Beslutet att ställa över U21-landslagsspelarna Pontus Jansson, Ivo Pekalski och Jiloan Hamad var rätt tänkt. Men det blev fel. Särskilt som Wilton Figueiredo också var borta. Nu hade MFF aldrig de nödvändiga vapnen för att penetrera Gefle IF:s kombinerade mur av vasst försvarsspel och närkampsstyrka.
Varför blev det då fel? Jo, inte för att beslutet att vila spelarna inte var motiverat från början utan för att ersättarna missade att ta chansen att övertyga om att de är lika bra, eller åtminstone nästan lika bra, som spelarna som fick stå över.
Därför drabbades MFF egentligen av två hårda smällar. Dels innebar förlusten i sig att laget tappade värdefull mark i jakten på tredjeplatsen som garanterat ger internationellt cupspel nästa säsong. Dels för att om man ska döma efter insatsen mot Gefle IF så har MFF inte den breda trupp som kommer att krävas om klubben under hösten ska klara att både prestera i Europa league och i allsvenskan, som fortfarande är det viktigaste. Då kommer det nämligen att krävas att MFF ofta gör just det som misslyckades på Strömvallen: att vila spelare och rotera i truppen.
Miljan Mutavdzic är definitivt inte i närheten av att vara lika vass som varken Wilton Figueiredo eller Ivo Pekalski. Jeffrey Aubynn är det heller inte, även om han är närmare. Men för att lyckas behöver han en av Pekalski eller Figueiredo bredvid sig. I nödfall kan man även kasta in Mutavdzic, men då måste Figueiredo eller Pekalski vara med.
Det syntes redan ifjor och inget som hänt i år har ändrat på den bilden. Om något visade matchen mot Gefle att det är bättre att redan nu spela in Amin Nazari som ett centralt alternativ när de två givna saknas. Bolltappet av Miljan Mutavdzic som föregick 0-2 får definitivt inte hända mot ett lag som Gefle och dödade effektivt alla förhoppningar om att klara en poäng.
Pontus Jansson saknades givetvis också. Den senaste tiden har han varit MFF:s kanske allra vassaste spelare och att han i dagarna utsågs till månadens Tipselitspelare var ett givet val. När det gäller mittbackspositionen borde det dock inte vara lika svårt att hitta alternativ som i mitten av mitten. Markus Halsti har egentligen allt som krävs för att klara uppgiften. Hans teknik, passningsspel, snabbhet och nickförmåga är det inget fel på. Ändå blir det inte bra.
Att han inte får ut sin fulla förmåga tror jag beror på att han spelar för hafsigt, yvigt och med för små marginaler. Det är för mycket bolltapp när han redan har kontroll över situationen och för många beslut där det nödvändiga modet övergår i dumdristighet. Kort sagt ett övermod som resulterar i ett överarbete. Ibland får jag känslan att han vill spela som Ricardinho utan att klara av det, när han borde spela som Ulrich Vinzents eller kollegan Daniel Andersson. Det är bland annat därför jag gillar Pontus Janssons utveckling så mycket. Han är redan bra nog att spela som Markus Halsti gärna vill göra.
Jag skriver, som ni förhoppningsvis redan vet, nu även på twitter.
Gillar redan att vara där.
Inte minst för att läsa vad andra skriver. Svedala IF:s duktige tränare Kalle Palm kastade till exempel ut en fråga:
Har Miljan Mutavdzic gjort någon okej insats på konstgräs?
Bra fråga. Han har i alla fall gjort ett par konstgräsmatcher som man helst bara vill glömma. Inte minst på blött konstgräs.
Mathias Ranegie då?
Jag är fortfarande övertygad om att det är ett bra köp och att han kommer att göra massor med nytta i MFF. Tendenserna till det fanns faktiskt redan mot Gefle.
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Chefredaktör och ansvarig utgivare: