Små tennsoldater

Av Ralph Bretzer 13 november 01.46

Foto: Scanpix

Yngste sonen kommer springande emot mig när jag ska hämta honom på dagis. I hans händer ett kvastskaft.

”Pang, pang” säger han och skrattar. Kvastskaftet är ett gevär.

Alla goda föresatser om att inte ge barnen krigsleksaker (förutom Star Wars då, förstås – vi är inte rabiata) till ingen nytta. Några timmar senare, på kvällen, är det en leksaksborrmaskin som får tjänstgöra som k-pist samtidigt som äldste sonen sitter vid datorn och har hittat något spel på nätet där han flyger en stridshelikopter.

Jag suckar.

Det får mig att tänka på The men they couldn’t hang och deras antikrigsleksakslåt ”Tiny tin soldiers” som finns med på deras smått bortglömda mästerverk ”How green is the valley” från 1986.

The men they couldn’t hang bildades 1984 men historien började tidigare än så. Den började med Shane och Shanne.

1976 bildade Shane Macgowan och Shanne Bradley – som båda tillhörde den ursprungliga lilla klicken av Londonpunkare – bandet The Nipple Erectors (sedemera nedkortat till The Nips). Bandet rönte aldrig någon större framgång och deras samlade skivproduktion består av fyra släppta och en osläppt singel samt en mer eller mindre officiell live-platta. Shane var vid denna tid mest känd för att hans blodiga ansikte täckte förstasidan på tidningen New Musical Express nyårsnummer 1976/77. Under bilden stod texten ”The face of 1977″.

Myten säger att han var blodig i ansiktet efter att en kvinna som kallades Mad Jane Modette hade bitit honom i örat på en Clash-spelning.

Hur som helst var The Nips ett inte alls oävet punkband, att döma av de få inspelningar de faktiskt gjorde. 1981 gick bandet dock i graven. Shane och Shanne bildade var sitt band som skulle ta avstamp i punkens energi och engagemang men blanda upp den med stora doser folkmusik.

Shanes band The Pogues kom ju att bli smått legendariska, lika mycket för dess frontmans ohälsosamma förhållande till berusningsmedel som hans obestridliga lyriska talang.

Shanne å andra sidan var med och bildade The Men they couldn’t Hang som kanske inte blev lika stora som The Pogues men som gjorde några fantastiska plattor under mitten och slutet av 80-talet. Skivor som blandade rock, folkmusik och punk med en djup känsla för den brittiska historien – inte minst industrialismen – och starka politiska ställningstaganden.

”The Ghosts of Cable Street” är min absoluta favoritlåt med TMTCH, även den från ”How green is the valley” som blev Shanne Bradleys sista platta med bandet.

”The Ghosts of Cable Street” handlar om Cable Street-kravallerna 1936 när den brittiska fascistledaren Sir Oswald Mosley och hans British Union of Fascists försökte marchera genom Londons arbetarklasskvarter. Hur bra det gick hör ni i texten och ser på videon.

Sedan ett par år finns ett återförenat Nipple Erectors med både Shane och Shanne.

Kommentera

Läs våra bilagor