Försommarvärmen har rullat in över södra Sverige och solen sätter sina högst positiva spår på mitt humör. Nu hotar i och för sig SMHI med bakslag men det väljer jag att inte bry mig om idag.

Jag vet ingen låt som ger mig så mycket försommarkänsla som Van Morrisons Brown eyed girl. Redan under det där inledande gitarriffet vaknar sinnesminnet till liv och jag känner lukten av varm tång i mina näsborrar. Jag är uppväxt vid havet och den där lukten har alltid varit synonym med sommar för mig.

När jag i 18-, 19-årsåldern var på semester i London åkte jag på en guidad tur bland stadens mer rockorienterade sevärdheter. I bussen mellan de olika platserna visades videoklipp. Bland annat visades en videosekvens som sades vara det enda på film dokumenterade tillfället där den normalt så surmulne nordirländaren log. Om det är sant vet jag inte men jag hade det med mig i tankarna när jag såg honom vid Bragebacken i Göteborg 2005.

Då var han i alla fall på ett strålande humör. Redan 20 minuter in i spelningen sprack han för första gången upp i ett leende med kraftigt jubel som respons från publiken. Sedan han log han ett par gånger till med allt kraftigare reaktioner som följd. Till slut kunde han inte hålla sig utan började faktiskt garva.

* * *

Jag såg min tonårsidol Doro på KB i lördags. Efter att ha följt henne i 25 år var det med andra ord nästan upplagt för att jag skulle bli besviken när jag äntligen fick se henne live. Men inte då! Jäklars vad bra det var. Hon växer enormt på scen och att publiken var så pass liten (men inte så liten att det blev pinsamt) gjorde också att det blev en väldigt intim känsla.

Läs min recension här.