Prenumerera på den här bloggenGuillermo Molins kunde inte ha mer rätt. Att titta på Simpsons är 100 gånger bättre än att se HIF:s matcher och få förhoppningarna grusade.
Det finns ingen som helst anledning för Malmö FF:s spelare och ledare att riskera att tappa fokus på det som faktiskt betyder något: de egna matcherna och prestationerna!
MFF ska vinna mot Brommapojkarna.
MFF ska vinna mot Mjällby AIF.
Anledningen är egentligen självklar. De två topplagen i allsvenskan är så överlägsna i år att nu när det verkligen gäller något måste man underprestera grovt, ha nerverna hängande i ett knippe utanför tröjorna och möta ett lag med flyt för att de övriga ska ha en chans.
När dessutom motståndarlagets tränare, som Halmstads BK:s Lasse Jacobsson, lägger upp en feg taktik som ytterligare underlättar för topplaget man möter blir det ännu enklare. En sån miss skulle aldrig Nanne Bergstrand göra, och gjorde heller inte mot MFF.
Men det är som sagt irrelevant.
HIF:s – och framförallt MFF:s – spelare måste klara att koppla bort alla spekulationer och bara se till att spela den fotboll man är kapabla att göra.
Då ordnar det sig.
Målskillnaden talar nämligen fortfarande högt och tydligt i Malmö FF.s favör. HIF missade möjligheten att ta igen den mot Åtvidabergs FF och vid 4-0 gjorde man det igen mot Halmstads BK.
Nu kommer det på nytt att heta att det svängt. Men i själva verket är det bara de splittrade omgångarna som luras. Båda lagen har de senaste veckorna blivit allt bättre på att fokusera på det där enda som betyder något – att vinna sina egna matcher. Så länge man klarar det betyder inte det omtalade mentala spelet ett skit.
Det är som om en skidskytt uppe på vallen, eller en cyklist mitt i tempoloppet skulle börja fundera på hur pass bra konkurrenterna skjuter eller trampar. Så länge man själv skjuter fullt eller cyklar på sitt absoluta max saknar det ju betydelse.
Sätt fokus där det hör hemma istället för att börja yra om det är bäst att jaga eller jagas.
Det är bäst att vinna. Punkt.
Minst lika trött på spekulationerna om vilket lag som just nu har den psykologiska fördelen är jag på allt hetsande om skador hit eller dit.
Herregud, alla som följer fotbollen vet ju att små skador på en eller ett par spelare är en naturlig följd av ett träningspass. Någon får ett blåmärke, en smäll på foten, en boll i huvet eller en armbåge någonstans, och det masseras och lindas och spekuleras.
Den som tror att allsvenskan i det här läget kommer att avgöras om en av de över 20 spelarna får en känning i knäet, eller en förkylning, borde nog gå till läkaren och checka sina nerver.
I spurten är det bara tre ting som gäller: bäst spel, mest vinnarskalle och fokus på rätt saker.
För inte så länge sedan pratade alla om hur mycket MFF ogillade att spela på konstgräs.
Redan då hade man ett lag och ett spel som borde passa alldeles utmärkt på det underlaget. Och nu känns det som en oerhört avlägsen och fullständigt överspelad diskussion.
Laget mot BP då?
Samma som senast. Allt annat vore en skräll.
Kollega Elisabeth Lindbäck har blivit mamma. Grattis.
Nu kan det också vara läge att berätta om hennes dröm om utomjordingar, mig och SM-guldet.
Det sägs att gravida drömmer konstigt.
Jag vet av natuliga skäl inte om det är sant.
I alla fall drömde Elisabeth om att några utomjordingar kom till jorden i form av små fiaspelsploppar. Plötsligt förvandlades de till något som liknade människor och meddelade mycket högtidligt att hon skulle hälsa mig att jag inte skulle vara orolig. MFF kommer att ta SM-guldet, sa de små liven.
Inte för att jag tror att de finns. Men om de nu gör det så begriper de i alla fall fotboll…
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Chefredaktör och ansvarig utgivare: