Arkiv för ‘Heroes’

I-landsproblem med Heroes och Misfits

30 mars, 2011 av Ralph Bretzer

Såg i helgen till att samlingen av Heroes-boxar blev komplett och noterade med lika delar förvåning och irritation att de – trots en enhetlig design vad gäller form och typsnitt – fått till en fjärde variant på grad och placering av ryggdesignen.

Jag är medveten om att detta är ett första rangens i-landsproblem men jag tycker genuint illa om när boxarna inte ser snygga ut tillsammans i hyllan. Dvd-boxar är ju knappast speciellt billiga och då är väl det minsta man kan begära en enhetlig design.

Nu är Heroes knappast det enda fallet i dvd-hyllan som håller ihop illa. Efter tre säsonger av fantastiska snutserien The Wire bytte man plötsligt till en tunnare typ av box som förvisso tar mindre plats men inte alls har samma gedigna känsla som de tidigare. Weeds har flyttad runt och ändrat grad på sin logga så att man blir nästan sjösjuk.

Och värst av alla är väl egentlighen Mad Men som körde sina två första säsonger i en oversizead box gjord för att se ut som cigarettpaket – vilket ju passade en serie där alla kedjeröker – för att sedan gå över till en mer vanlig box. De två första säsongerna är dessutom för höga för att gå in i min dvd-hylla vilket gör att serien, som tillhör mina favoriter, får ligga på undantag på golvet i dvd-skåpet.

* * *

På tal om Heroes tipsade Kulturbloggens Kristina Nilsson om en brittisk sci-fi-serie på samma tema. Det tog två avsnitt sedan var jag en fan.

Misfits visas mig veterligen inte på någon tv-kanal som finns i de stora kabel-tv-bolagens utbud här men finns tillgänglig på import-dvd. Och jäklars vilken bra serie det är. Den är betydligt skitigare och råare än sin amerikanska motsvarighet. Så är det också ett gäng villkorligt dömda ungdomsbrottslingar som får – eller drabbas av – diverse krafter.

Kidsen svär, super, knarkar och har ihjäl sina övervakare på löpande band. På något sätt finns det ändå något älskvärt över serien; ett tilltalande underifrånperspektiv som ligger mil från den amerikanska serien som man får anta att den inspirerats av. Att de inte omedelbart känner igen, behärskar eller inser nyttan med sina förmågor är också något som gör den mer trovärdig – om man kan använda det ordet om en serie som handlar om människor som träffas av blixten och får superhjälteförmågor

Dessutom gillar jag att britterna för ovanlighetens skull snor något från amerikansk tv istället för tvärt om. Lustigt nog ryktas det om att en amerikansk remake är på gång. Det låter mycket illavarslande…

* * *

Popkulturella företeelser som heter Misfits brukar vara rätt lyckade. Tänk bara på Glenn Danzigs gamla punkband (med ”hits” som Die die my Darling, Mommy can we go out and kill tonight och I turned into a martian) eller John Huston-filmen med samma namn. Filmen är riktigt bra men skulle visa sig fördömd för de medverkande.

Clark Gable dog av en hjärtattack utan att ha hunnit se det färdiga resultatet. Marilyn Monre färdigställde aldrig någon mer film – hon dog under inspelningen av Somethings got to give som aldrig blev klar. Montgomery Clift sjönk allt djupare ned i alkoholmissbruk och var död några få år senare liksom Thelma Ritter. Manuset till filmen skrevs av Marilyn Monroes dåvarande make, den fantastiske dramatikern Arthur Miller (En handelsresandes död, Alla mina söner, Häxjakten), och han skulle aldrig skriva något mer filmmanus.

Så mycket tv – så lite tid

17 december, 2010 av Ralph Bretzer


The Shields Michael Chiklis, ensemblen från Modern Family och Hayden Panetierre i Heroes. Foto: Scanpix

Jag har så äntligen sett avslutningen av tv-serien Heroes. Efter en smått lysande första säsong där dramaturgin hämtade inspiration från de tecknade seriernas värld dippade kvaliteten tyvärr i den andra och tredje säsongen. Handlingen blev allt rörigare i och med att karaktären Hiros tidsresor ändrade spelplanen. Serien led också av att den för länge höll fast vid Sylar som huvudsaklig bad guy. Jag tappade dock aldrig helt intresset på grund av de för genren ovanligt vältecknade karaktärerna. Inte minst Jack Colemns rollfigur Noah Bennet som började sin bana som rätt renodlad skurk för att sedan få allt mer lager till sin karaktär höll intresset vid liv.

Den fjärde och avslutande säsongen stod för en rejäl uppryckning. Introducerandet av den nya karaktären Simon och hans kringresande cirkussällskap skapade ett nytt intresse från min sida. Är han god eller är han ond? Eller någonting mitt emellan?

Dessutom fick Hayden Panetierre blomma ut till fullo i sin roll som Noahs styvdotter Claire. Det märks att hon gått från tonårstjej till ung kvinna under seriens gång. Hon visar upp en helt annan pondus som skådespelerska i seriens avslutning än den hon hade i dess början.

* * *

Årets bästa nya komediserie, Modern Family (gick upp i USA förra året men kom till svensk tv i år) är som jag nämnt tidigare nominerad till bästa komediserie vid Golden Globe-galan. Det blir ett tufft lopp i år. Den går upp mot höjdare som 30 Rock och Nurse Jackie och jag har svårt att välja vilken jag själv helst ser som vinnare. Alla tre serierna sitter inne med grymt ensemblespel, bra manus och bra grundidéer.

* * *

Grymt ensemblespel och bra grundidé kan man dock inte beskylla The Vampire Diaries för. Det känns som en rip off på Twilight-serien där precis alla, män som kvinnor, är så där overkligt snygga och ser ut som fotomodeller. Att storyn känns osannolikt krystad gör inte saken bättre. Hade det inte varit för att jag har en grej för vampyrserier hade jag aldrig fortsatt titta.

* * *

Jag satt som så många andra fast på tåget i förmiddags när en tretimmars tågresa från Göteborg till Malmö tog fem timmar. Bra tillfälle att catcha upp med en hyllad snutserie som gått mig förbi tidigare, trots att dess sista säsong tog slut för två år sedan. Hann med nästan halva första säsongen av The Shield innan tåget rullade in på Malmö central.

Och damn! vad bra den är. Återigen en strålande ensemble med Michael Chiklis som korrumperad men mångfacetterad snut i spetsen. Dessutom har serien den sorts realism som är allt för sällsynt i dessa CSI-tider. Att jag har fem och en halv säsong kvar att se är det perfekta motgiftet för saknaden efter The Wire.

Läs våra bilagor