RSS Prenumerera på den här bloggen

Schlagern – ett jippo?

Av Ralph Bretzer 20 februari 15.24

Foto: Jessica Gow/Scanpix

Plockar fram dagens Aftonbladet, ögnar förstasidan och blicken fastnar på en av puffarna i topp: ”Efter Ranelids seger: Artistupproret mot SVT”. Ett leende smyger sig på.

Jag bläddrar fram till nöjessidorna. Där kan man läsa rubriken ”Schlagern har blivit ett jippo”. Leende förvandlas till ett hejdlöst fnittrande.

Schlagern – ett jippo? Har den någonsin varit något annat? Minns Lasse Holms uppräknande av pizzasorter som han till och med själv driver med i en reklamfilm som går just nu. Eller Herreys som i kulörta skjortor dansade hela vägen till seger i stora finalen i sina gyllene skor. Eller Dom kallar oss mods-Kenta i sin t-tröja med ”69 – try it you like it”. Eller Vikinga-Christers Europa-hyllning. The list goes on.

Vad vore Melodifestivalen utan sina tokbidrag? En jämntjock sörja  av halvdana pojkband (Youngblood, EMD etc), före detta dansbandssångerskor (Charlotte Perelli och Kikki, Bettan och Lotta) och ett gäng artister som bara verkar komma fram ur garderoben när det vankas schlagerfestival.

Men jag kan tycka lite synd om Molly Sandén vars småfina och välsjungna ballad kom bort lite grann i Ranelids segeryra. Hon gick ju faktiskt också till final. Det är lätt att glömma.

* * *

Kan någon förresten förklara för mig varför bra band som någon gång då och då faktiskt är med alltid verkar vara det med låtar som ligger långt under deras normala standard. Jag tänker på Abalone Dots i år eller Crucified Barbara för ett par år sedan. Båda banden hade när de medverkade ett par fina plattor i bagaget och båda medverkade med låtar som inte hade platsat på någon av dem.

Musik, Ralph Bretzer | Kommentera »

Allt förändras / inget förändras

Kommentarer 1
Av Ralph Bretzer 16 februari 14.11

Sitter och tittar på The Unheard Music, den klassiska dokumentären från 1986 om det ännu mer klassiska Los Angeles-punkbandet med det något anonyma namnet X.

Exene Cervenka säger i den filmen i en intervju filmad, gissar jag, någon gång under 80-talets första hälft, alltså långt innan fildelningen tvingade ut rockband på vägarna igen:

”Touring is such a necessity now cause it’s the only real exposure you can get. Anybody can go on tour and have people see them and that’s real good but the radio and television, and the press… It’s nothing you can do about that. They either like you or they don’t. You have to do it yourself sometimes”.

Hon hade lika gärna kunnat säga att det är vad man kunde göra utan ett stort bolag bakom ryggen eller med ett stort bolag som inte är beredda att satsa marknadsföringspengar.

Det är märkligt hur ingenting förändras trots att allting förändras. De stora skivbolagen har tappat i både inflytande och intäkter, få tjänar längre några större pengar på att sälja skivor, radion är inte längre sättet att upptäcka ny spännande musik på och det vem som helst kan idag distribuera musik hemifrån sovrummet. Men lösningen heter nu som då: turnera! Och det ska vi väl vara tacksamma för.

* * *

Labyrint och Timbuktu regerade på Kingsizegalan. Mest gläder jag mig åt Labyrints priser (årets grupp, årets video och årets nykomling). Vad var det nu Aki i Labyrint sjöng i ”Ortens favoriter”? ”Pass på era recensioner och priser, skiter i er för vi är ortens favoriter”…

Först fick de genomgående fina recensioner (själv var jag en av många att sätta fyra och Kritiker.se visar ett snittbetyg på 3,6) för sin första riktiga fullängdare och nu kommer priserna. Hur ska de handskas med det här?

På Grammisgalan fick Masse Salazar ensam ta emot priset för årets producent. Den här gången fick han dela det med sina brorsor.

Att Kapten Röd plockade hem årets dancehall kändes självklart. Jag måste erkänna att jag blivit något konfunderad när så många verkat så förvånade över hans framgångar på P3 Guld-galan. Men jag tycker ändå att Roffe Ruff borde plockat hem priset för årets album som nu också gick till den gode kaptenen från Majorna.

* * *

TV4-ägda sjuan direktsänder Whitney Houstons begravning på lördag. Hur bisarrt är inte det???

* * *

Årets video på Kingsizegalan.

Hiphop/R'n'B/Soul, Musik, Punk, Ralph Bretzer | 1 kommentar »

Thåströms tredje guldålder

Av Ralph Bretzer 15 februari 08.51

Med staden ihågkommen och tänkt – och känd
En ljuskåt mygga eller neonljusets musik
Förgångenheten sticker i mitt hjärta och jag suger dess blod
Nutiden särar på benen och jag våldtas, töms.

Så skriver den danske poeten Michael Strunge i dikten “Sex och våld”; samma Strunge vars diktsamling “Beväpna dig med vingar” (vilken underbar titel) fått låna ut sitt namn till Joakim Thåströms nya skiva. Omslagsbilden visar en kornig svartvit bild av den gamle punkhjälten i en knappt skönjbar nattstad. Framskrapade bilder av en öde stad och foton av rostiga och förfallna industrimiljöer. Häftet sätter stämningen.

Skivan sprakar som ett ställverk i Berlin 1982. Det är “neonljusets musik” från ett ständigt skymningsland där monotona rytmer bär Thåströms mässande röst.

Thåström har, efter Ebba Grön och Imperiet, kommit in i en tredje guldålder. Ebba hade ungdomens hela energi och uppkäftighet, Imperiet den unge men nu vuxne mannens utforskande av en bredare musikalisk palett. Efter ett  och ett halvt decennium av mindre lyckade musikaliska projekt träffade han så rätt igen med ”Skebokvarnsvägen 209″ från 2005. Bandet, med gitarristerna Pelle Ossler och Conny Nimmersjö i spetsen var bland de bästa han haft, uppe där med Ebba och Imperiet. Och tre plattor in med det här fantastiska krautrockiga bandet visar de inget som helst tecken på att mattas.

Man kan anklaga honom för att inte ha skrivit lika starka låtar som på, till exempel, Skebokvarns-plattan men det kompenseras med en svärta så skarp att man kan ta på den, med lyrisk skärpa och med den enorma undertryckta intensitet som bandet piskar fram. Känslan är lite som när någon försöker hålla ned locket över en stormkokande gryta.

Han blickar tillbaka, skriver själbiografiskt och strösslar texten till “Samarkanda”, det enskilt starkaste spåret på skivan, med de kulturella referenser som skapad honom som människa och konstnär. “Förgångenheten sticker i mitt hjärta och jag suger dess blod”.

“Jag kan sluta precis när jag vill” sjunger han på skivans avslutningsspår. Låt oss hoppas att han inte vill det på länge än.

* * *

Lykke Li och Veronica Maggio blev Grammisgalans drottningar och Timbuktu plockade hem årets hiphop i larvigt hård konkurrens. Rimligt. Men roligast är ändå att Masse Salazar får priset för årets producent. Lika glädjande som att Kapten Röd plockade hem två priser på P3 Guld-galan.

Musik, Punk, Ralph Bretzer, Rock | Kommentera »

Hell yes! Black Keys till WOW!!!

Av Ralph Bretzer 14 februari 09.03

Sommaren ser ut att vara räddad. Madonna och Springsteen på Ullevi och line up:en till Way out west, som redan såg lovande ut, blev just ännu bättre. Ledtråden som lades ut på festivalens Instagramkonto väckte förhoppningar och nu på morgonen besannades de: Akron, Ohio-duon  The Black Keys är klara för festivalen.

Festival, Musik, Ralph Bretzer, Rock | Kommentera »

En röst som trängde genom skvalet

Kommentarer 2
Av Ralph Bretzer 12 februari 09.57

Whitney Houstons första tv-framträdande.

Man vaknar på morgonen och kollar nyheterna i mobilen. Whitney Houston är död. Där ute ligger det ett tunt snötäcke över stenbeläggningen.

Whitney Houston är död.

Tiden stannar till för ett ögonblick.

Ingen kan väl med bästa vilja i världen påstå att det var oväntat. När hon 1992 spelade den kvinnliga huvudrollen mot Kevin Costneri i filmen Bodyguard innebär det både hennes karriärmässiga peak – hennes version av Dolly Partons I will always love you spenderade 14 veckor i Billboardlistans topp – och början på en lång utförsbacke.
I samma veva gifte hon sig med artisten Bobby Brown, ett äktenskap som skulle bli stormigt och kantat av droger. Fokuset flyttades allt mer från hennes musik till hennes privatliv och alla de bilder som syntes i pressen på en allt mer härjad Whitney. Kontrasten mot den unga, friska och så levande flickan som syns i genombrottsvideon ”How will I know” från 1985 kunde inte vara större.

Men som sagt tiden stannar ett ögonblick.

När Whitney Houston slog igenom 1985 skulle jag precis fylla 14. Soulmusik stod ju inte precis på programmet för någon som precis hade upptäckt hårdrocken men det gick liksom inte att värja sig. Den perfekt avvägda mixen mellan disco och soul på de där tidiga hitsen gjorde sitt till men det var naturligtvis den samtidigt urstarka som uttrycksfulla rösten som fick henne att stå ut ur radions skval. Som än idag får mig att bortse från de gräsligt tidstypiska arrangemangen.

Att hon redan som 19-åring visade upp den mycket ovanliga kombinationen teknisk briljans och en ekonomi i bruket av de mest flashiga vokala effekterna; de där titta-vad-jag-kan-wailningarna som är som naglar mot en griffeltavla.
Jag är sedan barnsben en stor fan av Dolly Parton men det, om något är ett tecken på Whitney Houstons storhet, att när någon säger I will always love you” så är det, lätt motvilligt men ändå, hennes cover jag hör inuti mitt huvud.

Whitney Houston blev 48 år. Utanför på gården förvandlas snön till slask.

Hiphop/R'n'B/Soul, Musik, Ralph Bretzer | 2 kommentarer »

Underjorden kliver fram i ljuset

Av Ralph Bretzer 8 februari 18.49

Åren efter millenieskiftet fanns knappt svensk hiphop på min radar. Det fanns undantag med Looptroop och kollektivet Mobbade barn med automatvapen i spetsen. De sistnämnda med Organism 12, PST/Q, Leo och Seron gjorde något av det hårdaste jag hört någonsin i genren.

Det var ju inte direkt musik som spelades på radio om man säger så… Åtminstone inte förrän PST/Q släppte sin solo-ep Pluralis Majestis med låten Jesuskomplex. Men saker har hänt sedan dess. Svensk hiphop har gått in i en verklig guldålder.

Förra året kom hur många bra svenska hiphop-plattor som helst och när Organismen – som han numera kortat sitt artistnamn till – och DJ Large Vegas  i morse släppte ep:n God morgon framtid kom en störtflod av tweets med hashtaggen #GodMorgonFramtid – och det har i princip fortsatt hela dagen.

Och det är inte alls oförtjänt. Organismen har en fantastisk förmåga till träffande formuleringar och ett tilltalande allvar. Det här ungefär så långt från partyhiphop man kan komma, snarare musik som lämpar sig att lyssna på i lurarna när man har tid att ta till sig orden. Det här är musik på gränsen till litteratur och jag tänker inte ge mig på någon textanalys här. Jag behöver mer tid att låta lyriken sjunka in. Det förtjänar den. Men bra är det. Riktigt bra.

Att personliga favoriter som Roffe Ruff (som gjorde förra årets bästa platta alla kategorier, om ni frågar mig) och Daltone gästar gör inte saken sämre. De båda ingår för övrigt tillsammans med, bland många andra, Organismen, DJ Large, PST/Q och Hofmästarn i kollektivet Det Blå Skåpet.

Kul med omslagsbilden, förresten. Jag vet inte om det är avsiktligt men jag associerar till en ironisk Solsidan-vridning på Nationalteaterns Livet är en fest-omslag. Kanske är det jag som övertolkar men jag hoppas inte det.

Samtidigt som God morgon världen läggs ut på Spotify kommer där äntligen Petar på döda saker med pinnar, Organism 12:s fina album från 2003. Resten av katalogen, inklusive MBMA-spåren är på gång enligt hans hemsida. Det tackar vi för.

Hiphop/R'n'B/Soul, Ralph Bretzer | Kommentera »

M.I.A. släpper nytt och Dave Grohl dissar Super Bowl

Av Ralph Bretzer 8 februari 12.38

Medverkan på Madonnas nya – men tyvärr inte allt för upphetsande singel – och gästspel tillsammans med popens kanske största levande ikon i mellanakten på Superbowl… M.I.A. har höjt sin profil en smula den senaste veckan. Som ett brev på posten dyker pressmefdelandet upp i inboxen: Den brittisk-lankesiska stjärnan släpper ny platta till sommarn.

Och även om jag nästa fredag tänker stå först i kön när biljetterna till Madonnas enda Sverigespelning släpps så gör det mig betydligt mer upphetsad än förutsättningarna för ett nytt album med henne.

Hoppas bara inte ”Bad girls”, smakprovet från plattan som släpptes idag, är allt för stor fingervisning om vad vi har att vänta för det är ärligt talat ingen höjdare.

Soundet sitter förvisso där det ska och känns efter förra skivans experimenterande som en återgång till soundet på den mästerliga ”Kala”. Tyvärr saknar låten en riktigt stark hook som får den att fästa sig i medvetandet.

* * *

På tal om Superbowl har mitt Twitterflöde svämmat över av kommentarer om Giants och Patriots. Och det mår väl vara hänt att de amerikaner jag följer twittrar om det. (Det kallas ju inte för inte amerikansk fotboll…) Men att så många svenska twittrare visar intresse var… Oväntat.

Roligaste tweetet på temat kom morgonen efter detta amerikansk tv:s största evenemang från Foo Fighters- och Nirvanahjälten Dave Grohl:
”Och jag som inte ens visste att det var Super Bowl igår. Det visar bara hur mycket jag vet om bowling.”

Hiphop/R'n'B/Soul, M.I.A., Madonna, Pop, Ralph Bretzer | Kommentera »

Hjältar går ner sig…

Av Ralph Bretzer 4 februari 13.50

Hjältar, de går upp, hjältar de går ner
Hjältar hänger upproret på väggen
Och det hänger där i radhusens misär
Och bleknar när de rakar av sig skäggen

Sådär sjöng Stefan Sundström en gång i tiden på sin debutskiva En bärs med Nefertiti. Raderna dyker upp i skallen när jag ser en reklamfilmsreboot på en gammal favoritrulle där filmens huvudrollsinnehavare upprepar sin roll.

1985 kom filmen Ferris Bueller’s day off – eller Fira med Ferris som den fika heta i Sverige med den tidens smak för råtöntiga titelöversättningar – och visst var Ferris Bueller något av en hjälte. Den lite nördiga snubben som skolkar en dag och ser till att varenda sekund av den räknas. En dag levd som om det vore den sista i livet. Ett uppror i det lilla kan tyckas men det hittade hem i mitt 14-åriga hjärta.

När filmen kom ut var Matthew Brodderick 24 år gammal (och därmed liksom alla andra som var med i filmen egentligen brutalt överåriga för sina roller som high school-kids). I år ska han fylla 50 och uppenbarligen rullar inte karriären på riktigt så bra som han skulle vilja eftersom han känner att han behöver vara med i den här reklamfilmen.

På något sätt känns den väldigt, väldigt sorglig. Och med två minuter och 25 sekunder känns den också oerhört mycket längre än filmen den bygger på, dess 103 minuter till trots.

Jag låter bli att bädda in den och lägger in trailern för filmen istället.

Observera en väldigt ung Alan Ruck (Stuart i Spin City) och Jennifer Grey ett par år innan hon blev Baby i Dirty Dancing.

Ferris Buellers day, Film, Ralph Bretzer | Kommentera »

Dålig tajming…

Av Ralph Bretzer 3 februari 14.27

Labyrint när de spelade på den årliga minneskvällen för Jr Eric på Musikens hus i Göteborg i mellandagarna. Imorgon spelar de på klaffbron i Malmö. Mobilfoto: Ralph Bretzer 

Jag spenderar varannan helg i Malmö och varannan i Göteborg. Det fungerar ibland bra och ibland… mindre bra. Denna helg hade ju varit alldeles utomordentlig att spendera i Skåne, till exempel. Labyrint på Klaffbron i Malmö imorgon och First Aid Kit i Lund i kväll. Men är jag där? Nej. Det suger.

Att se bra dokumentärer på bio har man ju inte alltför ofta chansen till men förra helgen inleddes Göteborg Film Festival och då gjordes festivalens samtliga tre visningar av Sing your song, den hyllade dokumentären om Harry Belafonte. Men var jag där? You guessed it. Nej, jag var i Malmö. Sällsynt dålig tajming.

Jag tröstar mig med att kolla på 30 Rocks fjärde säsong på dvd och ikväll går jag ut på festivalen och ser The Black Power Mixtape.

Film, Musik, Ralph Bretzer | Kommentera »

Madonna mönstrar dreamteam

Av Ralph Bretzer 30 januari 10.49

Foto: Scanpix, Ralph Bretzer och Scanpix

Madonnas dragningskraft som artist har väl minskat en del sedan glansdagarna men visst blir man mer än lite sugen på att lyssna när man får reda på att hon på kommande singeln “Give Me All Your Luvin’” mönstrar på ett dreamteam bestående av henne själv, M.I.A. och Nicki Minaj. Låten premiärspelas på amerikansk tv på torsdag och får internationell premiär på hennes Youtube-kanal dagen därpå.

M.I.A., Madonna, Musik, Pop, Ralph Bretzer | Kommentera »

« Äldre inlägg
Jobb
Företagsrådgivare sökes

Företagsrådgivare sökes

Läs mer på www.fofspar.se/tjanster Läs mer
Resor
Reseträff på Rügen

Reseträff på Rügen

Följ med på vår populära och inspirerande reseträff! Tag chansen att lära känna oss som jobbar på Tjörnarpsbuss och Christers Resor, träffa tidigare... Läs mer
Läs våra bilagor
NYHET
Inga biltullar i Köpenhamn
SPORT
Alla vinnare när Marta återvänder
NÖJE
Kristina är hemma
SÖNDAG
Matad läsning i helgens bilaga.
NorraSkåne.se
IMMELN 23.30: Anita föll för Immeln n INVÅNARE. Nu håller hon på att starta ett bed and breakfast i byn
OPINION 23.30: Regering i sönderfall
OPINION 23.30: Vansklig borgerlig strategi
HÄSSLEHOLM 21.54: Miniracing en udda sportlovsaktivitet
SKÅNE 20.40: "Det finns viss substans i kritiken"