Satte mig på tåget till Göteborg i morse. När jag somnade någonstans i höjd med Lund var det vår, sedan vaknade jag upp i Narnia (första delen, där den vita häxan gjort så att det är ”always winter but never christmas”). Hatar sådana bakslag. Blöt och jävlig är snön också. Kommer kanske aldrig våga somna igen. Tänk om jag skulle vakna upp i en ny istid…

* * *

Blir lite gladare när jag kommer innanför dörren och ser att Lykke Lis nya har dumpit ned på hallgolvet i hardcopy. Säga vad man vill om digital musik men det är fortfarande något särskilt med att ha musiken på riktigt. Låt vara att cd inte är riktigt lika mycket på riktigt som vinyl. Vinyl är riktigast.

Och tusan vad snygg den är! Från omslagsbilden och häftet till pappkvaliteten känns det väldigt gediget.

Varför satsar inte de stora skivbolagen i större utsträckning på schyssta förpackningar? Det hade ju varit ett sätt att på ett tidigt stadium mota nedladdningen i grind. Att ge kunden något mer än bara musiken. Ge dem ett skäl att faktiskt vilja ha den fysiska produkten, något som inte gick att ladda ned från nätet.

Men istället har det varit som omslagsdesignen regredierat, egentligen ända sedan cd-formatet introducerades. Som om det inte var kul längre att göra något speciellt när de stora fina vinylkonvoluten försvann och designern hänvisades till 12×12 centimeter instucket i ett fult plastfodral som sprack eller tappade tänderna bara man tittade på det.

Men ett schysst hårdpappfodral med god design (och gärna ett bra innehåll också, naturligtvis) det gör mig glad. Nästan lika glad som ett gatefold-vinylkonvolut. Men bara nästan.

* * *

Läser i Huffington Post att det finns tillägg till Chrome och Firefox som rensar bort, eller i alla fall maskerar, vartenda omnämnande av Charlie Sheen och Justin Bieber på internet. Inte en dag för tidigt.