Ibland vandrar hjärnan iväg. Det som skulle bli ett inlägg om Lykke Lis MTV Unplugged-spelning slutade med ett brötigt publikfilmat liveklipp med amerikanska rotrockpunkarna Meat Puppets från den underbara rockklubben The Crocodile Cafe i Seattle.

(Den bristfälliga) logiken lyder: Lykke Li i MTV Unplugged fick mig att tänka på den kanske mest klassiska av alla MTV Unplugged spelningar – Nirvanas Unplugged in New York. I den gör de en underbar cover på Meat Puppets Lake of fire tillsammans med bröderna Kirkwood från just Meat Puppets. Men den har ju (nästan) alla hört. Därför kollade jag in ett klipp där Curt Kirkwood själv spelar låten opluggat. Men så fick det bli en elektrisk liveversion istället. Studioversionen låter så här. Den finns med både på Meat Puppets II och som dolt bonusspår på finfina plattan Too high to die.

Nirvana-versionen är nog ändå bäst, trots allt.

Where do bad folks go when they die
They don’t go to heaven where the angels fly
Go to a lake of fire and fry
Don’t see them again ’till the Fourth of July

En grym låt är det hur som helst.

Så var det Lykke Li, ja. Jag måste erkänna att jag inte visste att MTV över huvud taget ägnade sig åt musik längre. Jag trodde bara att det var reality(?)serier nu för tiden. Men visst gläder det mig att det här programformatet fortfarande lever. Å ena sidan kan det bli ganska torftigt när mindre fantasifulla artister hamrar fram sina hits på akustiska gitarrer. Å andra sidan kan det bli så bra som när Nirvana återuppfinner sig själva i ett helt nytt format.

Lykke Li, med sin äventyrliga inställning till låtarrangemang, är naturligtvis helt rätt typ av artist att ta sig an en MTV-Unplugged-spelning. Jag har tyvärr inte sett hela spelningen (det förefaller som att den plockats ned från MTV.com) men Possibility, som fortfarande ligger ute, gör sig riktigt bra akustiskt. Tyvärr tror jag inte att det går att bädda in klippet men det går att se det här.

* * *

The Crocodile Cafe öppnades 1991 och har sett ett antal kultband på sin scen. Själv har jag bland annat sett lysande spelningar med Giant Sand, Freakwater och The Knitters (sidoprojekt till X) där. Stället drevs av R.E.M.-gitarristen Peter Bucks dåvarande fru Stephanie Dorgan och slog igen 2007. Tydligen återöppnades det två år senare i ny regi.

* * *

Rubriken på inlägget är en lek med titeln på Sisters of Mercys samlingsplatta Some girls wander by mistake som i sin tur är ett  citat från Leonard Cohen-låten Teachers.