Malmö FF fick många fina besked av insatsen på Stadsparksvallen i Jönköping.
Det första var givetvis att det lönar sig att ta cupen på allvar.

Segern med 4-0 gav inte bara avancemang till fjärde omgången, den gav dessutom färskt självförtroende att ta med sig till det fortsatta spelet i allsvenskan.

Plus givetvis ett slut på allt snack om måltorkan. Med 300 minuter passerade med god marginal hotade det spöket annars att ta över alldeles för mycket.

Insatsen visade också att när Malmö FF spelar som Malmö FF ska göra blir det mycket lättare att både göra mål och vinna.

Allsvenskans bästa yttermittfältsuppsättning blir mycket vassare och nyttigare om inläggen kommer snabbare och i rätt lägen. Gör de det blir det också mycket lättare för anfallarna och folket som fyller på att springa in i boxen och vara på rätt plats.

Det är svårt att försvara sig mot MFF om man spelar som ifjor – och som man gjorde nu.

Individuellt gav matchen också ett par goda besked.

Att Amin Nazari kan prestera på hög nivå är – som bekant – ingen överraskning för mig, och snart inte för så många andra heller.

Därför var det ännu mer gjädjande att Miljan Mutavdzic också spelade riktigt bra. Han har fått ta emot mycket negativ kritik och ibland totalt dömts ut, men det finns boll i honom. Fart också, åtminstone mot inspirerat superettanmotstånd.
Med facit i hand var det ganska taskigt och fel att slutgiltigt såga hans möjligheter att göra en insats för MFF på allsvensk nivå bara för att han inte riktigt hängde med mot Elfsborg på Borås Arena..

Men allra roligast var att Ulrich Vinzents äntligen fick göra sitt första mål i MFF-tröjan.

När han satt dit 4-0 i den 89:e minuten såg det nästan ut som om han resten av tiden sprang omkring på små moln och upprepade för sig själv. Jag har gjort mål, jag har gjort mål.
I den 203:e matchen i himmelsblått var det faktiskt på tiden. Och hur kul som helst.

 Att det bara var målvaktslegendaren Nisse Hult som spelat fler matcher i MFF utan att ha nätat var snudd på pinsamt. Nu kan han – och vi – glömma den jämförelsen och se fram emot mål nummer två.

Om det var någon jag unnade att göra mål när MFF tryckte på och ytorna öppnade sig var det givetvis den sympatiske dansken. Han har gjort ett stort intryck i MFF och var verkligen värd det här.

Daniel Andersson spelade för resten sin match nummer 400 i MFF.

En milstolpe, som kanske hade suttit bättre i hemmamatchen mot Örebro SK på söndag istället för i ett inhopp kvarten efter paus i en bortamatch i cupen mot Jönköping Södra när det redan kändes avgjort.
Men jag köper Roland Nilssons motivering att det var ett bra läge att få in Daniel. Han bidrog till ytterligare stabilitet och sista halvtimmen var J Södra aldrig nära att hota MFF-målet på allvar.
För oss som fanns på plats bland de strax över 2000 på läktarna kan det också vara kul att kunna säga att vi såg både Ulrichs Vinzents första mål och Daniel Anderssons match nummer 400.
Viktigast att minnas är dock att 4-0 är inget värt på söndag om MFF inte spelar lika inspirerat då…