Törners MFF-blogg - Bloggar

Prenumerera på den här bloggen

Arkiv för ‘tifo’

En försynt utklassning

15 augusti, 2010 av Ole Törner

En försynt utklassning.

Det känns som den bästa sammanfattningen av Malmö FF-Gefle – matchen som blev av.

Det vill säga precis samma som kunde sägas om lördagsvarianten Malmö FF-Gefle – matchen som försvann. I vann.

Men vann eller sol. MFF vann.

Och med det spel och den form MFF har byggt upp ska inte lag som Gefle ha någon chans.

Som Roland Nilsson var noga med ett betona efter 2-0: MFF kunde gjort fler mål, skapat ännu fler chanser och varit ännu snabbare och mer vakna i passningsspelet. Det gäller att aldrig slå sig till ro.

Men jag lät mig i alla fall imponeras.

Inte minst för att det fanns saker som ställde till det.

Glöm inte att MFF kom till matchen mot Gefle efter en delvis förstörd träningsvecka och med fem spelare som både hade en bortalandskamp i U21-landslaget och en ansträngande resa i benen. Dessutom 45 minuter på en allt tyngre och mer svårsprungen plan från lördagen.

Därför var det riktigt bra att laget kunde vara så överlägset. 16-1 i avslut blev den officiella statistiken (9-1 på mål). 16-2 var det nog snarare i ärlighetens namn, för man glömde bort frisparken från den första halvleken där två Geflespelare störtade fram mot bollbanan, men bollen hamnade i Johan Dahlins famn. Men totalt sett var Gefle som ett litet barn i famnen på en jätte.

Nu börjar allt fler se Malmö FF som en guldkandidat. Eftersom jag var en av förvånansvärt få som tippade MFF som SM-guldvinnare redan före säsongen ska jag inte hyckla och säga att jag är överraskad. Men det är alltid kul när höga förväntningar blir uppfyllda.

Ivo Pekalski har redan fått massvis med beröm. Här kommer mer.

Han är trygg med bollen, gör sig spelbar, vinner närkamper och börjar alltmer utstråla en självklar auktoritet ute på planen. För mig börjar han kännas som en ny Robert Prytz.

Att Roland Nilsson kräver mycket och ständigt jobbar på att ytterligare utveckla de unga spelarna visade han dock efter presskonferensen när han instämde i att Ivo varit jättebra den senaste tiden, men samtidigt påpekade att det finns mer att ta ut. Ivo kan värdera bättre när han ska slå en lång respektive kort passning (”förmågan finns, det gäller bara att få det naturligt i spelet”) och ibland frestas han på grund av bristande rutin nästan att bli för trygg och långsam i bollhållandet. I Gefle finns det kanske ingen som kan ta ifrån honom bollen och starta en omställning, Internationellt finns det definitivt sådana spelare.

På söndagen var Ivo i alla fall planens kung.

I mitt tycke ganska tätt följd av i tur och ordning Ricardinho och Daniel Andersson samt med Yago, Jiloan Hamad och anfallsparet Agon Mehmeti och Daniel Larsson på en delad fjärdeplats. Johan Dahlin kan knappast heller hjälpa att han knappt hade något att göra. Han tog friläget Gefle skapade och gjorde inga misstag. Dessutom stod Jeffrey Aubynn för ett starkt inhopp. Men det känns viktigt att påpeka att det de 135 minuterna mot Gefle inte fanns någon spelare i MFF som inte var värd att berömma.

Överord? Nä. Om man ska vara kritisk när det inte stämmer – och det har jag varit många gånger – måste man också få lov att hylla när det är motiverat.

Jag älskade till exempel det som hände i den allra sista av de fyra tilläggsminuterna i den andra halvleken. Det stod 2-0 och matchen var så avgjord den överhuvudtaget kunde bli. Då tar Ivo Pekalski en glidtackling för att stoppa en Geflespelare på kanten och blir tillsammans med tillskyndande Ricardinho rejält arg på den assisterande domaren för att det blir inkast till Gefle istället för MFF. Med 30 sekunder kvar.

Glyttigt tycker säkert någon. Härligt säger jag. MFF får massor med berättigat beröm för den tekniska, passningsskickliga och underhållande spelet man byggt upp. Men när jag ser ut över planen ser jag även en härlig inställning och en intensiv vilja att kämpa till sig bollen när motståndarlaget har den. Alldeles för många glömmer bort den biten i analysen.

Härligt med 1-0-tifot. Inte minst för att många måste ägnat en stor del åt lördagskvällen och natten åt att göra det klart. De intensiva applåderna från sittplats värmde förhoppningsvis.

Strax över 10 000 på lördagen och strax under på söndagen innebar att cirka 19000 passerade vändkorsen. Som egentligen är måttet som används i fotbollsallsvenskan. Å andra sidan finns ju inte den avbrutna matchen i statistiken. Därför känns det som en bra kompromiss att Malmö FF för en gångs skull valde ishockeyns sätt att fastställa publiksiffror, det vill säga räknade antalet sålda biljetter. Därmed hamnade man på 14520.

Så många glas whisky ska jag inte ta. Men ett, eller två. Och eftersom jag när jag såg The seventies på tv på lördagskvällen kom på hur mycket jag en gång älskade Slade blir det nostalgi i lurarna. Sällan har någon skriksjungit så vackert som Noddy Holder.

Ivo Pekalski, match, tifo | Inga kommentarer »

MFF lekte med Åtvid

8 maj, 2010 av Ole Törner

Ett guldjagande Malmö FF ska slå Åtvidaberg.

Ett guldjagande Malmö FF ska spela ut Åtvidaberg.

Malmö FF spelade ut och slog Åtvidaberg.

Egentligen kunde jag slutat där. Men hur kul hade det varit?

10-1 i avslut bara i den första halvleken. Ibland kändes det som om MFF-spelarna tyckte att det var alldeles för roligt att vända in och ut på Åtvidabergs försvar för att döda matchen för tidigt. Istället agerade man katt och lekte lite med bytet.

Efter slutsignalen hade ÅFF hyfsat till siffrorna till 18-6 (10-3 på mål och 2-0 i stolpträffar), men fortsatt att vara chanslöst. Sällan eller aldrig har jag heller hört en tränare så oreservationslöst hylla motståndarlaget och såga den egna insatsen som Åtvidabergs Andreas Thomsson.

Hur mycket segern var värd kan man alltid diskutera. Men glöm inte att de senaste åren har MFF tappat poäng i matcher laget varit lika överlägset i. I år gör man det inte. Påpekas bör också att Åtvidaberg visserligen är ett bottenlag – ett tippat sådant – men att man tagit dubbelt så många poäng som AIK och kom till Malmö med en svit på tio poäng på de fyra senaste matcherna.

Härligt att höra var också att Andreas Thomsson utan någon som helst tvekan förklarade bäste spelaren Kristian Bergströms frånvaro med att han varit halvskadad och sliten ett tag och när man skulle välja mellan att match honom mot BP eller MFF var valet givet. Man ”offrade” honom mot BP för i den matchen var poängchansen mycket större. Och i nästa omgång väntar AIK, och där är också poängchansen mycket större. Respekten för att möta MFF i Malmö börjar återvända. Det var ett tag sedan och det är en styrka!

Annars var mina toppar från matchen:

1) Tifot. Snyggt, smakfullt och perfekt utfört. In på topp fem genom tiderna. Enda felet var bara att jag inte hann köpa tröjan efter matchen. Det gör man inte när det är presskonferens, prat med spelare och allt möjligt som ska hinnas med först. Någon från MT96 som vet om det finns något ex kvar och om jag i så fall kan köpa ett (ja jag vet att jag lika bra kunde ringt och frågat istället för att tjata om det här – men vad fan, har man en blogg så har man).

2) Daniel Larssons klack vid 1-0-målet. Ja egentligen hela anfallet med växelspelet Agon och Daniel fram till Agons kliniska avslut.

3) Wilton Figueiredos 3-1-kanon och hans långrusch för att hylla sin familj borta på familjeläktaren. Givetvis skulle han göra det, när den stått på hans sida genom den svåra tiden. På köpet fick också alla ungarna som satt där en egen härlig upplevelse. Titta Wilton kommer rusande mot oss – gissa om de kommer att snacka om det med sina föräldrar och kompisar ett bra tag.

4) Ivo Pekalski. När hade senast en ung MFF-spelare som precis etablerat sig i A-laget så mycket boll i en match som han hade mot Åtvidaberg? Mitt svar: Robert Prytz – och det var ett bra tag sedan. Pekalski påminner för övrigt ganska mycket om just Prytz. Frågade Rolle Nilsson efter matchen vad han tyckte att Pekalskis kliv in i startelvan de senaste matcherna betytt, och då inte minst för Wilton. Rolle konstaterade att man med Wilton och Ivo fått två spelare som hela tiden vill ha bollen, är bekväma med att ha den, har god teknik och hela tiden söker passningsvägar samtidigt som de gör sitt defensiva jobb.

5) Att Joseph Elanga nu fått visa att det var rätt beslut att skriva kontrakt med honom. Att Ricardinho inte spelade motiverade man med att han fått en liten reaktion efter comebacken efter skadan, som resulterat i att han pendlat i prestationerna. Eftersom MFF är i ett läge där det finns en bra backup var det rätt läge att låta honom vila.

Publiksiffran var givetvis en besvikelse. Även om man ska sätta den i perspektiv. Senaste gången MFF hemmamötte Åtvidaberg i allsvenskan kom det strax över 3 000. Efter ett par goda år är det lätt att glömma att det för inte så där väldigt länge sedan var publikkris på allvar. Då var 9 346, som lördagens publiksiffra stannade på, något man bara nådde i derbyn och seriefinaler, om ens då.

Men 2010, och sett mot snittet MFF budgeterat med, är under 10 000 uselt.

Vd Pelle Svensson erkände direkt att man alltid tittar på vad som händer i övrigt i idrottsväg på matchdagarna när man fastställer programmet – men att man den här gången totalt missat att det var SM-final i handboll i Malmö med en fylld Malmö Arena samma dag.

Det spelade in. Att tv4 sände gjorde det också, och att det pratats om ösregn. Lördagar är dessutom i stora fotbollsstäder den i särklass sämsta matchdagen för allsvensk fotboll. Då konkurrerar nämligen fotbollen med sig själv. Nästan alla småklubbarna spelar på lördagseftermiddagen. I normala fall finns massvis med aktiva spelare och småklubbsåskådare på Swedbank stadions läktare, både på sittplats och i klacken (det gapade tomt även på ståplats mot Åtvidaberg). Nu hade de sina egna matcher att koncentrera sig på.

Jag har tjatat om det här förr och varje gång poppar det alltid upp någon och säger att det måste väl i alla fall bara vara en marginell effekt. Så mycket folk är det ju ändå inte på smålagens matcher. Men om det spelas ett 100-tal matcher på senior- och ungdomsnivå samtidigt – och så är det – som MFF har sin match räcker det med att det i snitt finns 30 på plan eller läktaren i varje som annars hade gått och sett MFF för att publiktappet ska bli 3 000.

På lördagseftermiddagen spelade bland annat följande lag: Höllvikens GIF, IFK Klagshamn, Lilla Torg FF, IFK Malmö, IFK Trelleborg, FC Trelleborg, Svedala IF, FBK Balkan, MF Pelister, Malmö City FC, Oxie IF, Genarps IF, Staffanstorps GIF, Eriksfälts FF, Hyllie IK, Åkarps IF, BK Näset, Vellinge IF, Husie IF, Skanör/Falsterbo IF, Bunkeflo FF, AIF Barrikaden, Hallands Nations FF, Harrie-Kävlinge FF, Lunds FF, BK Flagg, Uppåkra IF, Håkanstorps BK, SK Hakoah, Nydala IF, BK Vången, Heleneholms SK, Palestinska föreningen, FF Vuk, Näsets FF, Klågerups GIF, Gylle AIF, Holmeja IS, Gislövs IF, FC Möllan, Husie IF dam och LB07 dam. Dessutom var Lunds BK, FC Rosengård, IF Lödde och Malmö FF:s egna juniorer igång i pojk- och juniorallsvenskan.

På lördagen genomfördes det cirka 300 (!) matcher i Skånes fotbollförbunds serier. Alla gick inte samtidigt som MFF:s match, och i en del nordvästlag (till exempel) älskar man inte precis MFF. Men man måste vara bra dum för att hävda att det inte har någon som helst betydelse för en allsvensk fotbollsmatch som man lägger samma dag.

Om MFF vill ha fler bevis behöver man inte gå utanför sitt eget kansli. Där jobbar massvis med folk som spelar i eller har anknytning till något av lagen i de lägre divisionerna.

Nu vet jag att man i MFF är väl medvetna om situationen. Lördagarna är en dålig publikdag och en dålig dag för sponsorsaktiviteter och MFF vill inte spela på lördagar. Samtidigt vill tv4 naturligtvis ha med ett lag som MFF som både ligger i toppen och spelar bra fotboll i sina lördagssändningar. Och hemmalaget får 300 000 kronor i kompensation av tv-pengarna för publiktapp. Det finns givetvis även ett visst goodwillvärde för MFF att bjuda tv-åskådarna på så pass stor underhållning som man gjorde mot Åtvidaberg.

Men med en publiksiffra som den idag förlorar man mer än man får i kompensation i pengar och goodwill. Det är ett problem. Och det är inte tv4:s fel.

Åtvidaberg, Ivo Pekalski, match, pengar, tifo | 2 kommentarer »

Tifot var bäst

26 april, 2010 av Ole Törner

Minuterna före avspark i matchen mellan Malmö FF och Djurgården gjorde MT96 och MFF-klacken ett fantastiskt tifo för att hylla hövdingen Eric Persson. Sedan kom Djurgården in i sin sensationellt fula helgula bortadräkt.
Då gick det ju bara inte att förlora.

Då hade hövdingen, som såg rött av gult, blivit lika skrynklig i sin himmel som bilden av honom när den 17,5 meter höga läktarflaggan till slut fälldes ihop.

Nu blev det seger, men den satt faktiskt ganska hårt åt. MFF vann nämligen trots massor med missar och flera normalt tongivande spelare levde inte upp till sin vanliga standard.

Chansmässigt var Malmö FF överlägset. Daniel Larsson brände ett friläge, Agon Mehmeti prickade stolpen och Daniel Andersson lyckades få bollen utanför från ett läge vid bortre stolpen där han borde ha avslutat bättre – och värst av allt: Daniel Andersson sköt en straff utanför när han med bara ett par minuter kvar att spela definitivt hade chansen att döda matchen. Nu blev det istället riktigt nervöst mot slutet eftersom Djurgården fått ett reduceringsmål till skänks.

1-2 borde nämligen aldrig ha kommit till. Målvakten Johan Dahlin har hyllats ordentligt sedan han kom till Malmö. Nu visade Johan att han också kan ta felbeslut.

Egentligen var det ett underbetyg åt Djurgården att Malmö FF långt ifrån behövde spela bra för att vinna. Och dessutom göra det förtjänt.

Ricardinho verkade inte alls okej efter sitt skadeuppehåll. Han tvekade ofta, utnyttjade inte sin snabbhet och gjorde sin i särklass sämsta insats sedan han kom till Malmö FF. Med facit i hand skulle han inte ha spelat.

Att Wilton Figueiredo tillför mer kreativitet till mittfältsspelet än många har lust att ge honom credit för stod också helt klart. Han saknades.

Ändå gjorde Ivo Pekalski en helt okej insats i sin debut. Det hände inte så mycket framåt, men det var heller inte hans uppgift. Han skulle ta djup och falla ner, och han skötte jobbet han blivit tilldelad.

Men det är trots allt roligare att plocka fram det positiva, och visst fanns det sådant också. Daniel Larsson fick äntligen det att lossna i målskyttet och inte bara i spelet, där han hela säsongen varit MFF:s bäste anfallsspelare. Mot Djurgården fick han även betalt i målprotokollet.

Ulric Vinzents slog ett perfekt inlägg (!) till 1-0 och var bäst i backlinjen.

Guillermo Molins var, i viss konkurrens med Djurgårdens Kebba Sesay, matchens store lirare.

Dessutom blev två av bytena klockrena. Jiloan Hamad och Alex Nilsson gav båda ett lyft åt laget när de kom in. Bytet av Ricardinho mot Joseph Elanga kom dock alldeles för sent (i den 90 minuten). Brassen hade som sagt en helt misslyckad dag.

Bäst av allt var ändå tifot. Det var vackrare och stilfullare än premiärmatchens och nästan lika vasst som hyllningen av bröderna Hjertsson. Eller för resten: varför vara snål. Det var lika bra som det legandariska Hjertsson-minnet och matchens stora prestation. Att hylla Eric Persson är givetvis dessutom så rätt det kan bli året när MFF fyller 100. Hans insats för föreningen kan aldrig överskattas. Han var en fin och stor man och i ett historiskt perspektiv säkert den störste ledaren som någonsin jobbat i Malmö FF. Och om ni tror att alla historierna om hans hat mot den gula färgen är vandringssägner så glöm det. Han vägrade verkligen sätta sig i gula taxibilar, skruvade bort färgen när Leeds var på tv och skickade utan att tveka hem medarbetare på kansliet som råkat ta på sig en gul skjorta.

Dessutom utan att ord till förklaring. Stefan Rask har berättat för mig att han som relativt nyanställd på ungdomssidan en morgon råkade komma upp på kansliet på Södra Förstadsgatan med gul tröja och möttes av Eric, som helt enkelt vägrade att prata med honom. Stefan blev förtvivlad, undrade vad han gjort för fel och frågade en annan ledarlegendar, Bertil Persson, vad han skulle göra. Lugn, sa Bertil, gå hem och byt kläder och kom tillbaka.

När han återvände tog Eric emot honom med öppna armar, och nämnde inte med ett ord att något varit fel.

Glyttigt, tycker kanske någon. Alla stora män har rätt att ha vissa egenheter säger jag, och tycker att det var extra skönt att MFF inte tappade poäng mot ett gulskrudat lag i matchen där Eric Persson hyllades…

Daniel Andersson, Eric Persson, match, Ricardinho, tifo | Inga kommentarer »

Vi får vänta

10 april, 2010 av Ole Törner

Vi får vänta ett tag till på det där fantastiska tifot jag skrev om i förra inlägget

Min uppgiftslämnare var lite för tidigt ute.

Det blir tifo mot Häcken på onsdag, men av ett lite mer vardagligt slag. Tidsschemat är ändrat. Tifot som kan bli snyggare än det klassiska som hyllade bröderna Hjertsson kommer senare.

Vet för övrigt att MT96 – och alla som jobbar som små bävrar med förberedelserna när det gäller läktararrangemangen - egentligen vill att så lite som möjligt ska läcka ut i förväg. Åskådarna ska vara nollställda när man kommer till matchen – och bli positivt överraskade. Höga förväntningar kan förstöra en del.

Men det är ju svårt att låta bli att drömma, hoppas och vara allmänt nyfiken…

tifo | Inga kommentarer »

Mäktigt tifo på g

9 april, 2010 av Ole Törner

Ju mer jag hör rykten om vad som är på gång i Tifo-väg till nästa hemmamatch mot Häcken desto mer nyfiken blir jag.

Hur kan man bli annat än när en man som borde ha koll säger saker som:

- Den här gången tror jag nog att du får se något som till och med är snyggare än hyllningen till bröderna Hjertsson.

Som ni kanske minns tyckte jag att 220 000-kronorstifot (var det väl? – borde kanske ringa Arne Hegerfors och fråga) i premiären var mäktigt, snyggt och fantastiskt, men att jag fortfarande rankade Hjertsson-hyllningen på gammel-Stadion som snyggare och som en ännu större upplevelse. I alla fall estetiskt sett.

Nu ska säsongen då MFF blev allsvenskt hyllas, och det finns resurser. Mot Halmstads BK gav MT96:s insamling till tifofonden 58 000 nya friska kronor. Enligt MFF:s hemsida är det nytt rekord.

Det är lätt att glömma bort att inramningen kring matcherna också är en del av det åskådarna erbjuds.

Säsongen har startat tidigt, planerna är urkassa, enbart kassa eller som på Swedbank stadion halvhyfsade. Och mot HBK blev det bara oavgjort. Men den som inte tyckte att tifot (både mot Örebro SK och Halmstads BK) och den massiva ljudvägg som klacken presterade gav ett mervärde kan inte ha alla hönsen hemma.

Alldeles för ofta glöms det bort i debatten om kvalitén på allsvenskan.

Det är också en sak man garanterat missar stora delar av framför tv:n.

Ibland borde kanske MFF också vara ödmjukt nog att inse att en del av som gör att åskådarna är villiga att betala biljettpriserna kommer från supportrarna.

Fick för övrigt veta att intrycket att gräset på Swedbank blivit något sämre i match 2 än i premiären faktiskt stämde. Planen var inte riktigt lika bra och det berodde inte – bara – på utebliven vattning inför matchen. Man hade öst på massor av sand/jord och jobbat med planen för att på någon veckas sikt få den bättre. Men det innebar också att den tillfälligt blev sämre.

Dåliga planer, tifo | Inga kommentarer »