Malmö FF kan vara på mycket god väg att skaffa sig i alla fall en viss revansch för de allsvenska insatserna tidigare under säsongen. Seger i torsdagskvällens Europa league-match mot Metalist Kharkiv och säsongen lever in i december, långt efter det att den tagit slut för alla de övriga svenska konkurrentlagen.
I allsvenskan är MFF efter de tre raka 1-0-segrarna över Häcken, Djurgården och Syrianska nära att svinga sig upp på fjärdeplatsen. Om man sluppit alla hängmatcherna, och sett att läget i tabellen faktiskt var riktigt bra, kunde man kanske till och med ha hittat energin att ta Elfsborg eller AIK och fixa en plats i Europa även nästa säsong. Nu är det kört. Men man når i alla fall den bronsplats som i över 60 år alltid markerat skamgränsen för ett hårt satsande Malmö FF.

I det internationella cupspelet gjorde laget en prestation bara genom att avancera till Europa league. Därmed gick man längre än alla de övriga svenska lagen, serievinnaren och cupsegraren inräknad.
Tre poäng mot ukrainska Metalist Kharkiv skulle innebära att chansen till fortsatt spel i Europa league finns kvar även efter det inledande gruppspelet.
Tre gånger tre poäng och tre gånger 1-0 har garanterat gett massor med inspiration. Inte minst har Malmö FF med eftertryck visat att truppen är både bredare och bättre än många kritiker trott. 25 spelare på tre matcher, tre helt olika startelvor och i stort sett likvärdiga prestationer är ett rejält styrkebesked. Och en knäpp på näsan åt dem som trodde att förbundets cirkuskonster och pajasbeslut skulle knäcka Malmö FF.

Vi som hela tiden hävdat att Disciplinnämnden och Besvärsnämnden agerade både felaktigt och fegt när man tvingade på MFF en omspelsmatch fick för övrigt vatten på våra kvarnhjul när Tingsrättens dom mot 19-åringen som avbröt derbyt mot HIF nyligen kom.
Jag har läst domen och kan bara konstatera att med det sätt Disciplinnämnden och majoriteten i Bevärsnämnden resonerade, och de beviskrav man ställde, hade de aldrig dömt 19-åringen för att även ha tagit med och kastat in knallskottet. Det gjorde Tingsrätten och visade därmed modet och klokheten som man inte klarade att plocka fram i fotbollsnämnderna.
Bland annat slog man fast att det visst går att använda sig av vittnesmål från fotbollsåskådare.
Nog om det. Nu gäller det att gå in och prestera mot ett ukrainskt lag som vimlar av brassar och argentinare och som av Rikard Norling bedömdes som minst lika bra som Alkmaar; mer tekniskt, men kanske mindre taktiskt offensivt.
För att klara det behövs ett massivt stöd från läktarna. 8 500 biljetter var sålda onsdag förmiddag. Det tyder på strax över 10 000 på plats. De måste höras – rejält.
Paradoxalt för resten att efter att ha använt 25 spelare i tre matcher och inventerat hela truppen lär MFF ställa upp med exakt samma elva som Rikard Norling tagit ut innan den matchsviten startade.

Det vill säga:

Johan Dahlin – Ulrich Vinzents, Pontus Jansson, Daniel Andersson, Ricardinho – Jiloan Hamad, Ivo Pekalski, Wilton Figueiredo, Jimmy Durmaz – Mathias Ranegie, Daniel Larsson.

Inget att säga om. Jag hade tagit ut samma lag.

Sett till prestationerna i allsvenskan kan man diskutera om Daniel Larsson ska spela.

Men internationellt, i omställningarna och i det hot han hela tiden utgör när motståndaren inte backar hem är han närmast självskriven. Fråga bara de internationella motståndarlagen vilka Malmö FF-spelare de haft mest respekt/rädsla för inför matcherna. I stort sett alla har svarat Wilton Figueiredo och Daniel Larsson.

Någon motståndarklack som kan utmana MFF:s kommer inte att finnas på plats på Swedbank stadion (jo, jag vet att det inte heter så när uefa ska bestämma, så just därför skriver jag det).

De tillresta ukrainska journalisterna trodde på cirka 20 resande supporters.

Antalet ackrediterade journalister från Ukraina är för övrigt 28. Kan inte tänka mig att det blir lika många från Sverige i Kharkiv.