Det är härligt med derbyn.
Rivaliteten mellan klubbarna, lagen och supportrarna föder intensiva känslor och en vibrerande nervositetet som tillsammans höjer temperaturen till masugnsnivå.
Matcherna lockar dessutom inte bara de vanliga fotbollsåskådarna utan även många som normalt sett nöjer sig med att sitta hemma i soffan. Och alla har synpunkter, på jobben, i skolorna och ända ner i dagis.
I tisdags kom 27 112 för att titta på AIK-Djurgården, På torsdagskvällen fyller över 23 000 Swedbank stadion till sista plats för att kolla MFF mot HIF.
Logerna och klubbstolarna såldes ut för flera månader sedan, 2 000 kommer att sitta i restaurangen innan matchen och över sju miljoner trillar in i Malmö FF:s kassa.
Därför är matchen livsviktig. För snacket efter, för prestigen, för ekonomin
Om spelarna har rätt inställning för att spela i ett topplag – som både MFF och HIF ska vara – tyc ker de dessutom att det är extra kul och viktigt att vara med och prestera i just en sådan match.
Men ibland skulle jag vilja, allt mer faktiskt, sätta mig på tvären och påpeka att även om derbyn är viktiga så slår de inte ut allt annat.
Det är trots allt titlar det spelas om. Det innebär till exempel att en avgörande guldmatch ALLTID är viktigare.
En match i nionde omgången mellan MFF och HIF kan för mig aldrig slå hemmamatchen mot Elfsborg i sista omgången 2004 då guldet säkrades, eller Mjällby hemma 2010 då ett nytt SM-guld adderades till MFF:s redan blytunga meritlista.
Eller för den delen bortamatcherna mot Häcken och Brommapojkarna när säsongen 2010 gick in i sista andningen och Malmö FF under tung press såg till att hålla undan för HIF i guldracet.
Jag kan hålla på ett tag till och nämna matchen mot Dinamo Zagreb hemma förra året, då allt från spelarnas inställning till publikens sanslösa tryck föll på plats och dramatiken kändes in i alla vinklar och vrår i Stadionbygget. Men ni har säkert redan fattat poängen.
Skit samma om man vinner ett derby om man inte vinner de andra matcherna – och avgörande matcher slår alltid ut prestigematcher.
Malmö FF möter Örebro SK i årets sista hemmamatch (omgång 29). Om den gäller guld för MFF och nedflyttning för ÖSK blir den mycket hetare än derbyt mellan MFF och HIF. I alla fall för mig.
Med åren har jag dessutom utvecklat ett fotbollsintresse på sådan nörd-nivå att jag kan tycka att det är skitkul med en isande kall försäsongsmatch i februari – just för att så få andra bryr sig.
Fast, strunt i det. Låt det bli en fest mellan MFF och HIF och i den ingår spekulationerna om hur hemmalaget ställer upp.
Målvakt, backlinje, yttermittfältare och Mathias Ranegie där framme är givna kort. Det är de övriga tre elftedelarna som är knuten. Jag känner mig ganska säker på att Ivo Pekalski går in på mitten. I så fall får Erik Friberg eller Simon Thern gå av. I övrigt blir det samma lag som mot Åtvidaberg.
Tippar jag. Rikard Norling vill inte att man ska kunna förutsäga alla hans drag.

Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Chefredaktör och ansvarig utgivare: