Malmö FF:s årsmöten brukar vara ovanligt välbesökta. Tro mig, jag har bevakat ett antal även i andra klubbar och kan jämföra. Men torsdagskvällens MFF-möte i Swedbank Stadion-restaurangen kommer troligen att slå något slags rekord. I alla fall om man ska döma av uppgifterna från Malmö FF att det är runt tre gånger så många som förra året som bokat landgång efter mötet. Det kan mycket väl bli 400-500 pers på plats.

Givetvis är det förnyelsen av styrelsen som lockar.

Att Håkan Jeppsson väljs som ny ordförande tar jag för givet. Det är lika självklart som att avgående Bengt Madsen blir vald till hedersordförande. Det som kittlar är istället att minst fem personer kommer att slåss om fyra platser. Lite dramatik är aldrig fel, plus lite tillämpad medlemsdemokrati.

Alla som snackar om storm och turbulens, och ännu värre om kupper, är ute och cyklar. Eller ute efter att kasta skit på MFF.  Bakom valberedningens förslag att välja in tre nya ledamöter plus välja om Ingemar Erlandsson ligger en i hög grad demokratisk process.  Samma sak gäller i lika hög grad när det gäller Framtidsgruppens förslag att stötta två av de nya, men som tredje namn föra fram Mikael Brandrup. Valberedningen har gjort ett bra jobb. Det har Framtidsgruppen också. Jag är övertygad om att alla de fem som offentligt kandiderar, det vill säga Ingemar Erlandsson, Mikael Brandrup, Carina Brorman, Anders Pålsson och Per Eliasson kommer att göra ett gott jobb om de blir valda.  Samma sak gäller även för Lars Kongstad och Björn Bergman, som av både valberedningen och Framtidsgruppen föreslås bli omvald respektive nyvald som suppleant.

Däremot är jag mycket mer tveksam om det plötsligt skulle poppa upp ett nytt namn på mötet. Jag gillar nämligen att man tack vare bloggar som Sven Liljegrens  (snyggt jobbat Sven!)och hemsidor som Framtidsgruppens haft en bra chans att bekanta sig med kandidaterna. Läs gärna även intervjun jag gjorde med Mikael Brandrup i Skånskan när det blev känt att han skulle stå kvar som kandidat.

De flesta har för övrigt tagit för givet att valet står mellan Brorman och Brandrup, och att de kommer att ställas mot varandra när det är dags att rösta. Så enkelt är det nog inte. Stadgarna ger inget 100-procentigt besked. Mötet och framförallt mötesordföranden (allt tyder på att rutinerade Nils Yngvesson kommer att bli föreslagen) avgör. Man kommer att diskutera frågan inför mötet och helt enkelt anpassa sig och använda den metod som passar bäst och ryms innanför stadgarna. Det kan bli en lååång och krånglig procedur. Eller så blir det snabbt och enkelt. Huvudsaken är att det blir rätt.

Jag tror inte att någon av de föreslagna kandidaterna kommer att göra bort sig i en MFF-styrelse och helst skulle jag vilja ha in både Brorman och Brandrup. Men jag skulle gärna vilja tillföra ett argument för Mikael Brandrup som jag knappt sett nämnas. Det känns som om han är den som brinner allra mest för att bli vald, och gör det för att det är just Malmö FF som är aktuellt. I min bok är det ett stort plus.

0-0 mot Shaktors lillebror Metalurg tänker jag inte skriva så mycket om. Mer än att varje MFF-match man inte kan se svider i själen. Och att det är bra att hålla nollan.

Missade Rammstein i Malmö Arena. Det gjorde inte Patrik Jandelin.

Trodde att min komb av favoritlag med Malmö FF, Arsenal och Brynäs var unik. Men det är den inte. När jag skrev om Lilla Torg-FC Trelleborg berättade FC Trelleborgs tränare Christian Lind att han håller på exakt samma lag. Kirseberg kan vi glömma, de finns ju inte ens längre, det är snart bara jag som inte riktigt vill förstå det. Lind är en bra man…