Jag har precis kom hem från Stockholm igen. Den här gången åkte jag med familjen för att gå på bröllop. Bra anledning att köpa ny klänning och nya skor.

Klänningen är från Therese Zetterberg.

Egentligen hade jag tänkt att ha de här bad boysen på fötterna men kom på andra tankar då jag insåg att de inte var helt lätta att gå i. Skorna är från Scorett och är mer eller mindre en imitation av en modell från 2010 från Prada.

 Bröllopsmiddagen var en ganska flott tillställning och jag och Andreas var lite oroade innan för hur det skulle gå med vår plutt Ville som är ganska ”livfull”. Jag vet att det finns föräldrar som tar med sina barn överallt och lyckas se lyckliga och snygga ut och bete sig normalt. Det gäller inte mig. Jag blir stressad och börjar prata blöjor med någon äldre herre utan barn och babbla om min avhandling med någon som är upptagen i servisen.  Som tur var hade brudparet hyrt in barnvakter till festen så vi kunde faktiskt socialisera på ett relativt avspänt sätt och till och med stuffa runt lite på dansgolvet.

Men nu är vi alltså tillbaks i vardagen igen.  Jag har insett att mina ögonfransar tunnats ut avsevärt de senaste åren, kanske delvis till följd av just vardagens slit. Därför har jag köpt ett serum som utlovar mirakel. Återkommer om någon månad om resultatet.

 Och slutligen en outfit från 1989, New Orleans.

Hej!  Jag håller på med en stipendieansökan och det är slitigt. Jag har kommit in i dåliga vanor. Kaffe på nätterna och ingen sömn. I natt har jag inte sovit ett skvatt. Jag pendlar mellan akademiska krångelformuleringar och NRJ på maxvolym.  I morse var det som frontalloben var helt satt ur spel. Speedad med pälsmössan på sniskan hälsade jag energiskt på sonens vikarie och började svamla om något (tur att det var en vikarie).

Det här med att söka pengar har jag gjort innan.  Jag har nyligen tittat igenom gamla dagböcker. Hittade detta försök att  finansiera en tripp till Paris (eller om det var New York) i gymnasiet.

På modeveckan i Stockholm mötte jag en tjej som verkar ha tusen gånger bätttre koll än jag hade när jag planerade finansiera en semester genom att sälja mina skridskor. Caroline Kummelstedt är snäppet över 20 och har skrivit boken Entreprenörskartan till framgång. Hon är också vinnare av ”årets unga entreprenör” och har fått 100 000 kronor i stipendium från Anders Walls stiftelse. Dessutom är hon en av Svenska Moderådets Rookies och är charmig, karismatisk och otroligt duktig.

Foto ovan och nedan: www.viktornilsson.se

 

I dag är det 14 februari, Alla hjärtans dag. Tyvärr är det ju verkligen inte alla hjärtans dag. Det är inte alla förunnat att få en liten syntetnalle med hjärta i famnen, en uppsättning praliner eller ett litet valentinkort. Själv gjorde jag två vändor till blomsteraffären. Jag har varit lite tjafsig i anslutning till den här dagen. Det är pressat schema här hemma och ibland känns inte vardagen så ultraglammig och smäktande romantisk som man skulle önska. På vår väggalmanacka i köket skrev jag först ”DEJT” med ilskna bokstäver i rutan för detta datum. Min tanke var inte att det skulle vara jag som fixade den där dejten. Jag var helt enkelt sur och trumpen. Sen gjorde jag ett argt rött kors över detta datum för att till sist rita ett rött hjärta över hela skiten.

Skamsen, vid tanken på min gnällighet, kom jag på att jag kanske borde ta en tur till blomsteraffären. Med andan i  halsen sprang jag dit. Det var fullt ös inne i butiken. Men…var det verkligen nödvändigt att köpa en ros med ett litet rosa plasthjärta instoppat i? Nej! Det där ställer jag inte upp på! Jag köper ju blommor till Andreas ibland men då för att jag vill det- inte för att det är någon himla romantikdag!

Vi fick en fin middag i alla fall. Med underbart god mat från Spoonery och ett glas ”Hugel” Riesling. Andreas hade köpt praliner från Peter Beier och Tokaji att avnjuta senare.  Och så slutade det med att jag i alla fall sprang iväg efter middagen och köpte rosor. (Vilken jobbig typ man är.)

 Ros till Andreas framför skolaffisch av Elizabeth Skilton.

Brevid almenackan i köket hänger en liten tavla som jag tycker mycket om. Det är en bild av Ingemar Willgert och heter Dit hjärtat längtar. Ingemar Willgert gjorde vackra små teckningar i tusch åt sina många vänner och bekanta, bland annat i brev, på vykort och kuvert.

Teckningen är till min farfar, som var Willgerts lärare. Bakom den inramade bilden finns ett kuvert – med en liten teckning. Och i kuvertet, ett brev med ytterligare en liten, liten teckning.

Att skriva en blogg är nästan som att skriva dagbok. I min dagbok från gymnasiet hittar jag ett alla hjärtans dag-kort från nån kille som valt att ta udden av den möjliga romantiska kopplingen genom att kalla mig ”sister”. Kortet har jag satt över en blankett från ”Operation Dagsverke”. (Enligt Wikipedia: ”[...] en insamlings- och informationskampanj till förmån för skol- och utbildningsprojekt i andra länder.”)

Jag har angett mig själv som arbetsgivare, vad nu sjutton det betyder. Jag misstänker att jag spenderade min dag med att vara svår och lat, vilket var min specialitet som tonåring. I samma dagbok hittar jag detta larviga självporträtt.

Och med detta önskar jag alla en smäktande alla hjärtans dag. Hjärta och smärta, med eller utan tobak (numera utan - ett och annat jägarbloss undantaget).

Under min sista dag i Stockholm besökte jag ”Northern Furniture & Light Fair”. Meningen var att jag skulle lyssna till en föreläsning om trender men det var fullsatt.  I två timmar irrade jag istället runt på mässan. Det var en surrealistisk upplevelse. Det var mycket MODERNT, VÄL VALDA KLICKAR AV FÄRG och medelålders män i kostym i brunt, grått och svart. Det som slog mig var den uppenbara kontrasten mellan montrarnas färgklickar och den unisont dova färgskalan i kombination med det homogena snittet på kläderna.

Jag tog också del av en avancerad, creddig kaffebryggningsprocedur. Inget slaskande med caffe latte nu för tiden! I en monter stod en snjadigt klädd kille bakom en disk. På disken stod ett antal filterhållare uppställda på två metallrör. Under rören och filterhållarna stod pappmuggar utplacerade. Själva bryggningen gick till på följande vis: En filterhållare med filter fylldes med kaffe för en liten kopp. Killen hällde med allvarlig min upp vatten genom en bestämd cirkelrörelse och höjde och sänkte samtidigt kannan med varmt vatten två gånger. Påverkar det där smaken? Frågade jag och försökte låta artig och intresserad – inte näsvis. Ja, filterhållaren var specialtillverkad med räfflor som löpte åt ett håll, vattenstrålen skulle därför riktas motsols.  Om det inte var medsols. Minns inte riktigt. Däremot minns jag med tydlighet minen på killen när jag frågade om lite mjölk till kaffet. Jag kunde lika gärna bett om skvätt ketchup till en entrecôte. Hm, oj då. Det behövs inte rättade jag mig hastigt. Jag drack upp halva koppen och hällde skamset ut resten i en papperskorg. Det var säkert gott kaffe och det var en fin uppvisning men jag tycker verkligen inte om kaffe utan mjölk. Om jag besöker det trendiga caféet och beställer en kopp java skall jag inte vara en sån jäkla mes utan faktiskt be om mjölk! 

Det fanns säkert en hel del bra på den där mässan men det som verkligen fångade mitt intresse efter alla montrar med kontorsmöbler och futuristiska artefakter var en monter med ”9 konsthantverkare – en värld av möjligheter!” Den uppvisade massor av finurliga och vackra saker. Dessutom bjöds man på en god liten bakelse!

Nedan några av vackra ting som visades:

”Fotspår” av Linnea Blomgren/Neaform som visar vägen utomhus. Varje fotsteg är en enskild modul.

”Laura Lee’s Fluttering Dress” av Agneta Spångberg.

Golvlampa med handgjorda skärmar i shiboriteknik av Eva Davidsson.

Fint, eller hur? Själv tycker jag mycket om den inredning som jag finner i historien om flodhästen Putte. Boken är skriven är skriven och illustrerad  av Elizabeth Brozowska.

Nu sitter jag på Seven Eleven på Drottninggatan i Stockholm och ska försöka skriva ett snabbt inlägg på 7 min. Jag har lämnat man och barn i Skåne för att spana in Svenska Moderådets event Rookies, tolv nya designers i ropet som kommer att promotas särskilt under ett år. Just nu har jag smitit iväg från de världsvana minglarna. Snart börjar modevisningen.

Hej igen. Nu är klockan 2 minuter över midnatt. Jag har tagit del av modevisning med rookiskandidaterna. Det var roligt och intensivt. 

Rookies-kandidater 2012 är Alice Fine, Bedazzled, C Kummelstedt, Fadi El Khoury Couture, Ida Johansson, Johanna Pihl, Lobra, Marika Smith, Maska, Scho Collection,
Stutterheim och Voluptuous Morality. Jag hann tala med bland annat

Bedazzled…

…Lobra…

…och Marika Smith.

Jag talade även med C Kummelstedt, Stutterheim och Voluptuous Morality men hann ej kirra OK med bilder. Gå in på deras hemsidor! Begåvade och väldigt olika sinsemellan. C Kummelstedt verkar vara ett ung, hyperenergiskt kreativt geni. Stutterheim gör bland annat snygga, enkla regnrockar och omfamnar den energialstrande melankolin (jag håller med om denna inställning apropå melankoli!) Voluptuous Morality: Stickade, kvinnliga praliner! 

Sen var det ”trend battle” mellan Lotta Ahlvar, VD för Svenska Moderådet, och Sara Linander, trendkonsulent för Promostyhl. Jag satt med öppen mun och försökte hänga med på denna färd och visste att jag var en idiot som inte antecknande. Men ett och annat snappade jag upp.

Vi fick veta bland annat veta att Snövit var på tapeten. Nya filmer om denna sagofigur kommer snart. (Måste passa på att tipsa om Disneys film från sent 1930-tal. Den är otroligt fint gjord!) Fantasi och saga, over the top, är trendigt enligt Ahlvar. Själv tror jag på en revival för Elsa Schiaparelli i anknytning till denna trend.

Vi fick också veta att lyxkonsumtionen bara ökar, särskilt i Asien. T.ex. kan man köpa en superlyxig nalle från Gucci till sin lilla guldklimp. 

  

Hur knyter då lyxshopping an till temat/trenden med hållbarhet och rädda vår planet? Sara Linander berörde en hel del av det. Vi vill komma tillbaks till naturen och bli del av naturen. Vi fick t.ex. se en bild på en svamp, tror jag det var, som växte upp ur någons axel. Sjalar och tyger blir trådiga (organiska) med fröer och annat från växtriket. Vi fick se en bild på en, i stort sett naken hunk, med skottkärra  I skottkärran låg en gympasko och ur skon växte det en liten planta. När man tröttnar på skon, som var från OAT fashion, kan man plantera den och upp kommer en vacker liten buske. Vi fick också se en bild på barn som leker en skolgård placerad i ett växthus, vilket ger barnen energi. (Lite mer ambitiöst än en simpel fruktstund!)

Den nya färgen är ”bebis”, vilket förstås som blekrosa. På en bild såg man följande komposition; en bebis, en vuxen person i heltäckande bodysuit (huvudet och ansiktet var också täckt) i blekt rosa-beiget, rutigt tyg.  En bastant dock-bebis (tror jag det var) som såg ut att vara sydd i säckväv som låg på mage över något.  Det rosa kopplades också till vaginor, äggledare och annat erotiskt, fysiskt. De rosa tygerna får hudliknande karaktär med ådror och knottror.

Vad mer? Det var mycket och jag satt som sagt och gapade och försökte mentalt koppla samman  japanska fertilitetshotellrum med fermenterat te (nya surdegsgrejen) och kinesiska shoppinggallerior med filmer på pengar som rullar i taket.  

Japp, det var min rapport för dagen. En bra och spännande dag. Tack till Svenska Moderådet.

 I går kväll var jag ute och drack några pärondrinkar på Tempos nya bar och restaurang ”Grand” i Malmö.  Det är en stilig bar med fyrtio-, femtiotalskänsla, öppen och ljust. Meningen är att det skall kännas som en hotellbar/gammal ölhall  I dag är jag en smula trött men har fått frulle på sängen och läser tidningen. I Svenskan läser jag att Minimarket har anlitat Rossy De Palma som modell under modeveckan i Stockholm. Rossy De Palma har blivit något av en modeikon i modevärlden trots att hennes utseende strider mot rådande skönhetsideal.  Själv utrustad med en ordentligt kran så tycker jag naturligtvis att det är trevligt!

 Nedan Palma för Christian Louboutin:

 

Så hur kommer det sig att Rossy De Palma har nått denna status? Svaret är att mode alltid innebär norm och normbrott på en och samma gång.  Av detta skäl är det inte konstigt att Chanels rival, modeskaparen Elsa Schiapparelli, samarbetade med Salvador Dalí. Schiaparellis kreationer är galna och spektakulära, fulla med roliga detaljer (kräftor, fjärilar, elefanter), men hennes namn har till stor del fallit i glömska. Det är synd för Schiapparelli är på många sätt fantastisk. Louboutin har t.ex. helt klart hämtat inspiration från henne.  På hans hemsida fladdrar fjärilar som får mig att tänka på hennes skapelser och kolla detta klipp. Hennes famösa skohat dyker upp efter 1.17. min. Vad påminner det om?

 (Design: Jenny Grettve)

I går gjorde jag min första radiointervju – med finsk radio. Ämnet var modeveckan i Köpenhamn och Stockholm.  En spännande designer från Malmö som dyker upp under modeveckan i Stockholm är Jenny Grettve. Som kreatör är hon en hybrid som sysslar med både arkitektur, mode och musik. Dessutom gillar hon att skapa lite uppståndelse. Så här skriver Karoline Andersson om Jenny för Sofie’s Mode:

På tisdag nästa vecka under modeveckan kommer designern Jenny Grettve att visa sin höstkollektion genom en gerillaaktion. Hennes modeller kommer att gå från Regeringsgatan 97 klockan 12:25 ner till NK, Hamngatan och ett varv på Norrmalmstorg innan sista stoppet på Berns. Kollektionen är inspirerad av motorcross så jag hoppas på att få se lite snabba fordon på vägen mellan Regeringsgatan och Berns.

Jenny och jag presenterade tillsammans på Malmöfestivalens Pecha Kucha (japansk bildbaserad presentationsform) och vi pratades vid en stund efteråt på en av Malmö bästa hak, Bastard. Trots att hon är i ropet är Jenny är otroligt rar, söt som en sockerbit, intressant, edgy och duktig. (Dessutom är hon trebarnsmamma.)

Det är fantastiskt trevligt att prata med duktiga personer som inte blåser upp sitt ego så fort de får möjlighet. Annars känner man lätt igen ego-blåsarna och statussniffarna. Man står och småpratar om ditt och datt men får inte riktigt kontakt. Blicken på den man har framför sig flackar ängsligt (den säger: ”Sniff, sniff… finns det nån annan coolare, bättre, creddigare person som jag kan prata med just nu i stället?) men kan lätt slå över i krystad fokusering som ska kommunicera intimitet (man har nämligen just råkat nämna någon bekant eller kompis som kan vara bra för statussniffaren att komma i kontakt med).

Men så är alltså inte Jenny. Tack för det.

Just nu pågår rea hos Jenny så kolla in hennes webshop! http://jennygrettve.portableshops.com/store/catalogue

Själv gillar jag dessa smarriga plagg:

  Och inför våren: Spana in dessa handskar!!!  

Jag tänker defintivit måla min tumnagel knallröd!

Stig Lindberg-askfat i serien ”Karneval” (1958-1962) som jag hittade hos min farmor och farfar.

Mer Stig Lindberg. Detta motiv är lite uttjatat men jag tycker mycket om det ändå. Kanske för att jag känner viss affinitet med tjejen i flätor. När jag var en ung snärta var jag blond och tyckte om att ha håret flätat. Tyget heter ”Melodi” och är från 1947

Tyg av Dagmar Lodén, ”Tistel” (1949).

 Kuddar med pappegojemotiv av Josef Frank, ”Himalaya” (1950).

 Burk från Loppis. Inga-Britt Närwall har målat den.

Tygtryck av May Bühler. Tidigt 1960-tal?

Sudd och kludd (1949) av Margaret Wise Brown, en bok som både jag och min mamma älskade som barn. Det är magiskt när rosorna slår ut.

 En liten reproduktion av Isaac Grünewald som inte kostar många kronor men som jag tycker om för dess innehåll och tema; FANTASI.

Tröjan är second hand och en favorit. Nya skor, ny kjol. Outfit från igår.

Nu är jag uppe och ugglar igen. Är ganska nöjd idag eftersom jag hittat en klänning som kostat 5000 nerread 70 procent (inte den på bilden!) och ett par finfina skor. Jag ska på bröllop inom kort och kan ju inte ses ut som en slusk! Generellt kan man säga att jag kanske shoppat en liten smula för mycket den sista tiden. Men jag har hittat så bra saker! Skall visa i morgon…

Nu täkte jag visa mitt första videblogginlägg. Det ligger på sniskan tyvärr men man kan ju lyssna till alla kloka ord som jag säger. Plus att jag tycker det är lite plågsamt så det är bara köra på.

Godnatt!

Mycket rikigt, ett par timmar senare låg det en liten varm klump på mitt huvud och tjatade om att få se på TV, vilket han faktiskt fick. Trött slurpade jag i mig en stor mugg starkt kaffe till bolibompan och märkte att jag blev på bra humör.  Både av kaffet och av…barnprogrammet! Min sinnestämning kan påverkas väldigt olika av Bolibompa, vilket beror på programledaren. Idag var det en favorit, nämligen Yankho Kamwendo.  All nutida barn-TV är faktisk inte öken som en del gnällpellar hävdar. Kolla själva:

Jaha, vad har detta med mode att göra? Mja, klippet påminner åtminstone om detta superfräsiga klipp från 1969. Ett fantastiskt år vad gäller mode.  Bilen är av märket Amphicar och kunde också i verkligheten fungera som båt. Definitionsmässigt ligger den alltså i skarven mellan två olika fordon och tillverkades i Tyskland under 1960-talet.

Modet låg här i skarven mellan det flotta, eleganta och det postmodernt utflippade. Och det är i skarven the shit happens.

Avslutningsvis några outfits från igår (bilderna är tagna av min käre vän Henry Askensten kring 95).