Thrashens fyra stora på Sveriges största arena. Vem hade kunnat tro det 1986…

När jag gick i nian var thrash metal stort bland killarna i skolan. Stort, men också väldigt alternativt. Minns att då, i mitten på 80-talet, kunde Siewer Öholm och Bengt Alsterlind stå i dåvarande monopol-SVT och prata om hur farligt hårdrock var. Och då pratade de ändå om ”vanlig” hårdrock.

De där nya banden, primärt från Kalifornien, som blandade hardcore-punkens råhet med hårdrockens tyngd och teknik, var ju ändå så oändligt mycket tuffare. Hårdheten, tempot och dubbeltrampet på baskaggarna. Det var verkligen musik att skrämma föräldrarna med. Det var musik som man knappast kunde tänka sig skulle spelas på radio, förutom då möjligtvis i hårdrocksprogrammet Rockbox i P3. Inte då.

Sedan förändrades allt. Metallica släppte ”…and justice for all” och gjorde en video till halvballaden ”One”. Då började det hända saker. När den svarta plattan släpptes 1991 katapulterades de till att bli ett av världens största band samtidigt som övriga hårdrocksvärlden gick in i något slags dvala. Jag minns att jag såg Megadeth 1992 på Roskildes stora scen och Anthrax på samma ställe året därpå, båda inför en rätt avslagen publik mitt på blanka eftermiddagen.

Men bland thrashbanden var det alltid Anthrax som var mina favoriter. De var både punkigare och roligare. Och så har de ju aldrig gråtit ut på film om hur jobbigt det är att vara självupptagna rockstjärnor… Kanske för att de aldrig blev några rockstjärnor, i alla fall inte på samma sätt som Metallica.

De fyra stora, Metallica, Anthrax, Slayer och Megadeth, spelar på Ullevi i sommar. Det är så jäkla coolt. Anthrax på Ullevi! Vem hade kunnat tro det.