Törners MFF-blogg - Bloggar

Arkiv för ‘Ricardinho’

MFF missade chansen – och chanserna

29 september, 2011 av Ole Törner

MFF skapade tillräckligt många chanser för att vinna. Austria Wien var tillräckligt uselt bakåt för att förlora. Ändå gick det inte vägen och det är bara att konstatera att MFF gjorde en ny svag insats i Europaspelet. Och det var riktigt synd.
För det här var chansen att ta tre poäng i den första hemmamatchen och skapa en god möjlighet att gå vidare. Nu blir det som att klättra uppför Turning Torso.
AZ Alkmaar är definitivt bättre än Austria.
Metalist Charkov är säkert också vassare.
Därför hade inte MFF råd att förlora, särskilt inte som man skapade ett hav av chanser, men drunknade i en blandning av missflyt och oskicklighet.
24 avslut, bara ett mål. Och tolv hörnor!

Krasst uttryckt var det här länge en match mellan två lag som inte kunde försvara sig och ett som inte kunde göra mål. Austria Wien ska ha beröm för sin effektivitet och förre Arsenalseplaren Nacer Barazite var riktigt, riktigt bra.
Men givetvis ska man inte ligga under med 0-2 efter 45 minuter där det gick tre, kanske fyra, goda MFF-chanser på varje Austrialäge.
Efter paus slutade Austria Wien att bry sig om anfallsspelet. MFF chansade lite mer, lyfte lite mer långt och tryckte på med Pontus Jansson och company.
När tiden gick kändes det mer och mer uppgivet, men egentligen var det bara en tidsfråga innan MFF skulle få utdelning. Allt blev en kamp mellan Malmö FF:s oförmåga att sätta dit chanserna och Austria Wiens försvar, som förvisso blev något starkare när man backade hem, men som fortfarande inte var bra.
Austria hade tur som höll ut så länge som laget trots allt gjorde. Om MFF fått in bollen en kvart tidigare hade det till och med kunnat bli seger – och det var ingen slump att det till slut blev just Mathias Ranegie som gjorde målet. Han visar mer och mer att vi som direkt när han värvades sa att nu har MFF fått en klassavslutare hade rätt.

Annars verkade det faktiskt som om MFF tömde ut allt det positiva före avspark. Då presenterades Ricardinhos nya treårskontrakt. Som Patrik Jandelin sa i högtaleriet: agenten kom till slut, den här veckan och han skrev under.
I ett vidare perspektiv – det vill säga utanför den här matchen – är det naturligtvis ett stort plus för Malmö FF att brassebacken nu följde upp sina tidigare uttalanden om hur gärna han ville stanna med att även göra det. Kanske inte så konstigt att Erik Hamrén under sin korta tid som landslagsbas redan känt sig tvungen att kalla sju vänsterbackar när 2010 års allsvenskas klart bästa var brasilianare. I år har han varit lika ojämn som MFF i sin formkurva. Hittar han tillbaka till den jämna höga nivån han höll ifjor kommer han att vara värd det tvåsiffriga miljonbelopp det säkert kostat att få hans – och agentens – signatur på kontraktet.
Publiksiffran var sämst. 10 800, en bra bit lägre än mot Torshavn. Den meddelades aldrig under matchen. Uefas regler förbjuder det. Det beslutet känns ju verkligen motiverat!

Mathias Ranegie, Ricardinho | 4 kommentarer »

Ersättarna höll inte samma standard

8 september, 2011 av Ole Törner

Beslutet att ställa över U21-landslagsspelarna Pontus Jansson, Ivo Pekalski och Jiloan Hamad var rätt tänkt. Men det blev fel. Särskilt som Wilton Figueiredo också var borta. Nu hade MFF aldrig de nödvändiga vapnen för att penetrera Gefle IF:s kombinerade mur av vasst försvarsspel och närkampsstyrka.
Varför blev det då fel? Jo, inte för att beslutet att vila spelarna inte var motiverat från början utan för att ersättarna missade att ta chansen att övertyga om att de är lika bra, eller åtminstone nästan lika bra, som spelarna som fick stå över.

Därför drabbades MFF egentligen av två hårda smällar. Dels innebar förlusten i sig att laget tappade värdefull mark i jakten på tredjeplatsen som garanterat ger internationellt cupspel nästa säsong. Dels för att om man ska döma efter insatsen mot Gefle IF så har MFF inte den breda trupp som kommer att krävas om klubben under hösten ska klara att både prestera i Europa league och i allsvenskan, som fortfarande är det viktigaste. Då kommer det nämligen att krävas att MFF ofta gör just det som misslyckades på Strömvallen: att vila spelare och rotera i truppen.
Miljan Mutavdzic är definitivt inte i närheten av att vara lika vass som varken Wilton Figueiredo eller Ivo Pekalski. Jeffrey Aubynn är det heller inte, även om han är närmare. Men för att lyckas behöver han en av Pekalski eller Figueiredo bredvid sig. I nödfall kan man även kasta in Mutavdzic, men då måste Figueiredo eller Pekalski vara med.
Det syntes redan ifjor och inget som hänt i år har ändrat på den bilden. Om något visade matchen mot Gefle att det är bättre att redan nu spela in Amin Nazari som ett centralt alternativ när de två givna saknas. Bolltappet av Miljan Mutavdzic som föregick 0-2 får definitivt inte hända mot ett lag som Gefle och dödade effektivt alla förhoppningar om att klara en poäng.

Pontus Jansson saknades givetvis också. Den senaste tiden har han varit MFF:s kanske allra vassaste spelare och att han i dagarna utsågs till månadens Tipselitspelare var ett givet val. När det gäller mittbackspositionen borde det dock inte vara lika svårt att hitta alternativ som i mitten av mitten. Markus Halsti har egentligen allt som krävs för att klara uppgiften. Hans teknik, passningsspel, snabbhet och nickförmåga är det inget fel på. Ändå blir det inte bra.
Att han inte får ut sin fulla förmåga tror jag beror på att han spelar för hafsigt, yvigt och med för små marginaler. Det är för mycket bolltapp när han redan har kontroll över situationen och för många beslut där det nödvändiga modet övergår i dumdristighet. Kort sagt ett övermod som resulterar i ett överarbete. Ibland får jag känslan att han vill spela som Ricardinho utan att klara av det, när han borde spela som Ulrich Vinzents eller kollegan Daniel Andersson. Det är bland annat därför jag gillar Pontus Janssons utveckling så mycket. Han är redan bra nog att spela som Markus Halsti gärna vill göra.

Jag skriver, som ni förhoppningsvis redan vet, nu även på twitter.

Gillar redan att vara där.

Inte minst för att läsa vad andra skriver. Svedala IF:s duktige tränare Kalle Palm kastade till exempel ut en fråga:

Har Miljan Mutavdzic gjort någon okej insats på konstgräs?

Bra fråga. Han har i alla fall gjort ett par konstgräsmatcher som man helst bara vill glömma. Inte minst på blött konstgräs.

Mathias Ranegie då?

Jag är fortfarande övertygad om att det är ett bra köp och att han kommer att göra massor med nytta i MFF. Tendenserna till det fanns faktiskt redan mot Gefle.

Amin Nazari, Jeffrey Aubynn, Jiloan Hamad, Mathias Ranegie, Miljan, Pontus Jansson, Ricardinho, Rikard Norling, Ulrich Vinzents, Wilton | 5 kommentarer »

MFF stod upp – och spelade bäst fotboll

3 augusti, 2011 av Ole Törner

Från första till den sista minuten bar hemmapubliken fram sitt Malmö FF. Mot slutet stod man upp, hyllade sina hjältar och skrek ut sin glädje över avancemanget till avgörande play off till Champions league.
Då ska ni veta att MFF gjorde en mycket bättre match i Glasgow!
Kaptenen Daniel Andersson summerade det perfekt direkt efter matchen. En femgradig skala frågade han först. Sedan satte han betyget. I Glasgow var vi en femma, här var vi en trea och sammantaget var det en fyra.
Precis så.

Att det var rätt lag som gick vidare fanns det dock ingen som helst tvekan om. Malmö FF var det bästa laget över två matcher och egentligen sa Rangers FC:s taktik i match två det mesta.
Man satte en jäkla press, satsade fysiskt och fult. Lite grann som kanadensiska hockeyspelare. På gränsen, över gränsen – skit samma, bara det fungerar.
Det kostade två utvisningar och en halv ocean av varningar. Ändå slapp den värste syndaren av dem alla Steven Naismith (nummer 14) undan med ett billigt gult kort för att han slog undan bollen efter en avblåsning.
Malmö FF stod upp samtidigt som man klarade att spela fotboll, en bättre och mer teknisk sådan än Rangers FC. Det vann man på och det var skönt att se.

Sedan är det en helt annan sak att Rangers sätt att spela ibland även tvingade Malmö FF:s spelare över gränsen. Jimmy Durmaz hade flyt när han fick vara kvar på planen efter en eftersläng. Ricardinho fick ett rött kort efter två gula. Där var det betydligt mer tveksamt, men sammantaget hamnade domaren Vladislav Bezborodov rätt när han bestraffade Rangers FC betydligt hårdare än Malmö FF.
Uppe på hedersläktaren såg Rangers ledare ut som likkistor i ansiktet. Den skotska storklubben är illa ute ekonomiskt och har precis blivit räddad av en ny ägare. I Malmö FF:s penningpung stramar det däremot nu av färska kulor. I massor.
Paradoxalt nog får Malmö FF så mycket pengar att man egentligen inte behöver det riskkapitalbolag klubben nyligen bildat.

Flera gånger har MFF-ledningen betonat att det bästa varit om man haft pengarna själv. Då hade bolaget varit onödigt. Nu har man pengarna och även om det är snudd på elakt kan man ju undra om det verkligen var rätt timing att inte använda pengarna i riskkapitalbolaget innan man inte behövde dem?
Fast det är ett i-landsproblem.
Det viktiga är att MFF med eftertryck visat att det redan vimlar av duktiga spelare i truppen. Och nu finns det utymme att skaffa ett par till. Det tror jag att klubben gör också.
Till sist; Matchen var inte bara en seger för Malmö FF. Det var också en seger för Malmöpubliken. Eaxkt så här ska man uppträda. Hvergang.

Daniel Andersson, Jimmy Durmaz, Ricardinho | Inga kommentarer »

Avancemanget det i särklass viktigaste

19 juli, 2011 av Ole Törner

Malmö FF är vidare i Champions league-kvalet. MFF har dessutom säkrat en Euro league-fortsättning även om det skulle bli förlust i nästa omgång mot Rangers FC från Glasgow. Det är givetvis det absolut viktigaste klubben kan ta med sig från den första omgången mot HB Torshavn.
Fotboll, och idrott överhuvudtaget, handlar om att vinna. Malmö FF:s mål var att avancera, det uppfylldes. Därför finns det ingen som helst anledning att ta fram den stora sågen.
För att ta en jämförelse. För sex år sedan gjorde Malmö FF en monumentalt usel insats spelmässigt mot Cork City från Nordirland och åkte ur kvalet till Uefa-cupen. Skam och skandal och jag minns att jag skrev ihop en krönika som var så arg och bitter att det närmast brann i datorn.

Nu gjorde MFF en sett över två matcher spelmässigt usel insats mot HB från Färöarna. Men gick vidare! Därmed finns det ingen som helst anledning att kritisera på samma sätt. Malmö FF skulle bara slå ut ett lag som HB – som givetvis inte är i närheten av att hålla allsvensk klass – och det gjorde man.
Ifjor när alla skulle gulla med MFF östes det beröm över lagets sätt att spela vacker fotboll. Det gör man inte längre. Dessutom har man slutat att spela bra. Men det går fortfarande ut på att prestera resultat. 2-0 och 1-1 ger avancemang och det är precis den saken som kommer att stå i alla historieböcker. Inte hur spelet såg ut.

En helt annan sak är att MFF borde ha vunnit med 5-0 eller 6-0 hemma och dödat matchen långt före de sista 90 minuterna – andra halvlek – på Färöarna. Precis som Austria Saltzburg gjorde ifjor, 5-0 i den ena matchen, då är det skit samma hur match två ser ut. Saltzburg torskade med 0-1.
Att Malmö FF inte skulle få en lätt resa i returen var ingen överraskning. Det ÄR svårt att vinna stort på Färöarna. Felet låg alltså i att man hamnade i ett läge då ett enda mål för HB Torshavn skulle sätta en grym press på Malmö FF. Målet kom och trycket kom också. Jag vet att jag kommer att få kritik för det här från folk som gillar att gnälla, men i min bok var det bra av MFF-spelarna att i det läget hålla emot och till och med kontra in 1-1 på tilläggstiden.
Jag köper heller inte för ett ögonblick snacket om att Rangers FC kommer att köra över MFF om Malmölaget inte spelar bättre än mot HB.
Nu är det MFF som jagar. HB höjde sig när man mötte bättre motstånd än man var vana vid. Det kommer MFF också att göra!
Mot HB Torshavn var det desperation. Nu blir det inspiration. Jag utgår från att Malmö FF kommer att spela mycket bättre mot Rangers.
Och mitt i alltihopa kan det vara bra att komma ihåg att Rangers fått en massa kritik på hemmaplan de senaste åren för sitt spel i Europa. Man kan knappast berömma laget för att vara en segermaskin i Europamatcherna. På tre år har Rangers spelat 18 stycken, och vunnit en! I och för sig har nio slutat oavgjort, ofta mot starkt motstånd, men det har gnällts en hel del på Ibrox också.

Det absolut värsta med matchen på Färöarna var dock att Ricardinho drog på sig sin andra varning och blir avstängd i den första matchen mot Rangers.

MFF:s U21 slog serieledaren Kalmar FF med 2-0

Kalmar hade ett massivt övertag från start, i spel, tyngd och rutin. Men MFF:s unga lag kämpade, behöll sina positioner och spelade med ett härligt lugn.

Ingen spelare var 20 eller över. Två var 19, alla de övriga yngre.

Erik Pärsson gjorde 1-0 efter en halvtimme.

I den andra halvleken kom så en frilägesutvisning på en Kalmarback (hårt dömd), en straff till MFF och ett mål till 2-0 på straffen av Egzon Sekiraca

U17-spelaren Sekiraca gjorde en vass match. Allra bäst var dock mittbacken Filip Helander och målvakten Simon Forsén. Båda har haft skadeproblem tidigare i år, men är nu rejält på gång.

Forsén kändes säkrare och bättre än Uddenäs. Fast den helgula målvaktsdressen var ingen höjdare…

Ricardinho, Torshavn | 2 kommentarer »

Molins ska hyllas

15 maj, 2011 av Ole Törner

Det är svårt, för att inte säga korkat, att inte hylla Guillermo Molins.
Först gjorde han årets snyggaste mål. Sedan följde han upp med att göra ett som han själv tyckte var ännu vackrare. Och varför inte? Det var det ju, i alla fall nästan.
Dessutom betydde målen en massa. Det är en sak att sätta dit en kanon i krysset vid ställningen 4-0. Nu tryckte Gische dit två mål som avgjorde matchen.
I mitt tycke har Molins samma status i laget som de ”opetbara”, det vill säga spelare som Johan Dahlin, Daniel Andersson, Ulrich Vinzents, Ricardinho och Ivo Pekalski. Är han i bra form ska han spela. Han är helt enkelt truppens bäste yttermittfältare.

MFF gjorde en bra match. Ibland riktigt bra spelmässigt. Men det är givetvis inte godkänt att dominera så totalt som man gjorde de första 30 minuterna utan att få utdelning.
Ifjor hade det stått 1-0 eller 2-0 efter den inledningen.
Tack vare de två kanonmålen kan laget dock nu vara på väg att nå samma säkerhet och effektivitet igen. Mål och segrar ger det självförtroendet och även ett kvitto på att jobbar man på rätt sätt ger det utdelning.
Det pratas mycket om snabbt och effektivt passningsspel, och det har Malmö FF-truppen alla förutsättningar att prestera. Men lika viktigt som att se till att bollinnehavet leder till något gott är att erövra bollen från motståndaren.

Mot ÖSK var MFF som ettriga iglar på den bollförande moståndarspelaren, tryckte på, stängde in och fick väldigt ofta tag på bollen. Bra jobbat!
När Guillermo Molins efter matchen blev omringad av ovanligt många reportrar – konstigt vore väl annat efter den insatsen? – tryckte han just på den detaljen.
Strax innan hade han dessutom till radion sagt att man i pausen i omklädningsrummet diskuterat vad man skulle göra när man startade halvlek två med 0-1 i baken.
- Vi skulle gå in och visa lite, ja jag vill inte säga ordet, men den sitter mellan benen.
När laget är som bäst är Malmö FF en vacker och ovanligt snabb fjäril med bollen och en ilsken bålgeting utan.

Bäst mot Örebro var förutom Gisches vackra mål ytterbacksspelet. Både Ulrich Vinzents och Ricardinho var lysande. Jeffrey Aubynns insats i den första halvleken visade också att det var rätt att flytta upp Wilton Figueiredo i anfallet för att kunna köra med Jeff och Ivo Pekalski på mitten. Ivo har dock en bit kvar innan ringrosten är borta. Han behöver fler matcher. Nu tappade han boll ett par gånger, och det kunde blivit riktigt farligt. När han är i full form gör han inte det.
Agon Mehmeti satt på läktaren. Mot Häcken ska han in i laget igen. När Wilton Figueiredo drog på sig sin tredje varning löste han problemet hur man ska bereda plats för honom.

Daniel Andersson spelade match nummer 401 och hyllades förtjänt för att ha passerat milstolpen 400.

När han lämnade Swedbank stadion frågade någon om han skulle avsluta dagen med att se VM-finalen i ishockey. Han tittade, såg ut som om det var en ovanligt dum fråga och svarade bara

- Nääää

Käppakrig är inget för MFF:s kapten.

Patrik ”Lakan” Jandelin var speaker. Redan före matchen påpekade han bestämt att MFF aldrig förlorat när han varit det. Sviten är fortfarande obruten.

Daniel Andersson, match, Molins, Ricardinho, Ulrich Vinzents | Inga kommentarer »

En brännande fråga

14 april, 2011 av Ole Törner

Två stora frågor inför matchen mot Djurgården:

1) Johan Dahlin och Ricardinho stod över träningen. Kan de spela?

Och så den allt mer brännande:

2) Guillermo Molins eller Jimmy Durmaz?

Svaret på den första är enkelt. Klart att de är med. Ricardinho fick en liten smäll mot Halmstads BK, men stod över enbart av säkerhetsskäl. Johan Dahlin stannade i Swedbank stadions innanmäten för att han kände sig stel. Och då var det ju bara bra att han stod över träningen. Det ökar chansen att han kan spela - och det är jag ganska säker på att han gör. Roland Nilsson verkade i alla fall inte ett dugg orolig.

När det gäller Durmaz eller Molins gjorde MFF-tränaren – det är han ju fortfarande – allt för att undvika att svara.

Jag hade valt Molins, det skrev jag redan efter HBK-matchen och Gisches starka inhopp, och det står jag fast vid. Dessutom känns det som om majoriteten av de som följer MFF också har den uppfattningen.

Men det ska Roland Nilsson givetvis strunta i.

Om vi ska spekulera lite grann, eller mycket, kan man plocka fram följande för och emot när det gäller sannolikheten att det blir Molins:

Mot:

Historien talar inte direkt för att Rolle väljer Molins.

Durmaz har startat i två vinstmatcher.

För:

Gische har två starka inhopp.

Durmaz såg rejält arg ut när han knallade ut från omklädningsrummet och när han körde iväg gjorde han en halv burn out med bilen. Ibland får spelare tidiga besked.

Vi som lever och tittar får se.

Rutinerade tränaren och instruktören på MFF:s fotbollsgymnasium Richard Ohlqvist gick för resten förbi när vi stod utanför Malmö FF:s omklädningsrum, log stort och skrek något om varför man i stort sett spekulerade i alla namn utom hans när det gällde Roland Nilssons efterträdare?

Ska jag skriva att du vill ha jobbet? frågade jag.

Visst, gör så. Det är i alla fall inte dummare än ett par av de andra namnen.

Jimmy Durmaz, Johan Dahlin, Molins, Ricardinho, Richard Ohlqvist | Inga kommentarer »

En väntad och glad nyhet

8 april, 2011 av Ole Törner

Väntade nyheter kan också vara goda nyheter.

För inte var det någon skräll att Jiloan Hamad förlängde till och med 2013.

Men riktigt kul var det – och bra, både för spelaren och klubben.

För Per Ågren var det dessutom en milstolpe. Det är ju den första spelaraffären han fullföljt som ny sportchef i Malmö FF.

Påpekade det för honom och han blev nästan lite överraskad.

Det har varit så mycket att göra att jag inte tänkt på det från den synvinkeln konstaterade han. Men visst, lite historiskt var det och när han gjort lika många affärer som Hasse Borg – eller hälften – kan han alltid blicka tillbaka och minnas den som blev hans första.

Att Malmö FF väljer att nämna riskkapitalbolaget i samband med att man presenterar nyheten om Jiloan Hamads kontraktsförlängning är knappast en slump.

Dels har det varit en förutsättning. Med över 30 miljoner back från förra året krävdes det nytt kapital att agera ”friare” med. Dels är det viktigt att betona att pengarna från de nästan 20 investerarna långt ifrån bara ska gå till att köpa in nya spelare utifrån utan även vårda den trupp man redan förfogar över. Det är en signal som uppskattas både av spelarna och av dem som gillar Malmö FF:s sätt att fostra egna talanger eller plocka dem tidigt från andra klubbar och ge dem chansen – och vem gör inte det?

Nu går jobbet vidare på att förlänga med Agon Mehmeti, Ricardinho och Guillermo Molins.

Att Jiloan Hamad blev först med att sätta sin signatur på papperet var ingen högoddsare. Vem som blir näste man till kontraktsskrivning är lite svårare att gissa. Men inte mycket. Agon bör stå på tur…

Att MFF kan, vill och bör förlänga med alla tre är i alla fall klart.

Fast så ofta som Roland Nilsson satt Molins på bänken förstår jag om Molins vill avvakta. Och i jakten på att förlänga med Ricardinho är väl faran snarare att Rolle vill ta med sig honom till FCK.

Lägg för övrigt märke till skillnaden mellan Jille. Gische, Ricardinho och Agon och de övriga fem vars kontrakt också går ut efter den här säsongen.

Jille är klar, de tre övriga vill man behålla och har inlett förhandlingar med.

När det gäller Jeffrey Aubynn, Ulrich Vinzents, Yago Fernandez och de två målvakterna Dusan Melicharek samt Dejan Garaca säger MFF och Per Ågren att man kommer att utvärdera och ta ställning under säsongen.

Det gäller att prestera och även förväntas kunna göra det 2013.

Att MFF släppte Joseph Elanga inför årets säsong var ett tydligt besked om att det för en etablerad spelare inte räcker med att vara bra att ha ifall det skulle behövas.

Malmö FF har fem-sex stora talanger (minst) som ännu inte fått plats i seniortruppen, men som i ett perspektiv på ett till två år snart borde få det. Därför måste man vara ytterst noggrann vid varje kontraktsförlängning.

För mig hänger Yago mest löst.

Förutsatt att Jasmin Sudic klarar att kämpa sig tillbaka en gång till kan MFF 2012 ha ett mittbacksurval med Daniel Andersson, Pontus Jansson, Markus Halsti, Jasmin Sudic och Filip Helander med Alexander Blomqvist som dörrknackare. Yago måste spela väldigt bra under 2011 för att motivera en förlängning. Jämför till exempel med Ulrich Vinzents vars position inte alls är lika konkurrensutsatt.

MFF borde för resten vägra att släppa Gammeldansken innan han gjort ett mål. Det finns bara en enda spelare som spelat fler A-lagsmatcher med MFF än Ulrich Vinzents utan att näta. Det är målvakten Nisse Hult. Målvaktskollegorna Janne Möller, Jonnie Fedel och Helge ”Gripen” Bengtsson har sammanlagt gjort fem mål. Är det någon spelare jag unnar att få näta är det Ulrich. Ge honom en straff.

Agon Mehmeti, Alexander Blomqvist, Dejan Garaca, Filip Helander, Jasmin Sudic, Jeffrey Aubynn, Jiloan Hamad, Joseph Elanga, Molins, Per Ågren, Pontus Jansson, Ricardinho, Yago | 3 kommentarer »

Härlig inledning i Höör

12 februari, 2011 av Ole Törner

De första 20 minuterna av matchen mellan Malmö FF och Trelleborgs FF var MFF mycket bra.

Sedan fortsatte MFF att spela bra – inte lika bra, men nästan – halvleken ut, och fick även in 1-0.

Om matchen tagit slut där hade det känts som ett verkligt styrkebesked.

Nu blev det inte så. Istället kom TFF igen och MFF fick nöja sig med 2-2 efter att till och med ha kommit i underläge.

Innebär det att man ska spela upp den stora gnällvalsen?

Tycker faktiskt inte alls det.

Var uppe och fikade i klubbstugan i pausen. På vägen dit mötte jag och snackade med massor med folk utanför de rena MFF-kretsarna. Ni ska veta att det sades väldigt mycket positivt.

Flera var lyriska över MFF:s spel, bollbehandling och passningstempo.

Ta bara Jimmy Durmaz. När han körde loss var det ingen som hängde med. Och Jeffrey Aubynns passning till 1-0-målet var grym, liksom Daniel Larssons sätt att lura bort Viktor Noring.

Att man sedan tappade efter paus är sådant som händer under försäsongen. Psykologiskt tror jag också att det efter den snygga inledningen och ledningsmålet i den 45 minuten spred sig en känsla av nöjdhet i MFF-leden. Man slappnade av lite grann. Farligt, inte minst mot ett lag som Trelleborgs FF.

MFF borde ha sett tiill att döda matchen den första halvtimmen. Chanserna fanns, både till 1-0, 2-0 och 3-0. TFF är nämligen ett lag det inte lönar sig att spela ut.

Så länge man är med i matchen, så länge som man trots nästan inga anfall och nästan ingen boll kan producera sådana chanser som Mattias Adelstams två träträffar är laget som en envis terrier som biter sig fast i byxbenet. Och ser man inte upp står det plötsligt 1-2.

TFF är ett bra lag. Ett av Sveriges sex bästa ifjor och troligen även i år. Det ska vägas in innan man börjar yra om att det är uselt att bara spela 2-2 mot dem.

Därför ska jag istället för att gnälla plocka fram ett par riktigt positiva saker:

1) Spelet första 20 är redan nämnt. Rena njutningen.

2) Daniel Larssons målform. 1-0 hur kallt som helst och straffreturen till 2-2 skulle bara in.

3) Minns ni när det kändes som en halv katastrof om Ivo Pekalski eller Wilton Figueiredo blev skadade eller sjuka? Jeffrey Aubynns och Ivos samarbete var inte perfekt och alla positioner inte de rätta, men Jeffs spel lovade ändå väldigt mycket.

4) Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad.

5) Utan Noring i TFF-målet hade Malmö FF gjort betydligt fler mål än 2. Och med en trött Peter Abelsson istället för Tobias Mattsson i backlinjen hade det blivit samma resultat.

6) Publiksuccén. Nästan 2 200 åskådare var fler än Höörs IS hade räknat med.

När Durmaz, Hamad, Pekalski, Ricardinho, Daniel Larsson och de andra i MFF kom loss med fart och teknik vann säkert laget många nya supportrar i Mellanskåne. Och egentligen är det fel att bara nämna de spelarna. Alla i dagens MFF är bra med bollen, ta bara Ulrich Vinzents dribbelnummer som ledde fram till straffen. Egentligen var det synd att gammeldansken inte fick lägga den själv. Snart har han ju spelat en halv evighet i Malmö FF utan att göra något mål.

Höörs IS bjöd dessuom på ett bra arrangemang. Vänligt, proffsigt och effektivt! Att lokalisera ut en eller ett par matcher per år för att stärka Malmö FF:s varumärke utanför Malmö är en bra idé. Och det känns som om Höör borde få chansen även nästa säsong.

Höörs IS spelade för övrigt också på lördagen. Nye tränaren Hasse Mattisson fick se sitt lag hålla nollan och besegra Lilla Torg FF med 3-0. Utan Mattias Thylander och Mats Lilienberg.

Daniel Larsson, Höörs IS, Ivo Pekalski, Jeffrey Aubynn, Jiloan Hamad, Jimmy Durmaz, Ricardinho | Inga kommentarer »

Hulda tror på MFF-guld

29 september, 2010 av Ole Törner

Pratade med Olympiclegendaren Peter ”Hulda” Hillgren om hans fortsättning som tränare i BK Olympic, som han precis fört upp i division 2.

Jo då, han tränar laget nästa år också.

Men framförallt; han tror stenhårt på Malmö FF i guldkampen mot HIF. Och på söndag i matchen mot Trelleborgs FF.

Hulda bör verkligen veta vad han pratar om. Han är en duktig tränare som haft framgångar med många lag och som spelare var han allsvensk i både MFF och HIF, och i TFF.

Tycker också att hans synpunkter låter vettiga. Inte minst för att han lyfter fram saker som jag själv tycker talar för MFF. Döm själv. Här är snacket:

.- Malmö FF tar guldet.
- Dessutom har jag väldigt svårt att tänka mig att MFF skulle kunna förlora mot Trelleborgs FF i helgens match, säger Hulda.
När han ska jämföra de suveräna guldkandidaterna trycker Peter Hillgren framförallt på ett par saker han tycker talar till MFF:s fördel.

- De spelar bättre fotboll, helt enkelt, och har ett mer vägvinnande spel. Jag är imponerad av MFF:s passningssäkerhet och vilja att anfalla. Dessutom känns det som om man har en bredare trupp än HIF. Varje gång en spelare är borta finns det en annan att sätta in utan att det märks.

- Helsingborgs IF är mer av ett kamplag. Man kan nå stora framgångar även med den typen av spel och HIF är väldigt bra på det man gör. Inte minst är det fascinerande att se hur Marcus Lantz driver på laget.

I den jämna slutstriden är det dock MFF:s kvaliteter som Peter Hillgren tror och hoppas – han var själv en spelare som gärna ville bjuda på underhållande fotboll – ska vara viktigast för att nå framgången.

- HIF är som sagt väldigt bra på att kämpa, men nu i slutskedet av serien är det en egenskap som många lag plockar fram.

- MFF:s sätt att lägga upp spelet gör det lättare att dominera i matcherna och besegra de sämre lagen medan HIF hela tiden måste vara bättre på att kämpa mot lag som i slutet av säsongen också tvingas vara jättebra på att göra det.

Några särskilda spelare du imponerats av i MFF?

- Jag gillar verkligen Ricardinho. Han gör det mesta rätt. Ivo Pekalskis sätt att gå ner och samla upp bollar tycker jag också om. Även i övrigt finns det många härliga spelare i truppen. Guillermo Molins kan lösa upp ett försvar och ta sig förbi. Fast mot IFK Göteborg verkade det som om han kände att han måste övertyga och visa hur bra han är varje gång han fick bollen. Samtidigt var han ju nära att avgöra flera gånger. Om han slappnar av lite och spelar enklare kommer det att bli ännu bättre.

Ivo Pekalski, Molins, Peter Hillgren, Ricardinho | Inga kommentarer »

En söt smak av serieledning

29 augusti, 2010 av Ole Törner

Känner ni den?

Den alltför sällsynta, men skönt söta smaken av serieledning. Som i sin tur leder till ett annat trevligt S-ord, nämligen SM-guld.

MFF har uppenbarligen nu blivit så bra att man förtjänar det flyt som ger vinster även när man möter ett bra lag och själv inte riktigt når upp till den standard laget håller när det spelar på topp.

Elfsborg, med Napolimatchen i benen, gjorde nämligen en riktigt bra insats.

Samtidigt gick det ibland lite för långsamt i MFF:s passningsspel och det blev lite för många långa bollar utan adress. Något Rolle Nilsson också var mycket noga med att betona efter matchen. Han ställer höga krav och vet vad som behövs och vad spelarna numera kan.

Ändå blev det 1-0, och i den första halvleken var Malmö FF lite bättre än Elfsborg. Framförallt skapade man något vassare chanser. Efter paus tog Elfsborg initiativet till dess att Malmö FF på nytt tuggade sig upp jämsides och till och med förbi, villet också gav målet. Efter det tappade man lite igen, men Elfsborg fick ändå inte till det där riktiga kvitteringstrycket.

Två man avgjorde matchen:

Daniel Andersson som härligt nog fick göra målet, det var lagkaptenen verkligen värd.

Johan Dahlin som fick göra en grym räddning på Elfsborgs bästa chans och nu har hållit nollan i 590 minuter. 57 till och han slår Janne Möllers MFF-rekord på 646. Det bör fixa sig i andra halvlek mot Åtvidabergs FF och jag är övertygad om att ”Jätte-Möller”, som som vanligt satt och tittade på matchen uppe på läktaren unnar honom att ta det där rekordet.

I mitt tycke fanns det också tre kandidater till titeln bäste MFF:are:

Ricardinho som for fram som en elegant och offensiv Duracell-kanin på kanten.

Ivo Pekalski som går från klarhet till klarhet. Typiskt var väl att det krävdes att han halkade för att slå en felpassning. Hans lugn och förmåga att hålla i bollen utan att man ska sitta med hjärtat i halsgropen av rädsla för att han ska tappa den fortsätter också att imponera. Att Lennartsson missade honom i senaste U21-landslagstruppen måste nästan bero på att man tillämpar någon slags turordning. ”Visserligen är Ivo bäst, men han är 19 år och vi har minsann 20 och 21-åringar som ska ha chansen först”.

Daniel Andersson som spädde på sin svit av närmast felfria insatser. Det känns också som att kemin stämmer mellan honom och Yago. Om jag får leka lite amatörpsykolog verkar det som om Daniel med Yago som partner mer kan koncentrera sig på sitt eget spel. Han vet att han inte behöver ta ett ansvar för honom också. Yago kan själv. Med Pontus Jansson bredvid sig fick MFF-kaptenen mer av ett dubbelt ansvar – för hela mittförsvaret. Inte för att det alltid behövdes. Pontus kan också, men han är ung, något ojämn och har ännu inte samma naturliga pondus.

Yago har för övrigt ännu inte varit med och släppt in något mål i MFF, vänskapsmatchen mot Fulham inräknad. Måste vara en härlig upplevelse. Får också känslan av att han nästan är den som njuter allra mest av att hoppa och jubla med klacken efter hemmamatchssegrarna.

Wilton Figueiredo fick sin varning och blir avstängd mot Åtvidaberg för att vara redo mot Helsingborgs IF. För visst var det ett taktiskt gult kort. Först försökte han skälla lite på Elfsborgsspelare sedan James Keene fällt Agon Mehmeti, men det gav inget resultat så minuten senare kapade han istället närmsta gultröja.

Nu är det bara Daniel Larsson som riskerar avstängning vid nästa gula kort (han står på två). Å andra sidan är det evigheter sedan han blev varnad senast.

Nu blir det uppehåll i nästan två veckor innan Malmö FF spelar igen, borta mot Åtvidaberg lördagen den 11 september. Med nyvunnen serieledning kan det kännas som en lång väntan. Men även om det ändå framgick att det var seriens två mest spelande och passningsskickliga lag som möttes tyckte jag ändå att det smugit sig in så pass med grus i maskineriet att det nog bara är bra för MFF med ett litet uppehåll.

Och glöm det där med att det skulle vara bättre att jaga än jagas.

Där tar jag med glädje rygg på Daniel Andersson som med ett stort leende slog fast att här i MFF tycker vi bara det är bra att ligga två poäng före. Mycket hellre det än att ligga två poäng efter.

I morgon är för övrigt semestern definitivt slut. På med selen igen. Lika bra att suga ut det sista ur ledigheten. Kräftskiva i gott sällskap igår och en liten Glenfarclas så fort jag satt punkt för det här. Känns som att det går att summera en riktigt givande helg.

Åtvidaberg, Daniel Andersson, Ivo Pekalski, Janne Möller, Johan Dahlin, match, Ricardinho, Yago | Inga kommentarer »