Heter man Thern och är tillräckligt bra hör man hemma i Malmö FF.
Konstigare än så är det egentligen inte.
Men i Malmö FF har Simon Thern väldigt mycket mer att leva upp till än i Helsingborgs IF.
I HIF gick det att komma undan- och till och med roa vissa historielösa – med att snacka om pappa Chipsröven.
Bortsett från att det är lite för mycket go gubbe-Göteborgskt kalsongklipparstuk över sånt, så vet man ju i Malmö att det än så länge skiljer väldigt många nivåer mellan Jonas och Simon.
Simon Thern är lovande och har alla förutsättningar att bli riktigt bra. Men det är fortfarande så att Simon hittills under hela sin karriär inte har slagit fler geniala passningar än pappan hann med på ett par matcher.

Det här skriver jag inte för att vara taskig. Tvärtom. Varmt välkommen till Malmö, Simon. Du ska veta att ett val av MFF innebär att det kommer att sitta och stå väldigt många åskådare på Swedbank stadion som inget hellre önskar att det ska gå bra för just dig. Helt enkelt för att det kommer att värma lite extra i supportrarnas hjärtan att se sonen till en klubblegendar lyckas. Det får du på köpet vid en övergång, dessutom en extra dos tålamod i det svåra skiftet mellan lovande och etablerad.
Men du måste också veta att det kommer att jämföras hej vilt och ju längre tid det gått sedan Jonas Thern slutade desto mer han han växt i minnet hos dem som såg honom, kanske till och med några centimetrar högre än han faktiskt var.

Jag kan bara gå till mig själv. Jag har varit bofast på Stadion sedan 60-talet och bara sett två ännu bättre mittfältare än Jonas Thern; Bosse Larsson och Stefan Schwarz, och de enda som är riktigt nära är Lasse Granström och Robert Prytz. Men det är mest nostalgiskt känslopjunk. Om en spelare når den nivån nu försvinner han direkt till en större klubb i utlandet. Och fotbollen har utvecklats. Rejält!
Man ska inte ställa de kraven på Simon Thern, precis som man inte ska döma ut det som omöjligt. Talangen finns där, det känns dessutom som om viljan och självförtroendet fallit på plats.
Å ena sidan går det att säga att om han inte kunde konkurrera ut Ardian Gashi och May Mahlangu vad ska han då tillföra ett mittfält som har ambitionen att vara minst lika bra och vinna kampen om SM-guldet 2012?
Å andra sidan går det precis lika bra att säga att om Simon Thern är fullständigt övertygad att han har det spelet i sig, varför ska han då inte få chansen att visa att han har rätt?
Jag tror nämligen inte för ett ögonblick att det var för att han gett upp kampen mot Mahlangu och Gashi som han valde att lämna HIF.
En värvning av Simon Thern till MFF känns därför klockren som en gyllene möjlighet att skapa något bra. Glöm inte bort att det är Miljan Mutavdzics plats han tar i truppen. Däremot är det inte Mathias Ranegie-klass på värvningen. Där var det självklart att det skulle bli ett lyckat resultat.