Jag ger mig. Det är extra kul med derbyn.

Samtidigt står jag fast vid att de som följer Malmö FF – eller vilket annat lag som helst, HIF till exempel – måste ha hål i huvudet om man inte tycker att det är viktigare att säkra en titel i en match mot vilket annat lag som helst.

Eller avancera i Champions league-kvalet.
Fast det är å andra sidan bara ett svenskt lag som har den möjligheten.

Annars är det svårt att inte ryckas med i stämningen inför derbyt.
Smittas av spelarnas entusiasm och tändning i snacket efter träningen och sedan se kön till de sista minuten-biljetter Svenska spel släppte på måndagen ringla sig lång som en serpentin utanför Swedbank stadion. Plus drömma lite om vad som väntar i form av fullt hus, stämning, tifo och annat kul på tisdagskvällen.

Men att gå från det till att tycka att derbysegrar är mycket mer värda än andra trepoängare är ett alldeles för stort steg. Sådant kan lag utan de stora ambitionerna syssla med.

För att ta ett exempel. Om MFF slutar femma i tabellen men vinner båda matcherna mot HIF med 3-0 är det ändå en skitsäsong.

Därför är det extra roligt att det här derbyt, precis som de två ifjor, faktiskt avgör väldigt mycket i toppstriden. Det är seriens etta och tvåa som möts i den tionde omgången.

Malmö FF tog in ett stort försprång på Helsingborg förra året. Och kan göra det igen. Men det är onödigt att sätta sig i samma situation i år.

Lite orolig å MFF:s vägnar är jag dock. När Wilton Figueiredo avbröt träningen var det ett ytterst dåligt besked. Jag tycker att MFF visat att man klarar sig utan Ivo Pekalski. Lika mycket tycker jag att man visat att man klarar sig utan Wilton Figueiredo. Men det man absolut inte visat är att man klarar sig utan både Wilton och Ivo.

Därför tror jag också att det ska väldigt mycket till för att Roland Nilsson ska ställa över Wilton. På söndag möter MFF Halmstads BK i cupen. Annars väntar ett långt uppehåll i allsvenskan fram till den 12 juni när MFF möter AIK på bortaplan.

Samma uppehåll som ger Wilton möjligheten att läka ljumskarna blir en perfekt öppning för Malmö FF att genomföra det tränarbyte man redan borde ha klarat av. Staketgänget Kommando Kellerman med Sven Liljegren i spetsen passade efter måndagsträningen på att tacka av Roland Nilsson. Om det var perfekt timing återstår att se. Rolle tog åtminstone emot presenten, vilket ni kan se på Emilia Olofssons bild.

Per Ågren och de övriga som jobbar med att lösa tränarfrågan är väldigt bra på att inte läcka ut någon information. Inte ens Anders Palmér, som står beredd att ta över om man inte hittar någon snabb lösning, har en aning. Och har inte han det har varken du, jag eller någon utanför den allra innersta kretsen i Malmö FF en susning.

Fältet är fritt för spekulationer. Här är en. Frågan är om inte Malmö FF medvetet läckte ut Stuart Baxters namn för att testa av reaktionen? Är det här en typ av tränare som passar? Svaret blev nej.

Näst roligast på träningen:

När Ulrich Vinzents räddade en boll från att gå över linjen och tacklade samtidigt omkull tre gula plastfigurer. När de flesta höll andan och undrade om han hade skadat sig hördes en röst från läktaren.

- Så ska man behandla di gule.

Strax efter kom Anders Palmér bort och sa ungefär samma sak. Han har gått i den gamla skolan.

Allra roligast (och det här snor jag rakt av från en mycket kunnig kollega, som snappat upp den av allt att döma helt sanna historien):

Varje dag de senaste veckorna har  en man som är ute och rastar sin hund passerat lokalen där MFF-ledningen sitter ute på Swedbank stadion. Han har då troget gått fram till fönstret och gjort den klassiska snurren med fingrarna utanför ena örat. Ni är inte riktigt kloka – typ.

Det reser ett par frågor.

Är han missnöjd med att det inte händer något i tränarfrågan, och kommer han i så fall att sluta när det löser sig? Eller är han IFK Malmö-supporter? Och vad tycker hunden?