Jag sitter och tittar på Van Helsing på TV6. Jag såg den när den kom men eftersom jag är svag för vampyrrullar, även mindre bra sådana, ser jag den igen. Den är rätt snygg på ett Hammer Horror-artat sätt och Igors labb är ju dessutom steampunkigt så det förslår.

Men Dracula i Richard Roxburghs tappning…
- Betyder vi så lite för dig? Har du inget hjärta? frågar en av Dracu-babesen.
- Nej, jag har inget hjärta, svarar Dracula med ett storartat affekterat överspel.
- Jag känner ingen kärlek, ingen rädsla. Jag är ihålig.

Det måste vara den sämsta insatsen som Dracula någonsin. Varför i himmelens namn proklamerar någon att han är tom, befriad från känslor, på ett närmast manierat känslosamt sätt?

Det är naturligtvis inte Roxburghs fel att det blivit som det blivit. Snarare är det regissören Stephen Sommers som intresserat sig mer för snygga bilder på Kate Beckinsale, gotiska valv, blixtar och datoranimerade monster än på att bygga trovärdiga karaktärer.

Den goda devisen less is more verkar aldrig ha slagit ro i hans filmvärld. Så blir resultatet också så uselt att det nästan är komiskt.