Arkiv för ‘Miljan’

Ersättarna höll inte samma standard

8 september, 2011 av Ole Törner

Beslutet att ställa över U21-landslagsspelarna Pontus Jansson, Ivo Pekalski och Jiloan Hamad var rätt tänkt. Men det blev fel. Särskilt som Wilton Figueiredo också var borta. Nu hade MFF aldrig de nödvändiga vapnen för att penetrera Gefle IF:s kombinerade mur av vasst försvarsspel och närkampsstyrka.
Varför blev det då fel? Jo, inte för att beslutet att vila spelarna inte var motiverat från början utan för att ersättarna missade att ta chansen att övertyga om att de är lika bra, eller åtminstone nästan lika bra, som spelarna som fick stå över.

Därför drabbades MFF egentligen av två hårda smällar. Dels innebar förlusten i sig att laget tappade värdefull mark i jakten på tredjeplatsen som garanterat ger internationellt cupspel nästa säsong. Dels för att om man ska döma efter insatsen mot Gefle IF så har MFF inte den breda trupp som kommer att krävas om klubben under hösten ska klara att både prestera i Europa league och i allsvenskan, som fortfarande är det viktigaste. Då kommer det nämligen att krävas att MFF ofta gör just det som misslyckades på Strömvallen: att vila spelare och rotera i truppen.
Miljan Mutavdzic är definitivt inte i närheten av att vara lika vass som varken Wilton Figueiredo eller Ivo Pekalski. Jeffrey Aubynn är det heller inte, även om han är närmare. Men för att lyckas behöver han en av Pekalski eller Figueiredo bredvid sig. I nödfall kan man även kasta in Mutavdzic, men då måste Figueiredo eller Pekalski vara med.
Det syntes redan ifjor och inget som hänt i år har ändrat på den bilden. Om något visade matchen mot Gefle att det är bättre att redan nu spela in Amin Nazari som ett centralt alternativ när de två givna saknas. Bolltappet av Miljan Mutavdzic som föregick 0-2 får definitivt inte hända mot ett lag som Gefle och dödade effektivt alla förhoppningar om att klara en poäng.

Pontus Jansson saknades givetvis också. Den senaste tiden har han varit MFF:s kanske allra vassaste spelare och att han i dagarna utsågs till månadens Tipselitspelare var ett givet val. När det gäller mittbackspositionen borde det dock inte vara lika svårt att hitta alternativ som i mitten av mitten. Markus Halsti har egentligen allt som krävs för att klara uppgiften. Hans teknik, passningsspel, snabbhet och nickförmåga är det inget fel på. Ändå blir det inte bra.
Att han inte får ut sin fulla förmåga tror jag beror på att han spelar för hafsigt, yvigt och med för små marginaler. Det är för mycket bolltapp när han redan har kontroll över situationen och för många beslut där det nödvändiga modet övergår i dumdristighet. Kort sagt ett övermod som resulterar i ett överarbete. Ibland får jag känslan att han vill spela som Ricardinho utan att klara av det, när han borde spela som Ulrich Vinzents eller kollegan Daniel Andersson. Det är bland annat därför jag gillar Pontus Janssons utveckling så mycket. Han är redan bra nog att spela som Markus Halsti gärna vill göra.

Jag skriver, som ni förhoppningsvis redan vet, nu även på twitter.

Gillar redan att vara där.

Inte minst för att läsa vad andra skriver. Svedala IF:s duktige tränare Kalle Palm kastade till exempel ut en fråga:

Har Miljan Mutavdzic gjort någon okej insats på konstgräs?

Bra fråga. Han har i alla fall gjort ett par konstgräsmatcher som man helst bara vill glömma. Inte minst på blött konstgräs.

 

Mathias Ranegie då?

Jag är fortfarande övertygad om att det är ett bra köp och att han kommer att göra massor med nytta i MFF. Tendenserna till det fanns faktiskt redan mot Gefle.

 

MFF:s pil börjar peka uppåt

23 juli, 2011 av Ole Törner

Först av allt. Den stora behållningen av Skånederbyt var givetvis att matchen den här gången kunde genomföras utan några som helst incidenter. Fotbollen fick vinna – och festen.

Man kan alltid plocka fram enskilda ögonblick att minnas. Ett sådant var den tysta minuten som hölls före avspark. Knäpptyst på läktarna! Annars brukar det alltid vara några som inte kan uppföra sig som folk.

Några menar kanske att det inte ska behöva påpekas. Men om man ska kritisera när det händer något negativt måste man också för jämviktens och trovärdighetens skull plocka fram det positiva.
Publiken på plats uppförde sig bra.

Två gånger gjorde Helsingborgs IF mål. Två gånger förlorade Helsingborgs IF initiativet. Därför klarade Malmö FF 2-2 i Skånederbyt.

Det är enkelt att prata klyschor om hur lätt det är att slappna av efter ett mål, och att aldrig är ett lag så sårbart som efter det att man precis jublat över att ha gjott ett.

Givetvis en alldeles för ytlig, och direkt felaktig analys.
Båda gångerna kom Malmö FF in i matchen igen av en anledning.

Efter 1-0 och en första halvtimme av fullkomlig HIF-dominans var det Ivo Pekalski som plötsligt hittade rytmen och energin och började sätta passningarna som fick Helsingborgs IF att tappa övertaget och lättheten man försvarade sig med i början av matchen. Då var MFF-spelarna för ivriga att söka läget och anfallen blev för korta.

Efter 2-2 verkade HIF också vilja förklara det med Ivo Pekalski – i alla fall var tränaren Conny Karlsson inne på det – men viktigare var bytet Malmö FF-tränaren Rikard Norling gjorde. In med Miljan Mutavdzic och ut med Dardan Rexhepi och Wilton Figueiredo placerad som länk bakom en ensam anfallare.

Det draget svängde matchbilden en gång till och frågan är om inte MFF där hittade en nyckel till att göra det svårare för Rangers FC i tisdagens bortamatch i Glasgow?

Efter Alexander Gerndts klara och fullständigt meningslösa utvisning kom möjligheten för MFF att avgöra matchen. Då visade Helsingborgs IF mod och styrka.

Att HIF toppar allsvenskan är givetvis ingen slump. Sviten med förlustfria matcher är lång som ett skånskt sommarregn modell 2011 och i matchen mot Malmö FF var det Helsingborgs IF som trots allt spelade med det större självförtroendet, det större modet att trycka på och pressa samt det effektivare sättet att spela sig till ytorna där målchanserna kunde uppstå.

Malmö FF letar fortfarande efter styrkan laget en gång hade. Sett till detta var 2-2 borta mot HIF – efter tre år med hemmasegrar på Olympia – ett mått på att pilen börjar peka uppåt igen.

När det lossnar kommer det att lossna rejält. Och tänk att MFF avslutade matchen med Omid Nazari som duktig inhoppare på mitten, en spelare superettanlaget Ängelholm inte tyckte platsade.

Uppenbarligen är det i Malmö FF man är bäst på att se hur bra de egna talangerna faktiskt är.

En annan inhoppare, Miljan Mutavdzic, fick väl den här gången definitivt tyst på snacket att han inte gör någon nytta i truppen? Klockrent.

Ivo Pekalskis betydelse är svår att överskatta. Han är ännu inte uppe i fullt varv på alla cylindrar, men redan så viktig.

Daniel Anderssons sista halvtimme var för övrigt grym. Som han gick in och vann närkamperna. Till slut blev Alexander Gerndt så irriterad att han kokade över, drog på sig rött kort och gav MFF en friplåt till att avgöra matchen.

Agon Mehmeti ska ha cred för sitt sätt att spela yttermittfältare. Han slår inlägg som han själv hade kunnat näta på om han kunnat vara på två ställen samtidigt – om ni förstår vad jag menar.

Kul för Markus Halsti att få göra mål, och bra att han var där.

 

Nu ska jag avsluta kvällen med Sven Zetterberg på St Gertrud.

Sevriges bäste soulman, Sveriges bäste bluesman och en artist som många på nöjessidorna hypade svenska artister inte ens skulle få lov att knyta skorna till.

Förhoppningsvis blir det en lika bra konsert som den jag var på i torsdags när Richard Thompson spelade på KB.

Stjärnorna ska inte vara på tröjan

9 juli, 2011 av Ole Törner

Det var kanske inte så konstigt att inget av lagen klarade att vinna i MFF:s bortamatch mot IFK Norrköping. Båda lagen spelade ju i IFK Norrköpings tröjor – och Peking har inte vunnit på evigheter.
MFF hade inte tagit med fler alternativ än sina himmelsblå tröjor i trunkarna och det godkände inte domartrion. Ljusblått var för likt vitt. Konstigt nog. Därför lånade MFF IFK Norrköpings bortaställ och legendariske Eric Persson hade nog vänt sig i graven om han sett sitt lag spela med IFK-stjärnan på brösten.
Nu var det – i ärlighetens namn – inte de stjärnorna som avgjorde. Utan avsaknaden av andra, eller de där spelarna som kunde kliva fram offensivt och göra skillnad.

IFK Norrköping gjorde en kanonmatch. Den bästa andrahalvleken på flera år var det många som tyckte på läktarna. Malmö FF var bra – i defensiven. Dusan Melicharek var lysande i målet och det är dags nu att erkänna honom som en av de bästa målvakterna på länge i MFF-tröjan. Den enda som kan konkurrera är Johan Dahlin!
Och just konkurrera kan de snart få göra på allvar. Jag frågade Rikard Norling efter matchen vem som egentligen är förstemålvakt. När Dahlin är frisk.
Klokt nog undvek han frågan, men han öste beröm över Melicharek och kopplade det till att han varit bra tidigare också. Konsekvent stark.
Framför Dusan Melicharek stod Pontus Jansson för en ny fin insats. Hans spel över 180 minuter mot IFK Norrköping har bevisat att det är han som ska ha platsen bredvid Daniel Andersson. Eftersom Markus Halsti, numera, gör ett alldeles utmärkt jobb som vikarie för Ulrich Vinzents finns det ju heller ingen anledning att ändra.

Det var starkt av MFF att stå emot Norrköpings tryck den långa perioden kring mitten av den andra halvleken. Rikard Norling klagade med all rätt över att inläggen fick slås för enkelt. Men när de kom försvarade sig MFF perfekt. Skott på skott blockades och ingen gick bort sig.
En som ofta får kritik är Miljan Mutavdzic. Inte så konstigt eftersom hans rörelsemönster på planen ser ut som något hämtat från departementet för fåniga gångarter i Monty Python. Men till skillnad från John Cleese är Miljan ofta väldigt bra på att finnas på ytan som behöver täckas upp.
Det är lätt att glömma när man ser Miljan fäkta vilt med armar och ben och slå konstiga passningar att han gör ganska mycket nytta också. Jag börjar mer och mer luta åt att det skulle vara bra mycket fattigare att inte ha honom i truppen.
Alla måste inte se ut och springa som fotbolls-spelare för att vara det. Och jag vet att jag kanske är taskig som tar upp det här. Men jag tror inte att det finns någon på läktaren som inte diskuterat i liknande banor, och från min sida är den här konstiga utläggningen – jag inser att den är det – faktiskt menad som beröm.

Miljan är ingen startspelare, men han är underskattad som komplement i truppen.
 

Framåt stämde det inte. Sett över de två matcherna mot Peking var fyra poäng ett gott facit.

Magkänslan före matchen när jag trodde på offensiv succé var helt fel.

Jag trodde att Alex Nilsson skulle kuta loss och sätta minst ett mål. Trots allt gjorde han en helt okej insats.

Wilton Figueiredo som anfallare och MFF är dock något som inte går ihop. Jag vet att han varit bra där också, men inte i MFF. Där var han istället väldigt bra som mittfältare ifjor. Glöm inte det när ni ser honom pricka allt utom mål med sina envisa och otaliga skottförsök.

Rena Lucky Luke drog Rikard Norling till med i en av sina många målande beskrivningar.

Bra att ta sig fram till så många lägen skulle jag vilja uttrycka det. Men uselt att ta alla själv istället för att titta upp och riktigt dåligt skytte.

Jag vet inte om missarna och egoismen är något man måste köpa för att han till slut ska hitta en rimlig precision, då kommer han att näta i varje match, men jag ser hellre honom som mittfältare. Och att MFF köper in ytterligare en anfallare. Gärna en stor, tuff Ranegie-typ. Det innebär inte att man måste anpassa spelet i varje match efter den nya situationen, bara att man skaffat sig fler alternativ. Edward Ofere var i 40 av 50 matcher inte tillräckligt bra, men i vissa lägen har MFF ända sedan han försvann saknat honom.

Hit med en Ofere, fast bättre…

Lika uselt som planen

20 maj, 2011 av Ole Törner

MFF ska inte vara nöjt med oavgjort. Det ingår i klubbens struktur, själ och allsvenska affärsidé.

Dessutom var det mycket som inte alls såg bra ut i matchen mot Häcken.

Men det känns ändå som om jag skulle vilja inleda med ett par saker som faktiskt var helt okej:

Att det trots alls blev en poäng.

Ett sanslöst vackert mål.

Fem avslutande minuter då det var MFF som visade vilja och tryckte på för att få in ett segermål.

Dusan Melichareks räddningar. Han var matchens MFF-spelare.

Jimmy Durmaz första halvlek. Då kunde han, med lite flyt, ha avgjort matchen.

Där någonstans tar det slut. Nä för resten. Jag lägger till Guillermo Molins insats och Miljan Mutavdzics och Dardan Rexhepis inhopp också. Vann MFF en enda offensiv nickduell innan de två kom in på planen?

I övrigt var det lika uselt som Rambergsvallens plan.

Det kunde dessutom spillt över på debyt mot HIF. Daniel Andersson, och MFF, ska tacka domaren för att han inte blev utvisad – och avstängd i derbyt. Begriper faktiskt inte vad som for i MFF-kaptenen. Han brukar annars alltid ligga på rätt sida av det tillåtna.

Mot Jönköping Södra och Örebro SK hittade Malmö FF tillbaka till den aggressivitet och bollvinnariver som man måste ha för att vara riktigt bra. Nu verkade aggressiviteten mer slå över i dåligt humör och frustration. Då funkar det av naturliga skäl inte alls lika bra.

Glöm heller inte att det kunde slutat med förlust.

Häcken är bra och Häcken har Mathias Ranegie. Att man har honom innebär att man kan vara bra när man spelar sitt vanliga spel. Men man kan även anpassa spelet, spela mindre med bollinnehav och uppbyggnad genom mittfältet och mer som man gjorde mot Malmö FF.

Och som MFF ibland kan behöva göra mot några av de blivande motståndarlagen i Champions League-kvalet. Därför känns det extra jäkligt att Malmö FF för närvarande inte har en spelare av Ranegies kvaliteter i truppen. Dardan Rexhepi kan vara ett alternativ, men då krävs det att han spelar betydligt mer än han får göra nu.

Ivo Pekalskis skada var naturligtvis inte alls bra för laget. En bristning kan hålla honom borta från spel ett par veckor – vid precis fel tidpunkt. Han gjorde ett suveränt mål, ett tekniskt briljant nummer väl värt att hylla.

Men låt inte målet skymma det faktum att hans insats i övrigt var ytterligare ett bevis på att han efter det långa skadeuppehållet inte är uppe på fjorårets höga nivå. Ivo behöver matcher, och regelbundna sådana under en relativt lång period, för att nå sin rätta kapacitet. Ett nytt skadeuppehåll kommer bara att fördröja den processen och det känns inte alls bra.

Den 1 juli är Rick Kruys på nytt Malmö FF:s spelare. Den intressanta frågan just nu är hur regelbundet matchspel i Holland har påverkat honom? Har han fått ett lyft som kan göra honom till en joker i MFF? Jag tror det inte, men om Pekalskis problem med skador fortsätter är jag inte längre så säker som jag var för bara ett par veckor sedan.

Flera goda besked

11 maj, 2011 av Ole Törner

Malmö FF fick många fina besked av insatsen på Stadsparksvallen i Jönköping.
Det första var givetvis att det lönar sig att ta cupen på allvar.

Segern med 4-0 gav inte bara avancemang till fjärde omgången, den gav dessutom färskt självförtroende att ta med sig till det fortsatta spelet i allsvenskan.

Plus givetvis ett slut på allt snack om måltorkan. Med 300 minuter passerade med god marginal hotade det spöket annars att ta över alldeles för mycket.

Insatsen visade också att när Malmö FF spelar som Malmö FF ska göra blir det mycket lättare att både göra mål och vinna.

Allsvenskans bästa yttermittfältsuppsättning blir mycket vassare och nyttigare om inläggen kommer snabbare och i rätt lägen. Gör de det blir det också mycket lättare för anfallarna och folket som fyller på att springa in i boxen och vara på rätt plats.

Det är svårt att försvara sig mot MFF om man spelar som ifjor – och som man gjorde nu.

Individuellt gav matchen också ett par goda besked.

Att Amin Nazari kan prestera på hög nivå är – som bekant – ingen överraskning för mig, och snart inte för så många andra heller.

Därför var det ännu mer gjädjande att Miljan Mutavdzic också spelade riktigt bra. Han har fått ta emot mycket negativ kritik och ibland totalt dömts ut, men det finns boll i honom. Fart också, åtminstone mot inspirerat superettanmotstånd.
Med facit i hand var det ganska taskigt och fel att slutgiltigt såga hans möjligheter att göra en insats för MFF på allsvensk nivå bara för att han inte riktigt hängde med mot Elfsborg på Borås Arena..

Men allra roligast var att Ulrich Vinzents äntligen fick göra sitt första mål i MFF-tröjan.

När han satt dit 4-0 i den 89:e minuten såg det nästan ut som om han resten av tiden sprang omkring på små moln och upprepade för sig själv. Jag har gjort mål, jag har gjort mål.
I den 203:e matchen i himmelsblått var det faktiskt på tiden. Och hur kul som helst.

 Att det bara var målvaktslegendaren Nisse Hult som spelat fler matcher i MFF utan att ha nätat var snudd på pinsamt. Nu kan han – och vi – glömma den jämförelsen och se fram emot mål nummer två.

Om det var någon jag unnade att göra mål när MFF tryckte på och ytorna öppnade sig var det givetvis den sympatiske dansken. Han har gjort ett stort intryck i MFF och var verkligen värd det här.

Daniel Andersson spelade för resten sin match nummer 400 i MFF.

En milstolpe, som kanske hade suttit bättre i hemmamatchen mot Örebro SK på söndag istället för i ett inhopp kvarten efter paus i en bortamatch i cupen mot Jönköping Södra när det redan kändes avgjort.
Men jag köper Roland Nilssons motivering att det var ett bra läge att få in Daniel. Han bidrog till ytterligare stabilitet och sista halvtimmen var J Södra aldrig nära att hota MFF-målet på allvar.
För oss som fanns på plats bland de strax över 2000 på läktarna kan det också vara kul att kunna säga att vi såg både Ulrichs Vinzents första mål och Daniel Anderssons match nummer 400.
Viktigast att minnas är dock att 4-0 är inget värt på söndag om MFF inte spelar lika inspirerat då…

Välj Amin i mittens rike

23 april, 2011 av Ole Törner

Där ser man.

Plötsligt försvann dramatiken totalt ur det triangeldrama som poppat upp inför alla de senaste MFF-matcherna.

Guillermo Molins har fått en smäll på menisken och valet mellan honom, Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad är hastigt inte längre ett val utan ett självklart beslut. Visserligen går Tobias Malm in i truppen, men det finns väl knappast någon som tror att det är han som ska starta.

Ska erkänna att jag blev överraskad av Guilles skada. Tydligen fick han den redan  mot Mjällby. Efter matchen var det inget som antydde att matchhjälten skulle tvingas stå över nästa omgång. Men det är klart när adrenalinet pumpar känner man inte så mycket.

Nu är det istället i mittens rike som frågetecknen finns.

Jeffrey Aubynn stod över den stängda träningen på långfredagen och var heller inte med på den kortkorta och försenade konstgräsduvningen på lördagsförmiddagen.

Aubynn är med i truppen och Rolle Nilsson menade att det inte ska vara någon fara. Med rutinens och ålderns rätt vet Jeff när han ska ta det lugnt och det var mest en säkerhetsåtgärd att han inte deltog.

Men spelare som står över sista passet är alltid osäkra startande.

Jag tror inte att det är mer än 20-25 procents chans att Jeffrey Aubynn startar (fråga mig inte hur jag kommit fram till den siffran – för då tvingas jag erkänna att jag sitter och gissar).

Därför blir det stora frågan vem som ska spela istället?

Miljan Mutavdzic eller Amin Nazari?

Jag hade valt Amin.

Miljan har tagit stora kliv framåt i år, och skadan verkar allt mer ha försvunnit från hans tankar, men mot Elfsborg på Borås arena passar Amin bättre.

En tränare som Tom Prahl hade valt Miljan 1000 av 1000 gånger.

Framförallt baserat på rutinen, men även för att man slentrianmässigt förutsätter att Miljan är bättre på att täta bakåt. Framåt då?

Amin Nazari ska inte placeras i ett fack bara för att han är ung. Han är en bra närkampsspelare och har alla förutsättningar att bli en tvåvägsspelare.

Om MFF slår Elfsborg blir avståndet i tabellen elva poäng, efter bara fem omgångar. Ska det topptippade Boråsgänget ta igen det gappet krävs det ganska mycket. Det är nästan hälften så många (11 av 23) poäng som MFF tappade hela den förra säsongen på 30 omgångar.

Vinsten det i särklass bästa

20 april, 2011 av Ole Törner

Hur bra är Malmö FF? Egentligen?

Full poängpott, tolv, efter fyra spelade omgångar och bästa allsvenska inledningen på 60 år. Ändå är den förhärskande känslan att MFF ännu inte i en enda match kommit upp i lagets maximala kapacitet.
Tidigare har man gjort det i långa eller korta sekvenser i matcherna. Mot Mjällby gjorde man det inte alls.
Möjligtvis i fem minuter efter det förlösande 1-0-målet.

Men det är kanske just det som är måttet på ett riktigt vasst lag: att vinna och vinna och vinna även när spelet inte stämmer. Det måste vara oerhört frustrerande för Mjällby att göra en så bra match, skapa så många chanser och som ett av oerhört få lag vinna statistiken över bollinnehav på Swedbank stadion, och ändå inte få en enda poäng.
Roland Nilsson tackade efter matchen publiken och klacken för att den hela tiden höll igång och i alla fall såg till att spelarna inte slappnade av och blev bekväma med att åtminstone ha 0-0.

Jag har skrivit det förr, och gör det gärna igen. Det hittills klaraste beskedet från Malmö FF i årets allsvenska är att det finns en ruggig bredd i truppen. Hur många hade i början av säsongen ens tänkt tanken att MFF skulle spela ganska lång tid med ett innermittfältspar bestående av Amin Nazari och Miljan Mutavdzic?
Och för den delen att Dusan Melicharek skulle gå in och ersätta en av allsvenskans bästa målvakter Johan Dahlin och göra det så bra? Nu har Dusan hållit nollan i två raka matcher och mot Mjällby var han MFF:s i särklass bäste spelare.
Dags att hylla Melicharek. I Mjällby visste man efter 54 superettanmatcher i det lagets tröja att han är en bra målvakt. Nu vet Malmöpubliken det också.
Givetvis är det även läge att hylla Roland Nilsson för modet att plocka av stjärnan Wilton Figueiredo när han mest gick omkring och trampade runt och balanserade farligt nära ett andra gult kort. Fast egentligen var det ett mod i två steg. Det första var att ta ut Wilton, det andra var att välja 17-årige Amin Nazari.
Det var ju först när Jeffrey Aybynn blev skadad som Miljan Mutavdzic kom in – och han gjorde det faktiskt också riktigt bra.
MFF var slött, långsamt och bekvämt i den första halvleken, men visade ändå styrka genom att komma igen och vinna. Mjällby ska däremot ha ett stort beröm för sin insats och även sitt sätt att spela fotboll.
Peter Swärdh har byggt ett passningsskickligt Mjällby och får massor med beröm för sin förmåga att stötta spelarna individuellt. En kväll som den här känns det lite konstigt att ingen lanserat honom som en möjlig ersättare till Roland Nilsson. Att Stefan Schwarz satt på pressläktaren är ju dessutom omöjligt att låta bli att nämna i det sammanhanget.

Till sist:

Guillermo Molins drog på sig en varning när han firade målet med att dra av sig tröjan och visa gåset.

Onödigt tycker säkert många, och ja. Men skit samma. Det var han värd och klart att man måste få bli glad.

Ni vet väl för resten huvudanledningen till att det blir varning när man firar mål med att dra av sig tröjan? Sponsorerna gillar inte att deras varumärken inte syns på bilderna i tidningar, tv och så vidare – och det gör det ju inte när tröjan är av.

Förbundet säger säkert något annat. Tro dem inte.

Utvisningen hjälpte bara

11 april, 2011 av Ole Törner

Utvisningen hjälpte till. Men den avgjorde inte. I alla fall inte ensam.

Minst lika viktigt var att Malmö FF hittade passningstempot man saknade i den första halvleken, och slutade tappa boll i fel lägen, att Guillermo ”Gische” Molins kom in samt att Agon Mehmeti gjorde en mycket stark insats.
Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad är två riktigt duktiga spelare. Men Gische har ytterligare en dimension. Och när Durmaz inte hade någon av sina bättre dagar var det ett gjutet byte – som lyckades. Just nu känns det som att Guillermo Molins ska starta i nästa match.
Mehmeti tog, som Rolle Nilsson uttyckte det efter matchen, klivet från supersub till starter ifjor. Nu har han utvecklats ett steg till.

Mot HBK gjorde han massor med nytta. När mästarspelet saknades i den första halvleken var det den numera välväxte Ålen som skapade chanser i Malmö FF. Han hade en snygg bicykleta, skarvade fram Daniel Larsson till ett friläge och var hela tiden farlig.

 Efter paus, när lagkamraterna också vaknade till i det offensiva spelet, satte han det superviktiga 1-1-målet och fortsatte att briljera. I mitt tycke var Agon – i konkurrens med Ricardinho – MFF:s bäste spelare.
Utvisningen hjälpte dock till att förlösa mästarspelet och den var solklar. Pep Clotet Ruiz tyckte inte att det var rött kort och många i Halmstadlägret delade hans uppfattning.

Men domaren Stefan Johannessons beslut var hur rätt som helst. Jimmy Durmaz och José Zamora hamnade i ett låst läge på marken. Då slog Zamora en knuten näve rakt i Durmaz bröst. Bara det räckte för utvisning.

Att han sedan även rullade runt och filmade och försökte lura i domaren och alla andra att han själv också fått ett slag gjorde det ännu värre.
Färgen på Johannessons röda kort liknade mest de grisrosa tröjorna IFK Göteborg visade upp sig i i helgen, men i själva verket var det lika illrött som den skjorta jag råkade få på mig när jag knallade iväg till Swedbank stadion.
Pep blev hyllad med banderoll av MFF-klacken före avspark. Om min gamla skolspanska – och tro mig, jag har glömt i stort sett allt av det lilla jag en gång lärde – inte lurar mig stod det: välkommen tillbaka Pep, och tack för senast.
Snyggt gjort. Och förtjänt.

Blev för övrigt intervjuad i Radio Halland inför matchen och tippade 2-1 till MFF.
Där hade jag fel… Hade inte riktigt räknat med jokern Miljan Mutavdzic.
MFF fick i alla fall stopp på sviten med fyra raka hemmamatcher mot Halmstads BK utan seger.
Ifjor blev det kryss, samma utfall blev det 2009 och både 2008 och 2007 vann Halmstads BK.
I den första halvleken såg det ut som om Pep lyft Halmstad, i alla fall spelmässigt. Men det tillhör alltså bilden att HBK brukar nå bra resultat i Malmö. Därför var årets resultat faktiskt ett kliv bakåt.

Det gick bra för MFF även i superettan.

Utlånade Omid Nazari gjorde mål för Ängelholms FF. Kul.

Social maskning måste undvikas

26 mars, 2011 av Ole Törner

Gammalt djungelordspråk:

Resultaten i träningsmatcher säger oftast inte ett skit.

Ifjor när MFF vann guld vann laget bara två av sju träningsmatcher (den första och den sista).

2004, förra guldåret, vann man fem av tolv (ett av lagen som fick stryk var för övrigt FC Köpenhamn).

Det viktiga är det samlade intrycket. Plus att man inte spelar konsekvent, eller nästan enbart, dåligt och hela tiden förlorar. Det sätter sig på självförtroendet.

Jag tycker att försäsongen 2011 visat att kvaliteterna som förde Malmö FF till SM-guldet ifjor finns kvar.

Sedan är det klart att det tillförts störande moment.

Ett är mättnads- och nöjdhetskänslan som lätt kan infinna sig efter en framgång. Jag vet inte hur ni upplevde det, men inte tusan tyckte jag att MFF-spelarna brann tillräckligt mot Häcken.

MFF har ett i vissa avseenden överlägset spel på allsvensk nivå. Men för att utnyttja det måste alla hela tiden vara villiga att ta jobbet som krävs för att utnyttja de överlägsna kvaliteterna. Och det behövs ännu mer när förhållandena inte är optimala. Läs taskig plan. Efter matchen smet jag ut genom spelarutgången för att titta på planen på lite närmare håll. Den ser betydligt bättre ut från läktaren, om vi säger så…

Social maskning kallade tränarfilosofen Nanne Bergstrand beteendet på upptaktsträffen.

Alltid frispråkige Henrik Rydström berättade på samma träff att Nanne efter Kalmar FF:s guld tjatat och tjatat och tjatat om just risken att drabbas av den sociala maskningen. Vi tyckte mest att han pratade strunt ocn lyssnade bara med halvt öra berättade Rydström. Men det visade sig att Nanne mycket väl visste vad han pratade om.

Därför var det kanske bara bra med en smäll i genrepet.

Ett par svar kom också.

Ett är att Miljan Mutavdzic inte håller måttet.

Jag tror att det är kört för honom i MFF. Enda lilla chansen att han ska få loss kapaciteten han en gång haft är nog ett miljöombyte. I en ny klubb hade han kunnat starta från noll och visa att han kan bli tempostark, initiativrik och mentalt stark nog för att spela på hög allsvenk nivå. Nu är han det inte. I 45 minuter lunkade han mest omkring och försökte undvika att göra en miss när han väl fick bollen. Han gjorde väldigt lite för att få den, eller tillföra något till det vidare spelet när han gjort sig av med den.

Det krävs något helt annat av en central mittfältare i MFF.

Nu har det ingen betydelse för premiären mot Trelleborgs FF eftersom Jeffrey Aubynn inte blev avstängd i den matchen. Hans tidsbegränsade straff – som meddelades MFF lite mer än en timme före matchen mot Häcken – löper ut dagen före.

Exakt hur stor chans Miljan har att slå ut Jeff kom det ett besked på i pausen. Så fort MFF fått 100 procent bekräftat att Aubynns avstängning inte började på lördagen så att han behövde stå över mot Häcken satte man in honom på planen.

17-årige Amin Nazaris inhopp gav också ett besked.

Jag har ju en tid nu närmast tjatat mig blå om hur lovande han är. Sveriges i särklass bäste spelare i sin åldersklass hävdar jag, många i MFF och dessutom åtskilliga som följer svensk ungdomsfotboll med utgångspunkt från andra föreningar.

Efter att ha sett hans djupledspel, närkamper,  initiativkraft och klokhet mot Häcken i A-lagsdebuten tar jag inte tillbaka någonting. Tvärtom. Om förbundets beslut blivit att Jeffrey Aubynn varit avstängd mot Trelleborgs FF borde MFF ha startat med Wilton Figueiredo och Amin Nazari på mitten.

Utgå från att det blir spel på Vångavallen i premiären.

Antalet besked om exakt när slutinspektionen av planen – eller sandlådan – ska utföras har säkert varit 20. Det senaste talar om onsdag klockan 10.00.

Så pass sent att signalen från förbundet är ganka tydlig. Händer inget oförutsett godkänner man planen.

Nytt kontrakt ett givet beslut

2 december, 2010 av Ole Törner

Att Jeffrey Aubynn skulle få nytt kontrakt med Malmö FF framstod till slut som mer eller mindre självklart.

Det var ett bra beslut.

Rolle Nilsson gillar honom.

Han har rutinen som behövs i en mycket ungdomlig trupp.

Mot slutet av säsongen visade Jeff dessutom att han när det gäller som mest kan gå in och tillföra något både som yttermittfältare (mot BP) och innermittfältare (mot Mjällby).

Yttermittfältsrollen sitter i ryggmärgen.

Rollen som central mittfältare – som han själv helst vill ha nästa år – bör också passa honom. Inte för fem år sedan, inte för tre år sedan, men nu…

Inte för att han slår ut varken Ivo Pekalski eller Wilton Figueiredo. Men man kan till exempel jämföra med Robert Åhman-Persson. Jeff är snabbare, mer teknisk och passar betydligt bättre in i Malmö FF:s spel än RÅP.

Innebär då Aubynns nya ettårskontrakt att det inte behövs någon ny spelare på mitten?

Förutsätter att Rick Kruys lämnar och att Miljan Mutavdzic stannar.

Till skillnad mot många andra vill jag vänta med att döma ut Miljan. Där kan det finnas en resurs 2011. Behövs det fler?

Trots att ett lag som ska satsa både på att försvara ett SM-guld och prestera i Europa behöver gott om goda alternativ är jag frestad att svara nej. Det känns bättre att flytta upp och ge Omid Nazari chansen. Brodern Amin Nazari är det inte samma panik med. Hans ungdomskontrakt gäller även över 2011.

Veckans bästa nyhet?

Att transferfönstret i sommar flyttas  från juli till augusti.

Läs mer om det här.

Klokheten segrade helt enkelt. Att stänga fyra veckor innan i stort sett hela övriga Europa var bara så korkat…

Läs våra bilagor