rikard Norling, och laget gick bort till klacken efter matchen, för att visa att man led MED dem var också en bra sak.

Till alla Häckensupportrar, och alla som nu gärna vill låtsas att ni är det, som vill håna oss som tippat Malmö FF som SM-guldvinnare vill jag också gärna påpeka en sak:

Kom ihåg att ni har en tränare som också gjort det!!!

Jag tror fortfarande att han kan få rätt och det gäller även när han la till att BK Häcken faktiskt också är ett lag som kan göra det.

 

Lite gott och blandat på Borås Arena

16 mars, 2012 av Ole Törner

MFF:s insats mot Elfsborg var lite grann av modellen gott och blandat.

Först och främst fanns det givetvis en hel del godbitar med framförallt segern i sig, det var den första på Borås Arena, men även de tre målen, det raka, fina, snabba och beslutsamma anfallspelet samt de ibland köksknivsvassa omställningarna.

Men det fanns också ett par bitar som inte skulle varit med i påsen. Då tänker jag närmast på att det organiserade försvarsspelet ibland inte blev så organiserat. Särskilt under de sista tio minuterna.

Innan dess kändes Malmö FF:s seger stabil, men Elfsborgs avslutning av matchen gjorde att slutsatsen ändå blev att MFF slapp undan lite med hjärtat i halsgropen. Trötthet? Kanske, det tar på krafterna att jobba så hårt och ligga så rätt i pressen som det spel MFF vill prestera kräver. Något som Rikard Norling också påpekade efter matchen.

För första gången i år blev Malmö FF:s försvar rejält utmanat.

Det syntes på de två insläppta målen och det syntes på de två straffarna Pontus Jansson drog på sig.

Den första straffen, som kom redan i den tredje minuten, brände Elfsborg. Lasse Nilsson sköt den illa högt över. Den andra gjorde Stefan Ishizaki mål på till 2-1. Från läktaren såg den straffen något konstig ut. Känslan var mer att Ishizaki sprang rakt in i Pontus och att det var en 50/50-situation än att det var rätt av domaren Kristoffer Karlsson att blåsa. Den första såg däremot klar ut. Men det kan egentligen kvitta. Pontus gick onödigt ivrigt in i båda situationerna.

Ifjor fick Pontus Jansson ett monumentalt genombrott. Men han är trots allt bara 21 år (nyss fyllda!) och nu ska han plötsligt leva upp till rollen som härförare i Malmö FF:s mittförsvar.

Pontus är fortfarande lika lovande och minst lika bra, men måste också anpassa sig till en situation där allt inte automatiskt flyter på i samma stim som det han var inne i förra säsongen.

En mittback ska inte vara överambitiös. I alla fall inte för ofta. Det är i år Pontus Jansson ska ta klivet från ett stort löfte och en mittback av hög allsvensk klass till en etablerad spelare och en back av hög internationell standard. Jag är fortfarande fullt och fast överygad om att han kommer att klara av det. Och i den processen är det nyttigt att ibland få spela matcher då allt inte funkar till 100 procent, eller ens 75.

Mot Elfsborg var 18-årige Filip Helander både lugnare och bättre i defensiven, däremot har han fortfarande massor att utveckla offensivt.

I U21-matchen som spelades före A-matchen blev det 1-1 (mål av Simon Kroon för MFF och på straff av Elfsborg). Där gjorde Jasmin Sudic en härlig insats. Han blev utbytt av säkerhetsskäl med ett tiotal minuter kvar, och jag hann tyvärr bara se den sista halvtimmen av matchen. Men på de minuterna gjorde Jasmin inte ett misstag och dominerade i närkampsspelet. Så visst håller MFF:s försvarsbesättning.

Glöm heller inte att Ricardinho saknades. Det märktes.

Bäst i MFF:

Mathias Ranegie agerade som en klassanfallare och Daniel Larsson var pigg, inte minst före paus.

 

Ett bra försvar för MFF:s försvar

10 mars, 2012 av Ole Törner

Låt det vara sagt med en gång.

MFF släpper in ovanligt få mål för att ha mittbackskris. Eller var det kris någon kallade det?

Jag håller stenhårt fast vid min linje. Problem är det inte tal om. Att kalla det kris är bara trams.

Och både spelet och statistiken håller med mig. De senaste matcherna har 18-årige Filip Helander spelat två gånger 90 minuter och MFF har hållit nollan. Han håller måttet. Men tendensen med stabilitet och få insläppta mål är inte ny. På sex och en halv matcherunder årets försäsong  – en av matcherna på Floridaturnén spelades ju med tre halvlekar på 45 minuter – har Malmö FF bara släppt in fyra mål.

Det kallar jag inte ett lag som behöver förstärka med rutin i backlinjen.

Rikard Norling prickade dessutom helt rätt när han efter 1-0-segern över Viking Stavanger berömde Filip Helanders insats och påpekade att det handlar inte om ”tur”. Exakt så. Det handlar nämligen om ett organiserat försvarsspel och en ung talang med ett moget spel, fin placeringsförmåga och ett naturligt lugn även i svåra situationer.

Dessutom med kloka uppspel och en fin vänsterfot. Att Miiko Albornoz tagit upp kampen om en plats i laget på båda kanterna och därmed utmanar både Ulrich Vinzents och Ricardinho är också ett bra besked. Det behövs alltid bredd och konkurrens. Ricardinhos insats var till exempel inte klockren mot Viking. Han passerade ibland gränsen till att bli slarvig och nonchalant istället för elegant.

Bäst i MFF var dock Erik Friberg. Han tog för sig direkt mot norrbaggarnaoch allt mer talar för att det blir han och Simon Thern – som också var bra – som tar de två centrala mittfältsplatserna.

Wilton Figueiredo är numera närmare en plats i laget som anfallare och Ivo Pekalski har haft lite för mycket skadeproblem på lite för kort tid.

Dessutom blir det ett annorlunda spel med firma Friberg och Thern. Ett snabbare och rakare! Wilton Figueiredo och Ivo Pekalski var allsvenskans bästa centrala mittfältspar 2010 och guld värda. Det var de med hjälp av passningsskicklighet, bolldominans och teknik. Simon Thern och Erik Friberg kan bli det 2012. Men troligen med mindre boll och mer fart, och ett kvickare sätt att nå anfallarna och agera tillsammans med yttermittfältarna Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad. Därmed har Malmö FF en ny härlig central duo och två spelare som egentligen är för bra för att stå utanför, och en femte i Amin Nazari som också vill vara med och leka.

Med det understödet och anfallsbesättningen Mathias Ranegie och Daniel Larsson – yttermittfältarna Jimmy Durmaz kan dessutom också ses som anfallare när MFF går till attack – borde dock MFF ha gjort fler mål. Sju på de sex och en halv matcherna är för få. Och skulle kunna vara ett problem.

Men nu nätade Larsson igen och det känns som det bara är en tidsfråga innan det lossnar.

Allt beröm för resten till GIF Nike som arrangör!

Alltid lika kul att komma ut till de mindre klubbarna och se det stora engagemanget. Hur så många ställer upp, jobbar hårt och får det att flyta. På Lomma IP var allt perfekt från Mellen till uppkopplingen i pressrummet. Och det fixade man på bara ett par dagar. I onsdags frågade MFF om det gick att spela matchen i Lomma, på lördagen hade GIF Nike satt hela maskineriet på plats.

Bra jobbat!

 

Ett nytt varv med mittbackstjafset

9 mars, 2012 av Ole Törner

Match imorron mot Viking Stavanger och vi kör väl ett varv till med innerbacksfrågan.

Problemet kunde jag skrivit, men som ni vet så ser inte jag det som ett problem, till skillnad från vissa andra.

I Lomma (klockan 15.30) blir det Pontus Jansson och Filip Helander.

Det hade det blivit även om Daniel Andersson inte skadat sig mot slutet av fredagens träningspass på Lomma IP:s naturgräsplan. Lårkakan, för en sådan var det, håller dock honom inte från planen särskilt länge. Redan nästa vecka ska han på nytt vara tillgänglig som back-up.

Markus Halsti stod över träningen efter att haft lite känning i ljumskarna. Han kunde varit med.

- Han ville, men Wille ville inte, förklarade Rikard Norling och såg jättenöjd ut efter att ha hittat just de orden.

I klartext: Halsti känner sig redo, men naprapaten Wilner Registre, och därmed även tränarstaben, vill vara mer försiktig.

Givetvis inte fel. Men det viktiga är att både Daniel och Markus snabbt är med i bilden igen. Därmed har inget ändrats i bedömningen att MFF har ett mittbacksförråd som håller för allsvensk toppstrid

Jag tycker helt enkelt fortfarande att de som inte inser potentialen och dynamiten i kvartetten Pontus Jansson, Jasmin Sudic, Filip Helander och Alexander Blomqvist har fel.

Helander spelade 90 minuter i 0-0-matchen mot Celtic. Han har samma potential till ett genombrott som Pontus Jansson. Det kommer inte att dröja länge innan man snackar om honom också som en storback.

Sudic tror jag är med i bilden fortare än de flesta tror. Jo, jag vet att Rikard Norling sagt att han inte räknar med honom fullt ut före EM-uppehållet och att hösten är bonus. Men det är sånt en tränare ska säga för att dämpa förväntningarna och inte lova för mycket varken för lagets eller spelarens del. Jag tycker snarare att det man hittills sett i år är en utveckling som visserligen går i små etapper, men som hela tiden bär uppåt. Titta på exemplet Miljan Mutavdzic säger kanske någon. Titta INTE på Miljan Mutavdzic säger jag. Skillnaderna är nämligen för många. Miljan blev en sämre spelare efter återkomsten. Att närmast förutsätta att samma sak ska hända med Jasmin är något pessimister kan syssla med. Dessutom var Jasmin en bättre spelare än Miljan redan före någon av dem blev skadade. Men framförallt kom Miljan tillbaka som en rädd spelare. Det tog tid att skaka av sig den rädslan. Inget i det lilla man hittills hunnit se av Jasmin efter återkomsten tyder på att han skulle spela på ett annorlunda sätt än för ett par år sedan.

Jag står fast vid att MFF har en unikt lovande mittbackskvartett (Blomqvist är inte redo nu, men kommer att bli det). Då ska talangerna ha chansen.

Om alla hela tiden bara skriker efter etablerade och dyra nyförvärv och inte vågar lita till talangerna de allsvenska klubbarna faktiskt producerar hur ska vi då få se genombrott som det Pontus Janssons stod för i MFF 2011, eller Alexander Milosevic i AIK?

Filip Helander har samma potential.

Med lite tålamod och utan otur har Jasmin Sudic det också.

Och Alexander Blomqvist har det 2013 eller 2014.

Rikard Norling stod för övrigt fast vid att den startelva han använder i träningsmatcherna är den samma han skulle använt om det handlat om en allsvensk premiär – nu.

Därför är givetvis laget hyperintressant:

Johan Dahlin – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Jiloan Hamad, Erik Friberg, Simon Thern, Jimmy Durmaz – Daniel Larsson, Mathias Ranegie.

Mitt i mittbackstjatet finns där ett par intressanta detaljer.

Dahlin går före Viktor Noring i målet.

Albornoz går före Ulrich Vinzents som högerback.

Och Thern och Friberg går båda före Wilton Figueiredo på mitten. (Ivo Pekalski och Amin Nazari står över eftersom de ännu är inne i slutfaserna av sin rehabbehandling).

För tillfället känns det som om Wilton har kortare väg in i laget som anfallare än mittfältare.

Det var för övrigt rejält kallt i Lomma på träningen. Har inte orkat titta på väderprognosen för imorron, men långkalsongerna är framlagda.

 

 

 

 

 

Sätt stopp för mittbackstjatet

6 mars, 2012 av Ole Törner

Har fått en hel del mothugg på min bestämda åsikt att det inte behövs köpas in en etablerad mittback i Malmö FF.

Därför kändes 0-0 borta mot Celtic med Pontus Jansson kvar hemma i Malmö och Markus Halsti på bänken riktigt bra.

För det första står jag fast vid min åsikt att mittbacksförrådet i MFF duger redan 2012.

För det andra är det en principsak. Malmö FF har allsvenskans i särklass mest lovande mittbackar, ja närmast ett överflöd på talanger och en situation som kanske dyker upp vart 30:e eller 40:e år.

Då hade det varit tjänstefel att gå ut och värva etablerat och dyrt.

Överord? Nej, absolut inte.

I kvartetten Pontus Jansson, Jasmin Sudic, Filip Helander och Alexander Blomqvist har Malmö FF en helt unik samling unga spelare från de egna leden. De har redan stöd av Markus Halsti och backup av Daniel Andersson, som mot Celtic visade att han fortfarande kan gå in och prestera både som mittback och mittfältare.

Mittback är den enklaste positionen att plocka fram egna talanger på. Nu har MFF lyckats. Då ska det utnyttjas!

Till skillnad mot de flesta – för att inte säga alla – av mina journalistkollegor tittar jag ofta på Malmö FF:s U21-, U19- och U17-lag och har gjort det en lång tid.

Jag tvekar inte en sekund att utnämna Filip Helander och Alexander Blomqvist till betydligt större talanger än Rasmus Bengtsson, och det gick ju ganska bra för honom när han lämnade MFF.

Hur bra Pontus Jansson kan vara vet alla som såg honom ifjor. Då var han lagets stora stjärnskott.

Hur vass Jasmin Sudic var innan hans långa skadeuppehåll minns säkert också många. Nu, en hel månad innan allsvenskan sätter igång, är han redan redo för 45 minuter. Utan backlash. Givetvis är det fortfarande osäkert om han kan komma tillbaka i full form, men det börjar kännas troligare att han lyckas än att han inte gör det.

Därför blir jag närmast upprörd över att det fortfarande tjatas om att MFF ska ut och köpa. I det här läget SKA de egna få chansen! I det här läget behövs dessutom pengarna till eventuella ytterligare nyförvärv betydligt bättre på andra ställen.

 

Rekordet slaget – på ett unikt vis

17 oktober, 2011 av Ole Törner

Då har Malmö FF alltså gjort något unikt. Att vinna tre matcher inom loppet av fem dagar har inget annat lag lyckats med. Att rekordet dessutom slogs med hjälp av tre raka 1-0-matcher är heller inte fel. Bob- och  Roy-tarmen i mig jublar.
Men det är en bisak. Det viktigaste och största är givetvis att vinsterna togs trots att MFF använde sig av 25 spelare!
Ett gott mått på bredden i dagens MFF.
Ett annat mått är att det dröjde ända till den sista matchen innan man behövde släppa fram en debutant. Samtliga de övriga hade redan spelat i allsvenskan.

Debutanten, 18-årige mittbacken Filip Helander, skötte sig för övrigt fantastiskt bra. Han blev till och med utsedd till man of the-match och imponerade med sitt lugn, sin stabilitet och sin styrka. Men det var egentligen ingen skräll. Ända sedan han via Kvarnby IK och Husie IF kom till Malmö FF som 14-åring har det viskats i de djupa MFF-leden om hans talang och vi som sett honom i ett antal ungdomsmatcher har vetat att det är något stort på gång.
Egentligen är det inte klokt vilken guldgruva för mittbackar MFF blivit den senaste tiden.
Först kom Jasmin Sudic, käkade barn och drack fotogen – i alla fall enligt hyllningsramsan från klacken – och visade att han är ett jättelöfte. Tyvärr blev han allvarligt skadad, gånger två. Då klev Pontus Jansson fram och de senaste månaderna, sedan Rikard Norling släppte ut honom från Roland Nilssons frysbox, har han gått från klarhet till klarhet. Jag skrev efter Djurgårdenmatchen att Pontus om han fortsätter att utvecklas i samma takt kan bli en man för EM-truppen. Det står jag för.
Nu visade alltså Filip Helander klassen och då ska ni veta att det i MFF U finns ytterligare en landslagsman och mittback i Alexander Blomqvist. När Malmö FF i söndags besegrade Helsingborgs IF med 4-2 i kvartsfinalen i U17-SM glänste lagkaptenen William Möllestam.
Vilken position tror ni att han spelade på.? Jo, rätt svar är givetvis mittback.

Daniel Andersson kan i lugn och ro fasa ut sin karriär väl medveten om att hans ersättare finns i de egna leden. Eftersom han fortfarande är så bra kan det ta tid, men då kan han istället dela med sig av sin erfarenhet och hjälpa ungtupparna fram till samma höga standard han själv håller.
På sätt och visa kan man säga att Malmö FF i segern mot Syrianska även släppte fram en annan debutant. Alex Nilsson fick nämligen spela sin tredje allsvenska match på en helt ovan position som yttermittfältare. Efteråt funderade han länge över när han senast spelade på kanten och kom på att det nog var i någon match i BK Olympic. Trots ovanan visade i alla fall Alex massor, inte minst i den andra halvleken när han började hitta rätt. Jag hade verkligen unnat Alex ett mål. Trots Agon Mehmetis klassmål var frågan om inte Alex var bästa forward på planen – utan att ens spela forward.
Nu är det tre dagar till nästa match. En evighet.

En väntad och glad nyhet

8 april, 2011 av Ole Törner

Väntade nyheter kan också vara goda nyheter.

För inte var det någon skräll att Jiloan Hamad förlängde till och med 2013.

Men riktigt kul var det – och bra, både för spelaren och klubben.

För Per Ågren var det dessutom en milstolpe. Det är ju den första spelaraffären han fullföljt som ny sportchef i Malmö FF.

Påpekade det för honom och han blev nästan lite överraskad.

Det har varit så mycket att göra att jag inte tänkt på det från den synvinkeln konstaterade han. Men visst, lite historiskt var det och när han gjort lika många affärer som Hasse Borg – eller hälften – kan han alltid blicka tillbaka och minnas den som blev hans första.

Att Malmö FF väljer att nämna riskkapitalbolaget i samband med att man presenterar nyheten om Jiloan Hamads kontraktsförlängning är knappast en slump.

Dels har det varit en förutsättning. Med över 30 miljoner back från förra året krävdes det nytt kapital att agera ”friare” med. Dels är det viktigt att betona att pengarna från de nästan 20 investerarna långt ifrån bara ska gå till att köpa in nya spelare utifrån utan även vårda den trupp man redan förfogar över. Det är en signal som uppskattas både av spelarna och av dem som gillar Malmö FF:s sätt att fostra egna talanger eller plocka dem tidigt från andra klubbar och ge dem chansen – och vem gör inte det?

Nu går jobbet vidare på att förlänga med Agon Mehmeti, Ricardinho och Guillermo Molins.

Att Jiloan Hamad blev först med att sätta sin signatur på papperet var ingen högoddsare. Vem som blir näste man till kontraktsskrivning är lite svårare att gissa. Men inte mycket. Agon bör stå på tur…

Att MFF kan, vill och bör förlänga med alla tre är i alla fall klart.

Fast så ofta som Roland Nilsson satt Molins på bänken förstår jag om Molins vill avvakta. Och i jakten på att förlänga med Ricardinho är väl faran snarare att Rolle vill ta med sig honom till FCK.

Lägg för övrigt märke till skillnaden mellan Jille. Gische, Ricardinho och Agon och de övriga fem vars kontrakt också går ut efter den här säsongen.

Jille är klar, de tre övriga vill man behålla och har inlett förhandlingar med.

När det gäller Jeffrey Aubynn, Ulrich Vinzents, Yago Fernandez och de två målvakterna Dusan Melicharek samt Dejan Garaca säger MFF och Per Ågren att man kommer att utvärdera och ta ställning under säsongen.

Det gäller att prestera och även förväntas kunna göra det 2013.

Att MFF släppte Joseph Elanga inför årets säsong var ett tydligt besked om att det för en etablerad spelare inte räcker med att vara bra att ha ifall det skulle behövas.

Malmö FF har fem-sex stora talanger (minst) som ännu inte fått plats i seniortruppen, men som i ett perspektiv på ett till två år snart borde få det. Därför måste man vara ytterst noggrann vid varje kontraktsförlängning.

För mig hänger Yago mest löst.

Förutsatt att Jasmin Sudic klarar att kämpa sig tillbaka en gång till kan MFF 2012 ha ett mittbacksurval med Daniel Andersson, Pontus Jansson, Markus Halsti, Jasmin Sudic och Filip Helander med Alexander Blomqvist som dörrknackare. Yago måste spela väldigt bra under 2011 för att motivera en förlängning. Jämför till exempel med Ulrich Vinzents vars position inte alls är lika konkurrensutsatt.

MFF borde för resten vägra att släppa Gammeldansken innan han gjort ett mål. Det finns bara en enda spelare som spelat fler A-lagsmatcher med MFF än Ulrich Vinzents utan att näta. Det är målvakten Nisse Hult. Målvaktskollegorna Janne Möller, Jonnie Fedel och Helge ”Gripen” Bengtsson har sammanlagt gjort fem mål. Är det någon spelare jag unnar att få näta är det Ulrich. Ge honom en straff.

Läs våra bilagor