Drömbil!

Mitt namn är Pund, James Pund…

Nog för att agent 007 alltid förknippats med bestämda varumärken. Vem, uppväxt på 60- och 70-talen, får inte något vått i ögonvrån när man ser en Aston Martin DB5? Eller 80-talets Lotus Esprit som kunde förvandlas till en u-båt? Och alla klockor från exklusiva märken som Rolex, Breitling, Omega och så vidare.

Nu tar han det dock till en helt ny nivå. Den kommande Bond-filmen, den 23:e(!) i ordningen, krossar alla tidigare rekord vad det gäller att dra in stålar på produktplacering. Tidigare rekordinnehavare är filmen Minority Report som drog in 20 miljoner dollar den vägen.

Bond 23, som har premiär nästa år – lagom till Bond-filmernas 50-årsjubileum, har dragit in hissnande 45 miljoner dollar på att varumärken och produkter ska synas i väl valda sammanhang.

Filmen regisseras för övrigt av American Beauty- och Revolutionary Road-regissoren Sam Mendes.

I den illegala nedladdningens tidevarv är det naturligtvis viktigt att hitta alternativa inkomstkällor. Man kan dock fråga sig om det inte, när produktplaceringarna börjar handla om så absurda summor, bara är att ge piraterna vatten på sin kvarn. För vem vill betala för att se en reklamfilm?

* * *

En enda gång i mitt liv har jag varit beredd att lämna en bio innan filmen var slut. Det var i februari 1998 och filmfestivalen i Göteborg. Wim Wenders, då min stora filmidol efter mästerverket Der Himmel über Berlin, visade sin nya film The end of violence. Jag höll på att irritera mig till döds på att vareviga gång någon lyfte en mobiltelefon, eller för den delen någon annan teknisk pryl hölls den så att logotypen var väl synlig.

Den enda anledningen till att jag satt kvar filmen ut var för att regissören skulle dyka upp efteråt och jag ville höra vad han hade att säga.

* * *

Och bara därför att jag gillar dem båda avslutar jag med Alicia Keys och Jack Whites feta Bondlåt. Kanske inte det bästa någon av dem gjort, men ändå…