Personen som har filmat den här hade rätt grym plats på Lady Gagas Malmöspelning igår, blir lite smått avundsjuk… men jag ska inte klaga, hade helt okej plats. Det hade nog varit lite svårt att jobba om jag hade stått längst fram.

Läs recensionen här.

Foto: Scanpix

Världens största popstjärna är i stan. Jo, jag vet att det är stora ord, att utnämna någon till världens största vad det nu må vara men i fallet Lady Gaga är det trots allt sant.

Det fanns en tid, mitten på 90-talet närmare bestämt, när det verkade som superstjärnans era var över. Prince hade medvetet devalverat sin karriär med det skumma namnbytet, Michael Jackson hade sedan länge slutat göra intressant musik och Springsteen splittrade E Street Band. Madonna lyckades i och för sig återuppfinna sig själv ännu en gång men var ändå en spillra av sin forna stjärnglans.

Så kom Eminem – hiphopens stora vita hopp – och lyckades skapa en karaktär som var larger than life kombinerat med briljant rap-teknik och Dr Dres patenterade beats. Han var ändå bara en föraning om vad 2000-talets popstjärna skulle vara.

Lady Gaga är the real deal.

Precis som Madonna vid höjden av sin kreativa bana har Stafani Germanotta, alias Lady Gaga, fingret på tidens puls. Hon följer den inte; hon ligger steget före.

Inte för att plattan, eller plattorna om man väljer att se det så, är något mästerverk. Den är splittrad och ojämn – den enda sammanhållande faktorn är den osannolikt direkta hitpotentialen i varenda låt. Lady Gaga är inte en albumartist och på något sätt är det en del i hennes storhet. I en tid när albumet allt som oftast dödförklaras koncentrerar hon sig på de enskilda låtarna. Därav det märkliga draget att först släppa en platta, ”The fame”, och sedan en ny version som dubbelalbum med ett helt gäng nya låtar, ”The fame monster”.

“Whenever you have all but given up on the pop music of the day, whenever it hits bottom – where it has been bouncing around for a while with American Idol and all the re-treads – someone always seems to come along, break through, and ring in the new era. Lady Gaga is that. /…/ part fashion star, part performance artist, but mostly a great singer and performer.”

Tom Freston, före detta vd för Viacom och MTV Networks, citerad i Vanity Fair.

“I am my music; I am my art; I am my creativity.”

Lady Gaga till Vanity Fair

För mig är det vad som gör Lady Gaga intressant. Kombinationen popstjärna, modeikon och konceptkonstverk. På alla punkterna går hon utanpå det Madonna gjorde. Visst har hon sitt House of Gaga bakom sig; ändå känns det som att konceptet Lady Gaga är mer hennes egen skapelse än Madonna var. Dessutom är hon faktiskt en långt större sångerska.

Lady Gaga är, precis som en riktig superstjärna ska vara, en ikon. Men till skillnad från de flesta andra stora populärkulturella ikoner, Marilyn, James Dean, Prinsessan Diana och så vidare, förefaller hon ha ett intelektuellt förhållande till sin ikoniska karatär. Det är något som för mig förstärker bilden jag har av henne som ett konceptkonstverk.

Man kan kritisera henne för att väldigt tydliga influenser. Boney M är uppenbarligen en. ”Bad romance” ekar av ”Rasputin” och ”Poker face” av ”Ma Baker”.

”Talent borrowes, genius steals.”

Oscar Wilde

En av manga märkliga saker med Lady Gaga är hur hon lyckas vara halvnaken på scen och i videos och synnerligen explicit i sina texter utan att det för den sakens skull känns exploaterande. Jag får snarare känslan att hon gör precis det hon vill göra utan att bry sig om vad som anses vara god smak.

”Gift för våra barns sinnen.”

Hyperkonservativa Fox News om Lady Gaga

“Let’s have some fun, this beat is sick / I wanna take a ride on your disco stick.”

Lady Gaga i “Love games”

”Lady Gaga jag älskar dig. Jag tycker så förbannat mycket om dig för din konstiga paparazzi-sång, dina opassande nakenvideos och knäppa Noritaka Tatehana-23-centimeters-platåskor.”

Sanna Trygg i Skånska Dagbladet

Popmusik och utanförskap har alltid gått hand i hand. Popmusiken som sådan är jämngammal med tonåringen som fenomen och att vara tonåring är – på ena eller andra sättet – ett utanförskap i sig. Det är därför artister som spelar på det, ikläder sig det eller genuint uttrycker det har en tendens att få väldigt extrema fans. Se på Håkan Hellström, se på Michael Jackson, se på Elvis och se på Lady Gaga.

Dessutom: borde inte alla popstjärnor sträva efter att ses som gift för unga sinnen av Fox News?

“I felt like a freak growing up. I was teased a lot because my personality didn’t fit in. And I feel like there’s a lot of kids out there that feel the way I used to feel.”

Lady Gaga till Q

“I love my fans more than any artist who has ever lived, and I mean that so genuinely.”

Lady Gaga till Vanity Fair