Arkiv för ‘Kung Fu’

Supermåne, skördemåne, varulvsmåne

19 mars, 2011 av Ralph Bretzer

Fullmånen lyser som en fyr genom hela den gotiska – och en stor del av den ickegotiska – skräckfiktionen. Den ekar genom många, många generationers folkliga kultur och mytbildning. Och gör så än idag.

Twilight-filmen New moon, bandet Dead MoonMoon madness med Blue for two, Bad moon rising med Creedence, The killing moon med Echo & the Bunnymen. Se där några få bland massor av exempel. Själv har jag en gång i tiden haft ett band som hette Grapefruit Moon, med ett lån från Tom Waits.

Månen styr tidvattnet men styr den våra sinnen? Får den oss att bli mer utlevande och… galna?

Svaret från vetenskapen är ett hyffsat entydigt nej. Om det kan man till exempel läsa i den här intressanta artikeln på Skånskan.se. Som vanligt är dock inte alla överens.

Kanske sov människor sämre förr i världen under de perioder natten var ljusare, inte minst under skördeperioden när det var fullmåne och folk jobbade längre än vanligt.

Att lida av sömnbrist och eller av att vara utarbetad kan ju få människor att agera på ett annat sätt än de skulle i vanliga fall. Men idag är det ju ändå såpass ljust på de flesta ställen med gatlyktor utanför vart och vartannat fönster att det knappast har någon större inverkan.

Men det hindrar ju inte att det även i modern populärkultur finns ett sug efter övernaturliga förklaringsmodeller. Även om man kanske inte tror på dem på riktigt så sätter de fantasin i rörelse.

Framförallt en kväll som den ikväll, där månen står oss närmare än vad den gjort på två decennier.

När jag känner efter så är nog ögonbrynen i alla fall lite sammanväxta. Vem vet, kanske kommer det en transformation till aftonen: pälsen växer ut, klorna och huggtänderna likaså. Och börjar jag inte känna ett behov att springa upp på närmsta klippa och yla sorgset mot skyn?

* * *

På temat traditionell kultur kontra modern populärkultur läser jag en artikel i National Geographic om hur populärkulturen sliter i och på de traditionella shaolin-munkarnas värld. Många av dem som söker till klostren och kung fu-akademierna hoppas på en framtid inom mer våldsinriktade kampsporter (framför allt kickboxning och mixed martial arts) eller inom filmens mer akrobatiska variant av kung fu snarare än inom den mer filosofiskt buddhistiska – mer genuina – inriktningen som traditionen bjuder.

I det ursprungliga Shaolin-templet i Song-bergen har man sett till att göra business av intresset som väckts av filmer som de med Bruce Lee, Jet Li och Jackie Chan. De som står i besöksbutiken och säljer varumärkesskyddade shaolin-téer och tvålar må ha munkkläder och rakade skallar men visar sig vara anställda som får betalt för att spela rollen.

En som är traditionen trogen är Shi DeJian. Trots att han sökt avskildheten är han flitigt förekommande på klipp på YouTube där han utövar sina konster. Så har då även han trots allt blivit en del av populärkulturen.

* * *

– Man kan inte besegra döden men man kan besegra sin rädsla för den, säger Shi DeJian i National Geographic-artikeln.

Och den rädslan har han onekligen bemästrat, vilket vi kan se i klippet nedan. Han har ett vackert ställe att träna på, det får man erkänna, men ett som kräver att man har sin rädsla för höjder under lika stor kontroll som balansen…

Själv lider jag inte speciellt av höjdskräck men skulle ändå inte ens fundera på att gå ut på det där taket, än mindre hoppa omkring där.

Hursomhelst: om man ska dra någon slutsats av artikeln (läs den – den är både intressant och välskriven) är det paradoxen att populärkulturen både sliter på den traditionella kulturen och får den att leva vidare.

Och på något sätt har det väl alltid varit så. Det som inte utvecklas och förändras dör ut eller blir inlåst på museum. Allt som är fast förflyktigas och allt som är levande förändras.

Läs våra bilagor