Ohälsosamt mycket TV

Av Ralph Bretzer 29 oktober 15.53

Det har sina fördelar att upptäcka en tv-serie sent. Visst har det sin charm att se ett avsnitt och sedan vänta en hel vecka på nästa men att sätta sig ned med en hel hög dvd-boxar och knäcka avsnitt efter avsnitt, säsong efter säsong är oslagbart.

Just nu håller jag på med Weeds. Egentligen är jag ingen större vän av komediserier. Allt för ofta är det situationskomik utan någon vidare dramaturgisk framåtrörelse. Visst, det finns bra sitcoms också men inte är de många. Modern Family är ett lysande undantag.

Weeds har dock det många komediserier saknar: dels är den – till skillnad från allt för många serier – faktiskt rolig och dels har den både framåtrörelse och något att säga om den värld vi lever i.  Med glatt humör och en befriande brist på moralism river den ned fasaderna i den på ytan så perfekta amerikanska drömmen-småstaden.

* * *

Mary-Louise Parker som spelar huvudrollen med den äran är 46 år gammal. Antingen har hon världens bästa gener, världens bästa plastikkirurg eller så har hon faktiskt funnit ungdomens källa. Hon ser inte ut att vara en dag över 30.

* * *

Ingen serie har jag någonsin sett fler gånger än Buffy the Vampire Slayer. Låt oss säga så här: om jag skulle skriva ut hur många gånger jag sett den skulle förmodligen de snälla männen i de vita rockarna komma och hämta mig.

Det verkar dock finnas de som saknar serien ännu mer än mig. Dramatikern, estradören och låtskriverskan Megan Gogerty förefaller vara en sådan person. Hon har släppt ett helt album där alla låtarna handlar om karaktärer och företeelser i Buffy. ”I miss Buffy! Megan Gogerty’s awesome tribute album” är dessutom riktigt bra – i alla fall om man som lyssnare är lite större Buffy-fan än vad som egentligen är hälsosamt. Är man inte det förefaller nog plattan rätt obegriplig.

Japp, det är tv-nörderi på hög nivå.

Kommentera

Läs våra bilagor