I sällskap med jazzförnyarna Prylf är det lätt att glömma att Linnea Henriksson visst var med i något som hette ”Idol” för några månader sedan. Prylf är något så uppfriskande som ett coverband med en mission – de tar jazzstandards, maler ner i sin musikaliska kvarn för att sedan bygga upp allt igen – men då i en helt annan skepnad. I kväll spelar Prylf på ”Babel” i Malmö. Vi träffade bandet inför konserten:
[brightcove:896053520001]
Slår upp nöjessidorna i våra båda kvällstidningar och suckar djupt.
Som om det vore någonting viktigt. Som om det handlade om liv och död.
Ja, det var väl klantigt men värre saker har väl hänt, om man säger så.
* * *
I dag börjar Mardi Gras i New Orleans. Nattredaktör Olsson hotar med att spela Professor Longhair hela kvällen. Jag kontrar med den lite underligare sidan av stan.
Dr. John har gjort en hel del ganska lättillgänglig musik. Han har till och med haft hits. Jag minns en skön spelning på Roskilde någon gång under 90-talet när han kom ut på scen i vit three-piece stödd på en krycka med gigantisk silverknopp. Backad av ett ungt band bjöd han sedan på ett flyhänt självklart sväng halvvägs mellan jazz, rock n roll och ren voodoo. Hela hans uppenbarelse präglades av en ålderns värdighet.
Men det har funnits vildare och märkligare tider. Det här trippiga numret fanns med på ”The Sun, Moon and Herbs” från 1971, samma år jag föddes. Let the weirdness begin.
Sitter och recenserar jazz- och bossasångerskan Miriam Aïdas nya platta där hon tolkar den svenska visskatten. Exakt vad jag tycker om den kan ni läsa i tidningen imorgon (ett förhandstips: jag gillar det). Klippet ovan är från en äldre platta.
Skivan får mig också att minnas en rätt underbar spelning jag såg på jazzfestivalen Bangen i Sandviken 2003. På den tiden uppträdde Miriam Aïda med Joe Spinaci & the Brookolino Orchestra. Tyvärr hittade jag inga klipp på Youtube med den konstellationen men på bandets hemsida kan man lyssna på många av deras låtar. Till min stora glädje hittar jag också två spår från just den där Bangen-spelningen på sajten.
Riktigt lika glad blir jag inte när jag läser min egen recension från samma spelning på sajten. ”Inledande instrumentalnumret är ett riktigt rivjärn…”
Uttryckte jag mig verkligen så töntigt? Skäms på mig.
En riktigt bra spelning var det hur som helst. För en knapp timme kändes det som om man var förflyttad till en nattklubb i förbudstidens USA.
Eftersom jag inte hittar något klipp av ”Mambo Italiano” med Miriam Aïda tillsammans med Joe Spinaci & the Brookolino Orchestra får det bli ett med originalsångerskan istället.
Foto: Ralph Bretzer
Är Linnéa för bra för Idol? frågade sig min bloggkollega Fredrik Thunberg för ett par dagar sedan. Ja, självklart, är mitt svar. Framför allt om man lyssnar på Prylf, det lika egensinniga som lysande jazzband hon sjunger i och som gav ut sin debutplatta ”Kind of green” i februari i år.
Tråkigt, naturligtvis, att hon åkte ut men frågan är om det ändå inte var det bästa som kunde hända henne, rent karriärmässigt: att, likt Amanda Jensen vara med så länge att man fått sitt namn känt, men ändå inte gå hela vägen och därmed få Idol-epitetet intatuerat i pannan för gott.
Lyssna på Prylfs huliganverion av jazzstandarden ”All of me”:
På fredag är det final i ”Idol”. Det blir förstås en promenadseger för Jay Smith, som rev av en ”Enter Sandman” härom veckan som inte ens Verklighetens Folk kunde motstå. Den rockande Helsingborgaren har blivit folkkär. Hans motståndare skulle däremot ha varit Linnea Henriksson.
Nej, det är ingen lokalpatroitism som spökar. Linnea har personlighet, kanske en för stor sådan för att den ska komma till sin rätt i ett så pass supermallat och spikat programformat som ”Idol”. Hennes ”Crazy in Love” var ruggigt stark. Linnea tog sig till ”Idol”-kvartsfinalen med Antony & The Johnsons ”Hope there’s someone”. Här är Antony & The Johnsons rysarversion av Beyoncés monsterhit och det låter onekligen som om Linnea inspirerats.
Kirsty MacColl kom in i mitt liv 1985 när jag för första gången hörde hennes cover på Billy Braggs fina ”A new England”. Det var något med den där rösten som grep tag i mig. Å ena sidan lite alldaglig men ändå med en lyster som sken igenom. Då var jag 14 år och reflekterade väl inte så mycket över texten men såhär i efterhand kan jag se hur rösten samspelade med texterna, både hennes egna och de covers hon gjorde.
Det var som hon att lyfte upp vardagen med alla sina skavanker och lät ljuset skina över den. Som sådan stod hon i stark kontrast till all annan musik jag lyssnade på vid den här tiden vilket var i första hand hårdsprayade hårdrocksband. Jämfört med dem var hon någonting helt annat. Vem kan till exempel glömma hennes gestaltning av den kvinnliga delen av fylleparet i The Pogues ”Fairytale of New York”?
Kirsty MacColl var förövrigt en del av en musikalisk familj som väl kan konkurrera med sin amerikanska motsvarighet i Wainwright-klanen. Hennes styvmamma heter Peggy Seeger och är syster till folksångaren Pete Seeger. Hon är själv en briljant folksångerska och ligger bland annat bakom ”Song of Choice” som Mikael Wiehe och Björn Afzelius gjort på svenska (”Valet”). Pappa är folksångaren Ewan MacColl som skrivit klassikern ”Dirty old town” och hon var gift med skivproducenten Steve Lillywhite som rattat inspelningar med alla från The Smith och Siouxsie & the Banshees till Rolling Stones och U2.
Om ett par månader är det tio år sedan Kirsty MacColl omkom i en kontroversiell olycka i Mexiko. Hon var ute och simmade när hon blev påkörd av en stor motorbåt. Vem som körde båten är omdebatterat men båten tillhör en mångmiljonär och det har förekommit uppgifter att den person som efteråt erkände och dömdes för händelsen skulle ha blivit mutad för att ta på sig skulden.
Det må vara hur det vill med den saken. I dag skulle Kirsty MacColl i alla fall ha fyllt 51 år och det vill jag fira med denna you-tubelista…
”Days är en cover av en Kinks-låt. Och Kinks i all ära – så här bra lät den alldrig med dem.
* * *
För övrigt skulle Thelonius Monk ha fyllt 93 idag om han varit i livet.
Du läser inlägg i kategorin Jazz.
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se. 
Chefredaktör och ansvarig utgivare: Jan A Johansson, 040-6605539 |
Redaktionschef: Mimmi Karlsson-Bernfalk, 0708-771048 |
Webbchef: Eva Emmelin, 040-6605588 |
Tjänstgörande webbredaktör: , webbred@skd.se, 040-6605666 |
Kontakta Skånska Dagbladet, växeln, 040-6605500 |
Postadress: Box 165, 201 21 MALMÖ |
Besöksadress: Östergatan 11 |
Kontakta Skånskans journalister. |
Tipsa Skånska Dagbladet |
Skicka insändare |
Prenumerationsärenden |
Annonsera i Skånska Dagbladet och på Skånskan.se |
Om cookies
Prenumerera på den här bloggen
