Så sjunger Jönsson i Göteborgspunkbandet Attentat i sången Lucy & jag:

Jag har talat med Lucy
Jag har gjort det igen
hon kom ner från himlen
för att visa mig hem

Vi gick ifrån Plaskis
till Röda sten
Vi tittade på båtar
i månljusets sken

Jag minns ännu den dagen
då man invigde bron
folket jublade
åt brospannets prakt
det var den bästa av världar
tyckte jag då
jag njöt av framtidens kraft

Det är bandet hemkvarter i Göteborg han sjunger om. Det är också mina hemkvarter. Jag bor kanske 100 meter – ett kvarter – från plaskis, som är plaskdammen nedanför skolan där min äldste son går.

Det är för övrigt en av totalt två låtar med punkband som jag känner till som handlar om, eller utspelar sig i, det här grannskapet. Den andra är De Lyckliga Kompisarnas Älvsborgsbron (japp, det är samma bro som invigdes i Attentat-låten). Det tål att tilläggas att DLK är ett Stockholmsband, Uppenbarligen kan de ändå inte hålla sig från att sjunga om Göteborg (de gör så också i Ishockeyfrisyr).

Ja, och så finns det ju Majorna brinner med Troublemakers men den handlar ju om hela stadsdelen…

När jag alldeles nyss promenerade förbi plaskis var det mer än lite vår i luften. Solen sken, fåglarna kvittrade och alla stadsdelens unga punkare tycktes ha samlats vid den ännu vattentomma bassängen i full regalia. En tjej i 15-årsåldern hade en skinnpaj med Cortex målat på ryggen. Jag blir på gott humör. Det finns hopp om ungdomen, trots allt.

Punk och vårkänningar. Det är fina grejer det.

På tal om Attentat hittade jag klippet ovan från den fantastiska återföreningsspelningen i höstas. Mig ser man 4.07 och 4.13 in i klippet. Hur fåfäng är man inte när man omedelbart letar efter sig själv i klipp från spelningar man varit på? Dessutom syns det tydligt hur jag sträcker på mig för att synas i bild… Suck.

Fotnot:  Cortex var ett klassiskt göteborskt punk- och postpunkband som fanns mellan åren 1980 och 1988 med bland annat Freddie Wadling. Låten ovan får väl sägas vara deras mest kända.