Arkiv för ‘Gunde Svan’

Ta inget för givet i årets MFF

23 februari, 2012 av Ole Törner

En av flera intressanta slutsatser det går att dra av MFF:s försäsong är att saker många tar för givet inte alls är så givna.

”Sanningar” som utmanas är till exempel.

Miiko Albornoz är vänsterback.

Och oavsett vilket är han ändå chanslös i konkurrensen med Ricardinho och Ulrich Vinzents.

18-årige Amin Nazari står på tillväxt.

Och oavsett vilket är han chanslös mot Ivo Pekalski, Simon Thern, Erik Friberg och Wilton Figueriedo i kampen om mitten.

Så är det ju – faktiskt – inte alls. Amin Nazari är inte i A-truppen för ett be om ursäkt. Ivo Pekalski är given, när han är frisk, Simon Thern och Erik Friberg är bra, men nya och Wilton Figueiredo är skadad, och kanske inte ens mittfältare utan anfallare. Man ska heller inte döma Amin Nazari efter fjorårets insatser som nödlösning på kanten utan efter den rapidsnabba utvecklingen han haft i år på träning och i match.

Miiko Albornoz har under försäsongen fått vikariera för Ulrich Vinzents och göra sitt fotbollslivs tre första matcher som högerback. Det gick bra redan från dag ett. På sikt blir han svår att hålla utanför elvan och han har redan bevisat att de som tyckte att det var fel att värva honom hade fel. Men det finns också spelare som hamnat längre från en plats i laget. Med både Vinzents och Albornoz före sig har Filip Stenströms väg till en A-lagsplats blivit ännu ett par långa mil längre.

Fast som Gunde Svan sa; inget är omöjligt och även om han hade fel kan saker hända.

I Filip Stenströms fall handlar det om kreativitet! I MFF ställs det helt andra krav på ytterbackarna än i många andra lag. Det säger en hel del att Filip ser mer bekväm ut när han spelar mittback. Där blir han tryggare, när det inte ställs riktigt samma höga krav på fantasin, att utmana och ta sig förbi och komma upp i banan och interagera med de mer offensiva spelarna. Om Filip Stenström ska ta en plats måste han koppla loss bromsen. Men det kanske han – också – kan.

Vad är egentligen omöjligt?

22 augusti, 2011 av Ole Törner

Smällen i Zagreb var så hård att det är väldigt svårt att sitta här och skriva att Malmö FF skulle ha en chans i returen. Varje gång jag försöker känns det som en liten tecknad miniupplaga av Gunde Svan springer som en Gråben eller Hjulben mellan tangenterna och skriker ingenting är ooomöjligt, ingenting är oooomöjligt.
Bortsett från att den där lilla Svan-figuren är irriterande har han ju fel. Det finns massor av saker som är omöjliga. Nästa gång Gunde Svan tjänar grova pengar på att hålla föredrag om att ingenting är ooomöjligt hoppas jag att någon i publiken ställer sig upp och ber honom rita en fyrkantig cirkel, eller pressa ner en två ton tung och fyra meter stor sten genom en melitta-tratt. Utan att slå sönder stenen.

Ändå – och det hade ni kanske inte väntat er efter den här inledningen – tänkte jag leka Gunde Svan och påstå att MFF faktiskt har en chans att vända på underläget. Ingen stor chans, ingen chans där man med bästa vilja i världen skulle vilja rekommendera någan att spela på det, men en möjlighet där det faktiskt med maximalt flyt kan gå vägen. Flytet startade redan mot Gais. Nu gäller det att fortsätta. För 3-0 är inte omöjligt, tror man det har man inte riktigt förstått vad omöjligt är.
Idrottshistorien är full av saker som på förhand kändes omöjliga. Till exempel har MFF både drabbats av och upplevt det snudd på omöjliga. Ingen trodde att laget kunde åka ur allsvenskan. Det gjorde man ändå 1999. På den positiva sidan finns Wisla Krakow-mötet 1979. Polackerna vann första matchen med 2-1 och i den första halvleken i returen mellan snövallarna på Stadion gjorde Wisla 1-0 och Bosse Larsson blev allvarligt skadad. Den ställningen stod sig till den 67 minuten.  På tiden som återstod gjorde MFF fyra mål och avancerade till semifinal. Fast då hade stora delar av publiken gett upp och gått hem.

Konstiga saker händer. Oftast måste dock något trigga igång det oväntade. Vad går aldrig att förutse. Men man kan gissa och spekulera. Vad skulle hända om Dinamo Zagrebs målvakt redan efter tio minuters spel fäller Daniel Larsson så att han blir frilägesutvisad och MFF gör 1-0 på straffen? Hur omöjligt är 3-0 efter en sån inledning?
Det är också viktigt att betona att matchen inte bara handlar om avancemang. Spelare och ledare i Malmö FF måste givetvis enbart tänka på det, men även en liten och otillräcklig seger skulle vara mycket värd. MFF spelar även för att visa att laget räcker till på den här nivån, och för rankingpoäng i framtiden. En ny förlust skulle spä på det trista intrycket från match 1. En seger, eller ett betydligt bättre resultat än i Zagreb, skulle reparera en hel del och dessutom vara bra att ta med sig till gruppspelet i Europa league.
Men då måste MFF ta hand om initiativet och tvinga Dinamo att göra det man nästan aldrig behöver i den inhemska ligan och heller inte behövde i 1-4-matchen: spela det försvarsspel man är ovant, ovilligt och inte särskilt bra på att göra…

Läs våra bilagor