Arkiv för ‘Dolly Parton’

Tredje gången gillt, Dolly?

10 februari, 2011 av Ralph Bretzer

När Steve Young 1972 gjorde Seven bridges road sa en av outlaw-countryns allra största, Waylon Jennings, att:

”If he gets any better I’ll have to kill him”.

Knappt 30 år senare visade Dolly Parton att det gick att göra just den låten ännu bättre än vad Young gjorde den. (The Eagles cover av samma låt smulade hon sönder fullständigt.)

Då, strax efter millenieskiftet, hade Dolly Parton precis gjort en karriäruppryckning som – med undantag för de plattor Johnny Cash gjorde tillsammans med Rick Rubin – sällan skådats.

Vid den tiden var Dolly Parton en av de där artisterna jag hoppades, men knappast trodde, att jag någon gång skulle få se live. Det verkade som att hon mest höll till på sitt eget nöjesfält, Dollywood.

Men jag skulle få se henne. Först i Göteborg och sedan i Malmö. Läser nu här att det blir en tredje chans. 25 augusti spelar hon i Köpenhamn och två dagar senare i Göteborg.

När jag såg henne på Scandinavium i Göteborg för tre år sedan lät det väldigt bra men jag såg desto sämre där jag satt uppe under taket i den stora hockeyladan. På Malmö Stadion såg jag bättre men ljudet var å andra sidan bland det sämsta jag varit med om på en utomhusarena. Våg efter våg av ljud rullade uppför läktaren och sedan tillbaka ned i repris för oss som satt på fotbollsplanen.

Dags för tredje gången gillt för min del?

Lördagshyllning till Bette Midler

25 september, 2010 av Ralph Bretzer

Redaktör H och jag sitter på en tyst och lugn webbredaktion. I vanlig ordning diskuterar vi gubbrock i allmänhet – Redaktör H är om möjligt äldre än vad jag är – och Rolling Stones i synnerhet. Framför allt diskuterar vi vilken Stones-period som egentligen går att lyssna på.

Han hävdar Mick Taylor-åren (1969-74) medan jag menar att mellan 1966 och 76 var de allt bra. Bästa plattan Beggars Banquet kom ju faktiskt året innan Taylor kom med.

Sedan kom vi in på väldigt ojämna ”Some girls” från 1978 som har ”Miss you” och ”Beast of burdon” som försonande drag. Men den bästa versionen av ”…burdon” är ändå Bette Midlers. Därav denna lördagshyllning.

Bette Midler som den elaka häxan i filmen Hocus Pocus tar sig an Screaming Jay Hawkins ”I put a spell on you”. Ruskigt camp.

På tal om camp… vad kan möjligen vara mer camp än att köra ”Boogie woogie bugle boy” utklädd till sjöjungfru under en show i Las Vegas? I Bette Midlers värld känns det dock helt naturligt.

Bette Midler är också inblandad i en av mina absoluta favoritduetter (i konkurrens med allt som Gram Parsons och Emmylou Harris spelat in tillsammans). Tom Waits immiterar Louise Armstrong och Bette Midler gör en fantastisk Ella Fitzgerald på Waits ”I never talk to strangers”.

Mellan 2000 och 2001 i hade Bette Midler en kortlivad sitcom som hette kort och gott ”Bette”. I Halloween-avsnittet dök en av Midlers kompisar upp för en annan duett; en viss Dolly Parton. Snacka om drömduett.

Läs våra bilagor