Prenumerera på den här bloggenIbland är det bra att bita sig själv i svansen. Efter 4-0-segern i cupen i Jönköping avslutade jag krönikan med att skriva:
Viktigast att minnas är dock att 4-0 är inget värt på söndag om MFF inte spelar lika inspirerat då.
Det känns som om det idag är läge att börja precis där.
Exakt hur stor betydelse det haft för MFF:s poäng- och måltorka att tränaren Roland Nilsson sköter laget i väntan på sitt nya jobb i FC Köpenhamn kan man diskutera till dess att man blir blå i huvudet.
Givetvis påverkar det, att förneka den saken är bara dumt.
Därför gav de fyra målen och avancemanget i Svenska cupen en ytterst välbehövlig boost i självförtroendet.
Men jag håller med Roland Nilsson om att det var ett ännu viktigare besked att förbättringen kom efter det att man jobbat stenhårt med anfallsspelet.
Bland annat måste samarbetet mellan de som springer in i boxen och de som ska få in bollen till spelarna som gör det fungera både bättre och snabbare.
I det fallet blev det en radikal förbättring mot Jönköping och Malmö FF fick ett kvitto på att när man lägger ner hårt jobb på att träna en detalj visar det sig även på planen.
Och vi som följer laget från sidan fick i vår tur ett kvitto på att Roland Nilsson – trots den förestående flytten – fortfarande har nog med både glöd och kraft att se problemen och göra något åt dem. Efter 0-0 mot Syrianska har det också varit en helt annan energi på träningarna.
Söndagens match mot Örebro SK kan mycket väl vara Roland Nilssons allra sista som tränare för Malmö FF. Det börjar bli tjatigt att skriva det nu, men läget är ju precis så. Lösningen med FCK närmar sig och arbetet med att rekrytera en ersättare har gått in slutskedet.
Rolle Nilsson är värd att sluta med en trepoängare i MFF-dressen. Den kommer om man spelar som mot Jönköping. Om man upprepar insatserna mot Elfsborg, IFK Göteborg och Syrianska finns det dock inte en chans i världen att Örebro inte utnyttjar det och vinner.
Det var inga små marginaler som gjorde att Malmö FF bara tog en poäng på tre omgångar. Det var uselt spel och en energinivå som inte ens klarat att driva en liten ficklampa.
Om Stuart Baxter tar över – allt mer talar för att ordet OM i det här fallet blir viktigare och viktigare – blir det där med energi inget som helst problem.
Bara att beskedet om vem som ska träna MFF äntligen kommer innebär ett lyft för hela laget och är det något Baxter kan så är det att ingjuta mod och energi i en trupp. Och göra det snabbt.
Däremot står jag fast vid min åsikt att Stuart Baxter som tränare året ut blir perfekt, men att Baxter på ett tre- eller fyraårskontrakt inte alls är bra. Då vill jag egentligen mycket hellre ha Sixten Boström! Och det gäller oavsett resultatet i söndagens match.
När det gäller laget tror jag på följande startelva:
Dusan Melicharek – Ulrich Vinzents, Markus Halsti, Daniel Andersson, Ricardinho – Guillermo Molins, Jeffrey Aubynn, Ivo Pekalski, Jiloan Hamad – Wilton Figueiredo, Daniel Larsson.
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Chefredaktör och ansvarig utgivare: