Arkiv för ‘Zlatan’

Befogat beröm av Zlatan

14 augusti, 2011 av Ole Törner

Egentligen behöver man inte krångla till analysen efter matchen mot AC Milan. Det är bara att ta rygg på Zlatan, och ett par av sakerna han sa på presskonferensen före matchen.
Där tyckte han att han absolut inte ville komma hem vid 35-36 års ålder och inte klara att prestera 100 procent på topp och stå ivägen för de unga. För det är dem man ska satsa på och Malmö FF har massor av talanger.
Det allmänna intrycket var också att hans kritik mot den tidigare MFF-ledningen bytts ut mot en helt annan uppskattning av vad den nuvarande ledningen uträttar. Han närmast öste beröm och kärlek över Malmö och MFF, och det var inga artiga fraser utan något som han verkligen menade.
Och det är ju helt rätt.
MFF har hur många mycket duktiga unga spelare som helst i och utanför truppen. Vilket ger en bra bredd. Mot AC Milan fick 26 spelare chansen och alla visade att man förtjänade den.
Mest gillade jag Pontus Janssons – jo, han är fortfarande ung även om han är etablerad – sätt att stångas mot Zlatan Ibrahimovic. I 30 minuter var det en match i matchen och får Pontus fortsätta växa till sig kan han mäta sig fysiskt mot de flesta och bästa. Tobias Malms och Simon Kroons respektlösa ruscher i den andra halvleken och Alex Nilssons kloka spel var ett par andra höjdare.
Men det viktigaste av allt var sättet MFF förvandlade en vanlig vänskapsmatch utan nerv till en proffsig uppvisning.
Med all respekt för den tidigare ledningen. MFF har de senaste åren bara blivit bättre och bättre på att göra PR för klubben och tagit flera bestämda steg in i den moderna fotbollsvärlden. Milanmatchen blev ytterligare ett bra exempel. Man presenterade ett nyförvärv (Miiko Albernoz), berättade att sponsorn ICA gått med på att ändra färgen på bröstreklamen (sånt fixar man med ett bra samarbete) samtidigt som man klarade att tillfredställa både publiken och AC Milan trots att man bytte ut mer än ett helt lag för att inte äventyra uppladdningen inför den mycket viktigare Champions league-playoffmatchen i Zagreb på onsdag.
Proffsigt, som sagt. Och det har Zlatan givetvis koll på. Koll har han på det mesta i Malmö, och som nästan alltid har han rätt.
De unga spelarnas insats i den här matchen och tidigare mot Elfsborg – om ni minns den – sätter för övrigt fokus på exakt hur meningslös U21-serien är. 2 x 2-2 mot ett ordinarie Elfsborg och världslaget AC Milan har alltså utförts med i stort sett samma spelare som oftast förlorar i U21!
Det handlar givetvis om tändning och inspiration. U21-allsvenskan ger inte någon sådan och det problemet måste inte bara Malmö FF utan alla allsvenska lag som vill utvecklas lösa så snabbt som möjligt.

Känslor, glädje – och uppvisning

13 augusti, 2011 av Ole Törner

Två ord, ett namn: Zlatan Ibrahimovic. Där har ni den huvudsakliga förklaringen till att söndagens match mellan MFF och AC Milan kommer att spelas inför fullsatta läktare på Swedbank stadion.
Zlatan är stor, hemma i Malmö är han större än störst. Inte kung för det epitetet är för all framtid upptaget av Bo Larsson. Men kanske det modernare, tidsenligare och mer mäktiga alternativet president. Eller så kan man kalla både Bosse och Zlatan för kejsare.
Bo Larsson fick lägga den symboliska avsparken när Swedbank stadion invigdes i april 2009 och hyllades av de 23 347 åskådarna så att gåshuden spred sig längs hela kroppen.
Nu är det Zlatan Ibrahimovics tur när han kommer till samma arena med sitt Milan för att möta sin barndoms Malmö FF. Och ja, jag vet att han redan varit här med landslaget och hyllats både på träning och match, men det är inte samma sak. Dels är det delvis en annan publik på landskamperna, dels är det Malmö FF och allt MFF-anknutet som är själva grunden och själen i Sveriges bästa fotbollsarena. Snart är den ju dessutom helt och hållet ägd av klubben.
Lägg till dragningskraften hos AC Milan – en av de stora och dessutom starkt svenskanknutna klubbarna i världen – plus det lyft Malmö FF de drygt tio senaste åren fått publikmässigt och det är snarast förvånande att folk blir förvånade över att det blir fullsatt.
Kul blir det i alla fall.

Det vill säga om man fattat, och accepterar, förutsättningarna. Tävlingsnerven kommer nämligen helt att lysa med sin frånvaro.
MFF-AC Milan den 14 augusti 2011 handlar om känslor, glädje – och uppvisning.
Båda lagen kommer att byta friskt, inte minst Malmö FF som aviserat en 28-mannatrupp, där de flesta ska få spela.
Därför är jag bara mer och mer övertygad om att debatten om att matchen skulle störa uppladdningen inför Malmö FF:s superviktiga playoffmatch till Champions league i Zagreb på onsdag är lika konstruerad som korkad.
Alternativet till att möta Milan på söndagen hade varit att åka till Gefle på lördagskvällen och möta Gefle IF i allsvenskan, en match som nu blev rejält framflyttad i tiden.
Vad stör mest: En hemmamatch, som både publiken och spelarna ser fram emot, av vänskapskaraktär med många byten på söndagen?
Eller en jobbig bortaresa till en viktig tävlingsmatch i allsvenskan klockan 18.00 i Gefle på lördagskvällen med hemkomst mitt i natten eller i värsta fall framåt morgonen?

Ju mer jag funderat desto mer självklart blir svaret. Gefle hade varit mycket värre. Nu kan MFF dessutom passa på att ge spelare som Johan Dahlin och Ulrich Vinzents speltid efter skadeuppehållen.

Det ska för övrigt bli intressant att se om någon av Malmö FF-spelarna får byta tröja med Zlatan. Pontus Jansson har ju redan aviserat att han gärna står först i den kön…

 

Sprang på Tore Cervin efter torsdagsträningen.

Han kom gåendes från ena konstgräsplanen, hälsade glatt och frågade omedelbart om jag sett att hans U17 två gånger på kort tid besegrat HIF.

Först med 6-3 i finalen i Lyngby cup och sedan med 4-0 i pojkallsvenskan,

Bra, eller hur? konstaterade han, och det är ju bara att hålla med.

Ingen vanlig vänskapsmatch

23 juni, 2011 av Ole Törner

Semesterfotboll? Nej inte den här gången.
MFF:s match den 14 augusti mot AC Milan kommer mitt i ett pressat program, inte minst om laget står på gränsen att ta sig in i Champions league, vilket väl alla hoppas.
Samtidigt är en vänskapsmatch aldrig det samma som en tävlingsmatch.
Men nu är det faktiskt annorlunda.
AC Milan, med all sin historia och svenskkoppling kittlar en del. Men naturligtvis är det Zlatan Ibrahimovic som är den stora skillnaden.
Det finns bara två kungar i Malmös fotbollsvärld. Bosse Larsson är den ene. Zlatan är den andra. Minns bara landslagsträningen som drog 6 000 åskådare. Hur mycket gällde den? Och det hittills enda tillfället Zlatan spelat på Swedbank stadion, landskampen mot San Marino. Det var en match med en självklar vinnare, normalt avslagen, men tack vare Zlatan en fest.

Och med risk för att reta upp en del. I Malmö är klubblagsfotboll större än landslaget. Att Zlatan spelar en match mot MFF är större än att han kommer hit med landslaget. Det enda som skulle toppa det är att han avslutar karriären med att spela i MFF.
Att Zlatan Ibrahimovic på Milans hemsida säger att “Jag är mycket glad att veta att jag snart kommer att vara tillbaka hemma, till mitt stadion, för att spela en match” visar dessutom att han tycker att det ska bli kul att spela just den här vänskapsmatchen och han fortsätter med att betona att det blir ett viktigt test både för honom och Milan.
Serie A startar bara ett par veckor senare. De inledande uppvärmningsmatcherna i bergen är avklarade.

Pratade med några på MFF-kansliet efter presskonferensen. Intresset att boka biljetter är redan stort. Där gör för resten klubben helt rätt som ger medlemmarna möjligheten till en dags förtur.

En MFF-sommar med Zlatan

22 juni, 2011 av Ole Törner

Snacka om MFF-sommar.

Tätt med allsvenska matcher. Kvalmatcher till Champions League. Och så den 14 augusti, vänskapsmatch mot Milan med Zlatan Ibrahimovic.

För nu är det bekräftat, det som tidigare bara var rykten.

Matchen blir av. Allt presenteras på torsdagsförmiddagen på en presskonferens tillsammans med storsponsorn ICA.

Att det kostar att spela mot de stora lagen är ingen nyhet. Det var därför planerna att matcha mot FC Barcelona, när Zlatan tyvärr representerade den klubben, gick i stöpet. Den ekonomiska risken blev för stor.

Nu går ICA in med tung spons och möjliggör matchen.

Jag tror dessutom att det i Milan finns en helt annan förståelse än i Barcelona för att det är något speciellt med en match i Malmö med Zlatan.

Kommer då Zlatan att spela? Det utgår jag från. Egentligen kvittar det ju vilka övriga spelare Milan kommer med, bara Zlatan är med i elvan.

 

Seger för U21

29 mars, 2011 av Ole Törner

Första segern i U21-serien för året är fixad.

Tacka Kristoffer Jeppson för det.

MFF vann med 1-0 mot Ängelholms FF i Ängelholm. Det blåste av bara tusan. I den första var det motvind, även spelmässigt. I den andra blev det bättre och mot slutet kom målet.

Fast när tränaren Leif Engqvist summerade matchen erkände han att insatsen i den första halvleken var så pass dålig att oavgjort inte hade varit ett orättvist resultat.

- Och eftersom jag bytte in Kristoffer måste det ju vara en tränarseger, sa han och skrattade.

MFF hade ett ungt lag. Äldst var Filip Stenström, född 1991. Troligen var han även bäst. Han var i alla fall en av få som fick beröm.

De två andra var Tobias Malm och i viss mån Alex Nilsson.

- Alex har inte spelat så mycket på grund av skadebesvären. Därför återstår det en del, men det syns att han börjar varva upp…

Amin Nazari gjorde också en helt okej insats. Någon match i matchen-duell mot brodern Omid blev det dock inte. Omid var inte med i ÄFF-laget.

Tv4:s kommentator och paneltyckare Jesper Hussfelt har sina förtjänster, många och stora sådana. Men en sak får mig nästan att bli tokig.

Kan inte karln snart sluta att kalla Zlatan Ibrahimovic för Ibra?

Ja egentligen borde han inte ens ha börjat.

I Malmö, Skåne och Sverige är Zlatan Zlatan.

Punkt slut. Vad man kallar honom i italiensk tv skiter vi i.

Nördextra har kommit

26 december, 2010 av Ole Törner

Senaste numret av medlemstidningen för Sveriges fotbollshistoriker och statistiker (SFS) har anlänt.

Nördextra med andra ord. Jo, jag är medlem, det är därför jag vet att den kommit.

En hel del med MFF-anknytning finns det på sidorna.

Bland annat maratontabellen noggrannt uppdaterad av folk som hellre skulle sälja sin mormor på auktion än ertappas med ett faktafel.

IFK Göteborg leder fortfarande. Men nu bara 20 poäng före Malmö FF. 3055 mot 3035. AIK är trea på 2889. Nästa års nykomling IFK Norrköping fyra på 2508. I min bok räcker det mer än väl för att motivera att Norrköping ska spela i allsvenskan.

I år tog MFF in 27 poäng på IFK Göteborg.

Inte dumt.

Dumt – ja riktigt korkat – är det dock att ingen av de fyra nya spelarna och ledarna i föreningens Hall of Fame hämtats från MFF.

SFS har nämligen med stöd av Svensk fotbollförbundet uppdraget att hantera en svensk fotbolls Hall of Fame. En bra idé, om den sköts på rätt vis.

Det kan man tyvärr inte med bästa vilja i världen säga att SFS gör.

I kommittén som utser de utvalda sitter Bo Hansson, Lars Sandlin och Owe Fröberg. Den trion tycker  tydligen att det är en jättebra fördelning att MFF med 16 SM-guld, 14 cuptitlar och en andraplats i maratontabellen ska ha färre spelare i Hall of Fame än till exempel Örgryte och Degerfors.

Totalt är 37 spelare och ledare med i Hall of Fame.

MFF har fått med  Erik Nilsson, Bo Larsson och ledaren Eric Persson.

IFK Göteborg har nio bland de 37.

IFK Norrköping har sex.

Ögryte har fem.

AIK har fem

Degerfors har tre (alla spelare).

Idiotfördelning!

Vilka kom med i år?

Wilhelm Friberg, avliden 1932, som var med och bildade Örgryte och Fotbollförbundet.

Birger ”Bian” Rosengren, allsvensk i Örgryte och OS-guld 1948, avliden 1977.

Bertil Nordahl, allsvensk i Degerfors och OS-guld 1948, avliden 1998.

Tomas Brolin.

De var givetvis i Bo Hansson och companys tankevärld mycket viktigare att få med än till exempel Patrik ”Bjärred” Andersson och Kjell Rosén.

Zlatan är inte med för att karriären ska vara över innan man kan bli invald. Men när det är dags för honom har man förhoppningsvis fått en ny och bättre jury.

Alla i MFF ska känna stolthet

15 september, 2010 av Ole Törner

Ren och skär lycka.

Alla i Malmö FF kan och ska känna stolthet över hur laget spelade och agerade i det STORA derbyt.

Den stoltheten kan man bära med sig resten av säsongen, och livet ut. Och festen och glädjen ska spelarna och ledarna dröja kvar vid kvällen, natten och en bra bit in på torsdagen.

Sedan gäller det att kvickt komma ner på jorden igen. För hur mycket jag än vill tro att det alla, inklusive jag själv, sa inför derbyt – det där om att den här matchen inte avgjorde guldstriden – var fel, så vet jag att det var rätt.

Det är nu i vardagen i de sju omgångar som återstår som det avgörs. 2-0 mot Helsingborgs IF förbättrade läget och gav massor med självförtroende, men det gäller att fortsätta att jobba lika hårt. Eller nästan lika hårt, för den här arbetsinsatsen var unik.

Hela året har Malmö FF fått massor med beröm för sitt sätt att spela fotboll, med betoning på teknik, snabbt och effektivt passningsspel och fantasi.

Det var HIF förberett på och skulle möta med sina egna stora kvaliteter hård press, stark fysik och snabba omställningar. Men jag tror inte att Conny Karlsson och company hade räknat med att MFF-spelarna på ett helt annat vis än i derbyt i våras skulle ta upp kampen. HIF-spelarna blev själva satta under press och alla i MFF stod upp och vek inte en tum i de fysiska duellerna.

Nu vet vi att att MFF kan det. Också.

Och när Malmö FF ett par gånger tack vare att man tog kampen kom loss och vann mark med snabba bollförflyttningar hann HIF helt enkelt inte med.

Det var en bra match mellan två bra lag, allsvenskans i särklass bästa (titta bara i tabellen), men det förtjänar att nämnas att det tog ungefär 60 minuter innan Helsingborgs IF skapade sin första målchans. En match med en sådan intensitet som onsdagskvällens skulle man egentligen behöva titta på dvd i lugn och ro för att tvärsäkert kunna analysera. Men jag har ändå en känsla av att det man skulle upptäcka då är att MFF:s seger egentligen var betydligt mer stabil än den kändes.

Försvarsmässigt gjorde nämligen MFF en kanoninsats. I en match där en av planens stora kungar Daniel Andersson fick spela med tre olika mittbackskollegor!

Först blev Yago skadad (troligen en bristning i vaden, borta någon vecka). Då kom Pontus Jansson in och gjorde det riktigt bra. När vi pratade med Daniel Andersson efter matchen öste han beröm över Ponne. Berättigat sådant. Pontus har varit vid sidan om planen länge. Det märktes inte. Tyvärr blev han också skadad och de sista minuterna fick Miljan Mutavdzic gå in.

Vilken klockren timing det var för resten. Yagos skada gör att han missar matchen på måndag, men det hade han gjort ändå eftersom han drog på sig sin tredje varning. Precis då går Pontus Jansson in och visar att han är redo att ersätta och även om han såg ut som en nyknockad boxare när han vinglade av planen kunde han timmen efter slutsignalen ge beskedet att han utan problem kan spela på måndag.

- Jag hade kunnat spela i morron, sa han bestämt, men erkände också.

- Jag kommer inte ihåg nånting från smällen.

Bäst av de övriga?

Ricardinho lekte fotboll den första halvleken och fortsatte att spela bra.

Guillermo Molins gav inte HIF-försvaret en lugn stund, gick in stenhårt i situationerna och tömde sig totalt. När han mötte pressen bad han om att få sitta ner när han svarade på frågorna för att han var så slut. Men så var det också hans första 90-minutersmatch i allsvenskan på ett bra tag. Insatsen mot HIF bevisade att det är från start han bör få spela.

Dardan Rexhepi, mr D-rex, ska inte bara hyllas för målet utan för så mycket mer. Så sent som för ett halvår sedan sa jag till många att jag var övertygad om att Dardan kommer att bli lika bra som Agon Mehmeti. Så kom Agons stora genombrott och jag tänkte: jaha det där om Dardan och Agon lär jag få äta upp. Då underskattade jag MFF:s nyvunna förmåga att lotsa fram talanger. Agon kan höja sig ytterligare och Dardan kan på sikt också höja sig till den nivån.

Johan Dahlin gjorde inte ett enda misstag i målet.

Ja, ni begriper, det går att fortsätta att rada upp duktiga MFF-spelare…

Inramningen av matchen var för övrigt magisk.

När Zlatan hyllades, och framförallt när han fick lämna planen med stående ovationer, under landskampen mot San Marino var det gåshudsögonblick. Men vi som ser både MFF och landslaget på Swedbank stadion vet ju att stämningen på en landskamp inte är i närheten av den på vilken vardagsmatch i allsvenskan som helst. Nu vred man upp ganska många snäpp till.

Och så fick jag en ny etta på listan över bästa tifon.

I Malmö är Zlatan kung

5 september, 2010 av Ole Törner

Ni har väl hört uttrycket att det inte går att bli profet i sin egen hemstad.
Till er som tror att det är sant har jag bara ett besked: kamma er. I Malmö är Zlatan Ibrahimovic inte bara profet. Han är kung.
På söndagen höll Zlatan hov på Swedbank stadion och bevisade att det inte längre går att överskatta intresset för honom.
Förbundet blev taget på sängen och i Malmö FF, som ändå borde vara förvarnat, sträckte man sig till att det nog skulle komma ett par tusen till den öppna träningen.
Det kom 6 000. På träning!

Givetvis är Zlatan inte ensam i den svenska truppen. Det är ett LAG – särskilt nu när Erik Hamrén kommit in som en frisk fläkt och öppnat för glädjen, individualisterna och den positiva och offensiva fotbollen – men det vore bara dumt att tro något annat än att den massiva majoriteten av folket som vällde in på läktarna kommit för att se ”den långe”.

När Zlatan ledde styrkorna runt planen för att tacka publiken, som bjöd på stående ovationer, kom dessuton en försmak på vad som kan hända på tisdag.
Då kommer över 20 000 att vara på plats. Utsålt mot San Marino – smaka på den meningen.
Det var i alla fall en njutning att sitta bänkad på Swedbank stadion på lördagsförmiddagen.

För en dag hade dessutom det vackra sommarvädret kommit tillbaka.

Pausunderhållningen är över

16 juli, 2010 av Ole Törner

Äntligen.

Jag skriver det en gång till:

Äntligen.

Är det löjligt långa uppehållet i allsvenskan över. Efter över 50 dagars väntan är det dags för nystart och för MFF handlar det om ett dubbelmöte mot AIK.

Kollegor, och andra, tror ibland att jag skämtar när jag säger att för mig är VM pausunderhållning i väntan på Malmö FF och allsvenskan. Men det gör jag inte.

Det är givetvis oftast en väldigt intressant och högkvalitativ pausunderhållning och jag följer den intensivt. Fast likt förbannat är det just pausunderhållning. Man måste vara en jävla snobb om man tror att fotbollsintresse bara handlar om någon slags kvalitetsmätning. Hjärta, engagemang och lokal förankring är mycket viktigare. I alla fall för mig och det tror jag även gäller för de flesta som läser det här.

Nu är det MFF som gäller igen.

Nu är det allvar.

Laget mot AIK är inte självklart. Men jag skulle bli väldigt förvånad om MFF frångår sitt vanliga system och inte ersätter avstängda duon Wilton Figueiredo och Ivo Pekalski rakt av med Rick Kruys och Miljan Mutavdzic. Därmed blir det ett hyperintressant läge. Bättre chans att visa upp sig än så här har Rick och Miljan knappast fått på länge. Det gäller att ta den.

Jag tror på följande lag:

Johan Dahlin – Ulrich Vinzents, Pontus Jansson, Daniel Andersson, Ricardinho/Joseph Elanga – Guillermo Molins, Miljan Mutavdzic, Rick Kruys, Jeffrey Aubynn – Daniel Larsson, Edward Ofere.

Att jag väljer att gardera Ricardinho med Elanga beror på att brassebacken i ärlighetens namn inte varit sig lik de senaste månaderna. Mot Mjällby var han inte i närheten av godkänt. Om tränarna haft ett lite större förtroende för Joseph tror jag att han fått ta över. Nu lär det bli Ricardinho ändå och det är bara att hålla tummarna för att han nu när inte bara semestrarna utan även semestersnacket är över ska klara att leva upp till den kapacitet han faktiskt besitter.

Kunde givetvis inte låta bli att avsluta fredagens Stadionbesök för att titta på MFF-träningen med att slinka in på presskonferensen med Zlatan Ibrahimovic.

Kungen är tillbaka.

Han var på ett lysande humör, rolig, verbal och hela tiden intressant.

Om hans beslut att avsluta den korta timeouten och på nytt tacka ja till landslagsspel finns egentligen bara två saker att säga:

1) I ett huj blir det oerhört mycket roligare och intressantare att se landslaget. San Marino i Malmö blev plötsligt en publikmatch.

2) Att det inte finns någon som helst tvekan om att det är ett bra beslut för alla parter. Zlatan är Sveriges överlägset bäste fotbollsspelare. Ingen är i närheten. Dessutom verkar personkemin mellan honom och Erik Hamrén vara riktigt bra. Med lite tur kan vi kanske till och med få se ett landslag där man verkligen utnyttjar Zlatans spetskvaliteter.

Om politiker och statyer

31 maj, 2010 av Ole Törner

Nu har det gått två veckor sedan motionen från Rosengårds socialdemokratiska förening om att resa en staty av Zlatan Ibrahimovic på Rosengård fick stöd av Malmö arbetarekommun.

Gott om tid kan det tyckas, men fortfarande finns det inget svar på frågan om vad det egentligen får för konsekvenser.

För det första måste jag säga att jag tycker att det är en ovanligt bra idé. Klart Zlatan ska stå staty.

För det andra måste jag dock ändå påpeka att det är väldigt märkligt att förslaget kommer från ett parti vars representanter styrt Malmö nästan oavbrutet under mycket lång tid och hela den tiden benhårt hävdat principen att det bara är avlidna personer som kan hyllas med statyer (eller gatunamn). Åtskilliga MFF-supportrar och fotbollsvänner har till exempel envist försökt lobba för att Bo Larsson ska få stå staty vid Swedbank stadion eller på Kirseberg och då hela tiden bara viftats bort med just det argumentet.

Att ingen aktiv s-politiker ännu sagt ett ljud om att det finns en motsägelse där kan jag bara tolka som att man hemskt gärna vill ha den positiva PR som ett Rosengårdförslag om Zlatan-staty innebär, men på inga villkors vis vill erkänna att det innebär att man måste byta policy. Eller så väntar man bara på att folk ska glömma, valet vara över, och så kör man vidare som vanligt.

Egentligen är det ganska enkelt.

Det finns två alternativ:

1) S-ledningen vill hålla fast vid principen att i Malmö är det bara döingar som ska få en staty. Men i så fall får man också vara ärlig, ta konsekvensen, och säga att man inte kommer att fullfölja eller stötta förslaget om en Zlatan-staty.

2) S-ledningen kan tänka sig att ändra principen. Men då får man också gå ut och säga det och inte sitta och låtsas som om inget har hänt.

Även om politikens kvarnar mal i snigelfart kan man heller inte säga att det saknats tid att tänka efter. Det har alltså gått två veckor sedan s-ordföranden i Rosengård Adrian Kaba fick stöd för sitt förslag. Men frågan väcktes mycket tidigare än så. Det var, om jag förstått det hela rätt, redan i januari som s-föreningen på Rosengård tog det formella beslutet att lämna in motionen.

Man kan också – och det gör jag gärna – se problemet som en kollision mellan äldre och mer konservativa kretsar i socialdemokraterna och yngre, modernare politiker. Riksdagskandidaten Adrian Kaba som är uppvuxen på Rosengård vet precis hur mycket Zlatan betytt och betyder för stadsdelen och hur oerhört stort symbolvärde det har att en av världens bästa fotbollsspelare har sina rötter där.

Han gör givetvis helt rätt som driver frågan. Det har inte ett skit med valfläsk att göra.

Förhoppningsvis kan han få de mer tröga partitopparna med sig. Det skulle även innebära en viktig seger för alla som genom åren kämpat hårt för att Bosse Larsson ska hyllas och mest mötts av nonchalans. För ska Zlatan hyllas MÅSTE Bosse också bli staty. Något annat är helt otänkbart.

Egentligen hade kanske det allra största symbolvärdet legat just där. Den nya generationens levande legendar får bana vägen för en likvärdig hyllning av den något äldre generationens samtidigt som stelbenta politiker tvingas inse att det är dags att överge en förlegad princip.

För handen på hjärtat – känns det inte tramsigt att man kan döpa en liten fotbollsplan (Zlatan court) och lägga minnesplattor i marken (Hall of fame utanför Malmö stadion) för att hylla levande idrottshjältar, men inte resa statyer. Principen är ju redan i högsta grad uppluckrad. Dags att överge den helt och hållet.

Läs våra bilagor