Törners MFF-blogg - Bloggar

Prenumerera på den här bloggen

Arkiv för ‘Molins’

Bara gamla meriter i cupen

15 juni, 2011 av Ole Törner

Tre saker är säkra:

I cupen lever Malmö FF på gamla meriter.

Straffavgörande är alltid ett lotteri.

Guillermo Molins är snart förlorad för MFF.

Med 14 cup-guld är MFF Sveriges mest meriterade cuplag. Men innan matchen mot Kalmar FF var den senaste gången laget var i kvartsfinal 2002.

Efter den här förlusten är det bara att slå fast att MFF inte längre är något bra cuplag. För det är lagets facit i modern tid helt enkelt alldeles för dåligt.

Det tror jag inte att Rikard Norling bryr sig så mycket om. För honom är det nuet som är hett och kan avgöra hans framtid och betyg som MFF-tränare.

Premiären i allsvenskan slutade med förlust. Då blev det plötsligt väldigt svårt att försvara SM-guldet. När Kalmar FF sköt in den sista straffen försvann sedan chansen till en annan titel. Helt och hållet, och bara ett par dagar senare.

Efter presskonferensen var Norling noga med att han vet villkoren. Fotboll på den här nivån är helt och hållet resultatbaserad. Uteblir resultaten får man spe – som han uttryckte det. Och tålamodet är kortare än en svensk högsommar.

Givetvis ska man inte såga nu.

Det vore bara dumt.

Jag tror fortfarande att det var rätt att anställa Rikard Norling som MFF-tränare, och det tar många matcher till innan i alla fall mitt tålamod tar slut.

Dessutom var insatsen mot Kalmar FF ett stort kliv framåt i jämförelse med matchen mot AIK. Den här gången höll laget ihop och Kalmar var illa ute i den första halvleken, det erkände tränaren Nanne Bergstrand direkt.

Nanne bjöd som vanligt också på stor humor när han berättade att han plockade ut alla straffläggarna utom en. Honom fick spelarna välja.

- Och det var han som missade.

Bäst i Malmö FF: Amin Nazaris inhopp, Dusan Melichareks besked att han är en mycket vass målvakt och Miljan Mutavdzics spel på mitten.

Miljans utveckling är ett gott bevis på att tålamod lönar sig.

Guillermo Molins är nära Anderlecht nu. Det som kan stoppa övergången är att något annat lag blandar sig i och bjuder över, för utlandsproffs blir han mycket snart. Det är bara att tacka Gische för flera väldigt fina år i MFF. Han har varit en av de stora spelarna.

Någon självklar ersättare finns inte. Jeffrey Aubynn övertygade inte de 45 minuterna han fick spela i sin gamla roll som kantslickare.

Då var Amin Nazaris insats på den för honom ovana positionen betydligt intressantare. Kan det vara Rikard Norlings första överraskande förändring i MFF?

För ett par sådana kommer att vara nödvändiga.

Vägen upp till Kalmar var lika bedövade trist som alltid.

Som alltid är iphonen och cd-facket i bilen en tröst. Fast timingen är inte alltid så vass. Cities on flame with rock and roll med Blue Öyster Cult borde kommit tidigt i Blekinge, inte sent i Småland med en massa kor och vägarbeten utanför bilrutan.

Amin Nazari, Molins, Rikard Norling | Inga kommentarer »

Molins ska hyllas

15 maj, 2011 av Ole Törner

Det är svårt, för att inte säga korkat, att inte hylla Guillermo Molins.
Först gjorde han årets snyggaste mål. Sedan följde han upp med att göra ett som han själv tyckte var ännu vackrare. Och varför inte? Det var det ju, i alla fall nästan.
Dessutom betydde målen en massa. Det är en sak att sätta dit en kanon i krysset vid ställningen 4-0. Nu tryckte Gische dit två mål som avgjorde matchen.
I mitt tycke har Molins samma status i laget som de ”opetbara”, det vill säga spelare som Johan Dahlin, Daniel Andersson, Ulrich Vinzents, Ricardinho och Ivo Pekalski. Är han i bra form ska han spela. Han är helt enkelt truppens bäste yttermittfältare.

MFF gjorde en bra match. Ibland riktigt bra spelmässigt. Men det är givetvis inte godkänt att dominera så totalt som man gjorde de första 30 minuterna utan att få utdelning.
Ifjor hade det stått 1-0 eller 2-0 efter den inledningen.
Tack vare de två kanonmålen kan laget dock nu vara på väg att nå samma säkerhet och effektivitet igen. Mål och segrar ger det självförtroendet och även ett kvitto på att jobbar man på rätt sätt ger det utdelning.
Det pratas mycket om snabbt och effektivt passningsspel, och det har Malmö FF-truppen alla förutsättningar att prestera. Men lika viktigt som att se till att bollinnehavet leder till något gott är att erövra bollen från motståndaren.

Mot ÖSK var MFF som ettriga iglar på den bollförande moståndarspelaren, tryckte på, stängde in och fick väldigt ofta tag på bollen. Bra jobbat!
När Guillermo Molins efter matchen blev omringad av ovanligt många reportrar – konstigt vore väl annat efter den insatsen? – tryckte han just på den detaljen.
Strax innan hade han dessutom till radion sagt att man i pausen i omklädningsrummet diskuterat vad man skulle göra när man startade halvlek två med 0-1 i baken.
- Vi skulle gå in och visa lite, ja jag vill inte säga ordet, men den sitter mellan benen.
När laget är som bäst är Malmö FF en vacker och ovanligt snabb fjäril med bollen och en ilsken bålgeting utan.

Bäst mot Örebro var förutom Gisches vackra mål ytterbacksspelet. Både Ulrich Vinzents och Ricardinho var lysande. Jeffrey Aubynns insats i den första halvleken visade också att det var rätt att flytta upp Wilton Figueiredo i anfallet för att kunna köra med Jeff och Ivo Pekalski på mitten. Ivo har dock en bit kvar innan ringrosten är borta. Han behöver fler matcher. Nu tappade han boll ett par gånger, och det kunde blivit riktigt farligt. När han är i full form gör han inte det.
Agon Mehmeti satt på läktaren. Mot Häcken ska han in i laget igen. När Wilton Figueiredo drog på sig sin tredje varning löste han problemet hur man ska bereda plats för honom.

Daniel Andersson spelade match nummer 401 och hyllades förtjänt för att ha passerat milstolpen 400.

När han lämnade Swedbank stadion frågade någon om han skulle avsluta dagen med att se VM-finalen i ishockey. Han tittade, såg ut som om det var en ovanligt dum fråga och svarade bara

- Nääää

Käppakrig är inget för MFF:s kapten.

Patrik ”Lakan” Jandelin var speaker. Redan före matchen påpekade han bestämt att MFF aldrig förlorat när han varit det. Sviten är fortfarande obruten.

Daniel Andersson, match, Molins, Ricardinho, Ulrich Vinzents | Inga kommentarer »

Energitappet måste åtgärdas

7 maj, 2011 av Ole Törner

Daniel Larsson är skadad och ersätts av Dardan Rexhepi.

Det finns ett par frågetecken i laget:

Ska Yago, som var avstängd mot IFK Göteborg, ta tillbaka sin plats och peta Markus Halsti?

Guillermo Molins är tillbaka efter sin skada och då blir frågan på nytt vilka av de tre yttermittfältarna som ska matchas?

Ivo Pekalski petade Jeffrey Aubynn direkt. Ska han få fortsatt förtroende?

Det är på en gång både intressanta och ointressanta frågor. För egentligen är inte Malmö FF:s prestationer, eller den senare tiden brist på sådana, en laguttagningsfråga. Det är en energifråga.

Malmö FF har en mycket bra trupp, det visade man förra året. Då kom avstängningar, skador och tillfälliga rockader på löpande band under guldspurten. MFF bara fortsatte att köra på och vinna.

Vad jag vill ha sagt är att det inte ska ha någon betydelse om Dardan eller Daniel spelar, eller om Yago eller Halsti (eller Pontus Jansson) gör det. Malmö FF ska vinna mot Syrianska ändå.

Den säkerheten fanns 2010.

Den fanns på plats när 2011 inleddes.

Den finns där inte nu.

Egentligen räcker det med att titta på en träning för att se att den 100-procentiga energin inte är där.

Enda sättet att bli ett guldlag igen är att få in 100 procent fokus, motivation och energi.

Man kan tvista om energitappet beror mest på mättnad eller på att Roland Nilsson är halvvägs över sundet, och varit det ett bra tag nu. Själv tror jag mest på det senare. Grejen är i alla fall att oavsett vad dippet beror på är jag övertygad om att det inte går att åtgärda så länge Rolle är kvar och tränarfrågan inte är löst. Malmö FF måste helt enkelt få ändan ur vagnen.

Jag tror – och hoppas – att det kan komma en tillfällig förbättring mot Syrianska. Men i längden går det inte.

Per Ågren upprepar envist att det är viktigare att det blir rätt än att det går snabbt. Jag tror att man för länge sedan passerat den gränsen. Nu är det snarare viktigast att det blir bra nog.

Men man kanske helt kallt tycker att allsvenskan är värd att offras för att det ska bli ett lyckat Champions League-kval? Det är därför det tar tid och det är därför Stuart Baxter är högaktuell som ny tränare. Själv håller jag envist fast vid att det alltid, ALLTID, är allsvenskt guld som är prioritet ett!

Svaren på frågorna då?

Min svar är:

Yago.

Ivo.

Molins.

Yago för det som hände mot IFK Göteborg. Markus Halsti var okej, men Daniel Andersson var det inte. 99 gånger av 100 hyllar jag gärna Daniel, men de som tyckte att han var bra mot IFK Göteborg har fel. Han var sämre än på mycket länge. Om chansen att han ska hitta sitt vanliga jag ökar om det är Yago han spelar bredvid så ska det givetvis bli så.

Ivo för att han är Ivo. En av MFF:s viktigaste spelare, och en av de bättre mot IFK Göteborg trots att han var matchotränad och ibland stoppade upp spelet.

Och Molins för att i ett lag som har problem med energin ska givetvis en spelare som alltid tillför just det prioriteras.

Daniel Andersson, Daniel Larsson, Dardan Rexhepi, Ivo Pekalski, Jeffrey Aubynn, Molins, Per Ågren, Pontus Jansson, Stuart Baxter, Yago | Inga kommentarer »

Dusans skada ett bekymmer

1 maj, 2011 av Ole Törner

Är det någon match som förtjänar epitetet Sveriges El Clasico är det när Malmö FF möter IFK Göteborg.

Det finns ju ingen som helst tvekan om att det är MFF och IFK Göteborg som är Sveriges två största klubbar. Meriterna talar för sig själv.

Sedan kan AIK, IFK Norrköping, Djurgården och andra klubbar snacka hur mycket de vill. HIF är inte ens en kandidat.

Kul match med andra ord…

Dessutom finns det två stora frågetecken i laguttagningen.

Att Dusan Melicharek skadade sig på lördagens träning var inte alls bra. Det känns som om det finns en mycket stor risk att hans blödning i vaden stoppar honom från spel. Han ska visserligen testas på måndagen och Rolle Nilsson var optimist efter söndagsträningen, men läkaren Pär Herbertsson var betydligt mer osäker.

In med Dejan Garaca alltså och det är ingen slump att han är tredjemålvakt.

Han är helt enkelt inte lika bra som Johan Dahlin (absolut inte) eller Dusan Melicharek. Ska man vara riktigt krass är det inte säkert att han är förstemålvakt i LB07 i division 1, dit han är utlånad. Hittills har han inte vunnit den kampen med LB07:s Robin Armandt

Dusan Melicharek är med i truppen som MFF tagit ut till IFK Göteborgmatchen. Om han tvingas lämna återbud efter testet blir det juniormålvakten Niklas Uddenäs eller Jonnie Fedel på bänken. Som amatör går det snabbt att fixa speltillstånd för Fedel och trots att han passerat 40-årsgränsen med bred marginal är han ett bättre alternativ än Uddenäs.

Rutin betyder mycket. För inte så många år sedan spelade Jonnie en träningsmatch på konstgräset på Heleneholms IP. Han skrek och dirigerade så att han hördes mer än samtliga åskådare på arenan. Om det krävs ett inhopp – Garaca kan ju bli skadad – så klarar han det.

Vad jag tror?

60 procents chans att Dusan trots allt startar.

Det andra stora frågetecknet är givetvis vem som startar tillsammans med Wilton Figueiredo på innermittfältet, Ivo Pekalski eller Jeffrey Aubynn?

Jeff missade Elfsborgsmatchen, men är nu helt frisk. Det är Ivo också och alla vet hur viktig han var förra året.

Magkänslan säger att det blir Ivo. Han spelade i 30 minuter i U21 och sedan 3 x 30 i internmatchen i torsdags. Alltså är han testad och redo. Ibland måste man också väga in vilka alternativ man får till förändringar om en spelare sitter på bänken. Om Jeff börjar på bänken kan han hoppa in både i mitten, där han gjort ett jättebra jobb tidigare under säsongen, och på kanten. Guillermo Molins saknas ju i truppen och då kan det vara bra att ha ett alternativ om Jiloan Hamad eller Jimmy Durmaz kör fast eller tröttnar. Det ger Jeff, men inte Ivo. Jag tror att det är den lilla detaljen som avgör.

Att det blir Markus Halsti som ersätter avstängde Yago kan vi lugnt utgå från…

Pratade med Halsti efter träningen och det kommer en artikel senare här på webben.

Det roligaste sa dock Markus när han och vi journalister tillsammans gick ut genom den för dagen beckmörka korridoren utanför spelargången i gammel-stadion.

- Om jag trampar fel nu här i mörkret blir det nästan Jari Litmanen-klass på den skadan, konstaterade han.

Och fortsatte när vi började diskutera Hasse Borgs kapsyl i Litmanens öga.

- Många i Finland trodde att det var en fejkad skada. Han är nog inte så bra längre och så har de hittat på det här istället.

- Men det var ju fel på två sätt. Han var rejält skadad, ögat såg inte alls bra ut och han var hur bra som helst. Det är han fortfarande.

Missade för övrigt internmatchen i torsdags. Var i Köpenhamn och såg Los Lobos.

En riktigt bra konsert. Amager bio var en trevlig konsertlokal, förbandet Los Lonely Boys en positiv överraskning och när gubbarna i Los Lobos väl varvat upp blev det ett jäkla tryck. Sista kvarten och extranumren när Los Lonely Boys spelade ihop med halva Los Lobos blev en tiopoängare.

Dejan Garaca, Dusan Melicharek, Hasse Borg, Ivo Pekalski, Jeffrey Aubynn, Jiloan Hamad, Jimmy Durmaz, Johan Dahlin, Molins, Wilton, Yago | Inga kommentarer »

Välj Amin i mittens rike

23 april, 2011 av Ole Törner

Där ser man.

Plötsligt försvann dramatiken totalt ur det triangeldrama som poppat upp inför alla de senaste MFF-matcherna.

Guillermo Molins har fått en smäll på menisken och valet mellan honom, Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad är hastigt inte längre ett val utan ett självklart beslut. Visserligen går Tobias Malm in i truppen, men det finns väl knappast någon som tror att det är han som ska starta.

Ska erkänna att jag blev överraskad av Guilles skada. Tydligen fick han den redan mot Mjällby. Efter matchen var det inget som antydde att matchhjälten skulle tvingas stå över nästa omgång. Men det är klart när adrenalinet pumpar känner man inte så mycket.

Nu är det istället i mittens rike som frågetecknen finns.

Jeffrey Aubynn stod över den stängda träningen på långfredagen och var heller inte med på den kortkorta och försenade konstgräsduvningen på lördagsförmiddagen.

Aubynn är med i truppen och Rolle Nilsson menade att det inte ska vara någon fara. Med rutinens och ålderns rätt vet Jeff när han ska ta det lugnt och det var mest en säkerhetsåtgärd att han inte deltog.

Men spelare som står över sista passet är alltid osäkra startande.

Jag tror inte att det är mer än 20-25 procents chans att Jeffrey Aubynn startar (fråga mig inte hur jag kommit fram till den siffran – för då tvingas jag erkänna att jag sitter och gissar).

Därför blir det stora frågan vem som ska spela istället?

Miljan Mutavdzic eller Amin Nazari?

Jag hade valt Amin.

Miljan har tagit stora kliv framåt i år, och skadan verkar allt mer ha försvunnit från hans tankar, men mot Elfsborg på Borås arena passar Amin bättre.

En tränare som Tom Prahl hade valt Miljan 1000 av 1000 gånger.

Framförallt baserat på rutinen, men även för att man slentrianmässigt förutsätter att Miljan är bättre på att täta bakåt. Framåt då?

Amin Nazari ska inte placeras i ett fack bara för att han är ung. Han är en bra närkampsspelare och har alla förutsättningar att bli en tvåvägsspelare.

Om MFF slår Elfsborg blir avståndet i tabellen elva poäng, efter bara fem omgångar. Ska det topptippade Boråsgänget ta igen det gappet krävs det ganska mycket. Det är nästan hälften så många (11 av 23) poäng som MFF tappade hela den förra säsongen på 30 omgångar.

Amin Nazari, Jeffrey Aubynn, Jiloan Hamad, Jimmy Durmaz, Miljan, Molins | 1 kommentar »

Vinsten det i särklass bästa

20 april, 2011 av Ole Törner

Hur bra är Malmö FF? Egentligen?

Full poängpott, tolv, efter fyra spelade omgångar och bästa allsvenska inledningen på 60 år. Ändå är den förhärskande känslan att MFF ännu inte i en enda match kommit upp i lagets maximala kapacitet.
Tidigare har man gjort det i långa eller korta sekvenser i matcherna. Mot Mjällby gjorde man det inte alls.
Möjligtvis i fem minuter efter det förlösande 1-0-målet.

Men det är kanske just det som är måttet på ett riktigt vasst lag: att vinna och vinna och vinna även när spelet inte stämmer. Det måste vara oerhört frustrerande för Mjällby att göra en så bra match, skapa så många chanser och som ett av oerhört få lag vinna statistiken över bollinnehav på Swedbank stadion, och ändå inte få en enda poäng.
Roland Nilsson tackade efter matchen publiken och klacken för att den hela tiden höll igång och i alla fall såg till att spelarna inte slappnade av och blev bekväma med att åtminstone ha 0-0.

Jag har skrivit det förr, och gör det gärna igen. Det hittills klaraste beskedet från Malmö FF i årets allsvenska är att det finns en ruggig bredd i truppen. Hur många hade i början av säsongen ens tänkt tanken att MFF skulle spela ganska lång tid med ett innermittfältspar bestående av Amin Nazari och Miljan Mutavdzic?
Och för den delen att Dusan Melicharek skulle gå in och ersätta en av allsvenskans bästa målvakter Johan Dahlin och göra det så bra? Nu har Dusan hållit nollan i två raka matcher och mot Mjällby var han MFF:s i särklass bäste spelare.
Dags att hylla Melicharek. I Mjällby visste man efter 54 superettanmatcher i det lagets tröja att han är en bra målvakt. Nu vet Malmöpubliken det också.
Givetvis är det även läge att hylla Roland Nilsson för modet att plocka av stjärnan Wilton Figueiredo när han mest gick omkring och trampade runt och balanserade farligt nära ett andra gult kort. Fast egentligen var det ett mod i två steg. Det första var att ta ut Wilton, det andra var att välja 17-årige Amin Nazari.
Det var ju först när Jeffrey Aybynn blev skadad som Miljan Mutavdzic kom in – och han gjorde det faktiskt också riktigt bra.
MFF var slött, långsamt och bekvämt i den första halvleken, men visade ändå styrka genom att komma igen och vinna. Mjällby ska däremot ha ett stort beröm för sin insats och även sitt sätt att spela fotboll.
Peter Swärdh har byggt ett passningsskickligt Mjällby och får massor med beröm för sin förmåga att stötta spelarna individuellt. En kväll som den här känns det lite konstigt att ingen lanserat honom som en möjlig ersättare till Roland Nilsson. Att Stefan Schwarz satt på pressläktaren är ju dessutom omöjligt att låta bli att nämna i det sammanhanget.

Till sist:

Guillermo Molins drog på sig en varning när han firade målet med att dra av sig tröjan och visa gåset.

Onödigt tycker säkert många, och ja. Men skit samma. Det var han värd och klart att man måste få bli glad.

Ni vet väl för resten huvudanledningen till att det blir varning när man firar mål med att dra av sig tröjan? Sponsorerna gillar inte att deras varumärken inte syns på bilderna i tidningar, tv och så vidare – och det gör det ju inte när tröjan är av.

Förbundet säger säkert något annat. Tro dem inte.

Amin Nazari, Dusan Melicharek, match, Miljan, Mjällby, Molins, Stefan Schwarz | 2 kommentarer »

60 år sedan senast

19 april, 2011 av Ole Törner

Att Malmö FF har fått en bra start i årets allsvenska är väl de flesta överens om.

Riktigt hur bra den är fattade jag inte riktigt förrän vi på Skånskan kom över lite intressant statistik.

Om MFF vinner över Mjällby är det första gången sedan säsongen 1951-52 som man inleder säsongen med fyra raka segrar!

Såpass svårt är det.

Rekordet lär man dock inte ta. 1949-50 inledde Malmö FF säsongen med att vinna 18 raka matcher i allsvenskan. Då måste det ha varit riktigt kul att spela i de andra lagen, eller vara supporter till dem.

Mer statistik?

Jo, nånstans gillar ni det.

MFF har mött Mjällby fem gånger på hemmaplan i allsvenskan och aldrig förlorat (fyra vinster, en oavgjord). Så mycket för det spöket. Det är någon gång borta och framförallt i cupen Mjällby brukar jäklas med MFF.

Mjällby har spelat nio raka allsvenska bortamatcher utan att vinna.

Mattias Asper i Mjällbymålet gör sin 200:e allsvenska match (exakt 100 av dem spelade han för Malmö FF).

Men det mest intressanta är nog att

Malmö FF tog in rejält med poäng på IFK Göteborg i maratontabellens topp ifjor och startade årets säsong bara 20 poäng bakom.

Hittills har man tagit igen nio av dem.

Räknar man om maratontabellen enligt två poäng för seger istället för tre är man redan förbi! Då var nämligen avståndet när säsongen startade fem poäng och när Alexander Gerndt sköt 2-1 till HIF mot IFK Göteborg på måndagen såg HIF:aren dessutom till att MFF passerade i två och en-poängstabellen.

Kuriosa, men kul sådan – och förvarning om vad som snart ska komma i den riktiga maratontabellen.

MFF-laget imorron känns ganska självklart, med ett undantag och detta är givetvis vem av Jiloan Hamad, Jimmy Durmaz och Guillermo Molins som ska stå över.

Jag tror inte Rolle bänkar Hamad. Och han kan knappast peta bort Molins efter insatsen mot Djurgården. Alltså blir det Durmaz. Lägg märke till att han, även om han kom in och gjorde mål, dessutom bara fick ett kort inhopp senast.

Apropå att peta. Vad gör MFF när Ivo Pekalski på nytt är tillgänglig? Ska han omedelbart gå in och ta platsen från den mycket starkt spelande vikarien Jeffrey Aubynn? Vi diskuterade det en del på den soliga förmiddagsträningen och jag tycker faktiskt inte att han ska det. Först ska han träna för fullt och sedan spela ett par gångeri U21 och först därefter är det dags att diskutera saken. Så länge det går bra ska man inte peta för mycket.

Fick för resten en fråga i en kommentar till förhandsartikeln om vad Roland Nilsson tycker inför matchen.

Passar på att svara här i bloggen istället och hoppas att det är okej. Frågan gällde när MFF senast vann sju raka matcher i allsvenskan?

MFF avslutade ju 2010 med tre segrar och har startat 2011 med tre.

Svaret är att senaste året med sju raka segrar är 2008. Åtta raka får man gå tillbaka till 1987 för att hitta.

Dusan Melicharek, Ivo Pekalski, Jeffrey Aubynn, Jiloan Hamad, Jimmy Durmaz, Molins | Inga kommentarer »

Sena segrar är extra sköna

15 april, 2011 av Ole Törner

Jag vet att jag tjatat om det förr, men kan inte låta bli.

Det finns få, om ens några, segrar som är så sköna som 1-0-vinster med ett sent mål. Ju senare desto bättre.

När det dessutom är så snyggt som Jimmy Durmaz kanon och det kommer på en fredagskväll är det värt en whisky eller ett par.

Det är dessutom så här en försvarade mästare och ett topplag vinner. Flyt förtjänar man och bra lag får medgång, inte minst i slutminuterna när tröttheten sätter in.

HIF har redan vunnit två matcher med 1-0 i år. Nu var det MFF:s tur.

Ödmjukhet - samt hårt jobb – är nödvändigt. Men det har det här laget. Och lite klassisk Malmöitisk kaxighet ska alltid tillåtas att ibland få titta upp.

MFF har redan satt ner foten i årets allsvenska.

Nio poäng på tre matcher är vasst, särskilt om man jämför med matcherna mot samma motstånd ifjor. Då gav de fyra poäng (kryss hemma mot Halmstad och förlust borta mot Djurgården). Räknar man på det viset är MFF alltså bättre än förra året.

Det känns fortfarande som om man är det även som lag.

För även om:

Segern var knapp och målet kom sent.

Djurgården gjorde en fenomenal kämpainsats i den andra halvleken (hoppas ni la märke till hur oerhört mycket bättre Djurgården var på att döda effekten av en utvisning än Halmstad).

Malmö FF aldrig kom upp riktigt i standard.

Så var segern förtjänt.

Malmö FF skapade betydligt fler skarpa målchanser än Djurgården både före och efter utvisningen.

Agon Mehmeti hade ett riktigt vackert stolpskott plus ytterligare ett bra skott där Wilton Figueiredo fick ett ännu bättre läge på returen. Guillermo Molins frispark direkt efter utvisningen var en mycket tuff uppgift för en ouppvärmd målvakt, Jiloan Hamads friläge borde ha resulterat och Jimmy Durmaz målskott är det ju svårt att inte räkna in som en bra chans.

Av den digniteten hade Djurgården bara en chans. Men på den kan Malmö FF tacka Dusan Melicharek för att det inte blev förlust. Jag tror inte att MFF hade rest sig från 0-1 i det läget.

Dusan klarade elddopet alldeles utmärkt. Det var matchens kanske viktigaste besked.

Guillermo Molins visade att det var rätt att låta honom spela. Jiloan Hamad var bra och Jimmy Durmaz avgjorde. Jag har skrivit ett par gånger nu att Malmö FF har allsvenskans tre bästa yttermittfältare och trodde att åtminstone någon skulle protestera. Hittills har ingen gjort det, och jag förstår dem.

Indirekt har trion dessutom gjort laget MFF ytterligare en stor tjänst – genom att putta in Jeffrey Aubynn i mitten.

Agon Mehmeti var på nytt Malmö FF:s bäste anfallare. Daniel Larsson hade en dag då han med bara lite grann bättre bolltouch knappast kunde ha undvikit att göra mål, assist eller båda delarna. Men det är saker man ibland får ta för att betydligt oftare dra nytta av hans uppenbara fördelar.

Tur för resten att resen Daniel Andersson finns nere i försvaret. För om MFF som lag övertygat i inledningen av årets allsvenska har Yago Fernandez inte gjort det. Han måste snart upp ett par snäpp. Minst…

Nä nu ska jag hälla upp en Ardbeg.

Men innan dess ska jag tipsa om något med bara perifert MFF-intresse. När jag gjorde förhands till division 1-fotbollen pratade jag bland annat med förre MFF-spelaren Guri Baqaj, som nu är tillbaka i LB07 efter en utflykt i italienska Albinoleffe och Halmstads BK. Till skillnad från många andra tillhör han inte skaran av spelare som hyllar Pep. Läs här.

Agon Mehmeti, Daniel Andersson, Daniel Larsson, Dusan Melicharek, Jiloan Hamad, Jimmy Durmaz, match, Molins, Wilton, Yago | 1 kommentar »

En brännande fråga

14 april, 2011 av Ole Törner

Två stora frågor inför matchen mot Djurgården:

1) Johan Dahlin och Ricardinho stod över träningen. Kan de spela?

Och så den allt mer brännande:

2) Guillermo Molins eller Jimmy Durmaz?

Svaret på den första är enkelt. Klart att de är med. Ricardinho fick en liten smäll mot Halmstads BK, men stod över enbart av säkerhetsskäl. Johan Dahlin stannade i Swedbank stadions innanmäten för att han kände sig stel. Och då var det ju bara bra att han stod över träningen. Det ökar chansen att han kan spela - och det är jag ganska säker på att han gör. Roland Nilsson verkade i alla fall inte ett dugg orolig.

När det gäller Durmaz eller Molins gjorde MFF-tränaren – det är han ju fortfarande – allt för att undvika att svara.

Jag hade valt Molins, det skrev jag redan efter HBK-matchen och Gisches starka inhopp, och det står jag fast vid. Dessutom känns det som om majoriteten av de som följer MFF också har den uppfattningen.

Men det ska Roland Nilsson givetvis strunta i.

Om vi ska spekulera lite grann, eller mycket, kan man plocka fram följande för och emot när det gäller sannolikheten att det blir Molins:

Mot:

Historien talar inte direkt för att Rolle väljer Molins.

Durmaz har startat i två vinstmatcher.

För:

Gische har två starka inhopp.

Durmaz såg rejält arg ut när han knallade ut från omklädningsrummet och när han körde iväg gjorde han en halv burn out med bilen. Ibland får spelare tidiga besked.

Vi som lever och tittar får se.

Rutinerade tränaren och instruktören på MFF:s fotbollsgymnasium Richard Ohlqvist gick för resten förbi när vi stod utanför Malmö FF:s omklädningsrum, log stort och skrek något om varför man i stort sett spekulerade i alla namn utom hans när det gällde Roland Nilssons efterträdare?

Ska jag skriva att du vill ha jobbet? frågade jag.

Visst, gör så. Det är i alla fall inte dummare än ett par av de andra namnen.

Jimmy Durmaz, Johan Dahlin, Molins, Ricardinho, Richard Ohlqvist | Inga kommentarer »

Utvisningen hjälpte bara

11 april, 2011 av Ole Törner

Utvisningen hjälpte till. Men den avgjorde inte. I alla fall inte ensam.

Minst lika viktigt var att Malmö FF hittade passningstempot man saknade i den första halvleken, och slutade tappa boll i fel lägen, att Guillermo ”Gische” Molins kom in samt att Agon Mehmeti gjorde en mycket stark insats.
Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad är två riktigt duktiga spelare. Men Gische har ytterligare en dimension. Och när Durmaz inte hade någon av sina bättre dagar var det ett gjutet byte – som lyckades. Just nu känns det som att Guillermo Molins ska starta i nästa match.
Mehmeti tog, som Rolle Nilsson uttyckte det efter matchen, klivet från supersub till starter ifjor. Nu har han utvecklats ett steg till.

Mot HBK gjorde han massor med nytta. När mästarspelet saknades i den första halvleken var det den numera välväxte Ålen som skapade chanser i Malmö FF. Han hade en snygg bicykleta, skarvade fram Daniel Larsson till ett friläge och var hela tiden farlig.

Efter paus, när lagkamraterna också vaknade till i det offensiva spelet, satte han det superviktiga 1-1-målet och fortsatte att briljera. I mitt tycke var Agon – i konkurrens med Ricardinho – MFF:s bäste spelare.
Utvisningen hjälpte dock till att förlösa mästarspelet och den var solklar. Pep Clotet Ruiz tyckte inte att det var rött kort och många i Halmstadlägret delade hans uppfattning.

Men domaren Stefan Johannessons beslut var hur rätt som helst. Jimmy Durmaz och José Zamora hamnade i ett låst läge på marken. Då slog Zamora en knuten näve rakt i Durmaz bröst. Bara det räckte för utvisning.

Att han sedan även rullade runt och filmade och försökte lura i domaren och alla andra att han själv också fått ett slag gjorde det ännu värre.
Färgen på Johannessons röda kort liknade mest de grisrosa tröjorna IFK Göteborg visade upp sig i i helgen, men i själva verket var det lika illrött som den skjorta jag råkade få på mig när jag knallade iväg till Swedbank stadion.
Pep blev hyllad med banderoll av MFF-klacken före avspark. Om min gamla skolspanska – och tro mig, jag har glömt i stort sett allt av det lilla jag en gång lärde – inte lurar mig stod det: välkommen tillbaka Pep, och tack för senast.
Snyggt gjort. Och förtjänt.

Blev för övrigt intervjuad i Radio Halland inför matchen och tippade 2-1 till MFF.
Där hade jag fel… Hade inte riktigt räknat med jokern Miljan Mutavdzic.
MFF fick i alla fall stopp på sviten med fyra raka hemmamatcher mot Halmstads BK utan seger.
Ifjor blev det kryss, samma utfall blev det 2009 och både 2008 och 2007 vann Halmstads BK.
I den första halvleken såg det ut som om Pep lyft Halmstad, i alla fall spelmässigt. Men det tillhör alltså bilden att HBK brukar nå bra resultat i Malmö. Därför var årets resultat faktiskt ett kliv bakåt.

Det gick bra för MFF även i superettan.

Utlånade Omid Nazari gjorde mål för Ängelholms FF. Kul.

Agon Mehmeti, Jiloan Hamad, Jimmy Durmaz, match, Miljan, Molins, Omid Nazari | 1 kommentar »