”Military intelligence is an oxymoron” lyder ett amerikanskt svåröversatt skämt. Själva vitsen är att militär och intelligens är en motsägelse i sig själv.

Detta betvivlar man inte när man läser Jon Ronsons The men who stare at goats. På framsidan av boken kan man läsa texten ”This is the story about what happened when a small group of men – highly placed within the United States military, the government, and the intelligence services – began believing in very strange things.”

Det är en fascinerande bok. Jag sträckläste den när den kom 2004, förmodligen med munnen chockerat halvöppen medan Ronson nystade upp historien om tankarna på en First earth batallion och de mycket märkliga saker de ledde till. Det hela började med att soldaten Jim Channon kom hem från Vietnam och lyckades få loss pengar från sin arbetsgivare, den amerikanska militären, för att resa runt och besöka olika andliga grupper och – för att göra en lång historia kort – komma på ett mer etiskt sätt att bedriva militär verksamhet på.

Det hela resulterade i ett manifest, en handledning betitlad Evolutionary Tactics, som kan beskrivas som något så motsägelsefullt som ett möte mellan militärt tänkande, hippieideal och new age-andlighet. I förlängningen ledde detta till att man experimenterade med saker som att försöka gå genom väggar, bli osynlig genom tankekraft och döda getter genom att stirra på dem och koncentrera sig. Kort sagt: det är en mycket underhållande bok om en organisation man tror ska vara superrationell men som tydligen knappast är det.

2009 kom filmversionen som möttes av ganska kallsinnig kritik. Inte minst, tror jag, eftersom de flesta recensenter hade läst boken innan de såg filmen. Själv har jag nu äntligen fått tummen ur och sett den och jag måste säga att jag trots allt är positivt överraskad.

Nu är det ju en gång för alla så att filmer sällan vinner på att man läst boken innan. En bok har utrymme för så mycket mer än en film. I fallet med The men who stare at goats har boken och filmen dessutom ganska lite med varandra att göra. Boken har inget traditionellt drama i sig och är fullt ut non-fiction. Filmen däremot bygger en fiktiv historia med avstamp i det som boken berättar om.

Har man läst boken och väntar sig något slags dokumentär kan det vara störande. Det hindrar inte att filmen är rätt rolig på ett väldigt absurt sätt. Och varför inte – den bygger på en absurd verklighet. Spelet mellan George Clooney och Ewan McGregor är helt lysande medan både Jeff Bridges och Kevin Spacey gör fina biroller.

Dessutom visar filmen hur de i grunden fina tankarna bakom First earth batallion och icke-dödliga militära metoder – efter att ha legat i malpåse unde 90-talet – återfötts efter 11 september 2001 på platser som Abu Ghraib och Guantanamo på ett inte alls lika positivt sätt.

Jag rekommenderar att man - om man tänkt se filmen – gör det först och sedan läser boken för att fördjupa sig i verkligheten bakom fiktionen.