Arkiv för ‘Maria Zandihn’

”Oh Rexy, you´re so sexy”

21 juni, 2011 av Maria Zandihn

Läste den här intervjun i Nylon med Liv Tyler där hon kommenterar filmen Empire Records (som hon spelade in på 1990-talet).
Empire Records var en av mina absoluta favoritfilmer när jag var yngre, och jag gillar den fortfarande. Speciellt för alla karaktärer och den grymma musiken.
Bäst i  filmen är nog ändå musikern Rex Manning – slusken och megastjärnan som tror han äger världen, och som tror alla tjejer vill ha honom – för hey, he´s a rockstar!

Älskar den här videon de spelade in till filmen, bästa parodin ever. Hur de inleder med tjejen som sensuellt viskar ”Oh Rexy, you´re so sexy”, och hur Rex Manning kommer farande i en Jeep så att sanden yr. Väldigt macho. Och mitt i prick med hur det tyvärr är på riktigt i många musikvideos. Tjejerna som åmar sig, stönar och vill ha snubben till varje pris.  Och snubben som alltid framställs som en riktig Casanova men ändå är macho. Som vet vad tjejerna vill ha (jojo), svänger runt dem och är THE man. Så jävla löjligt.  Och som sagt,  tyvärr är det bara att slå på MTV för att se de riktiga versionerna.
Kolla in videon nu då! Klockren.

Äntligen, Patti!

3 maj, 2011 av Maria Zandihn

Tre länder, en musikskola, 33 män (räknat manliga band som en)  och sex kvinnor. Ja, så kan man summera utdelningen av Polarpriset genom åren. Så härligt med jämställdhet. Men kvinnorna har hittills slagit länderna i alla fall, yes!
Nej, jag vet att det är farligt med ironi i text. Jag tycker det är otroligt sorgligt att det inte är fler kvinnor som prisats för sina musikaliska insatser. Men, i dag kom i alla fall en bra nyhet. En av mina absoluta favoritartister - Patti Smith –  får årets pris, ja tillsammans med Kronos Quartet som jag ska erkänna att jag aldrig hört.
Men Patti Smith, äntligen! Åh vad hon är värd det här. Jag kan inte annat än att hålla med juryns motivering:
Polar Music Prize 2011 tilldelas den amerikanska poeten och musikern Patti Smith. Genom att viga sitt liv åt konst i alla dess former har Patti Smith visat hur mycket rock’n’roll det finns i poesi och hur mycket poesi det finns i rock’n’roll. Patti Smith är en Rimbaud med Marshall-förstärkare. Hon har förändrat hur en generation ser ut, tänker och drömmer. Den unika konstnärssjälen Patti Smith visar att people have the power.Jag har satt ihop en spotifylista med några av mina personliga Patti-favoriter. Klicka här för att lyssna!

Inte imponerad!

12 april, 2011 av Maria Zandihn

The Strokes och Arctic Monkeys är Roskildefestivalens nya stora bokningar. Vad fan? Roskilde, skärpning!

Det hade varit kul för låt oss säga, sex-sju år sedan?

Fast det finns såklart guldkorn på årets festival också: PJ Harvey, M.I.A., Lykke Li, Foals, James Blake, Deerhoof, Oh Land och Yelle.

Här har ni en finfin låt av Foals:

 

PJ Harvey till Roskilde

9 februari, 2011 av Maria Zandihn

Höll på sätta kaffet i fel strupe när jag såg nyhetsbrevet från Roskildefestivalen: PJ Harvey till Roskildefestivalen. Ja, det var ju inte på samma sätt jag hajade till som när jag hörde att Gary Moore var död. Men hemskt nog nästan. Den här gången blev jag dock glad om det kan lugna.

Jag såg PJ Harvey på Roskilde 2001, stod längst fram (mamma och pappa, jag vet vår överenskommelse men här var det avspärrat och helt ofarligt, lovar!) och tyckte hon var coolast i världen. Det är hon fortfarande.

Här är min absoluta Harvey-favorit… ”Angelene” från albumet ”Is this desire”.

En sms-konversation

28 januari, 2011 av Maria Zandihn

En helt vanlig sms-konversation mellan mig och Linda igår. Denna gång inför en intervju jag skulle göra med Mogwai på eftermiddagen.

Linda: Hej, varför heter ni Mogwwwwwwwwwwaaaaaj
Maria: De är från Skottland dessutom, kul! Jag kommer säkert inte fatta ett skit om han pratar fort.
Linda: Vilken är er favoriträtt?
Maria: Haha
Linda: Hur gamla är ni? Det är en klassiker.
Maria: Verkligen. ”Skjuter ni mycket i ert land?” Han fattar inte ett skit. Jag: Alltså det heter ju SKOTTland på svenska…och så försöker jag förklara vad det heter på svenska.
Linda: Hahaaaaaaaaa
Linda: Är det mycket snö i ert land? SKOTT land…
Maria: Haha, skottar ni mycket?
Linda: Har ni mycket skor? ja SKOttland
Maria: Haha, vi har ju värsta humorn idag, du och jag! Rapporterar TT mycket från Skottland? SkoTTLAND
Linda: Heheeeee
Maria: Gillar ni kor? sKOttland
Linda: Har ni många fåglar där skottlAND
Maria: Haha
Linda: Ja gud vad kul.

Eller hur, visst var det skitkul? Nåja, intervjun får du läsa på sajten om någon vecka då Mogwai släpper nya albumet ”Hardcore will never die, but you will”.  Så länge kan du kolla in min Mogwai-favorit från albumet Rock Action.

Nya Hipp Hipp

12 januari, 2011 av Maria Zandihn

Foto: Matso Pamucina

Är det bara jag som är besviken på nya säsongen av Hipp Hipp? Visst är det småkul, men jag tycker att karaktärerna tyvärr har bleknat lite. Kajan och Tiffany är inte lika roliga längre, och de nya är inte speciellt roliga än. Det är överlag inte samma list och charm som det var i de två första säsongerna som var briljanta. Anders Jansson och Johan Wester kan så mycket mer än det här.
Som ”skolpsykologen” till exempel. Höjdpunkten i nya säsongen. Speciellt första delen om ökenråttan, den kommer bli en klassiker. Stackars, stackars ökenråtta och pojke. Ha ha ha.

Yelle och Lykke Li

10 januari, 2011 av Maria Zandihn

Kollade över Gaffa innan idag och läste att ytterligare en ny Lykke Li-låt läckt. ”I follow rivers” heter den. Och ja, precis som de andra låtarna som vi kunnat smyglyssna på från kommande albumet ”Wounded rhymes” är den bra. Riktigt bra. Du kan lyssna på den här. Och passa på att kolla in Yelles nya låt ”Safari Disco Club” också.
Det blir en bra vår skivmässigt, känner jag. PJ Harvey, en av mina husgudar, kommer också med nytt. Äntligen.

Vad har hänt?!?

10 januari, 2011 av Maria Zandihn

Åh. Vad har hänt? Han var ju präktigare än präktigast i tv-serien ”Sjunde himlen”. Ja, där var han en sådan god människa att jag i jämförelse hade framställts som en mycket elak person varje gång jag bara suckat över att min katt tiggt mat med gnällig röst klockan sex på morgonen. (Dååålig människa!)
Men nu verkar det bara gå ut för honom. Visserligen har han gått från präst till läkare och forskare men suck. Ändå. Det känns konstigt att se Stephen Collins i rollen som den mystiske Dr Dayton King i serien ”No ordinary family” som nyligen börjat sändas på Kanal 5. (Verkar för övrigt riktigt lovande, väldigt mycket ”Hero” över den)
Stephen Collins ska ju vara prästen Eric Camden som läxar upp min moral när jag smygtittar på Sjunde himmeln och stör mig så förbannat på hela familjen, samtidigt som jag inombords trotsigt skrattar av tanken att jag i deras ögon hade brunnit i helvetet för länge sedan.

Nåja. Jag kommer alltid minnas Eric Camden och hans lyckliga familj.

 

Helgens raggningsknep

7 januari, 2011 av Maria Zandihn

Jag säger bara… mortel.

Redaktionen kastar kläderna

3 januari, 2011 av Maria Zandihn

Vecko Revyns redaktion kastar kläderna. I sin kampanj ”Size hero” vill de minsann visa hur ”normala tjejer ser ut på riktigt”. Dessutom frontar en hårt retuscherad Molly Sandén omslaget till numret för att sedan ”surprisa” läsaren med att inne i tidningen visa originalbilden  – tadah! Geniknölarna är gnuggade.”Titta så retuscherad bilden på omslaget var!” Väcka tanken ”jaså, oj som de fuskar i modeindustrin och i tidningar” och pränta in ”du duger som du är” hos unga tjejer.

Själv suckar jag mest. Jag ska erkänna att jag själv inte sett tidningen i fysisk form eller sett samtliga av redaktionens ”så här ser vi normala tjejer ut-foton” utan endast tagit del av en del av dem i diverse branschtidningar.

Men. Jag har själv varit där i den åldern. I tonårens både skimrande och osäkra värld. Tanken ”Size hero” är fin men tyvärr faller den platt. Det räcker liksom inte att redaktionen på VR kastar bh:n och står i trosor med rumpan mot kameran och ler stolt. Det räcker inte att man retuscherar en tjej som anses vara ”normal” så att hon blir smalare på omslaget för att sedan ge facit. Även om tanken i sig är god. Det känns lite komiskt när de dubbla budskapen hela tiden ändå är närvarande på resterande sidor i tidningen. Loggar man in på Vecko Revyns hemsida möts man av massor av tips på hur man blir snyggare, vilka krämer som får huden så där ”fräsch” och bättre och hur man kommer i form på två veckor. Ja till och med hur man blir ”naturligt vacker med smink” som en rubrik löd ordagrant. Var är budskapet ”du duger som du är” här?

 Vill de ta fajten på allvar, vilket jag hade hejat på med all min kraft, är det just dessa artiklar de skulle kastat. Kläderna kan de behålla. För det är dessa, kanske i vissas ögon oskyldiga små artiklar, som får så många tonårstjejer att med sorgsen blick studera sin spegelbild och tänka på alla krämer, smink och ”hälsotips” (ordet är egentligen bara en ersättning för dietdravlet många tjejtidningar körde med tidigare) som kommer att få dem att bli lite fräschare, lite snyggare och lite bättre. För som de är, duger de ändå inte.

Läs våra bilagor